Män.

Det finns kanske saker som de är bra på – men inte är det kommunikation.

Det ska vara klara besked. Raka spår – inget fjomp. Då går det dem förbi.

Vi kvinnor envisas ändå med att linda in saker och dela ut ordrar i form av frågor, vi vill ju inte att det ska låta hårt!

”Lillan har bajsat, kan du byta blöja sen?” säger jag artigt och förväntar mig (varje gång – visst är det konstigt?) att Pappsen ska resa sig direkt och skrida till verket.

Men Pappsen hör bara ”SEN” och fortsätter lugnt att titta på tv.

Eller som jag hörde i mataffären.

”Kan du kika på lite pålägg?” säger kvinnan älskvärt.

”Kika på!? Det är väl inget att kika på!” vrålar mannen. ”Ska vi ha pålägg eller inte?”

Övertydlighet är det som gäller.