Nu är det riktigt fullt upp här hemma. Pappsen snickrar från morgon till kväll i nya huset och jag fixar inbjudningskort till dopet. Aldrig att jag trodde att det skulle vara så tidsödande!
Jag är ju inte direkt den pyssliga typen, inte när det gäller tingeltangel och sånt. Jag har för dåligt tålamod för allt som kräver lite finlir ( = jag är usel på att klippa och klistra och dekorera). Som tur är ska vi inte ha nåt stort dop, det blir huvudsakligen våra familjer och en och annan kär vän. Och de blir säkert nöjda även om det inte är så proffsiga kort (eller hur?). Men om man inte bryr sig om raka kanter så blir det ändå ganska fint!
Och fast jag egentligen är så dålig på det och fast det tar alldeles för mycket av min lediga tid så får jag genast för mig att det är min nya melodi. Bara för att jag för en gångs skull åstadkommer nåt slags handarbete tror jag genast att jag kommer att börja snickra egna möbler, måla tavlor och brodera dukar inom en snar framtid. Jag förstår inte varför jag får sånt storhetsvansinne!
När jag började titta ut låtar till dopet fick jag ett svagt ögonblick och tänkte att jag kanske själv kunde riva av en liten sång. Herregud! Jag är visserligen med i kyrkokören (åh, det låter så präktigt och fint!) men det är inte för att jag är bra på att sjunga! Det är en social grej och så trodde jag att jag kanske kunde lära mig ett och annat om toner om jag började i kör men jag vet inte… det fick mig mest att inse att jag var sämre än vad jag trodde innan.
Och igår visade de magövningar på nyhetsmorgon. Raskt kastade jag mig på Bäbisens filt och apade efter. ”Titta Pappsen! Visst är jag stark? Titta då! Haha, det där kunde jag direkt!” Det här kommer jag att göra några gånger om dagen och sen kommer magen att bukta inåt i sommar, tänkte jag belåtet. Meeen, så blir det förstås inte. Får jag några minuter över tar jag en kopp kaffe och några kakor istället.
Själen ska ju ha sitt, som man säger.
Under tiden jag känt mig så här pysslig har jag investerat i en bok om lantlig inredning som man själv kan göra. Blir perfekt till nya huset!
En liten fjäderprydd lampa.
Klocka i papper
Det här är alltså inget jag själv har slarvat ihop (än). Men när dopinbjudningarna är skickade och väl mottagna så kan det mycket väl dyka upp en bild på dem.
LillaLina 
Då längtar jag efter att få se dina alster, när du är klar med dem 🙂 Så börja klippa och klistra…det är jättekul!!! Händighet och fantasi, tror jag finns hos alla. Bara att släppa fram den 😉 Just nu är jag väldigt tjatig med mina necessärer. Har nu sytt sammanlagt ungefär 16-17 stycken. Börjar jag tröttna lite, kanske ?? Hoppas det 😉 Men vad ska jag skapa sen?? Har du någon idé ?? Apropå magövningar: finns det några lätta…superlätta…för mig, tror du ? 😉 😉
Ja, det är ganska roligt när man kommer igång! Det är väl att jag har gjort dem under stress mitt i all packning och med Bäbisen som krävt ovanligt mycket uppmärksamhet, egentligen har det nog inte tagit så mycket tid som det känns som.
Oj, vad många necessärer! Förstår att det är roligt att sy när det blir så fint!
Vet inte heller vad du ska göra nu….
Den enda magövning jag kan komma på är att ligga och ”cykla”. har redan glömt vad de gjorde i nyhetsmorgon… jo, plankan men den är så jobbig!
P.S. Du har en sådan fin, liten midja 🙂 Fick du visa den i Nyhetsmorgon, skulle de bli gröna av avund…så det så !!!!!!!
haha, ska jag visa upp min midja i nyhetsmorgon så måste det vara när det är Tilde de Paula som leder det. Hon är så rar och go. Alla andra skulle skratta, särskilt Steffo (fast han själv har mage, tror jag).
Du kommer bli kung på pyssel tror jag Lina! Det är så härligt att skapa, speciellt när det tar lite tid och får se resultatet efter ett gäng offrade timmar! Spännande att få se inbjudningskorten sen. 🙂
Ja, det är tillfredsställande att få skapa något själv. När det är klart känns det bra! 🙂
Åh! Den boken vill jag också titta i nån gång! Lantlig inredning är ju det bästa 😀
Ja, den får du låna när du vill! Tror faktiskt att jag är färdig med den för tillfället… Men det är många fina bilder! Lantligt och romantiskt är så fint! Jag älskar allt som det är rosor på, men känner att jag måste ta hänsyn till Pappsen också.