Nu har det hänt. Beskedet har kommit.
Det som många verkar se fram emot och glädjas åt. För mig känns det snarare som en käftsmäll, möjligen en spark i magen.
Barnet har fått dagisplats.*
Det borde inte ha kommit så oväntat. Jag har ju pratat om det i ett år nu, att han ska in på dagis i mars. Men det har liksom bara varit en fras som jag har rapat upp, nåt som man bara säger men egentligen inte tror på. Visst, jag har skickat in papper med önskemål om plats och datum, men det kändes som en skenmanöver. ”Det är nog fullt.” tänkte jag. ”Dessutom är det ju bara ett önskemål om att han kanske ska in på dagis nån gång framöver, inte nödvändigtvis i vår”, tänkte jag.
Men nu landade ett brev med ångest på lådan. Inskolning i slutet av februari…
Okej, jag förstår att de föräldrar som gläds över dagisplatsen till stor del gör det för att de har fått sitt förstahands-val, vi kryssade ju bara för ett dagis. Och jag antar att en del av min vånda beror på att jag själv är så hemmakär och var så känslig och mammig som liten, Barnet är ju mycket mer framåt och social än vad jag var. Men hur man än vrider på det så är det ofta stora barngrupper och stökiga miljöer. Det blir långa dagar när både Pappsen och jag pendlar, även om jag ska jobba deltid. Och barn är inte alltid så snälla mot varandra.
Nåja, vi har tackat ja till platsen.
Nu har jag bara ett litet halmstrå kvar att hänga i, ett kluvet sådant. Att Barnet ska vara mycket sjukt så att vi mest är hemma och vabbar.
Mitt lilla hjärta.
Jag är inte redo för det här.
Väx inte upp så fort.
Pappa och jag vill fortsätta att dela dagarna med dig.
* jag vet att det heter förskola men jag gillar order dagis. Det låter mer barnvänligt och mindre skrämmande och jag vet att fröknarna gör ett otroligt bra jobb och är högskoleutbildade vare sig det heter förskola/pedagog eller dagis/fröken.
LillaLina 
Jag förstår din ångest!! Men jag tror B kommer att stortrivas där!! Jag vet att vi lämnade in uppsägnings-pappren i samband med inskolningen, och det var rätt skönt! Så vad jag vill säga är att det får bli en nr 2 snart så kan du gå hemma igen! 😊Förresten har han 2 stora kusiner som jag vet kommer hjälpa honom till rätta och ta hand om honom!! Och så finns det en moster som vill hämta ibland! ❤ Och vab- dagarna är jättesköna! Dem kommer ni säkert inte komma undan!!
Ja, innerst inne tror jag också att han kommer att trivas jättebra. Men visst hade det varit skönt att ha Barnet i ena handen vid inskolningen och uppsägnings-pappren i den andra!
Tur att han har sina stor-kusiner på samma dagis. Det kommer han att gilla!
Så kände nog jag åxå till en början…. Men Tim fann sig rätt snabbt tillrätta på ”dagge”… Hittade favvofröknar och kompisar….
Nu är det riiiiktigt skönt att ha han borta 3dar i veckan(15timmars barn)! Då får jag ägna extra tid åt brödbiten ist! 🙂
Dessutom får jag en lugn stund från trotsen!!
Och jag håller med…. Dagis eller”dagge” som jag säger… Så har det alltid hetat och kommer alltid heta för mig. Ta bara mat tant(skolbespisningspersonal), städare(lokalvårdare) bara för att nämna 2!
Skönt att eran Tim fann sig tillrätta snabbt! Kan tänka mig att det finns stunder när det är ganska behändigt med dagis, särskilt när man har en ny liten brödbit som behöver ens tid och man själv kanske får en chans att ta det lite lugnare.
Jo precis. Jag tror inte att det är vad man kallar jobben som gör att de blir lågavlönade eller räknas som lågstatusjobb. Det är nog nån annanstans som skon klämmer.
Egentligen är det nog väldigt spännande för Barnet…fast han inte vet det än !!!! Jag tror att han kommer att trivas fenomenalt där. Barnet är så social och tar kontakt och är duktig och framåt på alla sätt. Så det är ju du och Pappsen, som det kommer att göra ont i. Kan inte säga att jag vet hur det känns att ha barn på dagis, men jag försöker förstå och tror inte att jag klarat av det själv med mina, när de var små. Du o. Pappsen får glädjas år att ert Barn är så sällskaplig och social och inte blyg. Och sina kusiner där också…vad bra!!!! Ni får jobba på barn nr 2, som Jenny sa 🙂 Fler barnbarn önskar vi 🙂 🙂 🙂
Tack för dina peppande ord! Det blir nog väldigt spännande med dagis för Barnet. Det är nog mest jag (och Pappsen) som får försöka hålla tårarna bort vid lämning och hämtning. Men man vänjer sig väl vid det med. Det var helt fruktansvärt att börja jobba efter mammaledigheten, men det går lättare nu.
Ja, det är klart! 🙂 Vi får försöka jobba på många barn. Mycket föräldraledighet… 😉
Tänk såhär, det är proffs som kommer ta hand om ditt barn och handen på hjärtat, vem tror du gör bäst jobb? Amatören hemma eller de utbildade proffsen? Själv är jag glad varje dag när fröknarna har fyllt mina vita fläckar på utbildnngskartan med bordsskick mm.
Ja, visst. Personalen är garanterat jättebra och han kommer säkert att gilla sina fröknar! För de minsta barnen tror jag ändå att mamma och pappa är bäst… men när de blir lite större är det nog stimulerande för dem med kompisarna på dagis. Och tacksamt att få hjälp med uppfostran!
Klart att mamma och pappa är bäst… eller i alla fall pappa…
Oj vilka smickrande ord till en förskollärare som mej, men det är klart att föräldrarna är de som känner sitt barn bäst och som är de bästa för barnen!! Det är full rulle på förskolan den största delen av dagen! Vi pedagoger jobbar så svetten bokstavligen lackar i pannan, men ändå finns det barn som när dagen är slut har blivit avbrutet mitt i sagoläsningen 4 gånger, fått hjälp med kläderna, fast det visst klarar mycket själv, men det måste gå fort! Har fått nej- svar när det velat spela spel för att pedagogen måste göra annat. Jag älskar mitt jobb, men jag vet att barnen har tuffa dagar när de är på förskolan. De får ständigt fightas om saker, är i samspel/samvaro med andra hela tiden. 😊 (Var bara tvungen att lufta mej lite, sorry!)
Ni pedagoger är grymma (kanske borde skriva ngt om det) och vem har sagt att inte även föräldrar säger nej, avbryter, tar på kläder fast barnen själva kan.. Dessutom är det en tuff värld därute och det är bra att visa. Keep up the good work!
Tack!! 😀