Det känns som att vi ligger lite efter nu. Vi är nog till exempel de enda i trakten som har adventsljusstakarna kvar uppe. Vi har inte ens haft vett att släcka dem!
Tänk, jag har längtat i över ett år på att ha så mycket tid över att man bara kan gå och strosa på Rusta! Det är min dröm det…
Både Pappsen och jag tycker att det är tokigt att man ska jobba så mycket och att allt i samhället ska snurra så fort. (Jag jobbar ju bara 75%, men restid och promenad från parkeringen på jobbet är lite i mesta laget). Fast det där är ju egentligen upp till sig själv att bestämma. Vi ska försöka bli bättre på att skifta ner nu. Jag har planerat att vara mammaledig i ett år till att börja med och förhoppningsvis kan Pappsen vara hemma nån dag i veckan tillsammans med oss. Sen får vi se hur vi lägger upp det, och jag får fundera på hur jag kan lösa det med jobb så att det känns som att jag hinner med barnen ordentligt också. Jag tror att vi är fler och fler som tänker så, spännande att se om det leder till nån förändring i samhället!
Nu är åtminstone övervåningen färdigtapetserad! Målaren hade en liten remsa kvar som skulle upp. Han skulle komma häromkvällen, men i vanlig ordning hade Pappsen glömt att berätta det för mig. Pappsen själv var ute på jourjobb, Barnet och jag hade ätit middag och bänkat oss i soffan.
Det känns som att alla kläder skaver nu så jeansen hade jag kastat av mig i badrummet. Snart låg jag under en filt och sov medan Barnet tittade på barnprogram.
”Hallå! Hallå!”
Det lät som att rösten i hallen hade ropat ganska länge. Och den fortsatte.
”Hallå?”
Jag satte mig förvånat upp, byxlös och med korvandedräkt.
”Hallå?”
Säkert Pappsens Farfar! tänkte jag och blev irriterad. Jag snodde en filt runt benen och lufsade surt ut i hallen, framåtböjd med stor-magen. Där blängde jag mig yrvaket omkring.
”Eh… hej! Har inte Pappsen sagt att vi skulle komma?”
I hallen stod Målaren och hans söta flickvän.
”Åh… eh… jag ska bara ta på mig ett par… bättre… byxor.” mumlade jag och kastade mig in på badrummet.
Jag har ofta tänkt att jag ska vara den där människan som alltid är välklädd och snygg oavsett när det ringer på dörren. Men det funkar liksom inte. Jag är helt enkelt inte typen som tar på mig mascara för att gå till Ica, och är jag hemma får man vara glad om jag ens har borstat håret. När jag var yngre kunde jag springa och fixa till mig lite när någon aviserat att den snart skulle hälsa på men nu springer jag och plockar undan leksaker och disk istället, så det här verkar ju bara gå utför…
Men nu ska jag ta tag i de där adventsljusstakarna… Hårbotten får vänta lite till.
Fast lite mysigt tycker jag allt att det är fortfarande….
Förresten har Underbara Clara skrivit ett intressant inlägg om det här med att vi jobbar så mycket.
Läs gärna: Jag hatar arbetslinjen
LillaLina 
Och synd är det att kasta ut vår fina gran. den har fina ljusgröna skott och verkar må hur bra som helst. Närodlad.
Åh, vilken välskött gran! Då är det synd att slänga ut den! Våran var närodlad men barrade till slut ändå när den inte fick vatten. Stackaren.
Vad skönt att höra att någon mer ”väntat” med att ta ned adventsljusstakarna! Vi har våra kvar… Men idag hamnar de i adventskartongen igen!
Jo, vi hade lite is i magen i år med ljusstakarna. Och faktiskt hade jag inte tröttnat på dem än! Skönt att ni också hade dem uppe! 😊 Jag har tittat i fönstren på väg till jobbet och känt mig ganska ensam om mina juleljus annars…
Vår gran var inte närodlad och barrade redan på annandagen, men fick stå kvar till nyårsdagen.
Bättre byxlös än rådlös heter det ju………….apropå överskriften. 🙂 Och rådlös brukar du inte vara. 🙂 🙂
Ni hade en väldigt vacker gran annars i år! Jag ska försöka förnya mitt pynt lite till nästa jul.
Precis! 😊
Pinsamt att vara byxlös när du får besök! Håller helt med dig om jobb och fritid! Lider med dig som har så lång resväg till jobbet. Jag har inga planer på att börja jobba mer än 75% på lääänge. Familjen och fritiden betyder så mycket mer än jobbet och lönen.
Jag är OFTA byxlös när det ringer på dörren men normalt brukar jag hinna få på mig ett par brallor innan jag öppnar dörren. Men nu stod de ju redan i hallen. Tur att det fanns en filt till hands.
Nä, familj och fritid är värt så otroligt mycket. Dumt att ångra senare att man har jobbat bort tiden då barnen var små och behövde en som mest…
Det är inga adventsstakar med så många ljus. Jag har liknande och kallar dem vinterljusstakar. Tänker ha kvar dem hela februari. 😀
Åh, det låter ju vettigt! Då kanske mina vintergardiner ska få hänga kvar februari ut också. 😃
Jag tycker att det är skönt, att du är dig själv. Varför vara ”finklädd” jämt, så fort det ringer på dörren?? Fortsätt vara dig själv ❤ Jag har plockat undan julpyntet (tar fram mindre för varje år) men inte burit ned allt i källaren ännu 😉 Det hinns…varför stressa?? Och så tycker jag: Alla barnfamiljer har för mycket med jobb, barn och allt annat som ska hinnas med. Samhället måste förändras…till det bättre. Det önskar jag ❤
Måste tillägga: Familj och fritid och hemmaliv är väldigt viktigt. Tillsammans-tid ❤ Det önskar jag er alla småbarnfamiljer ❤
Ja, familjelivet är viktigt! Det är konstigt att vi jobbar så hårt i dagens samhälle när vi har effektiviserat oss så mycket.
Nä, jag förstår ju inte att folk orkar vara finklädda jämt. Och de som är med mycket på bild i sina bloggar och alltid är välsminkade, fint klädda och tjusiga i håret när de leker med sina barn, är de alltid såna eller är det bara för bloggens skull? I så fall skulle jag aldrig kunna vara med på bild i min blogg, jag skulle aldrig orka med att både göra mig vacker och skriva! 😉
Jag låter ju jättelat när jag skriver att promenad från bilen till jobbet är i mesta laget… 🙈 Fast det tar nästan 20 minuter att promenera och sen ta sig till omklädningsrummet och byta om. Och då är jag ändå en av de snabbaste på jobbet på att byta om! 😜 Så 1 h och 10 minuter från dörren hemma tills jag kan stämpla in om allt flyter på bra. 😊