Jo, det där gamla körkortet

wonderbaumJo, jag fick ju mitt körkort trots allt, då för tolv år sedan, trots att jag hade en sån stygg körskollärare.

Inte för att han tyckte att jag hade kämpat bra och var redo. Nej, han ville fortsatte att mjölka ur mig lektioner under ständig förolämpning, men en dag fick jag köra med en annan lärare och han bokade uppkörningstid direkt.

Min egen lärare blev mäkta förargad men kunde inget göra.

Jag hade min sista lektion precis innan uppkörningen. Den gick ganska bra, ja förutom då att jag varje gång han sa höger svängde vänster och varje gång han sa vänster så svängde jag höger.

Läraren skakade uppgivet på huvudet. När jag gick mot uppkörningsbilen tog han ändå tillfället i akt att ropa ut en sista hälsning till mig.

”Det är ett under om du klarar det!” gastade han bakom min rygg.

Stärkt av hans varma ord satte jag mig i bilen bredvid en mustaschprydd liten farbror.

Mitt första dilemma var när jag skulle vända med hjälp av en T-korsning. Osäker och med självförtroendet i botten fick jag hjärnsläpp, försökte gira runt fast jag förstod att det inte skulle funka, blev tvungen att backa tillbaka, råkade köra upp på trottoaren och touchade ett villastaket.

Där nånstans trodde jag att det var kört.

Den mustaschprydde mannen stirrade mållöst genom vindrutan. Han rörde inte en min. Jag greppade ratten och viskade ”Förlåt, förlåt, förlåt…” om och om igen medan jag väntade på att han skulle kasta mig ur bilen och själv köra tillbaka.

När han inget gjorde släppte pressen, jag gjorde min vändning och brummade vidare ut på motorvägen. Efter att länge ha legat bakom en traktor passade jag på att köra om när det började komma heldragna vita linjer. Sen la jag mig på en maklig takt av 80 km/h.

”Är det en väl avpassad hastighet med tanke på dagsljus, väglag och trafik tycker du?” frågade mustaschmannen.

Jag log nervöst och brakade på lite. Det var ju kört ändå, tänkte jag.

Men det var en vänlig farbror så när jag skulle parkera tog han mig till en ödslig kyrkogårdsparkering där jag fick ställa mig på valfri plats. Möjligen fick jag lite hybris av alla lediga platser så jag kom snett, men sen blev det bara några småturer tillbaks till stan och så var det klart!

Jag väntade bistert på beskedet, och jag tror att mustaschmannen överraskade både sig själv och mig när han bockade i rutan för ”GODKÄND” på pappret.

Men mest överrumplad av oss alla blev min körskollärare.

Han trampade fram och tillbaks utanför bilen medan jag pratade klart med mustaschmannen. När han spänt frågade hur det hade gått vågade jag fortfarande inte lita på beskedet.

”Jag vet inte, fast han bockade i godkänt…?” svarade jag.

Den annars så surskalliga läraren gjorde ett vilt skutt av glädje, gav mig 20 kronors rabatt på uppkörningen och vinkade frenetiskt hej då.

Jag tror sällan att han har varit så glad över att slippa en elev…

Och jag har sällan varit så glad över att slippa ifrån en lärare!

Att ta körkort

De flesta vet ju att jag har lite svårt för det där med bilkörning. Hur jag än väjer för hålen i vägen så prickar jag dem precis. Med en hårsmån missar jag bilen på parkeringen framför när jag lägger i ettan istället för backen och fast jag rättar till mig gång efter gång för att stå rakt så står bilen likt förbenat snett när jag kliver ur.

Ändå har jag haft körkort i tolv år nu. Teorin gick bra men det gick åt otaliga körlektioner… Och nästan varje gång grät jag när jag kom hem. Min lärare använde nån slags förnedringmetod mot oss elever och ägnade mer tid åt att förfära sig över hur dumma vi var än åt att berätta hur vi skulle bete oss. 

En gång började jag en körlektion med att missuppfatta att det var tvåfiligt så jag började i vänsterfilen, trodde att jag låg fel och styrde varsamt över i högerfilen. Ett tokigt misstag men det var inte en bil så långt ögat kunde nå.

Resten av körlektionen vägrade min lärare att säga hur jag skulle köra. Han härjade bara om vilken hänsynslös bilförare jag var. Att jag bara kunde kasta mig ut i vägbanan utan en tanke på övriga trafikanter! Han avbröt sig bara för att då och då låtsas att han slog huvudet i framrutan när jag bromsade till.

Nä, det var ingen rolig period. Jag är verkligen glad att jag har körkortet avklarat.

Om du ska ta körkort idag så är mitt bästa tips att öva så mycket du kan på egen hand! Både vad gäller körning och teori! Kör ihop med någon som du känner dig trygg med och får du en skräckgubbe som körskolelärare – byt innan han raserar ditt självförtroende helt!

Nu finns också bra sidor på internet där man kan öva teori, till exempel på korkortskolan.se

Idag tror jag att jag skulle klara en uppkörning skapligt bra men teorin skulle förmodligen vara värre, så även jag skulle behöva klicka in där och öva.

(Själva uppkörningen är förresten en historia i sig så den berättar jag gärna mer om en annan gång.)