Vad är det med folk som snarkar? Vem är det de försöker att lura egentligen?

Det är ju samma visa varje gång! Ögonen faller ihop. Huvudet faller bak, munnen öppnas på så vid gavel att man då och då skymtar rectum där bakom den lilla spenen i gommen.

Och sen!

Det snarkas så att rutorna skallrar! Ibland är det tyst ett litet tag, så att man sitter på helspänn och lyssnar, bara för att golvas av nästa snarkning som är desto mer högljudd och intensiv, ja riktigt vildsint!

Och om man då blir lite full i skratt  och råka väcka personen, som irriterat ser sig omkring – ja hur låter det då?

”Jag har inte snarkat!” fräser den surt!

Jaha. Minsann!

Och hur kan den veta det?

Jo, hör och häpna. Här kommer det lite oväntade.

Den har inte ens sovit!

”Jag har varit vaken hela tiden!”

Jo, det är klart. Det var ju lite det jag misstänkte när dregelsträngen rann och det ryckte i ena foten.

Att personen var pigg som en mört.

Personen på bilden har inget samband med texten.