Snarkar du?

Vad är det med folk som snarkar? Vem är det de försöker att lura egentligen?

Det är ju samma visa varje gång! Ögonen faller ihop. Huvudet faller bak, munnen öppnas på så vid gavel att man då och då skymtar rectum där bakom den lilla spenen i gommen.

Och sen!

Det snarkas så att rutorna skallrar! Ibland är det tyst ett litet tag, så att man sitter på helspänn och lyssnar, bara för att golvas av nästa snarkning som är desto mer högljudd och intensiv, ja riktigt vildsint!

Och om man då blir lite full i skratt  och råka väcka personen, som irriterat ser sig omkring – ja hur låter det då?

”Jag har inte snarkat!” fräser den surt!

Jaha. Minsann!

Och hur kan den veta det?

Jo, hör och häpna. Här kommer det lite oväntade.

Den har inte ens sovit!

”Jag har varit vaken hela tiden!”

Jo, det är klart. Det var ju lite det jag misstänkte när dregelsträngen rann och det ryckte i ena foten.

Att personen var pigg som en mört.

DSC_1375

Personen på bilden har inget samband med texten.

Mycket mera macho

Hur kommer det sig att karlar kan sova sig igenom rungande barnskrik under halva nätterna när det finns andra ljud som de hör så bra?

Pappsen har ett mycket välutvecklat sinne för motorljud, särskilt i kombination med rassel och skrammel, har det visat sig.

Fast på natten när Bäbisen skriker och katterna jamar, ja då sover Pappsen som bäst. Ett tag försökte jag få Pappsen att byta Bäbisens nattblöja men det var inget roligt uppdrag. Hur mycket jag än drog i honom så låg han ändå bara som ett kolli, på sin höjd gav han ifrån sig ett gurglande läte. Det gick snabbare att själv gå upp och byta blöjan än vad det tog att försöka få liv i den såskoppen.

Men hör han ett mystiskt motorljud, då sätter han sig käpprätt upp i sängen på en halv sekund och hävdar att någon försöker stjäla bilen.

Det hände en gång när vi bodde inne i samhället och var relativt nykära. Jag vaknade till av att Pappsen flög ur sängen. Jag hann bara se hans skenben som avlägsnade sig medan han ropade att någon försökte stjäla bilen.

”Vilken tuffing till karl man har fått tag på!” tänkte jag. ”Som ensam kastar kastar sig ut i natten för att ta sig an tjuvar och banditer! Så macho!” Jag tog på mig morgonrocken och ställde mig i hallen för att vänta in min hjälte.

Klipp klapp, klipp klapp

lät det och sen kom Pappsen in igen.

”Nähä, det var visst inget.” sa han och försökte ta av sig klackskorna.

20130610_201941

Klackskorna!

”Haha! Har du sett vad du har råkat ta på dig?” skrattade jag när jag såg Pappsens stora tår spreta ut ur mina skor med öppen tå och klack. Jag var övertygad om att han skulle skämmas och bli högröd men han såg bara oförstående ut.

”Ja, vad då då? De stod närmast.” Han bände av sig skorna och gick och la sig.

”Men vad ska grannar och tjuvar tänka när de ser dig svaja omkring i ett par klackskor?” försökte jag igen.

Men Pappsen kunde inte alls se det roliga i situationen.

Det var väl inget konstigt med att ta på sig klackskor om de nu var närmast till hands, tyckte han.

Jaja. Han är en fin karl, Pappsen. Men så vidare macho var han visst inte.

DSC_0389

Även dessa är allt som oftast på vift.