Åh, vissa dagar blir jag så trött på att pendla! Det är så mycket tid man slänger bort! Folk brukar påstå att det är skönt med tid för sig själv när man sitter i bilen, men jag skulle verkligen mycket hellre tillbringa den tiden ihop med min familj!
I vanliga fall kan jag klara mig på en timme från jobbet och hem men idag var det riktigt mycket trafik i stan! Jag fick köra i 38 minuter innan jag ens kunde växla upp till tvåan, fast då hade jag förstås bara kommit knappt en kilometer… Att ta sig hela vägen hem tog nästan 1 ½ timme! Och jag som riktigt hade skyndat mig iväg från jobbet driven av min längtan efter Bäbisen och efter att få träffa honom innan han skulle sova.
För tiden med honom är viktigare än allt annat.
Hur mycket det än finns att göra på våra jobb eller med hus, renovering och trädgård så kommer tiden med honom alltid först.
Tid för att ge honom kärlek och trygghet.
Tid att leka.
Tid att trösta.
Tid att skratta.
Tid att bara finnas där.
Det är så underbart att få träffa honom igen efter en lång dag på jobbet. Att få känna hans lena hud, få stryka kinden mot hans huvud och se hans leende när han sträcker sina armar emot mig.
Min älskade Bäbis.
Hur mycket vi än har runt omkring oss och hur stressade vi än är… när du lyfter dina knubbiga små armar mot himlen så vill vi alltid finnas där för att ta dig till oss.
LillaLina 
Fy vad tufft att ha en så lång väg hem! När man jobbar hinner man inte tänka så mycket på de små liven hemma/på förskolan, men så fort man sätter sig i bilen kommer tankarna på dem och man vill till dem NU! Då är vägen hem från staden lång, det förstår jag!! =(
Precis! Så fort man stämplat ut från jobbet känns varje minut som en evighet! Att sitta fast i bilköer just då är riktigt frustrerande! Fast även utan bilköer är vägen på tok för lång.
Så kommer en dag då man som mamma skyndar sej hem från jobbet, längtar efter barnen. Det visar sej att mamman längtat mer än barnen. Barnen börjar bli stora. Det var lite sorgligt just då, men inte nu 🙂 🙂
Jag minns också hur man längtade efter att mamma skulle komma hem och vad jobbigt det var när mamma var jour.
Men så en dag när mamma skulle iväg på jour var det mamman som sörjde mer än barnen. ”Ingen återvändo gives.”
😉 Jag minns känslan och jag minns orden :)……..jag ville bara vara hemma hos min familj.
Jag håller så med dig och vet precis hur det känns. Man vill bara hem till familjen och den långa vägen ligger liksom i vägen. Mina två äldsta har visserligen slutat jubla och hoppa högt när jag kommer hem, men de två yngsta beter sig som de vunnit högsta vinst när jag kommer. Det värmer mammahjärtat. Igår gick bilen sönder… i Linköping… så det tog 2,5 timmar att komma hem istället för en 😦
Usch! Ja,du har också lång väg. Det är verkligen tråkig tid…
Förstår din känsla!!! Förstår att du längtar hem. Barnet/barnen finns alltid i en Mammas hjärta ❤ Finns ingen kärlek som kan jämföras med kärleken till ett barn. Kanske för att vi bär dem under vårt hjärta i nio månader. Finns heller ingen kärlek som den till sin egen mamma !!!
Tack för ljuvliga bilder på dig o Bäbisen.
Ja, än så länger saknar jag Bäbisen mer än vad han saknar mig men jag minns ju som sagt hur man saknade mamma när hon var på jobbet. Det blir riktigt jobbigt när han börjar på dagis….än så länge har han det bra hemma hos Pappsen.
Din Stackare…. Om jag hamnar i kö, tar det 10 minuter hem! Annars 6-7 minuter! DET är skillnad!!
Oj, vilket lyx! Jag har 6 mil till jobbet men brukar trösta mig med att folk i Norrland har 6 mil bara till brevlådan. Typ…. 😉 Men inte alla kanske. 🙂