Igår var Bäbisen och jag och storhandlade. Jag tycker inte om att åka och handla med Bäbisen! Numera är han visserligen oftast nöjd och tillfreds men man är ändå lite nervös över att han ska börja vråla otröstligt mitt inne i affären. Fast jag lyckades faktiskt plöja mig igenom hela min långa lista medan Bäbisen bara tittade sig storögt omkring.

Men kassan är alltid ett orosmoment. Bäbisen kan börja lessna av att vi inte rör oss framåt så fort, ungefär där kan han bli lite för varm om jag inte knäppt av honom lagom mycket och där kan han känna av att jag är lite stressad.

Med mitt berg av varor och fick jag snabbt en lång kö efter mig. Och precis bakom mig stod en (sur) medelålders man och tryckte. Jag kände verkligen hur han stirrade mot oss när jag började fibbla i kassan ”jag ska ha en blöjrabatt här nånstans… tror jag… och jag ska ha en rabatt på tvättlappar nånstans också… och visst ja… den här checken, kan man lösa in den här? Och vänta, jag ska ha en vanlig rabattkupong också, jag måste bara leta lite… förreststen, trisslotter – löser ni in dem i kassan?” mumlade jag medan jag frenetiskt bläddrade bland alla kvitton i plånboken. När mannen dessutom började frusta vände jag mig om för att be om ursäkt. Men då visar det sig att han har fullt upp med att göra roliga miner åt Bäbisen!

”Oj, vad han kikar på mig!” ropar mannen glatt. ”Han har kikat på mig så pass hela tiden!” Och så frustar han lite igen för att få Bäbisen att le. ”Ja, vilken liten raring!” utbrister han med ett strålande leende.

Han var visst igen sur gubbe. Han var en glad gubbe!

Och jag borde inte vara förvånad. Varenda gång jag har varit och handlat med Bäbisen har jag känt mig stressad för personen bakom oss, men varje gång har det visat sig att de bara gullat och pratat med Bäbisen. Otroligt.

Jag blir så glad över människor som är så snälla och trevliga!

Jag älskar att åka och handla med Bäbisen!