Tele-fån

Vi kvinnor är ju riktiga sladdertackor i telefon, det vet ju alla. Vi maler på och maler på, sitter i timmar med luren klistrad mot örat tills gubbarna blir hungriga och drar ut jacket. Karlarna själva – de ringer bara när de absolut måste och då är det bara det absolut mest väsentliga som avhandlas.

ELLER?

Nja, jag är inte nån vidare telefonmänniska! jag är mycket kortfattad i telefon.

Vet jag inte vem det är ja då svarar jag helst inte alls.

Och när jag svarar och det är någon jag känner tänker jag att den säkert vill lägga på snart så jag ska inte uppehålla den i onödan. Därför hummar jag bara lite utan  att ställa en enda artighetsfråga tillbaka. Ja, ni hör ju, det blir alldeles rumphugget! Sen skäms jag som en hund när jag har lagt på över att jag framstått så ouppfostrat.

Inte är jag bra på att avsluta heller. På jobbet när kunder ringer och frågar om hjälp besvarar jag samtalet så proffsigt jag kan men sen spräcker jag det alltid genom att avsluta med ”Tack så mycket för hjälpen!” Fast det är jag som hjälpt dem. Usch!

Och när jag själv ringer upp folk har jag en tendens att avsluta samtalet med ”Tack för att du ringde!” Det blir ohyggligt genant!

Tur att det finns sms, mejl och sociala medier där man kan samtala istället…

Pappsen då?

DSC_0762

Hans telefon tutar konstant upptaget. Han snattrar och tjattrar med än den ena än den andra.

Pladdrar och sladdrar utan en tanke på övriga familjemedlemmar.

Han kacklar på värre än en äggsjuk höna!

Hur är det med telefonerandet hemma hos er?

5 thoughts on “Tele-fån

  1. Jag svarar inte på okända nummer, men googlar efteråt. 🙂 Då är det oftast, bingolotto, miljonlotteriet, tidningsprenumeration etc ………….för övrigt tycker jag det är trevligt med en pratstund i telefonen, särskilt med er barn och barnbarn 😉 🙂 …….men bäst så klart är att mötas IRL 🙂 🙂

  2. Här hemma är det också ”omvända” roller. Min karl är en telefonmänniska, jag mer för SMS. Har några få som jag ringer kontinuerligt men de som är mer bekanta sms:ar jag. Jobbar faktiskt lite med just det, att inte tycka telefonen är ”jobbig” men det går sådär 😉

  3. När min storasyster ringer oss, och Micke svarar säger hon ALLTID: ”Får jag ett ord med syrran?!”
    Jojo… Ett ord?! Vi kan lätt surra i en timma!!!
    Annars är jag nog mer av en sms människa… Kanske för att jag åxå är lite väl surrelig! 🙂

  4. Jag får lite ångest om sambon räcker över luren och det är till mej… Jag är ingen telefon- människa! Tacka vet jag sms och fb. Är det någon kär familjemedlem i andra änden så pustar jag däremot ut och pratar så gärna. Via jobbet är det lättare att ringa för då är det inte några långa samtal och inte så mycket kallprat utan man säger det man ska. 😄

  5. Jag är som pappsen, jag kan prata i telefonen hur länge som helst, bara jag har nått att göra. Hänga tvätt, plocka i diskmaskinen, laga mat osv. Det är den viktiga skillnaden enligt mig. Sambon anser att jag sitter fast vid telefonen, vilket självklart är en överdrift, han pratar att på ganska fint ibland han också. Skillnaden är som sagt att jag blir rastlös när jag talar i telefon och då gör de saker jag tycker är för tråkiga annars, som att städa. Således borde ju sambon vara glad att jag pratar i telefon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s