Jaså, kvinnor är från Venus?
Och män från Mars?
Det kan förklara att vi fungerar olika på vissa saker! Bland annat så uttrycker vi oss olika.
Vi kvinnor förringar ofta det vi säger. Vi använder adverb som kanske, nog och lite för att det vi säger inte inte ska låta så hårt. Och så pratar vi snabbare för att vi är rädda för att folk ska bli uttråkade.
Det är lite synd. Då kanske vi inte blir tagna på lika stort allvar och det vi säger låter nog inte lika viktigt?
Männen tar för sig! De pratar högt och mer långsamt, för de vet att man ändå lyssnar för dem. De behöver inte be om ursäkt för sig själva! De får ta plats!
Dessutom använder vi kvinnor mer känslor när vi vill förmedla saker. Det gör att vi ofta överdriver när vi blir arga eller när vi verkligen vill poängtera något.
”Du skottar aldrig!” säger vi och menar att han gör det sällan, men vi vill visa att det känns som aldrig och att vi tycker att det är ett stort problem.
Mannen som tänker fyrkantigt och hakar upp sig på detaljer kan inte se förbi det.
”Aldrig?!” svarar han. ”Jag skottade en gång förrförra veckan och två gånger ifjol!”
Och så är det lätt hänt att man fastnar i en pseudodiskussion som inte leder nån vart.
Nä, männen, de överdriver inte. Karga, tuffa karlar som ägnar sig åt väsentligheter och säger saker precis som de är. De är inga mjukisar, inte, våra macho-män…
”Pappsen, kan du ta med mitt schema från köket?”
”Nja, det kan jag nog inte, tyvärr.” säger Pappsen. ”Jag har precis smörjt in händerna med 18 500 kg handcreme.”