Det finns mycket oflyt man kan drabbas av när man går där i mataffären.
* Du har glömt inköpslistan hemma och kan för ditt liv inte komma på det där som var så viktigt.
* När du tror att du är färdig kommer du på det där viktiga som förstås ligger precis vid ingången.
* Det där viktiga du skulle ha är slut.
* Det kan också vara så att just din favoritprodukt är borttagen ur sortimentet. (Vart har min orientaliska soppa tagit vägen till exempel? Va?)
* Eller så har du glömt plånboken hemma.
Och detta är ändå bara småpotatis om man jämför med följande scenario:
Du strosar nöjt runt i mataffären när du får se en gammal bekant. Ajajaj, hälsa eller dyka ner i inköpslistan och låtsas som om du inte ser?
Du bestämmer dig för att hälsa och även småprata i några minuter.
”Hur är det med dig då” ”Men vad roligt.” ”Jaså, gör du?” ”Det var kul!” ”Ha det så bra, då!” ”Hälsa!” ”Tack, tack.”
Belåten med dig själv fortsätter du sen mot äggen. Men! Vad skådar ditt norra öga? Din gamla bekant styr kosan åt precis samma håll! Du svänger raskt av mot mjölken istället och tänker att du kan hämta äggen sen. I värsta fall får du klara dig utan.
Men just bakom kröken ser du den gamla nunan igen! I sista sekunden finner du dig och tittar intresserat bort mot brödet istället.
Sen fortsätter det i samma visa! Om och om igen stöter ni ihop, oavsett om du skyndar på eller försöker dra benen efter dig. Ideligen dyker det bekanta plytet upp mellan hyllorna och du vet snart inte vart du ska ta vägen eller åt vilket håll du ska titta.
Som tur var hinner du i alla fall byta kö i rödaste rappet och när din bekanta går förbi dig på vägen ut tittar du nånstans bort i fjärran medan du packar dina varor.
Pust!
Det där skötte du ändå ganska bra. Största felet var nog att du hälsade från första början men man kan alltid lära sig av sina misstag.
Men den här då? Är det nån som har sett den på länge?
LillaLina 
Känner igen 🙂 En knepig situation som är nog så besvärlig……..hur gör man? Ska man småprata lite varje gång man möts?…….Ska man säga ”hej” varje gång man ses vid en hylla?
Du är ju så modern så du har inköpslista i telefonen 🙂
Det är verkligen ett dilemma! Numera brukar jag le lite när man möts igen. Åtminstone första gångerna, sen låtsas jag som ingenting. Vet inte vad som är bäst.
Jag är verkligen modern. Säg det till min lillebror, om han har missat det.
Haahha… Så sant! Värst är ju ändå om personen ifråga inte visat tecken på att den känt igen mig överhuvudtaget! Och så har jag stått å babblat på om ditt å datt! 😮
Ja! Det är jobbigt! Fast det är alltid jag som inte känner igen den andra personen! Jag är lite dålig på att känna igen folk, så ofta när jag inte hälsar är det faktiskt för att jag inte känt igen den. Det är pinsamt för oss också, kan jag lova. =)
Så jobbigt det är ibland, när man försöker smyga undan i affären…för att det är nån, man inte så gärna vill hälsa på! Och ibland har man ju inte lust för småprat iallafall.