Jag tror äntligen att gravidillamåendet har släppt nu! Åtminstone så mycket att jag inte kräks längre. I så fall höll det i sig till vecka 23 denna gång. Hu! Det var ungefär lika illa förra graviditeten.
Visst är jag trött och har foglossningar men det är ingenting jämfört med det illamående jag drogs med när det var som värst! Jag vill minnas att vecka 8-11 var som allra mest fruktansvärda! Allt i huset stank, kändes vidrigt, äckligt! Jag var som en zombie som sov tre gånger på dagen och slocknade i soffan på kvällen. Jag hade ingen aptit men var tvungen att äta lite varannan timme för att försöka hålla illamåendet stången. Ändå var det många dagar som jag kräktes upp nästan allt jag försökte peta i mig.
Dessa veckor var de hetaste under sommaren och värmen gjorde allt extra jobbigt, och lukterna ännu skarpare.
Det är svårt att glädja sig åt graviditeten när man mår så dåligt. Jag önskade att jag skulle kräkas så mycket att jag blev inlagd. Då skulle jag slippa gå hemma och försöka orka ta hand om Barnet och hushållet.
Jag kände mig som ett djur som borde bli avlivat för sina plågor.
I mina värsta stunder kände jag nästan att det inte var värt det, att jag inte fixade att må så illa, trots att jag längtat så mycket efter ännu en graviditet!
Lukterna var värst. Badrummet och sovrummet luktade så förskräckligt illa och även resten av huset kändes ostädat och äckligt. Jag orkade inte städa utan ibland drog jag bara moppen med mycket skurmedel runt allt som låg på golvet, i hopp om att det skulle lukta bättre. Jag köpte parfymerat sköljmedel och hängde upp tvätten överallt i huset och jag köpte en spray med luftrenare.
Det gick i ett par dagar sen förknippade jag dessa lukter med illamåendet och än idag klarar jag inte av lukten av sprayen eller sköljmedlet utan att börja hulka.
Efter vecka 10-11 kände jag mig inte riktigt lika däckad av illamåendet längre även om jag fortfarande mådde riktigt dåligt och kräktes flera gånger om dagen. Efter vecka 18 har jag kräkts alltmer sällan och nu är jag i vecka 24 och det har gått en hel vecka sen jag kräktes sist!
Nu har jag riktigt kunnat glädjas åt det nya livet som tar form! Jag njuter så av att bära mitt barn, av att det finns här hos mig, lyssnar på våra röster och ger sig till känna med buffar och sparkar. Jag är en sån som tycker att det är fantastiskt att få vara gravid. Jag är dessutom så lyckligt lottad i övrigt att jag tycker att det kan vara helt i sin rätt att jag drabbas av en del krämpor ibland.
Nån rättvisa ska det väl vara här i världen.
Äntligen slut på illamåendet. Då gläds jag med dig ❤ Nu hoppas vi att du får njuta fullt ut, av resten av tiden…till det nya lilla Barnet välkomnas till Världen ❤ Och vi önskar att resten av din graviditet blir helt underbar. ❤
Tack! Men kanske ropade jag hej för tidigt. Så snart jag skrivit inlägget blev jag jätteillamående… vet inte om det var för att jag tänkte tillbaka på hur illa jag mått i somras eller om jag helt enkelt var magsjuk. Låg blickstilla i soffan eftersom det kändes som att jag skulle kräkas om jag rörde mig. Klockan två på natten vågade jag resa mig… och då kräktes jag direkt. 😒 Är hemma idag och ligger på soffan och mår illa nu. MEN jag mår hur som helst mycket bättre än i somras och jag gläds fullt ut åt det nya barnet. 😄
Skönt att du mår bättre…:-)
Underbar bild, så vacker… 🙂
Ja, det är klätterrosorna vi har i trädgården. Så underbara när de blommar!
Tack för att du sätter ord på något som ni kvinnor får uppleva men jag som man inte ”drabbas” av. Kan tänka mig att det nästan måste vara en Gudomlig känsla att känna ett liv bli till inom sig.
Ja, verkligen gudomligt. Man blir ödmjuk inför det stora. Samtidigt är det svårt att förstå det fullt ut, fast jag varit med om det en gång tidigare.