Sjukdag och dagistankar

Idag är hela familjen hemma. Barnet har haft en ordentlig magsjuka. Han började kräkas på fredagsnatten och kräktes i princip allt han fick i sig till och med söndag morgon. Allt han fick behålla var när vi matade honom teskedsvis med vätska. Själv jobbade jag hela lördagen och det bar emot med varje cell i kroppen att behöva lämna honom när han mådde så dåligt, men Pappsen skötte honom såklart galant.

Idag är Barnet fortfarande trött och verkar må lite illa när han äter. Jag vabbar idag och är ledig imorgon sen får vi se hur mycket han har piggnat till.

Och i nattas började Pappsen att kräkas så även han är hemma. Jag håller tummarna för att jag håller mig frisk denna gång. Jag ska till barnmorskan på onsdag och det vill jag ju inte skjuta upp!

Det är lite drygt två månader kvar innan jag går på mammaledighet så det är hög tid att bestämma hur Barnet ska gå på dagis när jag går hem. Innan han började på dagis hade jag aldrig kunnat drömma om att jag inte tvärsäkert skulle ha honom hemma när nästa barn kom. Nu har jag väl nästan bestämt mig för att han får vara där ett par dagar i veckan. Jag VILL ju verkligen ha all tid tillsammans med honom som jag kan, men samtidig är han ett väldigt aktivt och socialt barn som trivs väldigt bra på sitt dagis. När jag hämtar honom där efter en lång dag vill jag bara vara hemma i lugn och ro med honom, Barnet däremot blir alltid besviken om vi inte åker och hälsar på någon direkt när vi kommer hem… Han kräver mycket aktivitet och sällskap min lille kille och det är inte helt lätt att ge honom det om vi bara går här hemma i vårat hus ute på vischan.

Jag tänker att jag kan hinna sköta hushållet, sova eller bara vara med nya bebisen medan han är på dagis. Är han hemma kanske det blir att jag sätter honom framför tv:n alldeles för mycket medan jag ska göra dessa saker och då känns det ändå bättre med dagis.

Jag tänker till och med att jag ska ha honom lite på dagis de veckor jag är hemma innan nästa barn kommer. Dels för att det inte ska bli för långt uppehåll för honom och dels för att det inte ska bli som att jag lämnar bort honom just för att bebisen kommit. Sen ska jag erkänna att det skulle kännas ganska skönt att kunna städa eller storhandla i lugn och ro också, även om jag får lite dåligt samvete av att känna så.

Man är ständigt jagad av det dåliga samvetet som förälder, men jag tror ändå att denna lösning är den bästa för oss. Så länge han fortsätter att trivas så bra på dagis och jag har honom färre än 15 timmar i veckan så känns det ändå okej. Vi börjar så här så får vi se sen hur vi tycker att det funkar.

IMG_0631.JPG

IMG_0343.JPG

IMG_0598.JPG
Tittar på gamla foton där Barnet och jag är tillsammans. Så liten och fin han var. ❤️

Mammsens sjukstuga

Vi har lite sjukstuga här hemma.

Pappsen är magsjuk. Visserligen beklagar han sig inte lika mycket som när han är förkyld men jag tycker ändå att detta är värre. Jag är så rädd för alla virus som han sprider omkring sig! Jag och Bäbisen vill verkligen inte bli sjuka!

Första dygnet lyckades jag husera honom i ett litet rum på övervåningen. ”Tänk så lämpligt att vi hade en tältsäng ståendes här!” tyckte jag.

Men Pappsen var inte lika nöjd.

”Det är som att ligga på sjukhus fast med sämre service.” deklarerade han.

Sen tog han sitt täcke och sin kudde och intog soffan i vardagsrummet.

Där har han både tv och dator men mest ligger han och surfar på telefonen.

”Jag vill ha vitt bröd.” väste han en av gångerna som jag faktiskt tittade till honom.

”Jaha, men det går nog lika bra med Carlssons fyrkant även om det inte stod på Google.” svarade jag.

Jag tror inte att det är riktigt nyttigt att ligga och googla om sina åkommor. Man kan lätt bli lite inbillningssjuk när man ska leka sin egen doktor.

Nyss satt jag i uterummet när Pappsen plötsligt stod i dörröppningen och spred sina virus.

”Jag har en personlighetsstörning!” meddelade han glatt. ”Allt stämmer precis.”

”Jaha ja” sa jag utan att titta upp.

Om Pappsen tror att det blir bättre service om jag sadlar om till mentalsjukhus så tror han fel. Jag driver det här psyket i gammeldags regi. Den enda service vi har att tillgå här är tvångströja.

Och om man ändå får för sig att klaga så blir det en hederlig gammal lobotomering.

DSC_0368

Nä men vadå, jag lyssnar…