Hejdå, napparna!

Vi har pratat länge om att vi ska sluta med napp på Barnet, men han har varit så förskräckligt fäst vid den och vi ville inte göra det för nära inpå lillasysters ankomst. Nu under semestern kände vi ändå att det var läge.

Först hade vi pratat om att ge nappen till nån figur på ett turistställe, men sen tänkte vi att vi bara kunde posta napparna hemifrån. Eftersom han är så förtjust i Pippi Långstrump frågade vi om han ville skicka napparna till henne.

Efter att ha pratat om det i nån vecka, medan Barnet har ångrat sig ibland och sen velat skicka napparna igen, gjorde vi slag i saken igår. Vi pratade om Pippi som skulle till Söderhavet. Kurridutt-bebisarna hade inga nappar och de skrek så mycket, sa vi, att Pippi fick ont i öronen. Barnet ville gärna skicka sina nappar till kurridutt-bebisarna!

Vi gjorde en liten process av det. Pappsen hämtade en skokartong som vi la napparna i. Jag hjälpte Barnet att skriva ett brev till Pippi och Barnet ritade Pippis bokstav några gånger på brevet (ja, på sitt lilla vis alltså). Sen marscherade vi iväg till postlådan och sa hejdå.

Vi hade nog trott att det skulle bli en del knorr och att han snart skulle ångra sig, men istället kändes det som att han nästan växte lite. Att han också hade bestämt sig och att han var nöjd med sig själv.

Lite senare märktes det att han saknade sina nappar. Han var gnällig och ledsen. Frågade ”nappen?” en gång men tjatade inte. Då gick vi till brevlådan igen. Vi hade bytt ut napparna och brevet mot ett nytt brev som ”Pippi” hade skrivit till honom. Hon hade också skickat med ett par presenter och fruktgodis. (Nej, vi har inte riktigt börjat med vanligt godis än.) Han fick en Pippi-film och en liten, liten begagnad leksaksmotorcykel. Det var fasligt högtidligt.

Den stora utmaning var natten. När läggningen närmade sig var han missmodig, och det tog över en timme innan han somnade. Han var gnällig, men sa ändå bara ”nappen” en gång. Sen sov han oroligt större delen av natten och saknade nog nappen, men när det var dags att vakna var han som en solstråle!

Hittills idag har han inte sagt ett ord om sina nappar! Han som kunde be om nappen två gånger i minuten förut!

Och även om det skulle komma ett bakslag kommer vi inte att ge den tillbaka. Det är dags att sluta nu och skulle vi signalera att han inte klarade av det skulle vi bara ge honom ett misslyckande i bagaget. Nu är han stolt och glad över sig själv!

Och det är vi med. Våran fina lilla kille!

Hej då, napparna! (Ja, det är stökigt i bakgrunden. Det är ofta det hemma hos oss. 😉 )

Prussiluskan och Josef Hillman

2015/01/img_0383.jpg2015/01/img_0384.jpg
Vad har de gemensamt? Har ni tänkt på det?

Jo, här har jag braskande information som var helt ny för mig. Kanske inte lika braskande som när jag berättade för alla som ville lyssna att det var Thorsten Flinck som spelade Bertil i Nionde kompaniet.

Alla blev väldigt förvånade och många trodde mig inte ens! Då är det roligt att komma med nyheter!

Nu visade det sig ju visserligen att jag hade fel. Gunnar spelas av Thomas Hanzon och Thorsten Flinck hade en liten roll i Strul.

2015/01/img_0382.jpg

2015/01/img_0381.jpg
Jaja.

Men Prussiluskan och Josef Hillman i Beck då?

Deras munnar rör sig inte riktigt i takt till orden, fast det gör det för andra skådespelare i samma film! Konstigt, eller hur?

Många kanske har koll på detta men några kanske inte har det! Det är nämligen så att i bland annat Pippi Långstrump och Beck-filmerna är Tyskland med och finansierar. Som motkrav vill de att tyskar ska få en del av filmrollerna. Dessa tyska skådespelare får lära sig repliker på svenska men dubbas sedan. Det gäller också tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom i Pippi och Krösa-Maja i Emil i Lönneberga.

Och vet ni vad Tommys och Annikas mamma heter på riktigt? Öllegård Wellton. Tufft namn, va?

Jo, Barnet älskar Pippi Långstrump just nu och jag kan inte låta bli att googla saker som jag blir nyfiken på…

Här är en artikel med rolig information från Astrid Lindgren-filmerna som jag snubblade över.

Bakom kameran i Astrid Lindgrens värld

Bilder lånade från Google

Rör inte min Pippi!

Stoppa pressarna! Man klipper i Pippi Långstrump-filmen!

Och vad gör folk? Jo, de rasar!

Ska inte Pippis pappa få vara ”negerkung” längre utan bara kung? Va!? Och ta bort scenen där Pippi drar i ögonen och leker kines! Fyy!

Folk blir verkligen rasande! Jag fick upp det som nyhet på instagram och MÄNGDER av vuxna mammor svär och förbannar förändringarna å det grövsta.

Jag för min del kan tycka att det är ganska vettigt att klippa. Det förändrar ju inget i handlingen så varför dessa enorma reaktioner? Ska man lära barn ord som neger och negerkung via barnprogram? En sak om pappan hade varit kung över ett land, men att vara kung över ”negrerna”! Det låter ju verkligen som att den vite mannen står högre i rang!

Och hur kul är det för en adopterad liten kille från Kina om skolkompisarna börjar dra sig i ögonen och leka kines, kan jag tänka.

Men många menar att det har gått bra att visa Pippi i alla tider så varför ändra? Det ska vara som det alltid har varit!

Ja… och häxbränning var ju en fin gammal tradition, ska vi återuppta den kanske?

Det lite komiska är att jag tror att många av dessa arga mammor inte hade märkt nåt om de inte vetat om det.

Det är säkert många av mina läsare som inte alls håller med mig om detta. Men jag kan verkligen tycka att det inte är så stor sak att hetsa upp sig över.

Tack och lov så förändras ju tiderna. Ofta till det bättre.
IMG_4535-0.JPG
Fräscht…

IMG_4536-0.JPG
Klart att Pippi ska ha en egen neger! Eller..?