Mitt egna lilla mammaskryt

DSC_0781 - Kopia (2)

Jag skrev i ett inlägg för ett tag sen om mammor som skryter om sina barn
(Glasögonmammor). Men man är ju verkligen intresserad av hur andra barn utvecklas och vad som är normalt för åldern. Och får man chansen att prata om sitt eget barn är det riktigt svårt att lägga band på sig. Jag brukar tänka att jag bara ska lufta 5 % av mina höga tankar om Bäbisen, men det är förmodligen för mycket.

Nej, det är verkligen svårt att hålla sig på en lagom nivå när man träffar andra mammor och deras bebisar. Och så lätt hänt att glömma bort att lyssna på den andra mamman.

”Min bebis har börjat att le…” börjar en mamma.

”Ja, det här Bäbisen med!!! Han har lett i flera veckor! Mest ler han på skötbordet! Ibland ler han när man klär av honom. Han verkar kittlig på halsen! Kan han vara kittlig under fötterna? …. etc etc etc.”

Men det känns också dumt när man lyckas vara tyst och lyssnar klart på den andra mamman och hon halkar in på något sidospår. Ska man sen efter flera minuter deklarera ”Ja… jag vill bara säga att Bäbisen har förstås också börjat att le.”

Fast när Bäbisen gör nåt som de andra barnen inte kan än så pöser man av stolthet, skrytet dryper från munnen och kinderna hettar (men man tror att man ser sval och behärskad ut).

Och hur håller man minen i schack när det visar sig att andra barn ligger före? ”Nämen. Vad roligt… det var ju hemskt duktigt. Nja, Bäbisen har väl inte riktigt börjat rulla runt än. Han har ju så fullt upp med att… titta i taket. Han är så nyfiken på taket!” säger man och klistrar på ett leende.

Och ska man visa nåt som Bäbisen kan är han aldrig medgörlig. ”Han brukar inte bara ligga och stirra, i vanliga fall skrattar han och tjoar så pass! Men jag ska visa en sak! Se, han kan stå på alla fyra nu!” säger man och lägger honom på mage. Men istället för att visa upp sina färdigheter ligger han platt som en pannkaka och suger på filten.  Och medan andra bebisar är som änglar är Bäbisen ofta gnällig och klagar under våra mammabarn-träffar.

Fast hur gnällig han än har varit, och hur efter den andra bebisen i utveckling han än är, så tar jag ändå alltid upp honom i famnen när den andra mamman har gått. Sen borrar jag in ansiktet i den mjuka lilla magen och sjunger en ramsa som jag själv har hittat på:

”Jagälskardig jagälskardig jagälskardig jagälskardig förduärden finastefinastefinaste i hela världen!!!”

9 thoughts on “Mitt egna lilla mammaskryt

  1. Skryt på du!!! Det är tur att ”naturen” gjort så att man tycker att sina egna barn är de absolut vackraste, klokaste och gudomligaste barnen som finns i världen. ❤

  2. Jag håller fullständigt med! Er Bäbis är den finaste, smartaste och klokaste babyn i världen…så fortsätt att skryta. Vi förstår och håller med 🙂

  3. Det är samma för precis alla mammor (och ibland även pappor så klart). Det ligger i naturen. Det är ju samma som när man är på BB och på allvar tycker synd om alla andra nyblivna föräldrar, eftersom man själv fick den sötaste och finaste bebisen. 🙂

  4. Ja det är väl för väl att man känner så för sina barn! Kände att jag inte kan anklaga andra mammor för jag är nog likadan själv.
    Man skäms ju nästan för att visa bilder på B eftersom de andra mammorna säkert blir avundsjuka då. B slår ju de andra barnen med hästlängder. 😉 Och ja, Pappsen är faktiskt värre än mig!

  5. Alla barn verkar vara himla fantastiska överallt tycker jag, det är den uppfattningen man får som barnlös i varje fall! Det är bara le stort och hålla med entusiastisk! Självklart tror man på varenda mamma 😀 Själv kan man inte riktigt förstå än..!

  6. Haha, ja det är rätt. Det är bara att le och hålla med så är föräldrarna nöjda! Innan jag fick barn förstod jag bara tjusningen med mina syskonbarn, andra ungar såg väl mest likadana ut allihop tyckte jag (fattade inte varför bebisklipp alltid skulle vinna AFV). Nu tycker jag faktiskt att alla barn är goa och rara. (Och jag skrattar hjärtligt åt alla söta bebisar på tv.)

  7. Ja, syskonbarnen är ju härligast, men eftersom jag varit relativt länge som praktikant på fyra olika dagis, samt en skola så blir det lite av tankesättet ”alla har dom sina roliga personligheter” Ska bli kul att få bli en sån där glasögonmamma (som jag tycker alla mammor är 😉 ) i framtiden. Och till mig och Göran får du och P, skryta hur mycket ni vill!

  8. Hittade till din blogg idag och har redan skrattat en hel del, du skriver sa fantastiskt bra! Dessutom far jag intrycket av att du ar en valdigt fin manniska. Jag bor i Australien och letar ofta efter bra svenska bloggar att lasa, och nu verkar jag har hittat en ny favorit 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s