Yr i mössan

image

Igår avbröt jag mitt jullov och var inne och jobbade. Även Pappsen jobbade så vi hade Barnet på dagis.

Jag var lite bekymrad över att behöva lämna honom nu när han varit hemma ganska länge. Jag var rädd att han skulle vara ledsen större delen av dagen. Som väl är har jag en snäll syster som erbjöd sig att hämta honom om det var så att han inte skulle trivas på förskolan på fredagen. Jag nämnde det för fröken men hade inget sagt till Barnet. Han ställer så lätt in sig på saker då och har svårt att acceptera att det blir annorlunda sen.

Nu var han ganska ledsen och hängde runt mitt ben när jag skulle lämna honom. Det är ju så svårt att tänka när man har ett ledset barn! Jag hade klätt av mig för att lämna in schema och kläder, nu stod jag i kapphallen, tryckte på mig mössan och försökte prata avslappnat och samlat med fröken samtidigt som jag försökte en någorlunda bra lämning.

När jag ska gå ser jag att min mössa ligger på golvet! Men… vad är det då för mössa jag har på huvudet??

Jag sliter av mig mössan och upptäcker att det är min tvåårings blåa lilla mössa med dinosaurie på! Att jag har lyckats trycka ner den på huvudet! Och stått och pratat med fröken i den… Oj då, där rämnade fasaden av en avslappnad och samlad mamma.

Sen hade Barnet en bra dag på förskolan. Normalt brukar han ändå bli glad när jag kommer men nu hade det blivit lite missförstånd. Man trodde att det var min syster som skulle hämta och Barnet hade fått höra det och sett fram emot att få bli hämtad av sin älskade moster, leka med kusinerna och deras fina leksaker. När så hans mamma skyndade sig in till sin efterlängtade parvel blev han så besviken att han knappt visste vart han skulle ta vägen! Han ville inte med hem! Moster skulle hämta!

Jag förstår att han blev besviken men det känns inget vidare när mitt eget barn blir ledset och besviket när han får se mig efter en lång dag.

Jaha, hej hej, här kommer årets sämsta mamma! Förvirrad, ogillad av sitt eget barn och tänker lämna in Barnet på dagis fast hon ska vara mammaledig sen.

Dessutom har jag svårt att vända hans besvikelse när jag ska hämta honom. Jag vill gärna locka med nåt kul att göra när vi kommer hem, men det enda som kommer upp i huvudet är att muta med pepparkakor och det vill jag inte göra (inför fröknarna.)

”Kom nu så åker vi hem och gör… nåt kul.” är allt jag lyckas haspla ur mig.

Men när vi kom hem spelade vi och sjöng barnvisor på synthen (Vipp på rumpan-affären är favoriten just nu), blåste såpbubblor och bakade hemmagjord pizza. Så visst blev det en bra kväll ändå och även Barnet var någorlunda nöjd med sin mamma.

Pizzan förresten. Jag gjorde degen kvällen innan (efter ett vanligt recpet) och lät den kalljäsa i kylen till dagen därpå. Mycket smidigt och gott! Dessutom testade jag för första gången att värma plåtarna i ugnen och sen dra över bakplåtspapperet med pizzan på när den skulle in i ugnen. Det gjorde också att bottnen blev knaprig och god!

Hoppas att ni har en bra lördagskväll!

8 thoughts on “Yr i mössan

  1. Nu kommer det minnen till mig från alla småbarnsåren med hämtningar och lämningar på dagis. Minnena rinner genom mig som en bäck med vatten … flyktiga och glittrande … och ibland tårfyllda …
    Tack 😀

    Bra tips där, med hemmapizzan … 😉
    Kram

    • Ja, allt detta blir ju minnen, bra och dåliga som jag bär med mig sen. Det är fint att tänka så, att man skapar minnen för framtiden… Tack!
      Kram

  2. Ohhh Lina….du är en underbar, fantastisk Mamma. ❤ Glöm aldrig det. Barn blir glada, ledsna, besvikna, sura, arga o.s.v. De byter humör så fort!!!! Tufft med dinosaurie-mössa förresten…vad gör det??? KRAM ❤

  3. Ja många minnen finns med dagis och dagmammor, men ni blev ALLTID glada att få följa med mej hem, det minns jag 🙂 🙂
    Apropå varma plåtar, fick jag samma tips när det gällde ugnspannkaka, ska även prova det på pizza nästa gång. 🙂

    • Jo, jag minns ju mycket från min egen tid som barn. Vi var ju så mammakära så mycket hemlängtan var det. Jag tror ju att Barnet ska vara mer som jag var, därför blir jag ständigt förvånad om han inte blir glad när jag kommer hem eller ska hämta honom från dagis eller barnvakt… men han är inte som sin mamma riktigt. 😃

  4. Mosters lilla älskling! Roligt att du sett fram emot att följa med mig hem. ❤️ Tokigt att det blev missförstånd, men det är mååånga gånger barnen blivit besvikna när vi kommit och hämtat. Visst vill man helst bli omfamnad i en lång kram när man varit ifrån varandra hela dagen, men, det är väl ett sunt tecken på att de trivs, är sociala och inte så blyga och bortkomna som vi var, som helst stod och tryckte bakom mammas ben när vi var små. 😊

    • Ja, han hade nog sett mycket fram emot att du skulle hämta! ❤️ Men som sagt, det är ju skönt att veta att de trivs och inte går och längtar efter mamma och pappa hela dagarna. Vi var ju blyga och hemmakära, och även Pappsen var blyg som barn. Det ska bli spännande att se hur nästa barn blir! 😃

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s