Den förlorade kvällstimmen

Man kan ju tycka att det är märkligt att mänskligheten har åstadkommit så mycket när man själv inte är så framåt.

När jag sitter i soffan på kvällarna, trött till tusen och borde går till sängs, tror ni att jag gör det?

Nä, inte i första taget!

Det är då jag sitter med telefonen och surfar in på allt möjligt, mer eller mindre onödigt

Vilken fiktiv polis är du mest lik?

Jag klickar frenetiskt.

Jaha, Wiggum i Simpsons. Bra att veta.

Har någon gillat min senaste bild på Instagram?

Nähä.

Nu då??

Icke.

Men nu då??

Och vilken disneyprinsessa är jag mest lik? Spännande, tänker jag och minuterna går.

När jag så äntligen tar mig i kragen är klockan alldeles för mycket.

Stackars dig, tänker ni, som aldrig får komma i säng.
Jodå. När jag suttit och slö-tittat på telefonen i en timme så blir jag så stressad att få sova, så då är jag är inte dummare än att jag sparar in cirka 45 sekunder på att skippa tandtråden.

Slutet gott, allting gott.

Man är kanske inte så dum ändå.

20140712-204659-74819125.jpg

Välkommen hem, Pappsen!

Så fort Pappsen är hemma själv en kväll så ska det skåp-ätas. Inte ett kex går säkert.

Ni vet när man jobbar kväll och orkar slita vidare enbart till visionen av chipspåsen man ska ligga i soffan och äta när man kommer hem.

Men när man kommer hem ser man direkt på Pappsen att han gjort något. Svansen slokar och öronen hänger.

”Jag var så sugen… Det gick inte att stå emot.” erkänner Pappsen när man hittar den tomma chipspåsen i soporna.

Det är så frustrerande!

Men idag är det Pappsen som jobbar kväll…

Så nu sitter jag i soffan med putmage och rapar ost.

Jag har vansinnesätit en påse cheezballz!

Egentligen hade jag väl tänkt att dra ner lite på okynnesätandet, men vad gör man inte för att få hämnas?

Mohahaha.

20140206-211932.jpg

Med nöd och näppe lyckades jag göra ett avbrott i ätandet och fota mitt trevliga sällskap i soffan.