Barnet klappar bebisen.
Nu bökar det en del i magen! Jag skulle vilja kalla det sparkar men det är väl mest små buffningar än så länge.
Halva graviditeten har passerat och jag tror äntligen att den bra delen börjar! Nu börjar jag bli piggare, kräks inte så ofta, magen syns och jag älskar att känna ”sparkarna”!
Foto från igår när jag gick in i vecka 21. Busfrön i bakgrunden.
Så här efter graviditet och förlossning kan man roa sig med att ta en liten titt på sin kropp. Vilken kroppsdel är det egentligen som har förändrats mest?
Magen! Magen! ropar ni entusiastiskt.
Ja! En bra gissning. Magen var ju det som var mest uttänjt och annorlunda under graviditeten. Visst tar det ett tag för den att sjunka in och dra ihop sig. Den har inte heller fått nån hjälp av Mammsen som sitter och degar och äter choklad och kakor när hon får tillfälle. Men – förvånande nog har magen skött sig ganska hyfsat. Den får faktiskt godkänt.
Men inte kan det väl vara rumpan? säger ni. Den blev ju ändå inte mycket mer än dubbelt så stor under graviditeten. Om magen kunnat dra ihop sig så borde det väl inte ha varit några som helst problem för rumpan!
Ja, det kan man ju tycka! Men rumpan var inte så samarbetsvillig. Medan magen lite försiktigt började att dra sig tillbaka så släppte rumpan bara en suck och sjönk ihop.
Den blev en mammaröv.
Hur är en sån då?
Jo, mammarövar är ganska svåra att ha att göra med. De är slappa och dingliga, helt utan spänst. Hur löst underkläderna än sitter så skär de ändå in rejält. Numera har man alltid fyra skinkor.
Och när man ligger i sängen på kvällen undrar man lite ovant vad det är för gungig matiera som bäddar in kroppen – men så kommer man ihåg att det bara är mammaröven som flyter ut.
Men jag klagar inte. Jag trivs med den här kroppen. Den har följt mig i 30 år nu och jag tycker om att livet sätter sina spår i den.
Och det är så skönt att ligga inbäddad i sin mammaröv och mjukt vaggas tills sömns om kvällen.
Jag får köpa såna här shorts och glassa runt i på stranden i sommar. Då kommer alla att tro att jag fortfarande har en spänstig och fin rumpa.
Pappsen är en mycket frusen man. När vi har gått och lagt oss på kvällarna tycker han inte alls om att jag vill värma fötterna mot hans ben. Han har gått så långt som att kalla mina fötter för ett par frysta fläskkotletter som ihärdigt hasar mot hans knäveck. Men då tar jag förstås väldigt illa vid mig. ”Pappsen!” säger jag besviket. ”Jag mådde illa i 20 veckor när vi väntade Bäbisen – och du kan inte ens värma mina fötter!” Då faller han till föga, Pappsen, och lindar sina ben runt mina frusna tår.
Samma visa när vi sitter i soffan framför tv:n. ”Gör mig en kopp te.” säger jag. Men Pappsen bara tittar frågande på mig utan att resa sig. ”Men Pappsen!” säger jag besviket. ”Jag har fött ditt barn – och du tycker inte ens att jag är värd en kopp te!” Då linkar han snällt mot vattenkokaren i alla fall.
(Jag brukar också flika in ”Ja, men amma du då!” lite då och då där jag finner det lämpligt, men det har inte alls gått hem. Det är som att han inte tar det på allvar.)
Men vänta! Nu traskar han visst mot sängen, Pappsen, med de varma och goa knävecken. Då tar jag mina frysta fläskkotletterna och smyger efter.
Jag fick brev från Swedbanks försäkring i veckan. Jag tecknade sjukförsäkring när vi var på banken och pratade ränta. Både lång och kort sjukförsäkring. Och tänka sig, det blev beviljat! De verkade inte tycka att jag var nån högriskkund. Och jag kan väl hålla med dem, jag brukar alltid vara vid god vigör. Pigg och frisk som vilket nöt som helst, som man brukar säga.
Fast det är klart, den långa sjukförsäkringen gällde med klausul (gällde inte allt). Orsaken var mina ryggproblem.
Ryggproblem? tänkte jag först. Jag har väl ändå inga problem med ryggen! Men så kom jag på vad de var ute efter. Under deras grundliga intervju hade jag uppgett att jag hade lite ont i ryggen under min graviditet. Det får ju tre av fyra gravida kvinnor och eftersom jag inte hade mer ont än att jag kunde jobba på som vanligt så hade jag inte i min vildaste fantasi trott att det skulle påverka min försäkring. Men Swedbank, de drog öronen åt sig!
På grund av mitt invalida stycke till rygg kunde inte försäkringen gälla om jag i framtiden får några besvär från ryggen.
Inklusive halsryggen.
Eller besvär från huvudet.
Eller från nacken.
Eller skuldrorna.
Eller från axlarna.
Den gäller inte heller besvär från armarna.
Eller från sätesområdet.
Eller från benen.
Hur tänkte de där egentligen??
Ja, de måste ju tänkt att jag får ha hur ont i magen jag vill!
Halleluja! Känslan är berusande.
LillaLina 