Rör inte min Pippi!

Stoppa pressarna! Man klipper i Pippi Långstrump-filmen!

Och vad gör folk? Jo, de rasar!

Ska inte Pippis pappa få vara ”negerkung” längre utan bara kung? Va!? Och ta bort scenen där Pippi drar i ögonen och leker kines! Fyy!

Folk blir verkligen rasande! Jag fick upp det som nyhet på instagram och MÄNGDER av vuxna mammor svär och förbannar förändringarna å det grövsta.

Jag för min del kan tycka att det är ganska vettigt att klippa. Det förändrar ju inget i handlingen så varför dessa enorma reaktioner? Ska man lära barn ord som neger och negerkung via barnprogram? En sak om pappan hade varit kung över ett land, men att vara kung över ”negrerna”! Det låter ju verkligen som att den vite mannen står högre i rang!

Och hur kul är det för en adopterad liten kille från Kina om skolkompisarna börjar dra sig i ögonen och leka kines, kan jag tänka.

Men många menar att det har gått bra att visa Pippi i alla tider så varför ändra? Det ska vara som det alltid har varit!

Ja… och häxbränning var ju en fin gammal tradition, ska vi återuppta den kanske?

Det lite komiska är att jag tror att många av dessa arga mammor inte hade märkt nåt om de inte vetat om det.

Det är säkert många av mina läsare som inte alls håller med mig om detta. Men jag kan verkligen tycka att det inte är så stor sak att hetsa upp sig över.

Tack och lov så förändras ju tiderna. Ofta till det bättre.
IMG_4535-0.JPG
Fräscht…

IMG_4536-0.JPG
Klart att Pippi ska ha en egen neger! Eller..?

Fanns det fredagsmys förr?

Jo då, det blev tacos även för oss till fredagsmys! (Mycket mer mys blev det inte för Barnet ville inte somna om inte både Pappsen och jag låg bredvid i sängen och sen vaknade vi nu.)

Jag funderar lite på hur nytt ordet ”fredagsmys” är. Inte fanns det väl när jag var liten? Då hade söndagsmiddagen fortfarande en stark ställning i hemmet, men jag kan inte minnas nåt direkt fredagsmys? Visst tittade vi på Disneydags och kanske Fångarna på fortet eller Gladiatorerna men jag tror inte att vi åt nåt särskilt. Överhuvudtaget åt man ju mest mackor och oboy på kvällarna på den tiden, även om mamma till familjens jubel också gjorde varma mackor eller hemmagjord pizza ibland. Tacosen tror jag kom först när jag började bli tonåring, och då började också den första köpepizzan att dyka upp hemma hos oss!

Eller minns jag fel?

Hur ser fredagsmyset ut för er nu och hur var det innan tacosen gjorde entré i våra hem?

IMG_4524.JPG
Vi äter inte tacos varje fredag, men säkert varannan! Man tröttnar inte så lätt på det, och dessutom går det ju att variera sin tacos ganska mycket. Ikväll blev det nacho-tallrik med köttfärs, cheese-dip, sallad, svarta bönor, avokado, sallad, tomat, paprika, majs och jalapeno. Och med tacosås och vitlöks-creme fraiche till. Godast blir det om man först värmer chipsen och osten i mikron en liten stund innan man lägger på resten!

Hemmagjort vitlöksbröd

IMG_4470.JPG
Jag hade ju en vecka nyligen när jag inte handlade nån mat utan försökte att göra goda middagar av det vi hade hemma!

På fredagen kliade jag mig i huvudet framför frysen och det roligaste jag kunde hitta var EN kycklingfilé.

Det kändes lite spartanskt men när jag letade fram ett paket bacon och en burk med champinjoner också så blev det en kycklinggryta som faktiskt räckte till fyra portioner! Med lök, vitlök, dijonsenap, soja, grädde och créme fraiche blev det en festlig middag som vi serverade med pressad potatis och sallad.

För att lyxa till det ytterligare letade jag fram en bit baguett ur frysen som blivit över från mammas kräftskiva. (Allt ska tas tillvara!)

Pappsen fick i uppdrag att förvandla den till vitlöksbröd, vilket han gjorde med bravur!

Vitlöksbröd
1 mindre baguett
50 g smör
2-3 vitlöksklyftor
2 msk hackad persilja

Sätt ugnen på 250 grader.

Skär baguetten i skivor.

Blanda rumsvarmt smör med pressad vitlök och hackad persilja.

Bred vitlökssmöret på brödskivorna.

(Strö ev på lite flingsalt)
IMG_4468-0.JPG
Grädda i mitten av ugnen i ca fem minuter, tills bröden är gyllenbruna. Tänk på att det kan droppa så om du har bröden på galler kan du sätta en plåt i botten av ugnen.

Servera varma! Perfekt när du har ljust bröd över som behöver livas upp!

IMG_4473.JPG

Man skulle kunna göra en dokusåpa på mitt jobb

Visst är det konstigt? Man är jätteordentlig nästan jämt som ingen märker, men om man nån gång slarvar – då är det alltid nån som kommer på en!

På jobbet är jag väldigt noga och skötsam. Jag ställer alltid in koppen i diskmaskinen enligt det maniskt fastställda schemat för hur allt ska stå, hämtar nya servetter om de börjar ta slut och gör aldrig skidbacke av osten under fredagsfikat.

För min egen del har jag inte så stor känsla för sånt där. Jag skulle kunna torka mig om munnen med tröjärmen och lämna kvar koppen på bordet till ett senare tillfälle, men jag är rädd att stöta mig med jobbets perfektionister. De är ganska rabiata och mina känsliga antenner försöker ständigt läsa av hur jag ska bete mig för att inte stöta mig med någon.

Igår var vi ett gäng kollegor som skulle ut och äta efter jobbet. De jag brukar umgås med hade slutat tidigt så jag skulle sällskapa med ett annat gäng på väg till restaurangen.

Jag kom till omklädningsrummet ganska sent och var rädd att de skulle glömma mig om jag inte var färdig i tid. Jag skyndade in på toaletten och när det visade sig att jag tog det sista av pappersrullen till händerna gjorde jag något som jag aldrig gör annars.

Jag struntade i att sätta i en ny!!

Jag är nog den sista som går idag, ingen kommer att märka något och jag hittar ju inte till restaurangen själv om jag blir försenad…” tänkte jag stressat.

Vi var ett gäng inne i omklädningsrummet och när vi sen bytte om hördes ett avgrundsvrål… Jag vill inte återge de fula orden här men det var en häftig ramsa av svordomar uttalade med sådan ilska och förfäran att jag först trodde att någon gjort sig riktigt illa.

Men naturligtvis var jag inte sist in på toaletten den dagen.

Såklart uppdagades mitt slarv.

Förstås blev det inte av en lugn själ som helt enkelt satte i en ny rulle…

Ut ur toaletten rusade en av jobbets perfektionister! En av de med hetast temperament.

”Jag hatar när folk inte fyller på efter sig!” skrek hon svart i ögonen. Jag hinner inte fylla på!” fortsatte hon medan alla andra som var i rummet försiktigt höll med henne om att det var dåligt av den som gått innan.

Alla utom perfektionisten visste ju att det var jag…

Med gamnacke och hängande armar gick jag till toaletten och satte i en ny rulle…

IMG_4275.JPG
Nu förstår ni kanske varför jag är så rädd för att verka slarvig på jobbet…

PS. Förra veckan var det en annan perfektionist som tog strypgrepp på mig. Fast med en viss glimt i ögat intalar jag mig.

Chokladkaka med björnbär

IMG_3705.JPG
Vi har fullt av björnbär i trädgården. Förut har jag inte haft tillgång till så många utan mest använt som dekoration, men nu vill jag gärna använda dem till något mer!

Syrran gav mig detta på recept kladdkaka med björnbär, fast jag skulle nästan hellre vilja kalla det för chokladkaka. Oavsett vilket, den var himmelskt god! Mjuk och fyllig, lite kletig och full av chokladsmak!

Chokladkaka med björnbär
225 g smör
100 g mörk choklad
1 1/2 dl socker
1 dl farinsocker
1 dl ljus sirap
3 ägg
2 1/2 dl vetemjöl
1 dl kakao
150 g björnbär ( även frysta går bra)

Sätt ugnen på 175 grader.
Smörj och mjöla en form med löstagbar kant (vad gjorde man innan de kom, nu ska de ju användas till allt!?) ca 24 cm i diameter.
Smält smöret. Hacka chokladen grovt och lägg ner den i smöret. Rör tills chokladen smält helt.
Blanda socker, farinsocker, sirap och ägg i en bunke. Sikta ner mjöl och kakao.
Häll i chokladen och smöret och blanda till en jämn smet.
Häll smeten i formen och tryck ner björnbären.

IMG_3695.JPG
Ja, smeten var jättegod!

Grädda kakan i mitten av ugnen i ca 35 minuter.

Servera med färska bär (hallon eller jordgubbar är nog extra gott) och vispad grädde.

IMG_3702.JPG
”Låt svalna” stod det i originalreceptet men annars kan man hugga in direkt…

Frysrensning och kycklingchili

Jag har lagat en massa goda recept på sista tiden!

Dels har jag provat att inte handla mat på en vecka utan bara laga middagar av sånt vi hade hemma. Många gånger blir det riktigt gott när man bara svänger ihop något av maten som ligger i frysen och av de trötta grönsakerna i kylen. Sen känns det ju så bra också!

Bland annat blev grönsaksgratäng med blomkål och broccoli och pastasås med tonfisk och zucchini.

IMG_3691.JPG
IMG_3692.JPG

Jag har också fått chili av min pappa som han i sin tur fått av en trädgårdsentusiast. Pappa lagar inte så mycket mat utan bet helt sonika av halva chilin i en tugga… Det föll honom inte i smaken så till min glädje fick jag överta de andra!

IMG_4477-0.JPG
Än har jag bara använt två stycken som jag gjorde en stor omgång kycklingchili på. Den blev verkligen riktigt god, precis sån mat som jag älskar att laga, så om man har chili man vill använda kan jag rekommendera denna rätt. Tomat, chili, bönor och vitlök tillsammans blir ju så gott!

IMG_4478.JPG
Kycklingchili

Jag tycker verkligen om hösten när vi har så mycket goda grönsaker och rotfrukter i affärerna och när trädgården bjuder på äpplen, tomater och björnbär som man bara kan plocka och stoppa i munnen eller laga godsaker av.

Jag har till exempel gjort en väldigt smarrig chokladkaka med björnbär, men eftersom detta inlägg börjar bli långt nog skriver jag det receptet i ett eget inlägg.

IMG_4460.JPG

Har du också en ful bil?

Har du en fin bil eller en ful bil?

Och hur blir du bemött i den?

Vi har ju både Fin-bilen och Ful-bilen. Jag kör väl likadant med båda bilarna, lika snabbt och med samma grad av hänsyn till andra trafikanter.

Ändå är det helt olika hur de andra bilisterna behandlar mig!

När jag kör den lilla Ful-bilen kvittar det hur fort jag kör. De andra bilisterna gör allt de kan för att köra om! Ligger jag på motorvägen skyndar de sig för att komma ifatt, sen pressar de in sig framför mig – och så saktar de ner igen. De tvekar inte på att en liten bil av äldre modell kör långsamt. Kör jag Fin-bilen kan jag däremot bara glida med i trafikrytmen.

Och om jag i morgonrusningen ska ta mig ut i en rondell och jag kör Fin-bilen är det bara att braka på. Kör jag Ful-bilen bör jag vänta tills det inte finns en bil i sikte. Får en annan bil syn på Ful-bilen som tar sig ut i en rondell spelar det ingen roll hur långt ifrån den är. Ful-bilen väcker ont blod och andra bilar känner ett pockande behov av att försöka köra ifatt och tuta på Ful-bilen. Gärna långt och ihållande.

Visst är det konstigt?

Att en liten Ful-bil kan väcka så mycket aggression?

IMG_0339.JPG
Det här är Fin-bilen. Visst borde jag ha tagit en bild på Ful-bilen men Pappsen är inte lika benägen att ta kort på den. Stackars Ful-bilen, ständigt ratad och dåligt bemött…