Gästinlägg: KOSTNADSFRI PT & HÄLSOCOACHING!

Hejsan!

Linnéa heter jag, jobbar tillsammans med Lina och har fått tillåtelse att dela något riktigt härligt med er!

För ett par månader sedan fick jag chansen att göra en förändring, en förändring som inte bara har lett till att jag har fått en starkare och friskare kropp utan även en gladare knopp. Nu kan du också få den chansen!

Vill du ta tag i din hälsa, gå ned i vikt, komma tillbaka efter en graviditet, behålla din hälsa under en graviditet, kanske bygga muskler eller helt enkelt bara leva mer hälsosamt? Klicka på någon av länkarna nedan och läs mer! Du kommer inte ångra dig :).


https://www.facebook.com/halsocoacherna/posts/676439582482253?__mref=message_bubble

halsocoacherna.nu/halsoprogram21

  

En ljuvlig tid

Det är en ljuvlig tid nu, både i livet och för årstiden.

Det är fantastiskt att vara någorlunda ung, pigg och stark och ha många planer och drömmar för framtiden tillsammans med Pappsen. Att ha småbarn som växer och utvecklas och som gör oss till en familj.

Och det är ljuvligt att vara mitt uppe i våren och ha hela sommaren framför sig.

Det är en bra kombination! Idag är det egentligen min jobbhelg, men istället för att sitta instängd på ett labb har jag varit ute med familjen i solen. Barnet springer runt i trädgården bland vitsipporna och ropar mamma med kaksmulor runt munnen. Lillan har varit som en ängel och sovit många timmar ute i vagnen. Däremellan har hon gett mig stora leenden när jag har tittat på henne.

image

Ja, inte så att jag vill låtsas som att tillvaron med ett spädbarn och ett barn i trotsåldern är enkelt och glassigt. Inte alls. Ibland är det helt förtvivlat jobbigt, men det kan vi ta en annan gång. Idag har det varit en bra dag.

Vi börjar få ordning som vi vill i trädgården och när vi jobbar på går det riktigt bra.

I veckan var min mamma, barnen och jag på den nya blomsterhandeln. Vilken lycka! Det var så fint och utbudet av perenner var enastående!

IMG_5618

Jag kom hem med jättevallmo, luktpioner och löjtnantshjärta till rabatterna, penséer till blomlådorna och ett litet citronträd till uterummet.

Idag har jag hunnit plantera och det kommer att bli så fint! Jag har också flyttat förgätmigej och prästkragar så snart har jag min drömrabatt!

IMG_5645

Pappsen har länge bekymrat sig för hur han ska kunna klippa de höga tujahäckarna. Jag har inte varit så orolig för jag vet att han alltid löser det på nåt sätt.

IMG_5657

Barnens Farfar har lekt med Barnet och hjälpt till att bära ris.

Det går bra när vi hjälps åt.

Syrran var här ett varv och vi tog en promenad med barnen. Vi ville ta kort på dem när de satt på den fina bänken men de ville inte riktigt. Då fick de ta kort på oss istället. Det kan vara fint med två fullvuxna flickor också.

IMG_5672

Såna här dagar skapar fina minnen.

Och trädgården doftar av blommor.

IMG_5655

IMG_5651

IMG_5654

Chokladkaka med glasyr

Det här är en riktigt god kaka som brukar gillas av både vuxna och barn. När jag bakade den till helgen lovordade Pappsen varje tugga och menar nu att det är hans favoritkaka. Den är god att bara äta som den är, men känns extra lyxig ihop med vispad grädde och bär.

Chokladkaka
150 g smält smör
2,5 dl socker
2 ägg
2,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
5 msk kakao

Glasyr/Kolakräm
1 dl socker
1 dl vispgrädde
2 msk ljus sirap
150 gram choklad (ljus eller mörk)
50 g hårt smör

Sätt ugnen på 150 grader.

Smörj och bröa en form med avtagbara kanter.
Smält smöret och låt svalna något.
Vispa ägg och socker.
Blanda ner de torra ingredienserna i äggsmeten.
Rör ner det smälta smöret.

Grädda i mitten av ugnen i 30 minuter.

Medan kakan gräddas kan du koka kolakrämen till glaysyr.

Sjud grädde, socker, grovt hackad choklad och sirap till lagom tjock konsistens.
Ta från plattan och rör i smöret.
Häll såsen över den färdiggräddade kakan. Låt svalna.

”Skär” loss kakan från kanterna med en spatel eller plastkniv så att du kan öppna formen utan att glasyren förstörs.

Vi tog med oss kaka och kaffekoppar ut i trädgården. Det är så efterlängtat att kunna sitta i trädgården och fika och njuta av fåglarna som kvittrar och av alla blommor som slår ut nu!

  

        
Idag skiner solen och i eftermiddag ska jag till blomaffären och köpa fler växter att plantera.
Trevlig torsdag!

Ung och snygg

Det är inte så att man aldrig får komplimanger för sitt utseende längre. (Ja, det är väl inte så att de duggar tätt heller…) 

Fast det tråkiga med komplimangerna numera är att de oftast avslutas med ett ”…för att…” 

Jo, men du ser ju bra ut… för att vara 32 år.” 

 ”Du är ju rätt fräsch… för att ha fött två barn.” 

 Man är liksom aldrig bara snygg. 

 Ändå känner jag mig nöjd. Det känns som att jag äntligen har fått min kropp tillbaka!

Inte som att jag har gått ner alla gravidkilon eller så, det har jag visst inte. Det sitter en krans runt magen som nickar ivrigt när jag säger något viktigt. 

Eller när jag går fort, eller hur det är? 

Men jag känner mig ändå lätt och smidig igen. Jag mår bra. Det är skönt att slippa gravidbesvär och allt jobbigt efter en förlossning.

Jag kan dricka kaffe igen och jag får dricka vin och äta mögelost om jag vill. 

Relativt nyförlöst begav jag mig till systemet. Det var inte muntert. För första gången nånsin fick jag inte visa leg, och jag som ser så ung ut (för min ålder). Så idag gjorde jag en ansiktsmask och la ett par gurkskivor över ögonen. Det blev fridfullt i flera sekunder.

Sen började Barnet klättra på mig 

”Inte gurka! Mamma, inte gurka! Inte ögonen! Inte gurk-linser”

Och sen började Lillan skrika också. 

Nu när jag tittade mig i spegeln blev jag ändå full av beundran över resultatet. 

”Fin hy” bedömde jag. ”Ser ung ut, kanske 27,” kisade jag där i skumrasket i hallen. ”Och då är jag ju ändå 32 år och tvåbarnsmamma,” la jag belåtet till. 

Jag gick gick ut till Pappsen i garaget. Han såg glad ut och gjorde tumme upp. 

”Han ser det också.” insåg jag. 

”Du tycker att jag är snygg.” konstaterade jag och i mysbyxor med häng och håret kladdigt av bebiskräks lutade jag mig lojt mot dörrposten. 

Pappsen frustade till. 

Nä hä hä,” gnäggade han. ”Fast det går bra här ute.” sa han. 

 Jag gick raskt in igen.

”Den där Pappsen borde veta hut.” mumlade jag.

Kransen runt magen nickade ivrigt.  

Pappsen biter ifrån

”Det där har han fått efter dig.” säger jag till Pappsen vid frukostbordet när Barnet just lägger armen i smörgåsen efter att jag har torkat av honom.

Pappsen, som ägnar nio av tio vakna timmar åt att häckla mig, ser plötsligt mycket kränkt ut.

”Ja, men vad då, du är ju klantig.” säger jag.

Pappsens mun blir till ett streck.

”Fast du välter ju alltid ut saker och slår emot grejer och så…” fortsätter jag.

Riktigt så är det väl inte,” säger Pappsen förorättat.

Sen tar han en sista tugga på smörgåsen, reser sig resolut upp och slår huvudet i taklampan.

 

 

Fina lilla flicka

Överlag så går det ganska bra för oss här hemma. Det var mer omtumlande när man fick sitt första barn. Innan hade man bara haft sig själv, i stort sett, att tänka på. Nu är man van vid att komma i andra hand och att någon annan styr hur dagarna ser ut. 

Ibland tycker vi att Lillan är väldigt lugn och behändig, första dagarna var vi oroliga att hon var för lugn. Jag fick väcka henne efter fyra-fem timmar för att amma henne och sen sov hon igen. Visst sover nyfödda väldigt mycket men Barnet var matfrisk redan som nybörjare och ammade i tid och otid, gastade sig igenom blöjbyten och kändes överhuvudtaget ”piggare”. Lillan verkar ha mer tålamod och är nöjd även när vi byter blöja eller badar henne.

Men vissa dagar vill hon bara ligga vid bröstet och jag blir sittandes i timmar för så fort jag tar bort henne så gråter hon och då är vi säkra på att hon blir ett kolikbarn. Barnet hade ont i magen och det var fruktansvärt jobbigt. Jag bar honom runt runt i huset medan han panikskek. Ofta somnade han av utmattning efter ett par timmars skrik men när man försökte sätta sig så vaknade han ofta och skrek med förnyade krafter igen. De gravidkilona försvann rätt lätt… 

Hur det än blir nu så ska det bli spännande att se vad hon får för personlighet. Det är fantastiskt med en ny liten människa att ta hand om och det känns väldigt fint att vara mamma till två barn! När Barnet kom tyckte jag att det var underbart med en liten pojke och nu tycker jag att det är helt ljuvligt med en liten flicka.

  

 

Och när man sitter med dem så här känns det som att man kan sitta och njuta och sniffa hur länge som helst…

Vi har fått så fina barn!