Baka med bär i helgen

Nu svämmar trädgården över av vinbär och hallon! Jag är inte en sån som anser att man måste ta hand om precis allt. Ska man köpa hem ingredienser och göra sötsaker att proppa i sig som du inte hade ätit annars så är det ju bara dumt. Det billigaste och nyttigaste är ju att bara äta dem som de är.

Vi äter från buskarna och tar in i byttor i kylen som Barnet lätt kan få till snacks framför tv:n eller som mellanmål. Jag fryser in bären som de är så att vi kan äta dem på filen i vinter. Jag har gjort saft och gelé också förresten så i år har jag verkligen tagit mig an bären.

Men det är ju absolut trevligt att baka kakor och göra efterrätter av bären också! 

Här påminner jag om tre fina bär-recept jag lagt ut tidigare på bloggen! Vinbärskakan ska jag nog göra redan ikväll!

Kolapaj med vinbär  

Vinbärskaka
  
Knäckig hallonpaj
  
Ja, jag lovar att ta snyggare foton på hallonpajen senare i år, men den är så vansinnigt god att man kastar sig över den direkt.

Alchymist ros

Jag är så gott som säker på vad min okända ros är för sort nu!

En Alchymist! Jag läste om den tidigare i somras men ratade den för jag tyckte inte att den riktigt stämde in med utseendet på min ros. Men min ros ändrar utseende och färg hela tiden och nu senare under sommaren tycker jag att den stämmer perfekt in!

Det är typiskt för en Alchymist att den ändrar färg.

Så här skriver till exempel Österlensrosor.se:

”Alchymist


http://www.osterlenrosor.se/osterlenrosor2/pa_gang/i_arkivet/rosfavoriter/rosfavoriter2/alchymist-2%20.jpg

Att beskriva färgen på en rossort är ibland lite vanskligt eftersom många faktorer som t.ex väderlek, utvecklingsstadium, växtplats m.m kan påverka i alla fall nyansen ganska mycket. Sorten Alchymist vill jag placera i gruppen ”extra svår att beskriva färgen på” eftersom den kan variera mellan gul, orange , aprikos, rosa och möjligen ännu fler färger, men just i den här stora färgvariationen ligger kanske också sortens främsta attraktionskraft. Därmed inte sagt att rosen för övrigt skulle vara ointressant eller dålig, den har bra doft och är förhållandevis både frisk och härdig.”

Och det är verkligen en vacker ros! Den känns perfekt för mig som är väldigt förtjust i rosa och aprikosa rosor som doftar. Suget efter en Ghislaine de felingonde har nästan stillats helt nu!

Den sägs dofta honung och te, också som gjort för mig som älskar te med honung! Den blommar en gång, under juli och en bit in i augusti. Det är en modern buskros som är härdig till zon fyra och kan användas som klätterros upp till zon tre.
Under varma sommardagar och vid kvällsljus sägs den glöda i starkare orange, men det har jag ännu inte märkt eftersom det knappt varit någon varm dag sen den började blomma…

Tänk så roligt det var att köpa en okänd ros och få bli så glatt överraskad. För fyrtio kronor! Det får bli ros-rea i år igen!

Så här har min Alchymist(?) utvecklats under blomningen från början av juli till dagens regntunga blommor.

IMG_6722

IMG_6721

IMG_6736

IMG_6796

IMG_6947IMG_6946

IMG_6966IMG_6965

 

 

 

 

 

 

Pappaskämt #26

pappaskämt3

Det finns ett skämt som är väldigt roligt.

Det tycker i alla fall Pappa-skämtaren.

Pappaskämtaren har handlat och jag har bett honom att köpa hem nåt viktigt, säg vetemjöl eftersom jag står mitt i baket.

”Kom du ihåg mjöl?” frågar jag ivrigt när han kommer hem.

”Nej! Det glömde jag!” ropar han och tar sig för pannan.

Så svarar han varje gång vare sig han glömt eller inte.

”Men alltså, på riktigt. Kom du ihåg mjöl eller inte?” envisas jag.

”Jag glömde! Tyvärr!” säger Pappsen.

”På riktigt?” frågar jag.

”På riktigt.” säger Pappsen.

”På heder och samvete.” säger han när jag har spänt ögonen i honom.

”Jaja, det får gå ändå. Jag kanske kan använda rågsikt.” suckar jag.

Men den här gången var Pappsen en lurifax.

”Jag kom ihåg mjöl.” säger Pappsen och tar fram vetemjölet.

Och ju mer viktigt det var att köpa, desto ihärdigare hävdar han att han har glömt det. 

Sen tror han att jag ska bli glad när jag inser att det var ett skämt. Suck.

Småbarns-idyll?

Idag har det varit en rätt jobbig dag. Pappsen har börjat att jobba igen efter semestern och det är inte alltid enkelt att vara hemma med två små barn. Och vädret underlättar inte heller.

Jag och barnen tänkte gå ut på morgonen och plocka hallon till frukostfilen, men Barnet vände i dörren när han kände hur kallt det var. Jag tog på mig långbyxor och långärmat men frös ändå, och fingrarna var stelfrusna när jag kom in. Mitt i sommaren! Nä, nu börjar det faktiskt att bli tråkigt. Barnet har till och med slutat tjata om att åka och bada och jag vet inte om det är skönt eller sorgligt? Idag har han mest suttit och tittat på Byggare Bob.

Tanken var att jag skulle städa och röja idag, och att jag skulle börja få fason på Lillans mat- och sovtider. Det skulle bli ordning på torpet nu när jag var ensam hemma! Så blev det inte alls. Lillan är så väldigt lättdistraherad nu, både när hon ska äta och när hon ska sova och Barnet lyckades störa henne vid varje tillfälle.

Fast, till skillnad mot före sommaren, så gjorde han det inte med flit. Då var han fortfarande så till sig över sitt lillasyskon att han inte kunde behärska sig i närheten av henne. När jag satt med henne i soffan for han runt som en vettvilling runt oss tills han råkade slå emot henne eller tills jag blev arg. Men hur mycket jag än sa åt honom så lyssnade han inte, han var så i gasen. ”Försiktig” var ett ord som han inte verkade förstå. Det var jättesvårt att veta hur jag skulle hantera syskonen utan att väcka avundsjuka och känna att jag räckte till för båda.

Nu är han mycket mer hänsynsfull och förstående, och det märks att de båda tycker om varandra. Han tar med henne i sina lekar, pysslar med henne, vinkar till henne, pratar med henne och leker att han matar henne. Och hon är själaglad över hans uppmärksamhet!

Idag när jag ammade henne visade han sin uppskattning bland annat genom att slå ett par klossar mot varandra och sjunga en egenkomponerad sång för henne. Lillan som knappt kan äta om kylskåpet surrar just nu! Nä, det gick åt skogen med rutiner idag, kan man säga. Till slut fick jag ta barnen och åka hemifrån för det blev bara stökigare ju längre vi var hemma. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som inte var bra idag, men det räcker så. Eller, jag kan tillägga att jag har nackspärr också.

Fast vi kom ut och plockade bär idag i trädgården. Det började lite gemytligt med Lillan nöjd i sittern och Barnet som hjälpte mig att plocka. Sen kom odören av liksvamp, det måste ha legat nån mitt inne i buskarna och ruttnat men jag hittade den inte. Barnet ledsnade förstås rätt snart och tog hinkarna till sandlådan istället. Jag plockade en stor skål med röda vinbär och övergick till de svarta. Barnet började, som alltid när det blir tråkigt eller nåt går emot honom, längta efter ”paaapppaaa!

Sen lekte han bra ett tag tills jag hörde ett:

”Oj då!”

Då hade han provat att hälla över mina röda vinbär i en sandig liten bytta. Den var såklart alldeles för liten så bären svämmade över och rann ut både i sandlådan och i gräsmattan. Vi blev nog ungefär lika besvikna både han och jag, tror jag!

Till slut hade vi passerat lunchdags med en hel timme och istället för att känna mig som en duktig mamma som plockat bär med barnen fick jag gå före med mina hinkar och skämmas medan han släntrade bakom och ropade efter ”paaappaaaa!

Grannarna måste tro att jag är världens sämsta mamma så mycket som den pojken ropar på sin pappa när vi är ute!

Men Lillan var ganska nöjd och när Barnet fått tio kalla köttbullar till lunch gav jag mig själv en liten klapp på axeln, jag menar, han kunde ju fått gå utan mat helt – det hade ju varit mycket värre.

Nu när vi alla är hemma och barnen sover känns det bra igen.

Och tittar man bara på dagens foton hade jag kunnat lura vem som helst till att tro att vi haft en toppendag i våran småbarnsidyll.

DSC_1102

Matilda


DSC_1112

Sockerärtor


DSC_1114

Broccoli-plantorna blir stora!


DSC_1117

Tomaterna i växthuset börjar att bli röda.


DSC_1111

Det börjar komma bönor.


DSC_1106

Barnet hjälper till att plocka.


DSC_1107

Det är inte svårt att plocka när det finns så mycket vinbär.


DSC_1109

Till slut gav jag mig med detta.

Vid mitt staket

DSC_1098 DSC_1095

Jag är så väldigt glad över att vi har ett staket. Det är lite typiskt eftersom jag inte gillade det från början. Jag insåg ju att vi behövde ha något som förhindrade att våra barn rymde ut på vägen, men trodde inte ett staket skulle se så snyggt ut.

Nu tycker jag att det är jättefint! Det ramar in, och istället för att stänga ute – som jag tänkte mig det först – tycker jag mer att det hälsar välkommen. Här bor vi, varsågod och kliv på. Det blir en tydligare entré.

DSC_1097

Mest förtjust är jag förstås eftersom jag fått ännu ett ställe att odla på. Växter mot staket är ju fantastiskt vacker!

Från början satte jag tulpaner, påskliljor och krokus. Sen fyllde jag på med förgätmigej, malva, prästkrage, pioner, stora blåklockor och jättevallmo.

IMG_6715

Sen såg jag den här bilden.

Då blev jag helt såld på att ha en ros på insidan av staketet, även om jag aldrig kommer att få det så magnifikt som på bilden.

Men nu har jag ändå en egen Stanwell perpertual som snart påbörjar sitt andra blomningsflor. Snart ska den få en roskompis. Rosor som kryper fram mellan spjälorna på ett staket är ju oslagbart! Särskilt när de doftar mycket så att doften välkomnar en hem. IMG_6716

DSC_1091

Ännu liten och ny, men den har växt mycket nu i blomningspausen.

Jag har också funderat på om jag på nåt sätt kan få till en rosenpergola över grinden, men för tillfället nöjer jag mig med en kruka med luktärtor bredvid den. Även de doftar ju fantastiskt och när de står precis vid grinden behöver man ju inte ens ta en omväg för att sniffa på dem. Jag längtar så mycket efter att de ska börja blomma!

Morgonturen i trädgården

Det är så trivsamt att pigga upp sig med en runda i trädgården på morgonen och se över vad som blommar och insupa lite energi.

Jag tyckte om min trädgård från första stund, men ändå tycker jag mer och mer om den. Även blommor som kändes lite trista i början har mer fått komma till sin rätt nu. Och när man har så många blommor så måste ju inte alla vara favoriter, de får rum ändå.

Lavendelrabatten var inte så rolig när vi hade den stora häckoxeln bakom den, men när den är borta är den mycket elegantare! Och mellan dem svävar alunroten, som jag funderat på att flytta många gånger. Jag tycker att bladverket är alldeles för mörkt. Men den är fin när den blommar.

 

Rosen New Dawn blommar vackert vid torpet.

Den doftar inte så starkt, men väldigt gott. Som en riktig ros.

 

Min nya okända ros har blivit en riktig skönhet och en ny favorit. Den blommar och blommar! Jag tyckte inte så mycket om den när den var gul, men nu har den gått över i aprikos och rosa och när knopparna är helt utblommade doftar de ganska starkt.

Den okända rosen är verkligen fin och verkar trivas bra. Jag undrar vad det kan vara för sort?

 

Vid pergolan blommar klematisen. En med riktigt stora, sammetslena blommor och en med lite flikigare blomblad.

Det är en fin plats på jorden vi har. Pappsen och jag.

 

Pappaskämt #25

pappaskämt3

Män.

Det finns kanske saker som de är bra på – men inte är det kommunikation.

Det ska vara klara besked. Raka spår – inget fjomp. Då går det dem förbi.

Vi kvinnor envisas ändå med att linda in saker och dela ut ordrar i form av frågor, vi vill ju inte att det ska låta hårt!

”Lillan har bajsat, kan du byta blöja sen?” säger jag artigt och förväntar mig (varje gång – visst är det konstigt?) att Pappsen ska resa sig direkt och skrida till verket.

Men Pappsen hör bara ”SEN” och fortsätter lugnt att titta på tv.

Eller som jag hörde i mataffären.

”Kan du kika på lite pålägg?” säger kvinnan älskvärt.

”Kika på!? Det är väl inget att kika på!” vrålar mannen. ”Ska vi ha pålägg eller inte?”

Övertydlighet är det som gäller.