Hejdå, napparna!

Vi har pratat länge om att vi ska sluta med napp på Barnet, men han har varit så förskräckligt fäst vid den och vi ville inte göra det för nära inpå lillasysters ankomst. Nu under semestern kände vi ändå att det var läge.

Först hade vi pratat om att ge nappen till nån figur på ett turistställe, men sen tänkte vi att vi bara kunde posta napparna hemifrån. Eftersom han är så förtjust i Pippi Långstrump frågade vi om han ville skicka napparna till henne.

Efter att ha pratat om det i nån vecka, medan Barnet har ångrat sig ibland och sen velat skicka napparna igen, gjorde vi slag i saken igår. Vi pratade om Pippi som skulle till Söderhavet. Kurridutt-bebisarna hade inga nappar och de skrek så mycket, sa vi, att Pippi fick ont i öronen. Barnet ville gärna skicka sina nappar till kurridutt-bebisarna!

Vi gjorde en liten process av det. Pappsen hämtade en skokartong som vi la napparna i. Jag hjälpte Barnet att skriva ett brev till Pippi och Barnet ritade Pippis bokstav några gånger på brevet (ja, på sitt lilla vis alltså). Sen marscherade vi iväg till postlådan och sa hejdå.

Vi hade nog trott att det skulle bli en del knorr och att han snart skulle ångra sig, men istället kändes det som att han nästan växte lite. Att han också hade bestämt sig och att han var nöjd med sig själv.

Lite senare märktes det att han saknade sina nappar. Han var gnällig och ledsen. Frågade ”nappen?” en gång men tjatade inte. Då gick vi till brevlådan igen. Vi hade bytt ut napparna och brevet mot ett nytt brev som ”Pippi” hade skrivit till honom. Hon hade också skickat med ett par presenter och fruktgodis. (Nej, vi har inte riktigt börjat med vanligt godis än.) Han fick en Pippi-film och en liten, liten begagnad leksaksmotorcykel. Det var fasligt högtidligt.

Den stora utmaning var natten. När läggningen närmade sig var han missmodig, och det tog över en timme innan han somnade. Han var gnällig, men sa ändå bara ”nappen” en gång. Sen sov han oroligt större delen av natten och saknade nog nappen, men när det var dags att vakna var han som en solstråle!

Hittills idag har han inte sagt ett ord om sina nappar! Han som kunde be om nappen två gånger i minuten förut!

Och även om det skulle komma ett bakslag kommer vi inte att ge den tillbaka. Det är dags att sluta nu och skulle vi signalera att han inte klarade av det skulle vi bara ge honom ett misslyckande i bagaget. Nu är han stolt och glad över sig själv!

Och det är vi med. Våran fina lilla kille!

Hej då, napparna! (Ja, det är stökigt i bakgrunden. Det är ofta det hemma hos oss. 😉 )

Slapparmåndag

Idag har det varit en slappar-måndag. Vi har levt på knäckebröd i en vecka nu eftersom jag vare sig hunnit handla eller baka under veckan som varit, så jag började dagen med att baka bröd. Det blev mina nya favoriter linfröbullar. Dessa kan jag tipsa om ifall man gillar lite grövre bröd. Jättegoda!

Recept på linfröbullar

Vi fick trevligt fikabesök på förmiddan och sen har jag snöat in mig på rosor ett varv igen. (Idag har jag läst på om Mme Plantier, Duchesse de Montebello och Climbing Bonica. Kanske är de bättre staketkompisar till min Stanwell perpetual?) Foton från Google.

Mme-Plantier2

Mme Plantier.

Duchesse de Montebello

Duchesse de Montebello

Bonica climbing

Bonica climbing

Om man följer mig på Instagram och tycker att jag lägger ut mycket trädgårdsbilder ska man veta att jag håller igen så mycket jag bara kan! Jag skulle kunna vräka ut det mångdubbla, om jag inte trodde att folk skulle tröttna (ännu mer) på mig då. Det är så fantastiskt nu när allt slår ut och blommar!

Pappsen och Barnet har grejat i garaget idag och jag och Lillan har hängt inne på eftermiddan. Jag plockade ner Barnets gamla bebis-leksaker från vinden till Lillan och hon blev väldigt ihärdig och ville känna och bita och suga på dem och grät så fort hon tappade dem. Lite vilja och humör har hon allt!

Annars är hon en så väldigt enkel och glad tjej. Vi låg på stranden både i lördags och i söndags och hon låg på filten under parasollet, sparkade och var glad. Det är så underbart med en nöjd tjej! Jag riktigt njuter av denna sommar!

Och här kommer en del av alla trädgårdsbilder som jag försökt att inte pracka på de som följer mig.

IMG_6707IMG_6714Jag fortsätter att fascineras över min nya ros, Winchester Cathedral. Jag hoppas att den fortsätter att trivas i min trädgård, i så fall ska jag köpa ett par till så att jag får en grupp.

IMG_6729IMG_6730Flammentanzen är en vanlig ros och anses kanske lite tråkig. Nog är det trist att den saknar doft, men annars blir jag lycklig när den slår ut. Den är en sån vacker och trofast ros!

IMG_6736IMG_6722Och detta blev resultatet av min ”röda” ros av okänd sort. Tur att den bara kostade 40 kronor. Men blommorna är vackra och svagt doftande.

IMG_6715Vid vårat nya staket blommar det inte alls så mycket som jag hade hoppats. Mycket av det jag har planterat har vissnat, annat har blivit offer får Pappsens trimmer. Men det som blommar pryder sin plats.

IMG_6679Rosenprakttryn som fanns när vi flyttade in kom också mer till sin rätt när den fick ett staket bakom sig.

IMG_6724Pionerna doftar så gott nu. Det fanns fyra stycken när vi flyttade in, nu har jag utökat dem till elva. Kanske har jag en gång lika många som min moster har i sin trädgård? Där fick jag verkligen se hur vackert det är med enkla pioner.

IMG_6612Näckrosen blommar i tunnan.

IMG_6735Och bakom tunnan slog klematisen och johannesörten ut i dagarna.

IMG_6668Stjärnflockan sprider sig villigt.

IMG_6723Liksom de stora blåklockorna.

IMG_6734Sommarblommor är fantastiska. Jag satte några överblivna exemplar i zinkfatet och det såg verkligen spensligt och fattigt ut. Nu några veckor senare svämmar det nästan över.

IMG_6664

Och i grönsakslandet växer det också fint. Nu måste väl den tidiga potatisen gå att skörda snart?

Ros-biten!

Idag är det rosens dag! Jag har tidigare i mitt liv hävdat att jag inte är så förtjust i rosor. De är så anspråksfulla och liksom lite stolta av sig. Jag är ju mer en rödklöver-tjej.

Fast nu börjar även jag känna att jag fascineras av dem. Deras doft, skönhet, historia… Och de behöver ju inte vara så knepiga, om man väljer en härdig och frisk ros som står på en bra plats i trädgården. Jag, som så  många andra, verkar ha blivit rosbiten! Riktiga rosälskare kan ju ha flera hundra olika rosor i sina trädgårdar. Jag har sju. Fyra sorter fanns från början och jag har planterat tre nya. Men det finns många fler på min måste-ha-lista!

Vid torpet växer klätterrosorna Flammentanz och New Dawn.

20140711-205529-75329489.jpgDSC_078120140711-205850-75530801.jpgVid den omgrävda dammen växer rabattrosen Nina Weibull.20140730-130111-46871261.jpg

Det finns också en marktäckande ros som jag tror är en Heidetraum. Den växte i en rabatt som vi har grävt igen, jag har försökt att flytta den och den verkar överleva.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto från Google

I höstas köpte jag den vita engelska rosen Winchester Cathedral som precis börjat att slå ut.

DSC_1085DSC_1087Vid staketet satte jag i våras den ljusrosa doftande Stanwell perpertual som äntligen börjat att blomma.

DSC_1091

I höstas köpte jag också en röd klätterros av okänd sort. Den slår snart ut och jag är så spänd på hur den kommer att se ut!

DSC_1083

Sen har jag som sagt många rosor som jag verkligen gärna vill ha till min trädgård. Vissa har jag drömt om i många år, andra är nya favoriter. Gemensamt för alla är att de doftar. Jag vill ha en doftande trädgård! Samtliga av följande bilder kommer från Google.

Den aprikosa busk-/klätterrosen Ghislane de felingonde är en gammal favorit.

ghislane.phpDe röda sötnosen Single Cherry kan jag nog inte motstå.

singlecherry

Rabattrosen Astrid Lindgren är väl ett måste i en svensk trädgård?

Astrid_Lindgren_10_3

Eller den härdiga, vackra rabattrosen Peace?

Peace.jpg

Den vitrosa Louise Bugnet är en omtyckt ros som även jag längtar efter.

loiusebugnet

Den rosa buskrosen Mme Boll skulle göra sig fint bredvid min Stanwell vid staketet.

rose-mme-boll_rosa-mme-boll2

En sött doftande honungsros är också stort vill ha!

honungsros

Idag har jag alunrot mellan mina lavendelplantor. Jag skulle mycket hellre ha den marktäckande rosen the Fairy!

The-Fairy

Det finns många fler rosor som jag drömmer om, men detta är några av topp-favoriterna!

Imorgon får jag ännu en ros som jag längtat efter. En ros från min moster som växte i min mormors trädgård och som även finns i mitt barndomshem och hos min mamma.

Har du någon favorit-ros eller måste-ha-ros?

Sätter kaffet i halsen

Jag har ju varit inne på att köpa en ny bikini till sommaren. Som småbarnsmamma på landet shoppar jag mer på nätet än i stan, så jag började med att kolla sajter där jag ofta handlar kläder. Jag brukar vara nöjd med sidorna, jag har inte tidigare reagerat på någon särskild bild men nu när jag klickade in på Nelly höll jag på att sätta kaffet i halsen. Jag tyckte att flera av bikinibilderna var så retuscherade att man nästan inte såg om det var en levande människa eller en docka på bilden.

  Foto från http://www.nelly.com

Jag gillar inte alls den här utvecklingen. Nu har det ju gått så långt att även vanliga människor retuscherar foton på sig själva innan de lägger ut selfies på Instagram. Jag vill inte att det ska vara så när mina barn växer upp. Jag vill inte att mina barn ska känna att de behöver retuschera bilder på sig själva innan de kan visa dem för folk.

Det är en hård värld där ute bakom datorskärmarna. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att barnen ska vara ledsna för att de inte får så många likes på sina foton, eller ännu värre, att de ska få elaka kommentarer för sitt utseende. Jag vill ha en tolerant värld.

Det kommer jag inte att få, det kommer alltid att finnas människor som sårar andra, men hårt retuscherade bilder från modevärlden gör knappast ungas självförtroenden bättre eller utseendehetsen mindre. Nej, fram för fler naturliga modeller och oretuscherade bilder, som till exempel denna.

Foto från http://www.swimsuitsforall.com

Jag hoppas att fler företag väljer att visa mer naturliga bilder, för så hårt som många mode- och reklambilder retuscheras idag är faktiskt sjukt.


Jag har kontaktat Nelly.com och kritiserat den hårda retuscheringen. De har kontaktat den ansvariga fotostudion, som själva håller med om att detta foto var ett exempel där retuscheringen har gått för långt. De menar att detta var en ”väldigt gammal” bild och att de för länge sedan har frångått denna typ av retusch. Idag vill de istället att alla modeller ska se så naturliga ut som möjligt. Nelly vill också framföra att de aldrig formar om kroppen eller kroppsformen på sina modeller.

Jag tycker att det är lite konstigt att de använder ”väldigt gamla” foton till nya bikinis, men tycker ändå att det låter positivt.