Pappaskämt #17

pappaskämt3

Det är mycket stök i köket nu när det lackar mot jul! Det bakas och griljeras, kokas och steks så svetten sprutar!

Hos mig alltså. För Pappsen är det som vilken vanlig dag i köket som helst.

Oftast står han rakt upp och ner och pratar, tuggar och mal, fast han har fått en uppgift.

”Hjälp till här.” säger jag.

Och då tystnar han äntligen och kommer fram till mig.

För att hjälpa till?

Nej då, nu börjas det. Nu ska det KRAMAS!

Det verkar inte finnas något som gör en karl så kramsjuk som att se sin käreste stå vid diskbänken eller vid spisen. Då hänger han på ryggen på mig som en blöt tubsocka och inte släpper han för att jag behöver flytta mig, nej han släpar med mellan kylen och spisen och tillbaks igen. Som om man inte var tillräckligt stressad över att såsen bränner fast så ska man bogsera en stor och kelsjuk karl också.

Jag berättade detta för ett par kompisar vi hade hemma förra helgen. De skrattade gott. Sen hjälpte tjejen till att plocka in och hon hann bara sätta folie över salladen så kom hennes karl tassandes, låste sig fast runt ryggen på henne och släpade med ett lyckligt leende efter till kylen.

Det är ändå skönt att jag inte är ensam om detta.

Pappaskämt #16

pappaskämt3

Ett lysande sätt att skämta, tycker Pappaskämtaren, är att stjäla skämt! Detta gör de helt ogenerat. Ofta är det, förstås, deras bättre hälfter som sagt något roligt på tu man hand, men vid nästa kalas är det Pappaskämtaren som slår sig för bröstet och drar skämtet, som vore det hans eget.

Detta kan man på sätt och vis förstå. Det är ju mannen som ska vara den roliga parten och, varför vet jag inte, men ofta är det lättare att skratta åt män än åt kvinnor!

Men de kan även stjäla skämtet från oss kvinnor och köra det mot oss själva! Detta gör Pappsen ofta.

”Jag är rädd att katterna kan ha fått mask.” säger Pappsen.

”Jaså, har du legat på deras filt igen eller?” svarar jag.

Det tycker Pappsen är väldigt skojigt, men det kan han inte säga. Istället säger han:

”Har DU legat på katternas filt igen? Höhö. Har katterna fått mask för att DU har legat på deras filt?”

När jag ignorerar honom förföljer han mig och drar ”sitt” skämt om och om igen.

Hörrdu, jag tror att katterna har fått mask nu när du har legat på deras filt. Höhö.”

Och när jag fortfarande inte skrattar åt ”hans” skämt drar han det igen samtidigt som han frenetiskt och lite hårdhänt kittlar mig under armarna.

När jag så fnittrar till smackar han belåtet med tungen. Nöjd över sig själv och sin komiska ådra lämnar han rummet.

Pappaskämt #13

pappaskämt3

Karlar och deras filmcitat! Man blir så trött på dem!

Är det för att de kollar på samma filmer om och om igen så att deras hjärnor till slut blir så mättade att de bara kan rapa upp fraser ur dessa filmer?

Eller är det bara deras dåliga humor?

Det är dessutom inte några djupare kulturrullar som blir föremål för citering. Pappsen själv har snöat in på Jönssonligan.

När vi är på väg nånstans och jag hetsletar efter telefon och nycklar med bara en sko på och med jackan hängandes i ena armen tar Pappsen Bäbisen och går ut. ”Vi går mot bilen.” meddelar han, nöjd över sitt citat och omedveten om det kaos han lämnar bakom sig.

När jag står vid trädgårdslandet och pumpar frenetiskt ur pumpen för att få vatten till potatisen samtidigt som jag kliar sönder en mygga i ögat med leriga fingrar kan Pappsen komma förbi.

”Pumpa på bara! Det är bara att pumpa på!” säger han och smackar belåtet.

Jag skulle kunna fortsätta länge!

Och träffar Pappsen nån annan som citerar samma filmer – ja då blir han överlycklig. Då har han hittat en själsfrände. Det är liksom ett kännetecken på att man är en bra människa, tänker Pappsen.

Så ja, riktigt så illa är det kanske inte.

”Soya?” frågar Pappsen raskt.

Pappaskämt #12

pappaskämt3

Pappor är ju som stora skämt hela dom ibland!

Det skulle också kunna vara så att de har en form av Aspbergers (och det är förstås inget att skämta om, men det förklarar en del om deras kommunikation).

Idag kom Pappsen in i köket medan jag höll på med kvällsmaten.

”Hur går det, är det mycket kvar att göra?” frågar Pappsen.

”Ja… jag har ju en del kvar med själva maten, och så ska jag röja upp här med. Jag måste göra rent mikron också och så ska jag skriva en inköpslista till imorgon men det hinner jag nog inte göra förrän efter maten.” svarar jag och utgår från att Pappsen hör: 

JA! Det ser du väl själv! Sätt igång nu, din slöfock, du ska göra minst hälften av det här men jag kommer inte att bli nöjd förrän du har masserat mina tår också.”

Förstå då hur förvånad jag blir när Pappsen svarar:

”Jaha. Men då hinner ju jag gå ut och tvätta fyrhjulingen.”

Sen lommar han ut till garaget.

Dessutom ser han nöjd ut.

Pappaskämt #11

pappaskämt3

Jag har försökt undvika detta det största av pappaskämten så länge det går eftersom det är ett ganska otrevligt ämne, men pratar man om pappor och skämt så är det omöjligt att blunda för det.

Det handlar såklart om pruttar.

Inget är så roligt som en Pappa-Prutt! Det tycker i alla fall Pappa-Pruttaren.

Även här kan skämten varieras i det oändliga!

En klassisk Pappa-Prutt görs naturligtvis hög och ljudlig för att sedan skyllas ifrån sig på någon annan, gärna på en kvinna eller ett barn. Roligast tycker Pappa-Pruttaren det blir om (han får låtsas att) det luktar förfärligt så att han kan göra tillhörande grimaser och vifta bort fisen, gärna med en tidning eller något annat skrymmande. En vågad Pappa-Skämtare gör detta på en offentlig plats, varför inte i en matbutik? Då kan man gå bakom den förnedrade och vifta ganska länge samtidigt som man ger menande blickar till övriga i butiken.

Men Pappa-Pruttaren kan också överraska med att själv stå för sin fis. Då viftar han förstås bort den till den mest känsliga i sällskapet. Och den kreative Pappa-Pruttaren fångar upp sin fis i handen och jagar sedan någon stackare med den.

Tro det eller ej men det finns även blyga Pappa-Pruttare. Dessa nöjer sig med ett förnöjt litet fnittrande när de i sin ensamhet släpper sin fis.

Pappaskämt #10

pappaskämt3

Hur många kvinnor känner du som går under öknamn? Inte så jättemånga, eller hur?

Och hur många män?

Ja, här blev det genast mycket lättare! Vi har Biffen och Pucken och Ankan och Bananen. Och Bonden och Läppen och Fåret. Och Tarmen och Fisken och Indianen. För att nämna några! Ska man ta med de smeknamn som inte är riktigt rumsrena, som Pungen eller nåt ännu mer förfärande, ja då blir listan närmast oändlig. Då är det är nästan lättare att rabbla upp vilka karlar man känner som inte har smeknamn.

Och samtliga smeknamn är påhittade av andra karlar, FÖRSTÅS!

Ibland är de minsann uppfinningsrika, de små liven! Tänk om de vore lika kreativa när man frågar dem vad vi ska laga till middag!