En uppmaning inför helgen:
Drick inte i smyg!
Du blir så hemlighetsfull då.
Etikettarkiv: Humor
Utan rosor på alla hjärtans dag
När pappor, eller förresten karlar överlag, kommer i grupp kan de verkligen ge utlopp för sitt speciella sinne för humor. Det gäller till exempel på mansdominerade arbetsplatser. De tävlar om att ställa till spratt för varandra, det ena värre än det andra. Omklädningsskåp spikas igen, skor tejpas fast i golvet och man gömmer varandras saker. Inget ont om vare sig mitt eller Pappsens jobb, men skulle sånt förekomma på min (kvinnodominerade) arbetsplats skulle cheferna kalla till krismöte!
Det kan väl vara helt okej att liva upp stämningen på jobbet lite. Problemen uppstår först när man tar med sig jargongen hem och tror att man är rolig.
Igår stod jag i duschen när Pappsen borstade tänderna. Duschen var igenimmad så jag kunde rita några söta hjärtan åt Pappsen på väggarna. ”Fint.” sa Pappsen. Sen tog han iskallt vatten i handflatorna och kastade in över mig. Och så skrattade han så mycket åt sin lilla lustighet att han frustade ut tandkräm över hela duschen.
När han fick se allt lödder blev han förstås bara ännu mer uppåt och tyckte att han fått till ett riktigt lyckat skämt.
Vilken romantiker.
Så den pajasen får bli utan uppvaktning på alla hjärtans dag.
Bäst att hålla ryggen fri
Jag fick brev från Swedbanks försäkring i veckan. Jag tecknade sjukförsäkring när vi var på banken och pratade ränta. Både lång och kort sjukförsäkring. Och tänka sig, det blev beviljat! De verkade inte tycka att jag var nån högriskkund. Och jag kan väl hålla med dem, jag brukar alltid vara vid god vigör. Pigg och frisk som vilket nöt som helst, som man brukar säga.
Fast det är klart, den långa sjukförsäkringen gällde med klausul (gällde inte allt). Orsaken var mina ryggproblem.
Ryggproblem? tänkte jag först. Jag har väl ändå inga problem med ryggen! Men så kom jag på vad de var ute efter. Under deras grundliga intervju hade jag uppgett att jag hade lite ont i ryggen under min graviditet. Det får ju tre av fyra gravida kvinnor och eftersom jag inte hade mer ont än att jag kunde jobba på som vanligt så hade jag inte i min vildaste fantasi trott att det skulle påverka min försäkring. Men Swedbank, de drog öronen åt sig!
På grund av mitt invalida stycke till rygg kunde inte försäkringen gälla om jag i framtiden får några besvär från ryggen.
Inklusive halsryggen.
Eller besvär från huvudet.
Eller från nacken.
Eller skuldrorna.
Eller från axlarna.
Den gäller inte heller besvär från armarna.
Eller från sätesområdet.
Eller från benen.
Hur tänkte de där egentligen??
Ja, de måste ju tänkt att jag får ha hur ont i magen jag vill!
Halleluja! Känslan är berusande.
Pappaskämt #1
Karlar i allmänhet och pappor i synnerhet har en kuslig förmåga att dra dåliga vitsar. De verkar känna sig tvungna att dra nån liten lustighet och göra sig roliga över det mesta båda nu och då. Men den enda som egentligen tycker att det är riktigt roligt är pappan själv.
Tänkte lägga upp ett och annat typiskt pappaskämt här. (Tyvärr kan det inte bli så roliga skämt – då är det ju inget pappaskämt.)
Här kommer Pappsens ”bästa” skämt.
När Pappsen har ringt och beställt pizza och jag frågar hur lång tid det ska ta.
”15 minuter – en kvart!” svarar Pappsen (på sydeuropeisk brytning).¨
VARENDA GÅNG.
Kul, Pappsen. Kul.
Otäck typ i skogen
Idag följde Rut med mig och hämtade posten. Nu när det varit så kallt har hon annars stannat halvvägs och suttit och jamat ihåligt tills Bäbisen och jag har kommit tillbaks.
Det är ett trevligt sällskap. Ivrigt småpratandes tar vi oss fram över stock och sten, sen kommer jag på mig, blir stel och ser mig om. De förstår väl att jag pratar med katten? Om någon tittar på mig tror de väl inte att jag går och pratar och fnittrar för mig själv? De måste väl ändå se att det är med katten?
Det är som i höstas när katterna, Bäbisen och jag gick på promenad i skogen. Katterna hade sprungit iväg gömt sig bakom en stor sten. Jag gick längs vägen och pratade högt och ljudligt med dem, och jag tror att jag skällde lite. Sen råkar jag vända mig om och ser att det går en man en bit bakom mig. För att visa att jag inte är ensam utan väntar in någon stannar jag genast och vänder mig helt om. För att verka trevlig tittar jag dessutom stint på honom ända tills han kommer fram. (Först efteråt förstår jag att det bara fick mig att verka creepy.) Mannen vägrar möta min blick utan tittar åt alla andra håll. När han går förbi säger jag ändå ”Hej!” och ler rart. ”Hej.” säger han och skyndar förbi. ”Ja, jag är ute och går med katterna jag!” säger jag och nickar allvarligt. ”Eh.. med katterna?” säger han och snabbar på stegen. ”Ja visst, med katterna. Och barnvagnen då.” förtydligar jag, nickar och ler stort. ”Eh, okej…” säger han förskräckt och skyndar förbi.
Jaha, ja det är möjligt att han tyckte att jag verkade lite konstig. Men vilken tur då att jag hade barnvagnen med mig! Då måste han väl ändå förstått att jag inte är helt tom i kolan, någon har ju ändå velat göra mig till mamma.
Fast så slår det mig – med mitt uppträdande trodde han nog att jag for runt i skogen med en tom barnvagn!
Hu, det är ju just såna som mig som man inte vill möta när man är ute och går ensam i skogen!
Jisses! Här står ju en (tom?) barnvagn!
LillaLina 