Pinsamma feltryckningar

Jag har ganska lång tid inställd innan ”knapp”-låset går igång på min mobil. Det är nästan fascinerande hur mycket man kan råka komma in på när mobilen ligger i fickan och man kommer emot den med jämna mellanrum. 

För nån månad sen när jag tog upp mobilen höll den på att ringa upp ett 08-nummer. Raskt tryckte jag av och hoppades att numret inte gick nånstans. Men det gjorde det! Och inte till vad som helst, strax fick jag ett sms som tackade mig för mitt samtal till Myshörnan, en linje för teledejting!

Nu får jag såna här enträgna sms. 

  
Jag blir nästan generad.

Det kan bli så tokigt ibland när man trycker fel på mobilen. Som när man skickar sms till fel person, det är också fasligt genant!

En gång var jag intresserad av en snygg kille inne i stan. Jag och mina kompisar skulle på bio och jag tog mod till mig och frågade om han ville följa med. Det ville han. Vilken lättnad!

Med bultande hjärta och svettiga fingrar skrev jag genast ett sms till min kompis:

Tjoho, han ville med! Han lät glad att jag frågade också!”

och till min fasa skickade jag iväg messet till killen! SÅ pinsamt!! 

En annan gång i min ungdom funderade jag på om en kille jag umgicks med var homosexuell, så jag skrev ett sms om det och skulle skicka till en kompis – men skickar det istället killen!

Det var han inte, sa han…

Har ni skickat fel sms nån gång eller gjort nåt annat liknande?

Sorry Pappsen!

Pappsen är en fin människa. En snäll man.

Trots det finns det saker som jag retar mig på.

Nåt som jag ofta klagar på är att han är så dålig på att svara på sms! För visst är det trist när man bemödar sig med att skriva ett mess och sen får man inget svar?!

Dålig stil, Pappsen!

Fast… när jag tittar på våran meddelande-historik så börjar jag i undra om det inte är jag som är dålig på att svara…

20140613-163159-59519200.jpg
Sorry, Pappsen!

Jag lovar att hitta nåt annat som jag kan beklaga mig över.

Blev ni lurade igår då?

hemnet

Det känns som att det var lite lamt med aprilskämt i år. Själv blev jag blev inte riktigt lurad. Kanske borde jag lagt upp ett aprilskämt här men jag har tagit två års uppehåll med aprilskämt nu.

Den första april för två år sen var jag ledig och hade gott om tid på mig att luras.

Då letade vi fortfarande hus. Vi hade gått på en del visningar vid det laget, men inte hittat rätt. Men nu skickar jag varsitt meddelande till mina bröder om att vi äntligen blivit husägare och berättar vilket hus vi slagit till på. Jag låtsades att vi köpt ett hus mitt inne i samhället som legat ute jättelänge utan att någon nappat.

Det var nu så att det inte alls var något fel på huset, det var ett rart litet hus men absolut inte ett sånt som vi var ute efter. Jag tyckte att det var ganska uppenbart så trodde egentligen inte att jag skulle lyckas lura någon av dem.

Mycket riktigt svarar lillebrorsan direkt att han fattar att det är ett aprilskämt.

Efter ett tag svarar också min storebror.

”Vad fick ni ge?”

Jag får lite fjärilar i magen och undrar hur långt jag ska gå men bestämmer mig för att ange ett rimligt, men ändå högt, pris. Skriver att det är i högsta laget och egentligen inte det hus vi varit ute efter men nu orkar vi inte leta längre.

Han har fler frågor och jag svarar men sen kan jag inte hålla mig längre så efter ett tag skriver jag ”April april!”

Då blir det alldeles tyst i telefonen och jag misstänker att han inte tyckte att det var så kul att bli skojad med.

Vad jag inte visste var att storebrorsan just då var hos ett par i familjen som ville sälja huset som jag skämtade om.

När jag skickade meddelandet till honom berättade han för dem att deras mammas hus äntligen blivit sålt. De blev förstås jätteglada och följde förmodligen sms-konversationen med stort intresse.

Tills jag skickade att det var ett skämt…

Som att deras hus skulle vara så absurt att köpa att man till och med skämtade och gjorde narr över det.

Usch, så menade jag ju inte!

Förlåt!

Jag ska aldrig mer skämta om ett hus!