Kärlekshymn till B

Vi har det så fint nu! Att vakna av små fingrar som känner mig i ansiktet när du somnat hos mig. Och sen tjoar av glädje när jag tittar upp. Dina stora leenden när du lyckats rulla runt eller prova ett nytt ljud. Och sen tittar du på mig med strålande ögon.

Du skriker inte så mycket längre. Jag är så ledsen att du behövde skrika så mycket din första tid i livet. Och vara så ledsen. Men vi fanns där även om vi inte riktigt kunde trösta.

Vi – din mamma och din pappa.

Du lilla bebis. Så liten och mjuk. Jag älskar att andas mot din varma, lena hjässa.

Jag kommer alltid att finnas här.

Lurad av mataffären

Ikväll åkte Pappsen, Bäbisen och jag för att handla mat. Pappsen och Bäbisen satt kvar i bilen medan jag fixade veckans inköp. Till kvällen skulle det bli lax med pasta, citron, bladspenat och vitlök. Men så fastnade blicken på nåt rött i mejeriavdelningen. EXTRAPRIS! Creme fraiche med smak av fetaost och soltorkade tomater. Med lite kort datum bara. Jag smög raskt ner creme fraichen i korgen fast jag egentligen var ganska tveksam till hur smakerna skulle gifta sig. Men jag kände mig ändå så där pösigt belåten som man bara blir när man handlar något till nedsatt pris. Och så slipper affären slänga så mycket mat – vilket fint team vi är, Östenssons och jag. Jag kände mig nöjd hela inköpsrundan och log extra välvilligt till killen i kassan. Kanske var det just han som hade klistrat på rea-etiketten?

Väl hemma tittar jag hur mycket jag egentligen tjänat. Burken var nedsatt sex (6) kronor. Och datumet var kort, väldigt kort. Den var bäst före idag. Och jag kan inte låta bli att känna mig riktigt lurad av min nyvunna vän. Han kunde väl ha gett mig burken gratis istället.

Eller burkarna. När det ändå var rea passade jag på att köpa TVÅ burkar. Fast jag egentligen bara behövde EN. (Eller egentligen inte nån.)

Men Pappsen var nöjd. ”Är de här gamla?” ”Åh, innebär det att man får ta hur mycket som helst?!”

Men maten slank ner och nu har vi kollat Familjen Holstein-Gottorp på tv. Många skratt! Jag tycker så mycket om Johan Ulvesson.

Män och långkalsonger

Jag har tänkt på ett par saker. Varför älskar män sina långkalsonger så mycket? Och när de nu gör det, varför har naturen ordnat det så att de klär så illa i dem?

Pappsen har börjar bära sina långkalsonger till både vardag som fest här hemma. När han stod och gjorde sina smörgåsar passade jag på att smyga in under bänken för att föreviga eländet. Men Pappsen anade oråd och gjorde en blixtsnabb undanmanöver.

He is so tricky, Pappsen. So tricky.

Men vad är detta? Ett gyllene tillfälle till revansch.

Ett lyckat samtal

Jag fick tag på jobbet sen häromdan så nu är jag mammaledig en månad till, så skönt!!! Det där med att dela lika på föräldradagarna var mycket mer viktigt innan jag själv blev mamma. Nu vill jag bara suga ut så mycket jag kan ur den här karamellen.

Chefen frågade förstås om allt var bra. ”Ja NU är det bra. Nu när han inte skriker så mycket.” svarade jag som alltid. Jag verkar ha nån form av tourettes som gör att jag måste tala om för alla att han har skrikit mycket. Sen underlåter jag alltid att säga att det är för att han har haft så ont i magen, det tror jag att folk ska räkna ut själva. Fast istället de brukar titta på mig som ”Snälla nån, förstod hon inte att bebisar skriker?” Jag måste sluta med det.

Sen bad hon om B:s sista siffror. Som jag förstås kan! Men i det läget kom jag bara ihåg att det var något på 13. ”Men Gud, det kan jag ju egentligen… men det är nåt på 13 i alla fall… jag borde kunna det men det är i alla fall nåt med 13…” rabblade jag medan jag rotade runt efter B:s kort från BVC. För att lätta upp stämningen passade jag på att säga att jag inte alltid kan mitt eget personnummer när folk frågar. Hoppsan, kommer detta att användas mot mig i kommande lönesamtal?? (”Vasa!? Löneförhöjning? Du som inte ens vet vad du har för personnummer! Nej, här ska det till en rejäl sänkning!”) Till slut fick vi lägga på så lovade jag att skicka ett mejl när jag hittat kortet. När jag sen loggat in på försäkringskassan för att läsa personnummret skrev jag ett kortfattat mejl. Jag valde att inte kommentera avsaknaden av 13.

På det stora hela tyckte jag ändå att det var ett lyckat samtal. B skrek nämligen bara en enda (1) gång.

Till slut hittade jag B:s kort från BVC

B:s kort från BVC

En blomma i landet

Jag skrev nyss att jag döpte min blogg till ”en blomma på landet”. Där smög det sig in ett litet faktafel. Försökte med det namnet först men namnet fick bara innehålla tecken mellan a och z. Ja, men det GÖR det ju!! tänkte jag och försökte femton (15) gånger till. Visst finns det något som heter amningshjärna? Och är det det jag lidit av i hela mitt liv?

En blomma i landet får en dusch

Havregrynsgrötsmamman

20130107_212417Jaha, här är jag då. Med en mammaledighet som nalkar sig sitt slut (mindre än hälften kvar!) och varför då inte starta en blogg.

Så var det bara att välja ett lämpligt namn. Caffe-latte-mamman dök upp från ingenstans. Men har jag druckit en enda caffe latte under min mammaledighet? Knappast.Eller suttit en massa på café? Inte mycket.  Vad är karakteristiskt för mig då? Jag har förstås börjat äta mycket havregrynsgröt nu när jag inte hinner/orkar laga mat. Havregrynsgröts-mamman… Varför inte? Men så tänkte jag – tänk om någon läser min blogg? Och tänk om denne någon ser mig komma lafsandes. Kanske  trött, kanske lite slok-örad. Och så tänker den ”Där går havregrynsgröts-mamman.”

Nä, det är för träffande. Och förresten ska väl min blogg inte specifikt handla om min mammaroll. Så mitt i husköp (på landet) med massor av rabatter (och blommor) får det istället bli ”en blomma på landet”.

Antal gånger jag försökt få tag på chefen och skjuta upp jobbstarten medan jag skrivit detta = tre (3)