Jaha, då sitter man åter framför tvätten och glanar. Det är dags för ”Pappsens arbetskläder” igen, vilket inte är direkt barnvänligt men jag hoppas att Bäbisen klarar sig utan bestående men.
Bäbisen tycker om tvättmaskinen. Den är nästan i klass med reklamen på TV, säger han.
Mellanmålsmackorna blir så mycket godare (och snyggare!) nu när det går att skörda i växthuset. Nu finns där dill, rädisor och sallad som är redo att plockas in.
Härligt med närproducerat! Även ägget kommer från trakten. Det är verkligen godare (och luktar bättre!) än äggen man köper från affären.
Ikväll ska vi förstås titta på ESC. Jag har bara hört lite av Danmarks låt innan, resten får bli en överraskning.
Fast jag är lite irriterad på musikjournalisten som var med på nyhetsmorgon imorse. Ametist Azordegan tänkte inte bänka sig framför tv:n ikväll. Hon tyckte att ESC var som att titta på division åtta i fotboll fast man hade slängt in lite serpentiner.
???
Så fräckt.
Vi har lite sjukstuga här hemma.
Pappsen är magsjuk. Visserligen beklagar han sig inte lika mycket som när han är förkyld men jag tycker ändå att detta är värre. Jag är så rädd för alla virus som han sprider omkring sig! Jag och Bäbisen vill verkligen inte bli sjuka!
Första dygnet lyckades jag husera honom i ett litet rum på övervåningen. ”Tänk så lämpligt att vi hade en tältsäng ståendes här!” tyckte jag.
Men Pappsen var inte lika nöjd.
”Det är som att ligga på sjukhus fast med sämre service.” deklarerade han.
Sen tog han sitt täcke och sin kudde och intog soffan i vardagsrummet.
Där har han både tv och dator men mest ligger han och surfar på telefonen.
”Jag vill ha vitt bröd.” väste han en av gångerna som jag faktiskt tittade till honom.
”Jaha, men det går nog lika bra med Carlssons fyrkant även om det inte stod på Google.” svarade jag.
Jag tror inte att det är riktigt nyttigt att ligga och googla om sina åkommor. Man kan lätt bli lite inbillningssjuk när man ska leka sin egen doktor.
Nyss satt jag i uterummet när Pappsen plötsligt stod i dörröppningen och spred sina virus.
”Jag har en personlighetsstörning!” meddelade han glatt. ”Allt stämmer precis.”
”Jaha ja” sa jag utan att titta upp.
Om Pappsen tror att det blir bättre service om jag sadlar om till mentalsjukhus så tror han fel. Jag driver det här psyket i gammeldags regi. Den enda service vi har att tillgå här är tvångströja.
Och om man ändå får för sig att klaga så blir det en hederlig gammal lobotomering.
Nä men vadå, jag lyssnar…
Vi hade ju dop för Bäbisen i söndags. Det var en härlig dag! Vi var i ett lite mindre kyrkorum så att det skulle kännas nära och personligt.
Mamma hade med sig vackra blommor till dopfunten och jag hade ett tjusigt armband på mig som Bäbisens kunde titta på när han började skruva på sig.
Lillebrorsans fästmö sjöng ”Lyckans minut” och min systerdotter sjöng ”Du är så fin”. Båda sjöng så vackert och gripande att mina knän skakade!!!
Syrran läste evangeliet, jag läste tackbönen och Bäbisens farfar hällde upp vatten i dopfunten.
Efter dopet var vi hemma hos oss. Det blev lite pyssel med städning och våra stackars släktingar fick låna ut både porslin och möbler men vi ville ha det så avspänt som möjligt och tänkte att det skulle vara lättast om vi var hemma.
Och vi fick massor av hjälp både innan dopet och under dagen. Bland annat hade mamma och svärmor bakat fina prinsesstårtor.
Sopranerna fick blommor som tack för sin fina sånginsats. 
Bäbisen var nöjd och vi fick så fina presenter! Det var verkligen en förträfflig dag!
Och tänka sig – Bäbisen drog bara Prällen i snoken en enda gång! Ett sånt lyckat dop!
Det har varit några intensiva dagar. Först dop för Bäbisen och sen jobbstart!
Men det har gått bra på jobbet! Jag har gått i två dagar nu och väntat på att någon ska säga ”Har du varit borta överhuvudtaget?? Du kommer ju ihåg allt! Du är ju som ett litet under!”
Det har inte riktigt kommit än men de har väl inte vetat hur de ska formulera sig.
Och jag som har haft mardrömmar att jag skulle vara helt menlös på jobbet efter att ha varit hemma med Bäbisen i nio månader. Jag har sett framför mig att man fått ge mig den ena uppgiften enklare än den andra tills det enda som återstått varit att skura toaletterna. Och så skulle de stå där och byta uppgivna blickar med varandra medan jag gnolar och fejar. Och så skulle de viska:
”Nu tvättar hon speglarna med toaborsten igen. Jag orkar inte säga åt henne fler gånger!”
Men icke!
Jag kände mig så uppiggad av att se mig i annat än mysbyxor att jag var tvungen att föreviga mig själv på första toalettbesöket. Tänk att man skulle komma till en punkt där man tycker att landstingets kläder är snitsiga!
(Idag hade vi möte om att vi pillar för mycket med mobilerna under arbetstid. Dåligt av både arbetsmoraliska och hygienska skäl, morrade cheferna. Hade de månne hört mitt ivriga knäppande inne på toaletten?)
Idag har våran älskade Bäbis blivit döpt! Det har varit en fantastisk dag! Vi har så underbara släktingar och vänner som har varit med och gjort denna dag så fin och minnesvärd. Och Bäbisen har varit hur rar som helst! Nöjd och glad hela dagen!
Nu ska Pappsen och jag slänga oss i soffan och bara pusta ut!
Foton kommer säkert när jag fått ta del av alla bilder som tagits under dagen.
Nu väntar en jobbvecka för lilla Mammsen….
Jag blir lite stressad!
Jag mejlade prällen (har SÅ svårt för att säga präst när prälle låter så fasligt mycket bättre) igårkväll och nu är det morgon och jag har fortfarande inte fått svar! Jag har kollat flera gånger och blir mer stressad för varje gång som inkorgen blinkar tom.
Visst är det konstigt? Han har ju haft hela natten på sig! Och präster är ju vakna på nätterna!
Det är klart att han ska jaga och så men jag tycker ändå att han borde ha haft tid att kolla sin mejl.
Äsch, visst ja! Det är ju ugglor jag tänker på! Det är ugglor som är vakna på nätterna.
Ursäkta. Fel av mig.
Sitt inte där och uggla, du har en mejl att kolla!
Då väntar jag väl lite till.
Det sägs att man kan bli lite understimulerad av att gå hemma med en Bäbis hela dagarna. Många mammalediga säger att de längtar tillbaks till jobbet, de vill inte bara gå och dadda hela dagarna.
Jaha, jag menar nog att man inte har roligare än vad man gör sig.
Själv har jag inget behov av att börja jobba för att få spänning i tillvaron. Se bara! Idag körde jag denna djärva ”vit-tvätt”
Idag visas ”Rafflande vit-tvätt” på hemmafrukanalen.
Jag blandade friskt både blått, grönt och rött med det vita. Det var hejdlöst spännande!
Nä, inte har jag behov av nåt jobb.
Wild är bara förnamnet. Mitt efternamn är crazy.
Det är inte lätt att ha en Pappsen hemma. Det går inte att prata med karlar, det blir bara goddag yxskaft hela tiden. Eller är det bara så att han inte riktigt lyssnar?
Lördag middag. Pappsen ska värma mat till Bäbisen.
Jag:
”Vi har en skål med mosade grönsaker som jag glömde ge Bäbisen förra målet. Och så har vi en halv köpeburk som blev kvar från igår. Jag tänkte att vi kunde blanda dem så blir det lagom till en måltid. Jag ställde båda burkarna på samma hylla i kylen så kan du bara värma dem sen när du ska mata. Det blir lagom också eftersom det var bitar för tuggträning i burken och det är han ju inte är så van vid. Då blir det bara lite lagom med bitar när vi blandar med grönsakerna.”
”Ja”. Säger Pappsen.
Ett litet tag senare.
”Har vi nåt mer vi kan ge honom, han blev inte mätt på det som var kvar i den här burken!” (bara gett ena burken)
Lördag lunch. Vi ska äta färdig tomatsoppa med keso. Jag har mikrat min portion och Pappsen ska göra sin.
Jag:
”Jag råkade värma keson också! Jag värmde soppan och sen hade jag i keso men när jag skulle äta var det alldeles kallt så jag var tvungen att värma den lite till med keson i. Det var lite synd, det som är så gott när keson är kall.”
”Jaha”, säger pappsen.
När han ska mikra.
”Hur gör man med keson? Värmer man den också?”
Kort och koncist på lördag eftermiddag.
Jag:
”Pumpen som ligger där ute – hör den till poolen eller till dammen?”
”Ja.”
Söndag kväll. Vi ska göra tacos lite oplanerat.
Jag:
”Jag har inte handlat till tacos, jag köpte bara en påse tacochips. Vi kan göra tacos ändå men vi har inga tortillas och inte så jättemycket grönsaker men vi får nöja oss med chipsen.”
”Ja”, säger Pappsen.
När vi ska äta:
”Ska vi bara ha chipsen eller ska vi ta tortilla med?
Hur står du ut? undrar ni säkert. Ja, det kan man verkligen undra! Det är inte helt enkelt men han får massera mina tår på kvällarna och så tycker jag om att han alltid skrattar när jag gör ”Hakan”. Och jag älskar att göra ”Hakan”!
En mild version av ”Hakan”.
(Och så är han ganska snygg också.)
Idag har solen skinit! Jag var inne och bakade bullar på förmiddagen. Hela tiden längtade jag efter att minuten skulle komma som Bäbisen sov och jag skulle gå ut i solen och ta en kopp kaffe och äta en bulle. Jag skulle njuta av varje tugga, ingen bulle smakar så bra som när solen värmer.
När jag närmade mig utemöblerna med min kaffekopp märkte jag att jag hunnit äta upp bullen på vägen ut.
Och när jag skulle sätta mig märkte jag att mina favorit-mysbyxor fått ett stooort hål i baken.
Dessutom blåste det.
Så snopet!
Jag muntrade upp mig med ett trädgårdsvarv och tittade på allt vackert som blommar ute nu.
Kungsängslilja
Tulpanerna knoppar.
Vad är detta för sötnos?
Fortfarande blommar en hel del krokus i slänten
Julrosor
Vitsippor
En nickande påsklilja.
Nån slags viva?
Scilla
En gullviva har slagit ut
Och egentligen. Vad är väl ett par mysisar utan ett hål i rumpen?
LillaLina 
