Nu lämnar vi Bäbisens allra första hem

Nu är det dags att ta farväl av det gamla huset. Det gör jag med en liten klump i halsen. Vi har trivts väldigt bra där, precis intill skogskanten och allt som har hörts i trädgården har varit fågelsång. Men det som egentligen är jobbigt är att det är Bäbisens allra första hem som vi lämnar.

Här gick jag med min stora mage och kände Bäbisens rörelser. Här kom vi hem från BB, tafatta och nervösa med våran nya familjemedlem.

magen

Världens finaste Bäbis i magen

Här gick vi varv efter varv runt i huset för att trösta och lugna lilla Bäbisen när han hade ont i magen eller när han inte kunde sova.

Här har vi sett hans första leende, lyssnat till hans allra första skratt.

Idag torkade jag bort hans handavtryck från spegeln i hallen. Där har vi stått så många gånger och busat med varandra och han har skrattat av förtjusning slagit med händerna mot glaset.

Det kommer vi aldrig mer att göra.

Idag skurade jag sovrummet där vi tillbringade de första nätterna med täta amningspass och där vi förvirrade vaknade av ilskna barnskrik. Och nätter på senare tid där vi vaknat av Bäbisens mjuka joller och av en len hand som försökt att stryka oss över kinden.

20121219_065124

Här har vi delat den första tiden med dig.

Det enda spår som fanns kvar av Bäbisen idag var en av hans små strumpor som blivit glömd under sängen.

20130325_110900

En strumpa som saknar sin Bäbis.

Den såg så liten ut där den låg. Så ensam utan sin Bäbis.

20130325_110917

En ensam och glömd liten strumpa i Bäbisens allra första hem.

Jag lät den ligga kvar, den fick Pappsen städa bort.

Att vara mamma

Jag har lite svårt att sova nu. Visserligen behöver inte Bäbisen ammas så ofta på nätterna längre – ofta inte alls. Men han sover i våran säng och det kan bli trångt.

Jag sover i mitten med Pappsen på ena sidan och med Bäbisen på den andra. Och hur jag än försöker att ha ett par decimeter för mig själv så ligger de ändå och trycker som varsitt läskpapper emot mig.

Jag flyttar försiktigt undan Bäbisen en bit. Sen motar jag bort Pappsen. Det tar bara ett par sekunder för Bäbisen att rulla tillbaka. Pappsen sover djupt så för honom kan det ta en hel minut. Men sen ligger jag där igen. Med Bäbisens mjuka lilla kropp mot min axel och hans andedräkt mot kinden. Och Pappsens varma kropp på andra sidan och hans näsa tryckt mot min andra kind.

Det blir varmt! Klibbigt. Det blir obekvämt och jag kan inte sova.

Så då ligger jag där och känner mig…

… ÄLSKAD.

hjärtan

Till min baby

Min Bäbis är 6 månader nu och det är en underbar tid. Men ser allt mer av hans personlighet och nu visar han verkligen att han tycker om oss. Söker oss hela tiden med blicken och skrattar när vi gullar med honom. Han ger oss så mycket tillbaka!

Det här är en dikt jag i all enkelhet skrev till honom när han var tre månader och jag kände att jag ville få mina känslor som mamma på pränt. Men den stämmer in lika bra nu som då.

Sen dagen som du kom till mig
blev allting som jag vill
Jag hade längtat efter dig
långt innan du blev till

Du gör mig lycklig när du ler
du är som pappa din
Men underbart du på mig ser
med blicken som är min

Du knyter dina händer små
sött när du ska sova
Och aldrig ska vi från dig gå
det är lätt att lova

Av alla böner som jag ber
lyssna på en enda
känn trygghet i den värld du ser
inget ont ska hända

Vår allra första tid ihop
när vi lär känna dig
Ditt skrik och gråt och skratt och rop
jag bär dem inom mig

Mitt lilla barn du vet väl att
vart än din resa bär
Vad än som sker i dag som natt
din mamma har dig kär!

Svårt att hålla sig i schack

Alla som har katt vet hur mysiga de är att gosa med. Lagom stora, mjuka och lena. Här tog Pappsen ett foto på mig tillsammans med Matilda.

sköldpaddsfärgad katt

Så fint!

När han hade knäppt bilden kunde jag inte hålla mig i schack längre. Ni vet, man vill ju egentligen bara krama katten så hårt man kan!

Och då tog han ett kort till, Pappsen! Men man ser att Matilda också tycker att vi har en trevlig stund.

Sköldpaddsfärgad kattSköldpaddsfärgad katt

Vi är ett fint par, Matilda och jag!

Kalla fötter som mamma

DSC_1192 - Kopia

Pappsen är en mycket frusen man. När vi har gått och lagt oss på kvällarna tycker han inte alls om att jag vill värma fötterna mot hans ben. Han har gått så långt som att kalla mina fötter för ett par frysta fläskkotletter som ihärdigt hasar mot hans knäveck. Men då tar jag förstås väldigt illa vid mig. ”Pappsen!” säger jag besviket. ”Jag mådde illa i 20 veckor när vi väntade Bäbisen – och du kan inte ens värma mina fötter!” Då faller han till föga, Pappsen, och lindar sina ben runt mina frusna tår.

Samma visa när vi sitter i soffan framför tv:n. ”Gör mig en kopp te.” säger jag. Men Pappsen bara tittar frågande på mig utan att resa sig. ”Men Pappsen!” säger jag besviket. ”Jag har fött ditt barn – och du tycker inte ens att jag är värd en kopp te!” Då linkar han snällt mot vattenkokaren i alla fall.

(Jag brukar också flika in ”Ja, men amma du då!” lite då och då där jag finner det lämpligt, men det har inte alls gått hem. Det är som att han inte tar det på allvar.)

Men vänta! Nu traskar han visst mot sängen, Pappsen, med de varma och goa knävecken. Då tar jag mina frysta fläskkotletterna och smyger efter.

Utan rosor på alla hjärtans dag

DSCN0984

När pappor, eller förresten karlar överlag, kommer i grupp kan de verkligen ge utlopp för sitt speciella sinne för humor. Det gäller till exempel på mansdominerade arbetsplatser. De tävlar om att ställa till spratt för varandra, det ena värre än det andra. Omklädningsskåp spikas igen, skor tejpas fast i golvet och man gömmer varandras saker. Inget ont om vare sig mitt eller Pappsens jobb, men skulle sånt förekomma på min (kvinnodominerade) arbetsplats skulle cheferna kalla till krismöte!

Det kan väl vara helt okej att liva upp stämningen på jobbet lite. Problemen uppstår först när man tar med sig jargongen hem och tror att man är rolig.

Igår stod jag i duschen när Pappsen borstade tänderna. Duschen var igenimmad så jag kunde rita några söta hjärtan åt Pappsen på väggarna. ”Fint.” sa Pappsen. Sen tog han iskallt vatten i handflatorna och kastade in över mig. Och så skrattade han så mycket åt sin lilla lustighet att han frustade ut tandkräm över hela duschen.

När han fick se allt lödder blev han förstås bara ännu mer uppåt och tyckte att han fått till ett riktigt lyckat skämt.

Vilken romantiker.

Så den pajasen får bli utan uppvaktning på alla hjärtans dag.

Kärlekshymn till B

Vi har det så fint nu! Att vakna av små fingrar som känner mig i ansiktet när du somnat hos mig. Och sen tjoar av glädje när jag tittar upp. Dina stora leenden när du lyckats rulla runt eller prova ett nytt ljud. Och sen tittar du på mig med strålande ögon.

Du skriker inte så mycket längre. Jag är så ledsen att du behövde skrika så mycket din första tid i livet. Och vara så ledsen. Men vi fanns där även om vi inte riktigt kunde trösta.

Vi – din mamma och din pappa.

Du lilla bebis. Så liten och mjuk. Jag älskar att andas mot din varma, lena hjässa.

Jag kommer alltid att finnas här.