Hur reagerar du när något blir fel?

När jag jobbade på vårdcentral var jag en gång på en intressant föreläsning om olika personlighetstyper och hur vi upplever dem.  Det var menat som en tankeställare för hur vi behandlar olika personer som söker vård. Två personer som uppger samma symptom fast på olika sätt uppfattas ofta olika. Vissa verkar onödigt oroliga, andra krävande medan man tar vissa på mer allvar.

Det var verkligen intressant!

Det är också intressant att fundera över vilken slags personlighet man själv har och hur man uppfattas.

Under samma föreläsning påstod man att man kan dela upp människor i två olika katergorier. När ett fel upptäcks tänker den ena gruppen ”Vad är det nu för klant som har varit framme?!” medan den andra gruppen tänker ”Men hjälp, vad har jag nu gjort för fel?”

Jag kände genast igen mig.

Jag tillhör definitivt kategori två, framför allt på jobbet. Sitter vi på möte och chefen meddelar att någon glömde ställa in antibiotikan i kylskåpet dagen innan får jag nervösa ryckningar i mungipan, blir högröd och tittar ner i backen.

Det var jag!” tänker jag och skäms – fast jag var ledig dagen innan! Och så är det hela tiden.

Det är väldigt jobbigt! Det skulle vara mycket bekvämare att bara luta sig bakåt och blänga på de andra medan man formar munnen till ett ljudlöst ”Stolpskott…”

Jag tror att jag får öva på det.

Fast hemma med Pappsen är det däremot inte alls lika självklart att jag tar på mig skulden i tid och otid.

”Kan du flytta dina papper som har legat på kösbänken i flera dagar” frågar Pappsen.

”Mina papper? Jag har inte lagt dem där! Du kan flytta dina arbetskläder istället som ligger i hela hallen. Jag kanske har haft fullt upp med att tvätta, laga mat och torka snor! Jag kanske inte hinner springa och flytta papper hela dagarna!” utbrister jag.

Rättmätigt förolämpad.

”Stolpskott”, väser jag sen när jag tror att han inte hör.

Här har jag mycket att lära. Det är nog lite mer så här jag ska hantera nästa jobbmöte!

knäpp

Ja, mycket ska man fundera över innan öronen trillar av.

Sunwing Side East Beach

Nu har jag fått det eminenta tipset att stoppa in minneskortet till kameran i datorn! Så här kommer fin-bilderna från resan.

Vi var supernöjda med hotellet, det var så snyggt och fräscht, med många pooler och ett stort utbud av aktiviteter.

DSC_0180DSC_0233image DSC_0228  DSC_0234 DSC_0209

Maten på hotellet var supergod och det fanns mycket att välja på! Allt kändes fräscht och gott fast det var buffé. Och personalen var helt fantastisk! Alla var glada och trevliga och verkligen väldigt barnkära.

DSC_0211 DSC_0212 DSC_0214 DSC_0215DSC_0543 DSC_0296DSC_0220 DSC_0367

För oss som hade barn med oss var det skönt att hotellet var så barnvänligt. Det fanns solskyddade babypooler, lekaparker, barnshower och miniland. Vi hade en Happy-baby lägenhet med inhägnad terass. Det ingick sulky, barnsäng och barnstol m.m. Det var väldigt praktiskt!

DSC_0229 DSC_0198DSC_0396DSC_0238IMG_1698 DSC_0260

Nu när vi reste i oktober var det inte så mycket folk, utan det var alltid lätt att hitta en solstol. Första dagarna var det lite blåsigt men solen strålade från en klarblå himmel och sen hade vi vindstilla och 30 grader varmt!

DSC_0293 DSC_0300DSC_0420DSC_0311

DSC_0289IMG_1717

Det fanns spa på hotellet och vi provade på hammam. Det var riktigt skönt och välgörande!

DSC_0326DSC_0329

Det fanns några barer och jag föll pladask för Sunset Lounge. Det var riktigt vackert att sitta där och se på solnedgången.

DSC_0330 DSC_0332 DSC_0337 DSC_0345

Jag hade hört att den östra stranden skulle vara stenig och blåsig men det var långgrund sandstrand med kristallklart vatten. Och så här års var vattnet riktigt ljummet!

DSC_0449 DSC_0460DSC_0525DSC_0491

För oss ingick inte alla måltider så vi åt mat på Mehmet´s ett par gånger och det var god mat och bra service.

DSC_0312 20131009_210538 20131009_205705 DSC_0496

Vi skulle ätit på Fino´s en kväll men då var Bäbisen så missnöjd att vi välda att gå därifrån. De som satt kvar var tyvärr ganska missnöjda med maten den kvällen.

DSC_0513 DSC_0517

Hotellet låg en bit utanför Side men det gick taxi och bussar som var framme på ett par minuter. Och om man ville promenera var det bara nån kilometer om man gick längs stranden.

DSC_0518 DSC_0519

Jag hör att jag låter som en reklampelare men vi var helt enkelt supernöjda med våran resa! Så skönt med en riktig solsemester!

IMG_1670DSC_0530DSC_0284DSC_021020131006_120750

IMG_1719 20131011_195606

Resa med en ettåring

Hur bra man än haft det på sin resa är det ändå alltid skönt att komma hem!

Det är inte allt igenom enkelt att resa med en ett-åring men det är samtidigt ett mysigt och trevligt litet sällskap!

image

Vi provar hattar på Miniland.

Vi var livrädda för att bli förkylda så veckan före avfärd höll vi oss bort från folk. Det hjälpte tyvärr inte utan på dagen före avfärd började Bäbisens näsa att rinna. Vid läggdagsvar han riktigt förkyld och skrikig och kunde inte sova. Jag som vare sig packat klart eller städat huset blev fast i sovrummet hos den ledsne lille sparven och Pappsen blev nervös och ville stanna hemma. Bäbisen höll oss vakna mer eller mindre hela natten och vid fem steg jag upp för att packa det sista. Det kändes inte som någon lyckad början!

image

Bye bye Sweden!

Men iväg kom vi och även om det var förskräckligt trångt att dela flygstol med en rastlös ettåring så gick det ändå bättre än vad vi trodde. Han sov en halvtimme i början, sen varvade vi frenetiskt böcker, leksaker och sånger med baby-appar på i-paden och lyckades få tiden att gå någorlunda. Att äta för oss var nästan omöjligt, men flygvärdinnorna värmde vällingflaskan åt Bäbisen så han fick lite i sig. Och förkylningen blev inte så farlig sen.

Hotellet var en hel semesteranläggning och otroligt barnvänligt så där fanns mycket att välja på för barn i alla åldrar. Vi reste med delar av min familj och det underlättar också väldigt mycket när man är flera som hjälps åt.

image

Det var så tjusigt!

Det är skönt att Bäbisen går själv, men eftersom det var stenplattor nästan överallt var jag lite hönsmamma och ville gärna hålla i handen.

wpid-20131011_141333.jpg

Knallar med barnvagn på Miniland.

Sen är det kanske inte världens mest avkopplande att resa med en ettåring. Du kan ju inte pressa i en solstol hela dagen, dricka en massa drinkar och göra vågade utflykter. För oss funkade det ändå riktigt bra. Bäbisen sover fortfarande två gånger om dagen och  då turades vi om att ligga vid poolen och sola och eftersom vi hade ett särksilt baby-rum fanns det inhängnad terass och när solen låg på kunde vi ligga utanför rummet och sola och ha babyvakten påslagen.

wpid-20131010_120449.jpg

Stekarn.

Eftersom vi hade rese-sällskap fick vi dessutom barnvakt och kunde ta både en middag och en strandpromenad på tu man hand. Och så måste man ju inte bli knallbrun. Det är mysigt att vara i lekparken också eller att bada med småttisarna i den solskyddade babypoolen.

image

Babypoolen var lagom varm.

image

Hej vad det går!

Den här semestern var vi inte heller ute efter att upptäcka världen utan tyckte att det var gudomligt skönt att bara komma bort, ligga nån halvtimme då och då i en solstol i 30 graders värme och lösa korsord, slippa laga mat och renovera utan bara slappna av och umgås!

Och när vi låg vid stranden kunde Bäbisen alltid roa sig med att leka i sanden ett litet tag.

wpid-20131008_145055.jpg

Hälla sand på Mammsens handduk.

Ja, det har verkligen varit härligt!

Så i nattas kom tiden för hemresa och det var dags att återgå till vardagen. Men även hemresan gick oväntat bra trots uppstigning kl 2. Bäbisen lyckades sova cirka 1,5 h på flyget och under den tiden la någon äggmökar hela tiden och jag gläntade varje gång nervöst i Bäbisens blöja för att se om det var han som hade producerat. Det var det inte och jag frågade om det var Pappsen och han sa att han för all del släppte en hel del väder men han trodde inte att de luktade något.

Sen lyckades jag sova en stund och när jag vaknade hade Bäbisen faktiskt gjort en monsterprodukt som läckt ut över mina byxor och som luktade vansinnigt skarpt. Folk rynkade verkligen på näsan när vi stod i toalettkön!

När vi skulle försöka byta blöja i den trånga toaletten stod Pappsen i dörröppningen med kväljningar och försökte assistera men flyvärdinnorna sprejade vilt med doftspray och skrek ”Close the door! Close the door!” med skorrande accent så jag blev lämnad ensam. Det tog lite tid men till slut var Bäbisen ren och uppriktigt sagt tog nästan halva tiden att försöka stänga en lucka som jag i min enfald lyckats bända upp där jag trodde man kunde slänga blöjor. Det var ett himla bestyr att försöka få luckan på plats igen!

Nu är vi hemma i ett höstigt men vackert Sverige och när vi hjälptes åt att räfsa löv i trädgården på eftermiddan kunde jag nästan inte fatta att vi alls varit iväg…

image

Skoj med löv!

Tyvärr funkar inte laddaren till kameran så jag kommer inte åt alla fina bilder vi tagit med den. Nu får vi nöja oss med mobilbilderna.

Pappsen hävdar att det har nåt att göra med att jag försökt ladda batteriet i dimer-uttaget men jag vet inte jag.

På semester!

Att jag inte skrivit på bloggen denna vecka beror på att jag varit på semester! Vi är just nu i Turkiet! Vi bor på ett superfint hotell som heter Sunwing Side East beach och har det allmänt toppen. Solen har lyst från en klarblå himmel under hela vår vistelse, maten är god och människorna är trevliga! Jag vill gärna skriva en hel massa om detta hotell och våra dagar här men vi är snart hemma i Sverige igen så det kommer då. Nu ville jag bara skicka en liten solig hälsning från Pappsen, Bäbisen och mig.

Bild

Mysigt att kramas med Lollo!

Bild

Det finns en massa pooler på hotellet.

Bild

Runt poolerna växer bland annat bananplantor!

Bild

Och palmer förstås! Visst är det tjusigt?

Bild

Havet är varmare än poolerna. Gissar på 26 grader. Väldigt skönt!

Bild

Jag fascineras alltid av olika växter i andra länder. Så härligt när det blommar fast det är oktober och höst hemma.

Bild

Vid lekparken växer det olivträd.

Bild

Eftersom det inte är högsäsong är det inte så mycket folk. Det är också rätt skönt att slippa trängas!

Tele-fån

Vi kvinnor är ju riktiga sladdertackor i telefon, det vet ju alla. Vi maler på och maler på, sitter i timmar med luren klistrad mot örat tills gubbarna blir hungriga och drar ut jacket. Karlarna själva – de ringer bara när de absolut måste och då är det bara det absolut mest väsentliga som avhandlas.

ELLER?

Nja, jag är inte nån vidare telefonmänniska! jag är mycket kortfattad i telefon.

Vet jag inte vem det är ja då svarar jag helst inte alls.

Och när jag svarar och det är någon jag känner tänker jag att den säkert vill lägga på snart så jag ska inte uppehålla den i onödan. Därför hummar jag bara lite utan  att ställa en enda artighetsfråga tillbaka. Ja, ni hör ju, det blir alldeles rumphugget! Sen skäms jag som en hund när jag har lagt på över att jag framstått så ouppfostrat.

Inte är jag bra på att avsluta heller. På jobbet när kunder ringer och frågar om hjälp besvarar jag samtalet så proffsigt jag kan men sen spräcker jag det alltid genom att avsluta med ”Tack så mycket för hjälpen!” Fast det är jag som hjälpt dem. Usch!

Och när jag själv ringer upp folk har jag en tendens att avsluta samtalet med ”Tack för att du ringde!” Det blir ohyggligt genant!

Tur att det finns sms, mejl och sociala medier där man kan samtala istället…

Pappsen då?

DSC_0762

Hans telefon tutar konstant upptaget. Han snattrar och tjattrar med än den ena än den andra.

Pladdrar och sladdrar utan en tanke på övriga familjemedlemmar.

Han kacklar på värre än en äggsjuk höna!

Hur är det med telefonerandet hemma hos er?

Höstmys

image

Pappsen och jag tittade på skräckfilm för ett tag sen.

Skräckfilm så här i höstmörkret! Hålla hand och krypa tätt intill. Så kärt! Då kanske det rent av vankas kuckelimuck, tänker ni.

Men icke!

Visst, Pappsen är omtänksam och rar.

Vi sitter i soffan. Bredvid Pappsen ligger Rut och trynar.

Väldigt mysigt!

Jag sitter som på nålar, Pappsen är lugn. Så kommer de otäcka flickorna in och jag hoppar högt och skriker så pass att Rut vaknar.

”Meeeen lilla gumman. Inte ska du bli jädd.” säger Pappsen och kramar om. Och när Rut lugnat sig lite ger Pappsen mig en sned blick.

”Titta här, nu skrämde du ju Rut.”

Jaha, ja. Men jag förstår Pappsen.

Rut är en stilig katt.

DSC00149

De ska gifta sig nån dag.

Pappsen har friat 125 gånger men Rut har envetet tackat nej.

Hon klarar inte av när Pappsen pratar med mat i munnen.