En av de varma dagarna nu passade vi på att åka till sjön och bada! Det blev premiärbad i sjö för Lillan och det gick över förväntan! I poolen var hon väldigt skeptisk till att vara i vattnet, men i sjön gick hon omkring som ingenting och var nöjd och glad.

Barnet, som var så att säga sjövild i vattnet när han var i hennes ålder, har lugnat sig väsentligt nu när han badar. Eller nja, i poolen far han som en vilding och plaskar och skvätter men vid sjön är han just nu mer intresserad av lekar i sanden. I sista stund innan vi åkte till sjön öste jag i en uppsättning med leksaker som hink, spadar, vattenkanna och lastbil. Det kom väl till användning!

Det är den tiden i livet nu.

När Barnet var liten bebis och man gick bakom barnfamiljer på väg till badet tänkte man att man aldrig skulle bli som dem. Föräldrarna som stånkade och släpade under tyngden av färgglada badleksaker, den ena större än den andra.

Nä, jag kommer aldrig att packa bagaget fullt av uppblåsta krokodiler när vi ska bada. Och inte ska det knapras kex i tid och otid heller, tänkte jag.

Sen kom nästa sommar och jag började få låna leksaker av andra föräldrar för att hålla Barnet nöjt. Förra sommaren lånade han en stor uppblåsbar delfin och den pratar han om än. Självklart packade jag ner ett kexpaket häromdan också.

Nåja, än så länge kommer vi undan ganska bra med lite mindre och bärvänliga leksaker.

Sand- och vattenlekar är verkligen uppskattade av barn. Det är ändå roligt när det inte krävs så mycket för att hålla dem nöjda och sysselsatta. Hemma är bästa nöjet just nu att ha vatten i sandlådan och göra åar och sjöar och lika kul är den hemmabyggda ”glassfabriken”.

Lek när den är som bäst! Enkelt, billigt och hemmagjort. Och Barnet älskar att hälla i olika saker och se vad som händer (de omogna vinbären är en uppskattad ingrediens.)

Barn är väl för härligt kreativa?

Nu är det full i flyttning i insektsholken! Åtminstone solitärbin och andra steklar håller på att täppa igen flera av hålen. Kanske har de larver där inne, jag är inte så bra påläst än. Men intresset stiger! Det är så kul att sitta i uterummet och se ut över insekterna som flyger in och ut ur hålen och jobbar medan man tar sin frukostmacka! Även Pappsen tycker att det är kul och han är totalt överraskad att det faktiskt kom insekter till den.

   
 Fjärilarna verkar inte ha hittat den än. Kanske satte vi den för högt för dem eller så är det inte rätt period för fjärilar i holkar nu.

Nu är vi sugna på att bygga fler boplatser åt bina. Just denna ville jag ha lite snygg, så den köpte jag färdig, annars kan man lätt tillverka egna boplatser genom att sätta ihop bitar av bambupinnar eller borra hål i träbitar. Förutom ett trevligt skådespel får du bra hjälp med pollineringen i trädgården och hjälper de utsatta insekterna på traven. Bara fördelar!

http://www.naturochtradgard.se/naturtradgard_solitarbin.html

http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur/steklargetingar/binochbiholkar.420.html

  
Det är trivsamt med insektssurr i trädgården. Just nu är azalean populär.

Nu när Lillan är över ett år har jag inte längre rätt till någon sjukpenning eftersom jag tar ut färre dagar än fem i veckan. Det är ett sånt trassel det där.

Jag har just ringt till försäkringskassan eftersom jag inte förstod alla ord i beslutet som de skickade ut. Jag tyckte det lät som att jag inte skulle få några pengar alls för de dagar jag tar, men det här gällde bara om jag skulle bli inlagd på sjukhus och att jag inte skyddar min sjukpenninggrundande inkomst. Så det visste jag ju om. Svångremmen börjar dras åt när barnen fyllt ett år tills det blir allt svårare att stanna hemma med sina barn.

Jag är fullt medveten om att vi har en fantastiskt generös föräldraförsäkring i Sverige och det är jag enormt tacksam för, men det är ändå lite jobbigt att man inte har rätt att vara hemma hur man vill med sina egna barn. Fram tills barnet är 1,5 kan man vara hemma helt men därefter finns det ingen garanti att arbetsgivaren beviljar mer tjänstledigt. Ofta kan man nog få vara hemma längre men då krävs det att man tar ut minst fem dagar i veckan och därmed försvinner dagarna ganska raskt. Dessutom måste man om man börjat arbeta jobba minst 75% om man som jag har en heltidstjänst i botten. Med min restid blir det mycket tid på förskola för barnen.

Pappsen och jag snålar med föräldradagarna och har dragit ner på våra fasta utgifter för att barnen ska få vara hemma länge innan de börjar på förskola. De har det ju ändå bäst hemma med mamma och pappa när de är små. Det råder väl olika bud om lämplig ålder att börja i förskola (om man ser till BARNETS bästa alltså och inte samhällets (på kort sikt), arbetsgivarnas eller föräldrarnas) men inte före två år eller i treårsåldern är vanliga förslag. Därför tycker jag att det är tråkigt att man är styrd att komma in i arbetslivet tidigare än så.

Vårdnadsbidraget som erbjöds föräldrar som var hemma med sina barn tills de var tre år slopades helt i januari år men hade redan avskaffats i de flesta kommuner innan dess. Motivet var att det var en kvinnofälla. Det var mest kvinnor, särskilt invandrarkvinnor, som utnyttjade det och de halkade därigenom efter på arbetsmarknaden.

Jag kan förstå det argumentet men jag tycker ändå att det är tråkigt att det ställs mot barnens bästa. Visst funkar det bra för många föräldrar och barn att ha en tidig start på förskolan, men själv skulle jag önska att systemet skulle vara hjälpsammare mot oss som gärna skulle vilja vara hemma lite längre.

Nyss vid läggningen av Barnet.

En motor startar utanför fönstret. Barnet som nästan höll på att somna tittar upp.

”Vart ska pappa?” säger jag.

”Han gräver!” säger Barnet.

”Är det grävmaskinen?” frågar jag.

”Ja.” svarar Barnet självklart.

Jag älskar att ha ett barn som är bra på så mycket som inte jag är bra på! Det är så bra att ha någon hemma tillsammans med mig som snart kommer att kunna hjälpa mig med en massa saker. Barnet är en otroligt observant kille och har stenkoll på sånt som intresserar honom. Numera vet han precis hus olika delar ska sitta ihop till hans maskiner och leksaker så jag behöver inte slita mitt hår längre när jag ska försöka koppla loss plogen på traktorn och sätta dit en harv istället. Han är absolut den i huset som har bäst koll på vart alla saker i huset och trädgården ligger också. Oftast är det toppen när man letar efter något, men ibland är det lite hopplöst också.

Förra veckan ville han ta fram poolen. Jag försökte slingra mig.

”Jo, det skulle vi ju kunna göra men jag vet inte vart den är.”

”Den ligger i torpet!”

”Jaha… fast jag vet inte hur jag ska blåsa upp den.” försökte jag.

”Med tryckluften i garaget!” svarar Barnet genast.

Snart kan han nog blåsa upp den själv också! (Vilket är bra för jag kunde inte.)

Och fast han är lik Pappsen i många avseenden så tar han efter mig lite också. Han kan redan många blomnamn och om han märker att jag är irriterad på honom så har han världens bästa knep för att få mig att le. Han tar mig i handen och springer fram till en blomma och ropar:

”Titta mamma, den har slagit ut!”

Han vet att jag blir så lycklig varje gång en blomma som jag har gått och vaktat kring äntligen slår ut i blom. Och även om blomman han visar upp är en maskros som har blommat i rabatten i tre dagar så låter jag så klart entusiasmen flöda över den. Hur skulle jag kunna låta bli?

Jobbångesten slår till med full kraft ibland nu när det inte är så många månader kvar på min mammaledighet. Och även om det också finns dagar när jag verkligen känner att barnen går mig på nerverna och jag faktiskt behöver komma iväg och jobba så är jag så fantastiskt tacksam över att få vara hemma med Lillan och även Barnet på det här viset igen.

När vi flyttade in i huset fanns här många tulpaner av olika slag. De var randiga och de var gröna, några fina och några konstiga. Första hösten struntade jag därför i att sätta tulpaner och satsade istället på narcisser och krokus. Döm då om min förvåning när det inte alls kom lika många tulpaner våren därpå! Jag visste inte att de lite” finare” tulpanerna som man köper i påsar ofta räknas som ettåriga. De kan komma igen men då i färre antal och ofta mindre i storleken.

Så följande höstar gjorde jag som jag brukar och köpte vanliga tulpaner i rött och gult i plocklådorna på Maxi. De är ju billigare och brukar vara fleråriga, de kan även sprida sig en del med tiden vilket ju är tacksamt.

Men i höstas när mitt trädgårdsintresse eskalerat ett par pinnhål fick jag plötsligt lust att prova mer färg och form och för första gången i mitt liv planterade jag fin-tulpaner!

Resultatet av de här turerna är ganska brokiga rabatter…

Här ovan ser man två olika randiga tulpaner som hängt kvar sen vi köpte huset, mina röda och gula tulpaner och den lila tulpanen Negrita som jag planterade i höstas.

Det finns många trädgårds-tokar som inte klarar av att se en enda blomma i ”fel” färg i sina färgmatchade rabatter och som gräver bort eller plockar in buketter i så fall. Jag kan väl tycka att kombinationen här inte var så värst lyckad, men jag tycker för mycket om allt som växer för att kunna plocka bort något. Det får vara som det är.

Hur som helst så gillade jag verkligen Negrita och skulle gärna plantera fler såna tillsammans med min andra nyplanterade tulpan, den gräddvita Exotic emperor, som jag också föll pladask för.

Negrita, Exotic emperor och förgätmigej skulle nog bli en snygg vårrabatt! Jag får väl hoppas att de röda och gula och randiga går ut sig vad det lider, även om de är väldigt fina var för sig.

Min tredje fin-tulpan som hunnit slå ut är den kortväxta Flaming flag. Den tycker jag också är söt.

Här är foton på fler tulpaner som blommar i trädgården nu men som jag inte vet namnet på.

Om man tycker om blommor och trädgård tycker jag att man ska kika in på den här bloggen: http://www.honsomtalarmedblommor.com

Hon har en riktig drömträdgård och delar med sig av fina foton, tips och kuriosa om växter.