Luktärt och solhattar

Publicerad den 25 augusti, 2015 av Lina

Vi har många insekter i våran trädgård. Jag tror att de tidigare ägarna var måna om de små liven i trädgården, de har till exempel Satt upp massor av fågelholkar, så jag tror att det finns en tanke att hjälpa även pollinerarna.

I min soligaste rabatt växer till exempel vita solhattar, phlox och rosenstavar som alla lockar till sig fjärilar. Kungsmynta har frösått sig själv där nu och jag har kompletterat med några röda solhattar också. Så just nu är fjärilarna riktigt glada! Särskilt de röda solhattarna förälskade de sig i! Åtminstone nässelfjärilarna.

Pärlomorsfjärilen föredrar den vita.

Tidigare blommade mycket lavendel och nu blommar också kransveronikan som humlorna gillar.

Senare blommor höstsilveraxen som också brukar dra till sig många insekter med sin söta doft.

Det har också kommit upp kanadensiskt gullris i min vilda hörna vid entrén och där flockas diverse blomflugor och andra insekter.

Det känns bra att kunna mata insekterna!

Nu blommar också mina luktärtor som bäst! De är fantastiska blommor, doftar bättre än den skönaste ros, tror jag. Första gången jag odlade i kruka fick jag dåligt resultat men nu har jag lärt mig; stor och djup kruka, kogödsel i jorden, mycket vatten, mycket näring och plocka många blommor! Om blomman går i frö slutar den att blomma så man får se till att plocka bort vissna blommor om man inte hunnit plocka in dem som buketter redan.

De blev jättefina vid grinden och doften är härligt välkomnande!

Skördetiden!

Publicerad den 6 augusti, 2015 av Lina

Jag tycker verkligen att den här tiden är så underbar! Skördetiden! När man får lön för mödan man lagt ner i trädgården under året, mitt matintresse som förenas med mitt trädgårdsintresse – inte underligt att jag trivs så bra!

Visst är det härligt att inte behöva springa till affären så fort man behöver något?

Nyskördat!

Det blommar i trädgården också!

Vi var i blomaffären igår och jag köpte röda solhattar som jag har längtat efter. Jag provade att köpa en Leonardo da Vinci, en rabattros, också. Jag hoppas att den överlever vintern.

Solhattar och rosor. En påse vintersallat till det tomma utrymmet i potatislandet fick också följa med.

Leonardo da Vinci.

Inte det ståtligaste exemplaret så här på rean, men det är en väldigt vacker ros med hårt packade kronblad.

Röda solhattar

Vita hade jag sedan tidigare.

Heidetrum fortsätter snällt att blomma.

Nina Weibull har slagit ut.

Det känns som att jag har skrivit flera gånger att Lillan varit gnällig. Har jag skrivit hur underbar hon är 99.9% av tiden? Det hör till ovanligheterna att man inte möts av ett stort leende när man tittar på den lilla tjejen.

Jo, jag har det bra nu.

Alchymist ros

Publicerad den 29 juli, 2015 av Lina

Jag är så gott som säker på vad min okända ros är för sort nu!

En Alchymist! Jag läste om den tidigare i somras men ratade den för jag tyckte inte att den riktigt stämde in med utseendet på min ros. Men min ros ändrar utseende och färg hela tiden och nu senare under sommaren tycker jag att den stämmer perfekt in!

Det är typiskt för en Alchymist att den ändrar färg.

Så här skriver till exempel Österlensrosor.se:

”Alchymist

http://www.osterlenrosor.se/osterlenrosor2/pa_gang/i_arkivet/rosfavoriter/rosfavoriter2/alchymist-2%20.jpg

Att beskriva färgen på en rossort är ibland lite vanskligt eftersom många faktorer som t.ex väderlek, utvecklingsstadium, växtplats m.m kan påverka i alla fall nyansen ganska mycket. Sorten Alchymist vill jag placera i gruppen ”extra svår att beskriva färgen på” eftersom den kan variera mellan gul, orange , aprikos, rosa och möjligen ännu fler färger, men just i den här stora färgvariationen ligger kanske också sortens främsta attraktionskraft. Därmed inte sagt att rosen för övrigt skulle vara ointressant eller dålig, den har bra doft och är förhållandevis både frisk och härdig.”

Och det är verkligen en vacker ros! Den känns perfekt för mig som är väldigt förtjust i rosa och aprikosa rosor som doftar. Suget efter en Ghislaine de felingonde har nästan stillats helt nu!

Den sägs dofta honung och te, också som gjort för mig som älskar te med honung! Den blommar en gång, under juli och en bit in i augusti. Det är en modern buskros som är härdig till zon fyra och kan användas som klätterros upp till zon tre.
Under varma sommardagar och vid kvällsljus sägs den glöda i starkare orange, men det har jag ännu inte märkt eftersom det knappt varit någon varm dag sen den började blomma…

Tänk så roligt det var att köpa en okänd ros och få bli så glatt överraskad. För fyrtio kronor! Det får bli ros-rea i år igen!

Så här har min Alchymist(?) utvecklats under blomningen från början av juli till dagens regntunga blommor.

Morgonturen i trädgården

Publicerad den 25 juli, 2015 av Lina

Det är så trivsamt att pigga upp sig med en runda i trädgården på morgonen och se över vad som blommar och insupa lite energi.

Jag tyckte om min trädgård från första stund, men ändå tycker jag mer och mer om den. Även blommor som kändes lite trista i början har mer fått komma till sin rätt nu. Och när man har så många blommor så måste ju inte alla vara favoriter, de får rum ändå.

Lavendelrabatten var inte så rolig när vi hade den stora häckoxeln bakom den, men när den är borta är den mycket elegantare! Och mellan dem svävar alunroten, som jag funderat på att flytta många gånger. Jag tycker att bladverket är alldeles för mörkt. Men den är fin när den blommar.

Rosen New Dawn blommar vackert vid torpet.

Den doftar inte så starkt, men väldigt gott. Som en riktig ros.

Min nya okända ros har blivit en riktig skönhet och en ny favorit. Den blommar och blommar! Jag tyckte inte så mycket om den när den var gul, men nu har den gått över i aprikos och rosa och när knopparna är helt utblommade doftar de ganska starkt.

Den okända rosen är verkligen fin och verkar trivas bra. Jag undrar vad det kan vara för sort?

Vid pergolan blommar klematisen. En med riktigt stora, sammetslena blommor och en med lite flikigare blomblad.

Det är en fin plats på jorden vi har. Pappsen och jag.

Slapparmåndag

Publicerad den 6 juli, 2015 av Lina

Idag har det varit en slappar-måndag. Vi har levt på knäckebröd i en vecka nu eftersom jag vare sig hunnit handla eller baka under veckan som varit, så jag började dagen med att baka bröd. Det blev mina nya favoriter linfröbullar. Dessa kan jag tipsa om ifall man gillar lite grövre bröd. Jättegoda!

Recept på linfröbullar

Vi fick trevligt fikabesök på förmiddan och sen har jag snöat in mig på rosor ett varv igen. (Idag har jag läst på om Mme Plantier, Duchesse de Montebello och Climbing Bonica. Kanske är de bättre staketkompisar till min Stanwell perpetual?) Foton från Google.

Mme Plantier.

Duchesse de Montebello

Bonica climbing

Om man följer mig på Instagram och tycker att jag lägger ut mycket trädgårdsbilder ska man veta att jag håller igen så mycket jag bara kan! Jag skulle kunna vräka ut det mångdubbla, om jag inte trodde att folk skulle tröttna (ännu mer) på mig då. Det är så fantastiskt nu när allt slår ut och blommar!

Pappsen och Barnet har grejat i garaget idag och jag och Lillan har hängt inne på eftermiddan. Jag plockade ner Barnets gamla bebis-leksaker från vinden till Lillan och hon blev väldigt ihärdig och ville känna och bita och suga på dem och grät så fort hon tappade dem. Lite vilja och humör har hon allt!

Annars är hon en så väldigt enkel och glad tjej. Vi låg på stranden både i lördags och i söndags och hon låg på filten under parasollet, sparkade och var glad. Det är så underbart med en nöjd tjej! Jag riktigt njuter av denna sommar!

Och här kommer en del av alla trädgårdsbilder som jag försökt att inte pracka på de som följer mig.

Jag fortsätter att fascineras över min nya ros, Winchester Cathedral. Jag hoppas att den fortsätter att trivas i min trädgård, i så fall ska jag köpa ett par till så att jag får en grupp.

Flammentanzen är en vanlig ros och anses kanske lite tråkig. Nog är det trist att den saknar doft, men annars blir jag lycklig när den slår ut. Den är en sån vacker och trofast ros!

Och detta blev resultatet av min ”röda” ros av okänd sort. Tur att den bara kostade 40 kronor. Men blommorna är vackra och svagt doftande.

Vid vårat nya staket blommar det inte alls så mycket som jag hade hoppats. Mycket av det jag har planterat har vissnat, annat har blivit offer får Pappsens trimmer. Men det som blommar pryder sin plats.

Rosenprakttryn som fanns när vi flyttade in kom också mer till sin rätt när den fick ett staket bakom sig.

Pionerna doftar så gott nu. Det fanns fyra stycken när vi flyttade in, nu har jag utökat dem till elva. Kanske har jag en gång lika många som min moster har i sin trädgård? Där fick jag verkligen se hur vackert det är med enkla pioner.

Näckrosen blommar i tunnan.

Och bakom tunnan slog klematisen och johannesörten ut i dagarna.

Stjärnflockan sprider sig villigt.

Liksom de stora blåklockorna.

Sommarblommor är fantastiska. Jag satte några överblivna exemplar i zinkfatet och det såg verkligen spensligt och fattigt ut. Nu några veckor senare svämmar det nästan över.

Och i grönsakslandet växer det också fint. Nu måste väl den tidiga potatisen gå att skörda snart?

Ros-biten!

Publicerad den 2 juli, 2015 av Lina

Idag är det rosens dag! Jag har tidigare i mitt liv hävdat att jag inte är så förtjust i rosor. De är så anspråksfulla och liksom lite stolta av sig. Jag är ju mer en rödklöver-tjej.

Fast nu börjar även jag känna att jag fascineras av dem. Deras doft, skönhet, historia… Och de behöver ju inte vara så knepiga, om man väljer en härdig och frisk ros som står på en bra plats i trädgården. Jag, som så många andra, verkar ha blivit rosbiten! Riktiga rosälskare kan ju ha flera hundra olika rosor i sina trädgårdar. Jag har sju. Fyra sorter fanns från början och jag har planterat tre nya. Men det finns många fler på min måste-ha-lista!

Vid torpet växer klätterrosorna Flammentanz och New Dawn.

Vid den omgrävda dammen växer rabattrosen Nina Weibull.

Det finns också en marktäckande ros som jag tror är en Heidetraum. Den växte i en rabatt som vi har grävt igen, jag har försökt att flytta den och den verkar överleva.

Foto från Google

I höstas köpte jag den vita engelska rosen Winchester Cathedral som precis börjat att slå ut.

Vid staketet satte jag i våras den ljusrosa doftande Stanwell perpertual som äntligen börjat att blomma.

I höstas köpte jag också en röd klätterros av okänd sort. Den slår snart ut och jag är så spänd på hur den kommer att se ut!

Sen har jag som sagt många rosor som jag verkligen gärna vill ha till min trädgård. Vissa har jag drömt om i många år, andra är nya favoriter. Gemensamt för alla är att de doftar. Jag vill ha en doftande trädgård! Samtliga av följande bilder kommer från Google.

Den aprikosa busk-/klätterrosen Ghislane de felingonde är en gammal favorit.

De röda sötnosen Single Cherry kan jag nog inte motstå.

Rabattrosen Astrid Lindgren är väl ett måste i en svensk trädgård?

Eller den härdiga, vackra rabattrosen Peace?

Den vitrosa Louise Bugnet är en omtyckt ros som även jag längtar efter.

Den rosa buskrosen Mme Boll skulle göra sig fint bredvid min Stanwell vid staketet.

En sött doftande honungsros är också stort vill ha!

Idag har jag alunrot mellan mina lavendelplantor. Jag skulle mycket hellre ha den marktäckande rosen the Fairy!

Det finns många fler rosor som jag drömmer om, men detta är några av topp-favoriterna!

Imorgon får jag ännu en ros som jag längtat efter. En ros från min moster som växte i min mormors trädgård och som även finns i mitt barndomshem och hos min mamma.

Har du någon favorit-ros eller måste-ha-ros?

Bamsemiss och mögliga ostar

Publicerad den 24 maj, 2015 av Lina

Vi har haft en så skön helg! Försommaren har verkligen visat sig från sin bästa sida! Igår var vi på Kolmården med min familj. Det var trevligt. Visst funderar man på hur djuren har det, men jag har ändå fått för mig att Kolmården är en ganska vettig anläggning. Dessutom arbetar de ju med att upplysa och belysa problem för vilda djur och med att skydda utrotningshotade arter, så jag tänker att på det stora hela kanske det jämnar ut sig…

Barnet var nöjd med det mesta men väldigt ledsen över att han inte fick träffa Bamse. Vi hade nog trott att Bamse skulle spatsera omkring där på Bamses värld och inte bara träffas efter nån föreställning nån viss tid som vi inte hade koll på. Barnet planerade på morgonen att han skulle krama Bamse och att han skulle ge honom sin napp, när vi sen drog en trött kille tillbaka till parkeringen med oförrättat ärende grät han i högan sky ”Ville träffa Baaamse!” Stackars liten.

Dagen till ära laddat upp med Bamse-kepsen och Bamse-strumporna.

Idag har vi nästan bara grejat i trädgården. Nu njuter jag verkligen av att få fixa där, inte bara av att slappa i den. Potatisen har kommit upp och idag satte jag ärtor, morötter, dill och rödbetor på landet. I växthuset finns sallad och dill, bönorna som jag förodlat har precis börjat titta upp och tomaterna växer.

I ett par veckor har jag slagit vad om mig själv om när mina Allium ska slå ut, och nu har de äntligen gjort det!

Enda smolket i bägaren är min ostleverans. Vi fick ett ostogram från jobbet i julklapp. Som gravid trånade och trånade jag efter mögelostarna som jag skulle beställa hem när jag fött bebisen. Jag längtade så och beställde leverans för ostarna till den 22/5, alltså i fredags, men inga ostar kom… Enligt ostaffären är de skickade i torsdags och enligt posten ska de komma fram på måndag. Jag gissar att de inte varit kylförvarade och att de helt enkelt är förstörda nu.

Hur ska man göra? Ska jag sitta under min sten och tänka att jag får skylla mig själv som bor på landet? Eller ska jag tänka att om jag beställt leverans ett visst datum och har ”betalat” för det så ska jag minsann ha mina ostar i ätbart skick? Jag gillar inte sånt här…

Mellan hägg och syren

Publicerad den 22 maj, 2015 av Lina

Det sägs, att mellan hägg och syren är det som vackrast och grönast
och jag håller med, den tiden är skönast…

Så började en dikt jag skrev när jag var ganska liten. På den tiden vill jag minnas att försommaren var oändligt lång. Lönnblommorna dansade alltid i luften, hundkexen vajade för eviga tider och kvällsluften var ständigt ljummen.

Nu känns det som att jag bara blinkar till. Poff! så blev det musöron på björkarna. Poff! så slog häggen ut. Poff! så blommar lupinerna*. Poff! så har midsommar passerat och då är det alltid nån illvillig själ som hojtar att ”Nu vänder det! Nu blir det mörkare igen!” och så får man en tyngd i magen för att man inte har hunnit med.

Varför är det så? Är det för att man levde så med naturen när man var liten? Lekte ute och upplevde allt så intensivt, istället för att bara kika ut genom bilrutan på väg till och från jobbet? (Jag är så glad att jag får vara hemma denna försommar.) Eller har mina barndomsminnen från flera somrar flutit ihop till ett enda långt lönnblommande minne?

Ett av mina bästa sätt för att känna att jag hinner med naturens förändringar att gå ut och plocka blommor. När jag får plocka, lukta, känna och ta med in så svischar det inte till på riktigt samma sätt. Då har jag på nåt sätt hunnit med lite grand.

Det behöver inte bli den vackraste buketten, bara det som finns längs vägrenen just då.

Hemma hos mig blommar gökärt, smörblomma, humleblomster, hundkex, sommargyllen och mandelblom.

Och förstås liljekonvaljen som doftar så ljuvt och sött, eller ”Den luktar som mamma.” som Barnet sa.

Det är en härlig tid just nu. Och känner man ändå att det går för fort kan man trösta sig med att åren går så raskt nu för tiden, att det ändå snart är sommar igen…

*och när vi åkte med familjen till Blåvik så blommade lupinerna för fullt, då kändes det som om sommaren hade pågått i en ocean av tid och min pappa hade en gympasko på ena foten och en sandal på den andra för han kunde inte bestämma sig.

Skomakarpäron

Publicerad den 16 maj, 2015 av Lina

Vårat hus är inte så gammalt men på tomten ligger också ett litet torp. Där bodde en skomakare en gång i tiden. Torpet är gammalt, golvet är nött och nertrampat och den gamla vedspisen är väl använd.

Det är ganska häftigt, tycker jag, att ha ett stycke historia hemma hos sig. Jag ser framför mig hur frun stod krum över spisen och försökte få upp eld medan småbarnen kröp omkring på golvet och skomakaren satt och arbetade på sina skor. Men vad vet jag, kanske hade han vare sig fru eller barn? Jag skulle gärna vilja veta mer om torpet och de som en gång bott där.

I trädgården har vi två gamla päronträd. De är stora och mossiga och fanns där innan de tidigare ägarna köpte tomten och byggde boningshuset. Därför kallade de träden för skomakarpäron.

”Frukten är rutten innan den faller till marken, men de ger skön skugga på sommaren och är enastående vackra när de blommar.” sa de.

Nu har de då inte blommat nämnvärt under de två första vårar som vi bott här. Dessutom tar de plats för bergskörsbärsträden som är planterade mellan dem, och som väl är tänkta att ta över när man fäller päronträden. De skuggar min nya ros också, så nog har jag tänkt att det snart kan vara läge att ta bort dem, om de ändå är så gamla att de knappt orkar blomma och innan körsbärsträden är så stora att de växer in i varandra.

Men så i år! Skomakarpäronen står i full blom! De är översållade av vita blommor och verkligen vackra där de står!

Just när jag började ge upp hoppet om dem visar de sig från sin bästa sida, som ett jublande livstecken. Nu har jag alls inte mage att fälla de magnifika gamla träden.

Jag skänker en tanke till den som en gång har planterat dem och låter dem stå några år till. Mina skomakarpäron.

Vattenblänk i trädgården

Publicerad den 6 maj, 2015 av Lina

Det är verkligen en hektisk period i trädgården nu. Och jag tycker om det! Både Pappsen och jag sa till varandra i söndags att de bästa dagarna är de som vi är ute i trädgården hela dagen. Pappsen har tagit bort det sista av en stor ful buske på framsidan och jag har rensat ogräs och flyttat på rosor.

Jag har köpt en nya ros också, en Stanwell Perpetual.

Foto från http://gardener.blogg.se/2012/june/ros-stanwell-perpetual.html

Jag såg en bild av den på internet i söndags, åkte och köpte den i måndags och planterade den igår. Det är det som är så roligt med trädgård. Att man har en sådan iver och att det bara kliar i fingrarna att få hugga i och jobba, förnya och förbättra. Jag kan inte gå från bilen och in i huset utan att jag landar nånstans på vägen och får jord under naglarna. Idag när jag skulle gå ut för att lasta barnvagnen i bilen började det med att jag fyllde upp vattentunnan nere i gräsmattan och sen när jag kom in igen hade barnvagnen aldrig blivit lastad.

Just nu blommar kabbelekan där nere. Det är så fint.

Jag gillar vatten i trädgården. Det ger både liv och ro på samma gång. Visst skulle jag vilja ha en riktig damm nån dag, men så länge vi har småbarn nöjer vi oss med enklare former av vatten i trädgården på ställen som vi har uppsikt över.

Här är några foton från tidigare somrar som jag gottar mig åt innan trädgården har hunnit slå ut i full blom.

Så här såg det ut förra året när azalean blommade och vi precis hade grävt igen den gamla tråkiga ”dammen” till en mer barnvänlig vattensamling.

Ett litet fågelbad är enkelt men kan var nog så trevligt att vila ögonen på.

Jag tyckte så mycket om min lilla fontängroda som vi brukade ha i ett kärl med stenar i på trappan. Men efter många års skvalande sa den upp sig förra året.

På ren chansning kastade jag en näckros från en gammal damm i ekfatet förra sommaren. Den överlevde och var förföriskt vacker när den blommade.

Till min stora glädje lever den fortfarande! Den har redan flera blad som är uppe vid ytan, så jag ser med glädje fram emot årets blomning! Och jag håller tummarna för att den nya rosen tar sig och blir lika fin som på bilden!

	Camila Perkins om Vad tycker du om hen?
	Eliza om Marängtårta med rice kris…
	Mait om Rabarbersaft
	Lina om Marängtårta med rice kris…
	Anonym om Marängtårta med rice kris…

	Camila Perkins om Vad tycker du om hen?
	Eliza om Marängtårta med rice kris…
	Mait om Rabarbersaft
	Lina om Marängtårta med rice kris…
	Anonym om Marängtårta med rice kris…
	Lina om Spindel-cupcakes

LillaLina

Det här är Lilla Lina. Här skriver jag, med humor och glimten i ögat, om min vardag med mammaledighet, matlagning och trädgård. Jag delar livet med käre (tokige) Pappsen, Barnet och lilla Lillan.

Kategoriarkiv: Trädgård