Huslån, Viktiga Pärmen och andra fadäser

Vi var på banken för ett tag sen och diskuterade ränta för huslånet.  Det är lite svårt att koncentrera sig när man har Bäbisen med sig så han var hos sin mormor under tiden.

Som tur var hade vi tagit med en Viktig Pärm där jag hela tiden kunde sätta in alla papper, som bankkvinnan samarbetsvilligt slog hål i, så fort vi fick dem. Jag tror att det gjorde att vi verkade åtminstone något samlade och ordentliga. ”Jaha, då sätter jag in dem här direkt då, i Pärmen För Viktiga Papper, under fliken Viktiga Papper.” sa jag och såg Viktig ut.

För det är lite svårt att koncentrera sig när man inte har Bäbisen med sig också. Tankarna flyger hela tiden iväg. ”… rörlig ränta eller bunden ränta… hur många år… Bäbisens sammetslena blick… blablabla… och så måste ni till ställning till försäkringar, knubbiga små lår, avbetalningsplan och Bäbisgråt…”

”Är det första gången ni lämnar bort honom?” frågade bankkvinnan till slut.

”Nej då, vi har lämnat bort honom flera gånger och det har ALDRIG gått bra!” sa jag och spände blicken i henne så att hon skulle förstå situationens allvar.

Men Pappsen måste förstöra.

”Det gick ju bra förra gången…” 

”Ja, just det! Förra gången gick ju faktiskt bra. Då grät han inte riktigt hela tiden.”  slätade jag över Pappsens lilla fadäs.

”Ni ska se att när ni kommer till mormor, så kommer han att sova så sött så.” sa bankkvinnan. Jag himlade med ögonen, log lite artigt och knackade i Pärmen.

Till slut lyckades jag ändå resa mig och med handen på dörrhandtaget säga ”Nu måste jag gå! Jag känner att han är hungrig!”

När jag kom till mormor sov Bäbisen så sött så.

Strax ringde de från banken och sa att både Pärmen Med Viktiga Papper och prospektet på huset låg kvar på deras kontor. Jaha, en liten miss kanske men Pappsen räddade oss genom att redan dagen därpå svänga förbi banken.

Några dagar senare kom prospektet på posten.

5-månaders-vaccination

Idag var det dags för Bäbisens påfyllnadsdos av vaccinationen. Det gick mycket bättre den här gången. Senast fanns det bara en sköterska i huset så han fick sprutorna i omgångar. Just som han hämtat sig lite efter första sticket och tänkte att hon kanske inte var så tokig ändå, tanten, ja då högg hon honom i andra låret! Klart att han blev besviken och ledsen då! 

På kvällen fick han feber och blev blek. Jag hade läst på Familjeliv att om de blir bleka efter vaccination ska man åka AKUT till sjukhus. Och Bäbisen var KRITVIT! Och skrek fruktansvärt. Jag var nära att krypa ur skinnet och Pappsen var paralyserad. ”Ring sjukvårdsupplysningen” ropade jag och tog febern igen på B. Men när Pappsen fick prata med en sjuksköterska blev han oerhört rofylld. ”Nej, det är ganska lugnt nu. Han sitter hos sin mamma och äter. Nej, inte skriker han nu inte.” sa Pappsen rart. ”Men säg att han är blek!” ropade jag. Fast det brydde de sig inte om. Källan på Familjeliv var falsk.

Vid läggdags hade Bäbisen ändå nästan 39 i feber så då gav vi alvedon. Sen lugnade det sig.

Så nu får vi se hur den här kvällen blir. Just nu sover han men är överlag trött och gnällig. I vanliga fall är han pigg och gnällig så lite påverkad är han redan.

Kärlekshymn till B

Vi har det så fint nu! Att vakna av små fingrar som känner mig i ansiktet när du somnat hos mig. Och sen tjoar av glädje när jag tittar upp. Dina stora leenden när du lyckats rulla runt eller prova ett nytt ljud. Och sen tittar du på mig med strålande ögon.

Du skriker inte så mycket längre. Jag är så ledsen att du behövde skrika så mycket din första tid i livet. Och vara så ledsen. Men vi fanns där även om vi inte riktigt kunde trösta.

Vi – din mamma och din pappa.

Du lilla bebis. Så liten och mjuk. Jag älskar att andas mot din varma, lena hjässa.

Jag kommer alltid att finnas här.

Trädgårdspanik

Bäbisen sover sin förmiddagslur. Igår sov han nästan två(!) timmar detta pass. Normalt när han sover mitt på dagen kan han bara sova i en halvtimma. Så jag har stora förhoppningar nu.

Har tittat på mina trädgårdspapper. Det är en väldigt fin trädgård till huset vi har köpt och eftersom jag tillstått att jag är trädgårdsintresserad (vilket jag ju verkligen är) har de som säljer huset gjort väldigt ambitiösa ritningar över rabatter, buskar och träd så att jag ska få en bättre överblick. Men det är ju en sak att vara intresserad och en helt annan att sköta detta. Jag försökte verkligen att hålla ansiktet i schack när de visade mig papperen, men ändå ryckte det lite nervöst, fast ändå friskt och rytmiskt, i en muskel i mungipan.

Planen att mest ligga på en filt med Bäbisen i sommar och möjligen strö ut lite ringblommefrön känns nu avlägsen. Men det blir fint att strosa runt i sin egen trädgård och äta björnbär och hallon. Och det är ju faktiskt bara trettiotre (33) rabatter att rensa.

Knappt en halvtimme har gått och Bäbisen är vaken.

Daimkaka

Igår var syrran och hennes barn här så då passade jag på att svänga ihop en daimkaka. Den blev inte alls dum!

Daimkakor

Och inte svår att göra:

Sätt ugnen på 175-200 grader.

Smält 200 gram smör i en kastrull. Bryt ner 200 gram mörk choklad och rör tills den också smält.

Vispa 4 ägg och 2 ½ dl strösocker.

Blanda 2 dl vetemjöl med 1 tsk vaniljsocker och 1 tsk bakpulver.

Rör ner mjölblandningen i äggsmeten. Blanda sedan i chokladsmöret.

Lägg bakplåtspapper i en ugnsform, häll i smeten och strö över cirka 1 dl daimkulor (eller grovhackad daim).

Grädda mitt i ugnen i 10-15 minuter. Kakan får gärna vara lite kladdig. (Jag vet att min var torr Jenny, men jag hade den inne i en kvart.)

Skär i bitar när den svalnat. Blir många kakor! Servera med vispad grädde eller glass. (Eller som den är.)

”Gott!” sa Pappsen och tog fem (5) bitar före maten.

När vi fikat sprang syrrans barn ut och lekte. Så fint att kunna stå i köksfönstret och titta ut på barnen när de leker i skogen. Jag kommer att sakna det här huset.

Ett lyckat samtal

Jag fick tag på jobbet sen häromdan så nu är jag mammaledig en månad till, så skönt!!! Det där med att dela lika på föräldradagarna var mycket mer viktigt innan jag själv blev mamma. Nu vill jag bara suga ut så mycket jag kan ur den här karamellen.

Chefen frågade förstås om allt var bra. ”Ja NU är det bra. Nu när han inte skriker så mycket.” svarade jag som alltid. Jag verkar ha nån form av tourettes som gör att jag måste tala om för alla att han har skrikit mycket. Sen underlåter jag alltid att säga att det är för att han har haft så ont i magen, det tror jag att folk ska räkna ut själva. Fast istället de brukar titta på mig som ”Snälla nån, förstod hon inte att bebisar skriker?” Jag måste sluta med det.

Sen bad hon om B:s sista siffror. Som jag förstås kan! Men i det läget kom jag bara ihåg att det var något på 13. ”Men Gud, det kan jag ju egentligen… men det är nåt på 13 i alla fall… jag borde kunna det men det är i alla fall nåt med 13…” rabblade jag medan jag rotade runt efter B:s kort från BVC. För att lätta upp stämningen passade jag på att säga att jag inte alltid kan mitt eget personnummer när folk frågar. Hoppsan, kommer detta att användas mot mig i kommande lönesamtal?? (”Vasa!? Löneförhöjning? Du som inte ens vet vad du har för personnummer! Nej, här ska det till en rejäl sänkning!”) Till slut fick vi lägga på så lovade jag att skicka ett mejl när jag hittat kortet. När jag sen loggat in på försäkringskassan för att läsa personnummret skrev jag ett kortfattat mejl. Jag valde att inte kommentera avsaknaden av 13.

På det stora hela tyckte jag ändå att det var ett lyckat samtal. B skrek nämligen bara en enda (1) gång.

Till slut hittade jag B:s kort från BVC

B:s kort från BVC

Havregrynsgrötsmamman

20130107_212417Jaha, här är jag då. Med en mammaledighet som nalkar sig sitt slut (mindre än hälften kvar!) och varför då inte starta en blogg.

Så var det bara att välja ett lämpligt namn. Caffe-latte-mamman dök upp från ingenstans. Men har jag druckit en enda caffe latte under min mammaledighet? Knappast.Eller suttit en massa på café? Inte mycket.  Vad är karakteristiskt för mig då? Jag har förstås börjat äta mycket havregrynsgröt nu när jag inte hinner/orkar laga mat. Havregrynsgröts-mamman… Varför inte? Men så tänkte jag – tänk om någon läser min blogg? Och tänk om denne någon ser mig komma lafsandes. Kanske  trött, kanske lite slok-örad. Och så tänker den ”Där går havregrynsgröts-mamman.”

Nä, det är för träffande. Och förresten ska väl min blogg inte specifikt handla om min mammaroll. Så mitt i husköp (på landet) med massor av rabatter (och blommor) får det istället bli ”en blomma på landet”.

Antal gånger jag försökt få tag på chefen och skjuta upp jobbstarten medan jag skrivit detta = tre (3)