Etikettarkiv: Bebis

Tv-kocken i mitt hjärta

Publicerad den av

4

Bäbisen vaknar tidigt på morgonen – ofta mellan fyra och sju men vaknar han alltför tidigt brukar han kunna somna om. Vi har börjat lägga honom lite senare på kvällen också men vet inte om det spelar så stor roll. Fast han sover gott på sin välling, behöver inte äta på länge sen.

Jag är ju en morgonmänniska och gillar att komma upp tidigt! Då kan jag titta på nyhetsmorgon! När Bäbisen var nyfödd kom jag alltid upp lagom till slutsignalen och missade alltså den bästa delen – Mitt kök med Tommy Myllymäki. Det är en riktig favorit!

Pappsen brukar reta mig för han tror att det är Tommy själv jag som jag är svag för. Haha, så dumt! Som att jag skulle sitta framför tv:n och falla för Tommy Myllymäki! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

tommy

Runda rara kinder men inget som får Mammsen på fall

Han är för rolig Pappsen! Tommy Myllymäki – vad får han allt ifrån?

Det finns ju bara en i mitt hjärta.

paul svensson

Nä, så här ska det se ut!

Fina fina Paul Svensson.

Visst får man skratta åt pensionärer!

Publicerad den av

5

Har en kväll själv i soffan. Pappsen är iväg och Bäbisen sover.  Är mycket spänd på hur Bäbisen kommer att sova i natt! Han har vaknat vid fem på morgonen flera dagar så ikväll fick han gå och lägga sig drygt en timme senare än vanligt. Och så har han äntligen börjat dricka ur nappflaska så han ska få sörpla välling nästa gång han vill äta. Det sägs att barn sover gott på välling! (Jag skrev ju att han ofta inte vill amma alls på natten – det blev lite fel. Jag tänkte rätta till det men tyckte att det såg så fint ut att jag lät bli.)

Det är rätt lugnt och skönt att sitta framför tv:n med en kopp te. Råkade se lite av ”Pensionärsjävlar”. Inget jag tittat på förut men det var lite min humor. Det är alltid roligt med pensionärer som gör oväntade saker. Särskilt om de kör permobil.

Här är en sur tant!

Fast roligast tycker jag fortfarande att Jackass Old Man är.

Men nu är det dags att ta med sig nappflaskan och gå och sova. Håller tummarna för att få ta igen lite skönhetssömn! Natti natti!

Till min baby

Publicerad den av

3

Min Bäbis är 6 månader nu och det är en underbar tid. Men ser allt mer av hans personlighet och nu visar han verkligen att han tycker om oss. Söker oss hela tiden med blicken och skrattar när vi gullar med honom. Han ger oss så mycket tillbaka!

Det här är en dikt jag i all enkelhet skrev till honom när han var tre månader och jag kände att jag ville få mina känslor som mamma på pränt. Men den stämmer in lika bra nu som då.

Sen dagen som du kom till mig
blev allting som jag vill
Jag hade längtat efter dig
långt innan du blev till

Du gör mig lycklig när du ler
du är som pappa din
Men underbart du på mig ser
med blicken som är min

Du knyter dina händer små
sött när du ska sova
Och aldrig ska vi från dig gå
det är lätt att lova

Av alla böner som jag ber
lyssna på en enda
känn trygghet i den värld du ser
inget ont ska hända

Vår allra första tid ihop
när vi lär känna dig
Ditt skrik och gråt och skratt och rop
jag bär dem inom mig

Mitt lilla barn du vet väl att
vart än din resa bär
Vad än som sker i dag som natt
din mamma har dig kär!

Mitt egna lilla mammaskryt

Publicerad den av

9

DSC_0781 - Kopia (2)

Jag skrev i ett inlägg för ett tag sen om mammor som skryter om sina barn
(Glasögonmammor). Men man är ju verkligen intresserad av hur andra barn utvecklas och vad som är normalt för åldern. Och får man chansen att prata om sitt eget barn är det riktigt svårt att lägga band på sig. Jag brukar tänka att jag bara ska lufta 5 % av mina höga tankar om Bäbisen, men det är förmodligen för mycket.

Nej, det är verkligen svårt att hålla sig på en lagom nivå när man träffar andra mammor och deras bebisar. Och så lätt hänt att glömma bort att lyssna på den andra mamman.

”Min bebis har börjat att le…” börjar en mamma.

”Ja, det här Bäbisen med!!! Han har lett i flera veckor! Mest ler han på skötbordet! Ibland ler han när man klär av honom. Han verkar kittlig på halsen! Kan han vara kittlig under fötterna? …. etc etc etc.”

Men det känns också dumt när man lyckas vara tyst och lyssnar klart på den andra mamman och hon halkar in på något sidospår. Ska man sen efter flera minuter deklarera ”Ja… jag vill bara säga att Bäbisen har förstås också börjat att le.”

Fast när Bäbisen gör nåt som de andra barnen inte kan än så pöser man av stolthet, skrytet dryper från munnen och kinderna hettar (men man tror att man ser sval och behärskad ut).

Och hur håller man minen i schack när det visar sig att andra barn ligger före? ”Nämen. Vad roligt… det var ju hemskt duktigt. Nja, Bäbisen har väl inte riktigt börjat rulla runt än. Han har ju så fullt upp med att… titta i taket. Han är så nyfiken på taket!” säger man och klistrar på ett leende.

Och ska man visa nåt som Bäbisen kan är han aldrig medgörlig. ”Han brukar inte bara ligga och stirra, i vanliga fall skrattar han och tjoar så pass! Men jag ska visa en sak! Se, han kan stå på alla fyra nu!” säger man och lägger honom på mage. Men istället för att visa upp sina färdigheter ligger han platt som en pannkaka och suger på filten.  Och medan andra bebisar är som änglar är Bäbisen ofta gnällig och klagar under våra mammabarn-träffar.

Fast hur gnällig han än har varit, och hur efter den andra bebisen i utveckling han än är, så tar jag ändå alltid upp honom i famnen när den andra mamman har gått. Sen borrar jag in ansiktet i den mjuka lilla magen och sjunger en ramsa som jag själv har hittat på:

”Jagälskardig jagälskardig jagälskardig jagälskardig förduärden finastefinastefinaste i hela världen!!!”

Goda råd?

Publicerad den av

5

Det vanligaste rådet man får som nybliven mamma är ”Ta vara på tiden!” Det är ett fint råd, men kan också kännas som ett hån om man har en bebis med magont och man bär och bär och räknar ner veckorna tills de första tre månaderna har gått.

Det näst vanligaste rådet är ”Var rädda om varandra!” Folk verkar tro att småbarnsår och sömnlöshet gör att man grälar mer än nånsin.

Så är det nu inte! Det har aldrig varit så smidigt att lösa irritationer som med en Bäbis i huset. Det är så enkelt när man kan ta allt via B. Dessutom blir budskapet mycket tydligare när man alltid säger allt minst två gånger.

”Jaa, visst måste Pappsen raka sig? Bäbisen tycker att Pappsen måste raka sig! Jaa, det tycker han. Bäbisen ser snart inte skillnad på Pappsen och katterna. Nää, det gör inte Bäbisen.”

Pappsen?

Pappsen går och rakar sig.

Och i motsatt riktning.

”Vad tror du, Bäbisen? Kan Mammsen hämta babysittern? Ja, kan Mammsen det?”

Tystnad.

”Kan Mammsen hämta babysittern, tror du? Tänk vad bra om Mammsen kunde komma med babysittern.”

Tystnad.

Pappsen hämtar babysittern.

5-månaders-vaccination

Publicerad den av

3

Idag var det dags för Bäbisens påfyllnadsdos av vaccinationen. Det gick mycket bättre den här gången. Senast fanns det bara en sköterska i huset så han fick sprutorna i omgångar. Just som han hämtat sig lite efter första sticket och tänkte att hon kanske inte var så tokig ändå, tanten, ja då högg hon honom i andra låret! Klart att han blev besviken och ledsen då! 

På kvällen fick han feber och blev blek. Jag hade läst på Familjeliv att om de blir bleka efter vaccination ska man åka AKUT till sjukhus. Och Bäbisen var KRITVIT! Och skrek fruktansvärt. Jag var nära att krypa ur skinnet och Pappsen var paralyserad. ”Ring sjukvårdsupplysningen” ropade jag och tog febern igen på B. Men när Pappsen fick prata med en sjuksköterska blev han oerhört rofylld. ”Nej, det är ganska lugnt nu. Han sitter hos sin mamma och äter. Nej, inte skriker han nu inte.” sa Pappsen rart. ”Men säg att han är blek!” ropade jag. Fast det brydde de sig inte om. Källan på Familjeliv var falsk.

Vid läggdags hade Bäbisen ändå nästan 39 i feber så då gav vi alvedon. Sen lugnade det sig.

Så nu får vi se hur den här kvällen blir. Just nu sover han men är överlag trött och gnällig. I vanliga fall är han pigg och gnällig så lite påverkad är han redan.

Kärlekshymn till B

Publicerad den av

9

Vi har det så fint nu! Att vakna av små fingrar som känner mig i ansiktet när du somnat hos mig. Och sen tjoar av glädje när jag tittar upp. Dina stora leenden när du lyckats rulla runt eller prova ett nytt ljud. Och sen tittar du på mig med strålande ögon.

Du skriker inte så mycket längre. Jag är så ledsen att du behövde skrika så mycket din första tid i livet. Och vara så ledsen. Men vi fanns där även om vi inte riktigt kunde trösta.

Vi – din mamma och din pappa.

Du lilla bebis. Så liten och mjuk. Jag älskar att andas mot din varma, lena hjässa.

Jag kommer alltid att finnas här.