Att göra medvetna val

Det är inte lätt att vara en medveten konsument idag. Jag vill så klart göra medvetna och kloka val, men det finns så mycket att ta hänsyn till, och som enskild konsument har man svårt att ha överblick över allt.

När man handlar mat ska det vara närodlat, på rätt säsong och kanske också ekologiskt. Köper man växthustomater från Sverige på fel säsong kan miljöeffekten bli större än om man köper importerade, och köper man vegetariska produkter istället för kött kan det ändå vara dåligt om man har skövlat regnskog för att kunna odla växterna. Dessutom ska man tänka på arbetsförhållandena i de länder som producerar varorna!

Jag måste erkänna att det går runt i huvudet på mig, och då är det bara maten som jag är mest medveten om. Det finns ju hur många produkter och tjänster som helst som man borde fundera kring!

Ett annat viktigt ämne är vardagsmiljön för våra barn. Jag är ju biolog så nog har jag läst en del toxikologi och miljökunskap, och även Pappsen har koll på till exempel ftalater och bromerade flamskyddsmedel, ändå är det så lätt att man förtränger och inte orkar bry sig om allt.

Just nu är jag ändå inne i en fas när jag tänker mycket på gifterna i hemmet för barnen. Jag dammar och dammsuger och jag är så glad för att vi har mycket begagnade och vältvättade kläder till barnen. Däremot begagnade plastleksaker försöker vi att rensa ut.

Just nu när Lillan vill stoppa allt i munnen är det lätt att till slut ge henne nåt, vad som helst, som hon blir nöjd över att sitta och bita på, men jag ska försöka att bli bättre! Leksaker som är tänkta för att stoppa i munnen är mer kontrollerade än vanliga plastförpackningar, till exempel. Men även leksakerna är mer eller mindre bra så det kan vara vettigt att köpa miljövänliga artiklar för våra minsta familjemedlemmar.

giraff

Miljösmart bitleksak från http://www.bigbaby.se

Vill man läsa mer om hur man kan minska kemikalierna i hemmet så har Underbara Clara skrivit ett bra inlägg. Det behöver inte vara så svårt, man kommer långt på att vara lite medveten.

Underbara Clara – Kemikaliebanta ditt hem

Man vill ju skydda sina barn så gott man kan och ge dem en bra start i livet.

De är ju så små och oskyldiga, men ändå så utsatta för hur vi väljer att leva.

Kommer ikapp!

Det är så många saker jag har tänkt att göra så länge men som bara skjutits upp. Barn, hem, trädgård och garage tar mycket tid för Pappsen och mig och jag kan inte låta bli att undra vad alla människor som bor i lägenhet utan vare sig trädgård, barn, djur eller bil gör av all sin tid? Nåja, de har nog fullt upp de också, på sitt vis, det är ju så.

Men nu på bara en vecka är det som att jag har börjat beta av många av mina att-göra-punkter! Flera som jag har tänkt på sen vi flyttade hit! Vi har inte bott in oss helt i huset än. Alla rum har ju inte varit färdigrenoverade så länge och mycket har inte hunnit få sin rätta plats. Flera saker har jag inte vetat vart de har varit och andra saker har jag förvarat på många olika ställen samtidigt. Ljus har vi visst haft på fem ställen! Men nu har jag gått igenom de flesta skåp och lådor och synat över vinden, det känns otroligt skönt!

Jag skrev ju att vi vill ha upp fler tavlor och sånt på väggarna och nu har jag framkallat foton och förstoringar på barnen och beställt ett par väggljushållare. Till och med hand- och fotavtryck har blivit gjorda!

Nu slipper jag ha dåligt samvete för det här på ett tag.

Finaste familjen ska upp på väggen också.

Andra saker som jag har tänkt på länge och även blivit påmind om här i kommentarsfältet (tack för det 🙂 ) är en anteckningsbok där jag skrivit ner roliga saker som barnen säger och en där jag för en slags trädgårdsdagbok. Nu är de införskaffade och påbörjade. Jättekul!

Jag har också köpt en adressbok så att vi slipper sitta framför nätet och leta efter samma adresser varje gång det är dags att skriva julkort.

IMG_7469

Det finns en almanacka också där man kan skriva upp viktiga datum. Nu kanske jag kan bli den där personen som kommer ihåg allas födelsedagar och namnsdagar, som jag så gärna vill vara!

Idag unnade jag mig en lite längre promenad också och njöt av höstfägringen i skogen.

IMG_7437

Benved. Så tjusig.

IMG_7436

Fantastiska färger på lönn.

IMG_7445

Oxelbär.

IMG_7434

Blåbär får snygga höstfärger.

Nu kliar det i fingrarna efter att få fylla i min adressbok och efter att få in lite foton!

Vilse i pannkakan 4

IMG_7273-0

Jag har ju som bekant problem med det där med lokalsinnet. Men jag tycker absolut att jag har övat upp mig, jag är inte alls så dålig på att hitta nu som jag var när jag var yngre. Men det säger väl inte så mycket…

För några år sen, när jag var höggravid med Barnet, flyttade vi till det område där vi bor nu. Mina arbetskamrater brukade göra sig lustiga över att jag hade tagit tre skogspromenader – och gått vilse alla tre gångerna! Jo, så var det ju. Fast jag försökte att bara gå rakt framåt och sen vända tillbaka, så lyckades jag alltid komma fel ändå. Ännu värre blev det när jag skulle försöka mig på en runda.

Pappsen hade fått hem ett gruslass för att fixa till gårdsplanen. Om man känner Pappsen förstår man att han blev vild av iver och genast gick loss med spaden. Själv gick jag och strosade i trädgården och kom ut i skogen. När jag gått ett tag började jag följa en motionsslinga. Jag gick och gick. Och gick. Jag tänkte att jag skulle komma ut ungefär vid huset igen, men jag kom aldrig fram.

Jag insåg att det kanske inte varit en sån bra idé att ge sig av ut i skogen utan att säga till – höggravid och utan mobiltelefon. Stackars Pappsen måste vara utom sig av oro! Han hade säkert försökt ringa flera gånger och började kanske oroa sig för att jag börjat föda barn ensam ute i skogen. Och även jag började bli stressad!

Till slut kom jag till en hage och en taggtråd. Det fanns en passage genom den för motionärer, jag kände att jag nog var på rätt bana, så jag gick försiktigt igenom. Men på andra sidan fanns ingen passage! Jag såg bara taggtråd överallt! Som ett jagat djur gick jag fram och tillbaks längs taggtråden och till slut fick jag helt enkelt försöka att ta mig igenom den. Det hade inte varit så besvärligt om det inte hade varit vattenfyllda diken och sly överallt, och om jag inte hade varit så otymplig med den stora magen.

Blöt och lerig upp till naveln, med kvistar i håret och med (visade det sig senare) flera fästingar krypandes längs benen skymtade jag äntligen hemmet! Jag hade varit borta i nästan en timme, var trött men lättad när jag vinkade till Pappsen, som stod ut på gårdsplanen, att allt var okej med mig.

”Nämen, har du varit borta?” säger Pappsen utan att göra uppehåll med spadtagen.

Jo, men så att eh…

PS. Det fanns en tydlig passage i taggtråden även på andra sidan.

Det här med inredning

Vi har ju renoverat en hel del sen vi flyttade in i vårat hus, men vi har fortfarande inte kommit så långt med själva inredningen. Vi är inte så duktiga på det där, Pappsen och jag. Det blir lätt att vi skjuter upp det och sen bor i ett kalt rum så länge att vi vänjer oss. Dessutom är det ju väldigt svårt med dekorationer och pyssel när man har småbarn. Allt ska vara oömt och ofarligt och helst utom räckhåll, bäst är om det är i princip gratis också eftersom man inte vill sätta sprätt på hela barnbidraget på saker som man faktiskt inte måste ha.

Nu har vi i alla fall kommit till den punkten att vi verkligen vill få det mer hemtrevligt i huset. I veckan åkte vi in till stan för att få inspiration och för att börja köpa lite saker. Det är ju verkligen den tiden på året nu också, när hösten och mörkret kommer och man tillbringar allt mer tid inomhus, då vill man få det mysigt hemma.

Lite smått och gott kom vi hem med. För de tillfällen som vi inte har någon dörrkrans eller blomma på dörren köpte vi ett litet hjärta.

DSC_1151

Litet trähjärta

Tända ljus och lyktor hör ju hösten till. Men vi barnfamiljer kör på elektriska värmeljus.

DSC_1148

Lykta med texten ”Välkommen hem till oss”.

Jag hade verkligen velat ha en gunghäst på byrån i hallen, det är ju så fint, men i den affären vi var på idag fanns det ingen.

gunghast-i-tra-vit-mellan

Så snygg! Foto från http://www.ebbesbutik.se

Nu när jag var inne i leksaks-tänket blev det istället en näpen liten bänk som jag satte en av Lillans kaniner på så länge.

DSC_1145

Hihi, jag vet inte om det är fint eller bara fånigt?!

Vi har båda velat ha en kandelaber till vårat framtida matbord, så idag slog vi till på denna. Det blir fint med tända ljus i.

DSC_1150

En kandelaber som vi inte riktigt har nån bra plats för idag, men som vi ändå kände att vi kanske borde ha köpt två av.

Och så en liten tavla till sovrummet.

DSC_1149

Pappsen föll för denna, och visst passar den bra i ett sovrum?

Det är mycket kvar, till exempel vill vi få upp många foton på barnen och familjen, men tids nog ska vi nog få till det.

 

Det finns en dag för allt!

Jo, nu går jag nuts (ja, så kan man skriva fast man passerat 30) och lägger ut två inlägg på samma dag. Det är oftast inte inspirationen som sätter p (se här, ett uttryck mer lämpligt för min åldersgrupp) utan det är mer tidsbrist som begränsar mitt bloggande.

Idag pratade vi om att det finns så många olika dagar för allt och alla. Snart är det dags för en av de mer välkända – kanelbullens dag den 4:e oktober, men det finns ju så många fler! Jag blev lite sugen på att kolla om de fanns listade någonstans och hittade denna sida:

Norrmejerier – årets matdagar

som beskriver årets alla matdagar. Jag hade faktiskt fel i min känsla att det mest är onyttiga saker som har en egen dag (kanske ligger det bara mer ekonomiskt intresse i dem från affärernas sida) men den 6:e maj är det till exempel både morotens dag och nässlans dag!

Men det finns ju inte bara matdagar. Vi har ju tulpanens dag den 15:e januari, men vilka finns det mer? Jo, idag har vi skolmjölkens dag! Det kan man se på den här sidan:

Temadagar

Kanske fyller du år på någon rolig dag?

IMG_5177

Vissa dagar varierar från år till år. Fettisdagen inträffar på tisdagen sju veckor innan påsk. 2016 blir det tisdagen den 9/2.

Dregglisar och tandsprickning

IMG_7407IMG_7399
Jag vet inte hur länge man kan skylla på det där med tänderna?

Lillan är för all del ofta glad och go, men en väldigt stor del av tiden har hon börjat bli gnällig, skrikig och missnöjd också. För ett par månader sen började jag säga att det nog var tänderna som var på gång, det gör jag fortfarande, men än har vi inte sett röken av nån tand! Men det är mycket annat också som man kan skylla på nu – frustration över att hon inte kan förflytta sig, ont i magen när vi provar med vanlig mat, att hon är så lättväckt att hon nästan aldrig får sova klart… Nä, det är inte så enkelt att vara en 6-månaders bebis och inte alltid så lätt att vara tvåbarns-mamma heller. Sövning och rutiner är inte alls lika lätt att få till som det var när man bara hade ett barn att lägga uppmärksamheten på. Inte för att det var lätt då heller…

Jag skrev ju nyligen om det här med att starta sitt drömföretag. Även om det låter lockande så är jag inte helt inne på det just nu, men jag beundrar verkligen alla som gör det! Att göra något som man gillar och kunna driva företag på det. Jättekul att det finns de som lyckas!

Ett exempel är Dregglis Collection som säljer dregellappar på nätet. De började ganska smått, men med en hemsida och snygga produkter har de kunnat expandera. Jag har själv fått hem några dregglisar och de är jättefina. Mjuka och sköna och med många snygga och tuffa mönster att välja på!

IMG_7403

Dregglisar från http://www.dregglis.se

Lillan är så fin i dem! Så när de där tänderna nu behagar dyka upp och den stora degelströmmen kommer – ja, då är vi redo!

IMG_7388

IMG_7395

Och sen blir hon go och glad igen och allt blir frid och fröjd.

Eller?

Veckans Barncitat

Det är ju roligt när barnen börjar att prata och uttrycka sig! Barnet är tre år, så han pratar och bubblar mycket, och ibland har man ganska roligt åt hans kommentarer och funderingar.

Här är exempel från veckan som gått!


Barnet sitter på pottan och kuckilurar och plötsligt slår det honom som en blixt från klar himmel:

PAPPA! Snoppen kan inte prata! Den kan bara kissa.”


Storkusinerna hälsar på och Barnet måste gå på toa. I vanliga fall gör han en stor process av att spola, spolknappen får ingen annan röra! Men nu springer han ivrigt ut från toaletten och fram till ena kusinen. Han lägger huvudet på sned två centimeter från storkusinens huvud och erbjuder stolt:

”Du får spola.” 

Som om han ger honom den finaste present någon kan få.


Jag tränar Barnet på att ta i hand och varje gång jag sträcker fram handen och säger ”Goddag goddag!” så rystar han den och hojtar:

”GUDDADELIDA, DIN LILLE SNUTTA!”

och sen lägger han huvudet bakåt och skrattar ljudligt över sig själv.


Men ibland är kommentarerna inte alls så roliga.

Igår tog vi varsin kaka på eftermiddan. Jag pekar på lite olika ställen på min mage och sen säger jag:

”Här! Här nere i magen ligger mammas kaka nu.”

Barnet tittar på mig en stund, skiner upp och ropar:

MAMMA! Du har MYCKET mat i din mage! Din mage är JÄTTESTOR!”

och så ser han ut som om han just har gett mig världens finaste komplimang.

Eh… ja, men tack då.

Jo, de är för härliga. Här fyller han på motorolja i traktorn. Mammsens tips, snabbkaffe och vatten i en tom flaska med t.ex. realemon droppar lagom mycket!

Mammsens Föllsedag

Ja, jag har ju gått och fyllt år nu igen. 33 stycken har jag fyllt. Det är många Föllsedagar det.

Är det nåt hälsotips jag verkligen vill komma med, förutom d-droppar och omega-3, så är det att njuta och försöka vara så lycklig man kan. Att ta vara på de små stunderna och göra det bästa möjliga av det mesta. Jag tror att det är viktigt att inte känna sig låst av tillvaron, som att bara omgivning styr hur man ska leva, utan inse att man faktiskt lever det liv man gör till stor del på grund av val som man själv har gjort. Man kan inte få det bästa av alla världar, men ofta kan man välja några viktiga delar som ska finnas i ens liv, och så får man kanske försaka en del annat.(Självklart är jag medveten om att det finns mycket överdj*vligheter som kan drabba en i livet som man inte alls kan råda över.)

Fast med det sagt behöver jag inte skämmas för att säga att jag gärna firar mina födelsedagar, fast jag är så gammal. Det är ju ett utmärkt tillfälle att sätta guldkant på. Man ska vara snäll mot sig själv och skämma bort sig lite ibland. Ja, inte som att jag firade med buller och bång, men en trevlig dag blev det.

Barnet fick vara hemma från dagis. Han blev lite fundersam över att jag inte fick några paket på morgonen. Jag sa att han kanske kunde rita ett paket till mig, så det gjorde han och kände sig jättestolt!

Sen tog vi med mormor och åkte till mitt andra hem, blomaffären. Jag hade en perenn att hämta ut som pant för plastkrukor, så jag tog en temynta och gav till mig själv i present. Sen köpte jag ljung också och satte tillsammans med mina plättar i luften i blomlådorna.

IMG_7363

Det slank ner en cyklamen som present till mig själv också.

IMG_7375

Blommorna är nu prydligt avnypta och inlastade i lyktan. Tack Barnet.

Sen åkte vi vidare och barnens Mormor bjöd oss på lunch. Jag åt en riktigt god fisksoppa med vitlöksbröd!

IMG_7361

När Pappsen kom hem uppvaktade han mig med blommor och present, jag fick kort på posten och grattishälsningar och syrran kom med blommor, så jo… egentligen firades jag med buller och bång! Jättetrevligt!

IMG_7364

Jag lagade mat som jag tycker om och till kvällen hade jag köpt rån och brieost. Efter det åt vi cheese balls fast vi var mätta så det var en riktigt lyckad Föllsedag.

IMG_7372

 

Amningsreumatism och pillertrillning

Jag har varit stel och haft ont i lederna sen en tid tillbaka. På morgnarna har jag nästan haft svårt att gå nerför trappan till undervåningen för att jag har varit så stel, och nu gör lederna allt mer ont. Jag har funderat lite på om reumatismen är i antågande, vi har det ju ändå i släkten.

Samtidigt ligger jag ju inklämd i konstiga ställningar mellan Lillan och Barnet på nätterna, ammar i obekväma ställningar, lyfter, kånkar och bär på barnen och har försummat bra kost och motion en del, så det vore ju nästan konstigt om jag inte skulle ha ont.

Men nu har jag läst att man kan få ”amningsreumatism.” Tydligen är det relativt vanligt att få ledbesvär när man ammar, det beror på amningshormonerna, bland annat östrogen-nivån.

Ja, jag säger då det! Det är mycket som händer med kroppen under graviditet och amning! Det är absolut värt att vara lite extra rädd om kroppen när man är gravid och när man ammar, inte bara för bebisens skull, utan även för den egna kroppen som ska orka länge till. Man vill ju orka leka med och kånka på eventuella barnbarn också om man får uppleva det!

Nu sista veckan har jag försökt att äta mera nyttigt och att köra lite zumbapass framför youtube. Den här stela kroppen knakar och knäcker i takt till musiken under hela passet (jag kör i en hel kvart) men det känns skönt.

Jag är normalt ingen pillertrillare utan försöker att äta varierat istället. Nu när jag inte alltid äter så bra och näringen ska räcka till Lillan också så har jag ändå börjat att äta omega-3-kapslar. Jag tror att det är ganska vettigt om man nu ska pilla i sig nåt, vi äter ju så mycket mer omega-6 än omega-3 idag.  (http://www.kostdoktorn.se/omega-3) Jag funderade på att äta extra kalcium också nu när jag producerar mjölk, men det blev aldrig av. Jag dricker ju ingen mjölk, men jag får väl äta några extra ost-skivor istället. Sen brukar jag ta av barnens D-droppar också. I en del länder rekommenderar man D-droppar till alla gravida, ammande och barn upp till 18 år, så när jag ändå har det hemma tar jag fem droppar till mig själv också. Det kanske inte gör från eller till men det skadar nog inte i alla fall.

Jag är ingen hejare på spegel-selfies men tog denna när jag provade en ny top jag skickat efter. Jag skulle visa den för Pappsen så att jag slapp byta om igen ifall han ville se den, tänkte jag. Jag visade den nog aldrig, så den får funka som bild på en gisten och stel gammal kropp istället. Hepp!

Vad är ditt drömföretag?

Pappsen har blivit företagare. Han är kvar på sitt jobb också men driver eget vid sidan av. Han har alltid varit sån att han vill ha en egen firma, frågan har bara varit när och hur.

Även jag har väl haft lite tankar genom åren. Visst blir man sugen ibland på att hoppa av ekorrhjulet, styra sig själv mer, gärna jobba nära hemmet och ändå dra in pengar. Precis som många andra har Pappsen och jag funderat på internetförsäljning. Det kräver inte en så stor investering och går att sköta hemifrån. Pappsen säljer fordons- och arbetsbelysningar och jag tänker ibland att jag borde sälja trädgårdsprodukter. Ofta ser jag saker framför mig som jag vill ha, men jag blir alltid besviken på utbudet i nätbutikerna. Om man får drömma fritt skulle jag helst sälja svenska prylar. Jag gillar ju när det är lokala saker och till exempel skyltar och texter tycker jag är irriterande att det finns så få på svenska. På en skylt in till min svenska trädgård med ringblommor och äppleträd vill jag ju att det ska stå ”Välkommen” och inte ”Welcome”!

Men jag vet ju att det inte är så enkelt att bara starta upp. Dels ska man hitta rätt utbud att sälja och företag som vill sälja produkter genom mig, och så behöver man ju pengar som man kan ligga ute med i början. Det vill till att man snålar och rycker in på extratimmar om man inte vill låna så mycket. Och vill man ha fler kunder än närmaste bekantskapskretsen så behöver man lägga krut på marknadsföring också. En hemsida som ser förtroendeingivande och proffsig ut såklart, och så en Facebook-sida som man bjuder in en massa folk att gilla och ett Instagram-konto för företaget där man gör reklam för sig själv och visar snygga foton på sina produkter, kanske.

Det vore spännande att testa, eller hur?
Har du haft några tankar på att driva eget? Vad skulle du göra då?

IMG_6734