Mitt välputsade kök

Det blir förstås bra i det nya huset. Här kommer vi att skapa många fina minnen tillsammans, jag och min lilla familj.

Det är skönt att vi är klara med det gamla huset, det har varit riktigt slitsamt att försöka hinna städa och fixa där samtidigt som vi packar upp och gör i ordning i nya huset. Och försöker leva vardagsliv med en Bäbis!

Jag hade trott att vi skulle ha det jättefint och tjusigt i köket så här i början. Istället har vi inte ens hunnit med att torka bort slipdammet från bänkarna innan vi spillt ner dem med pyttipanna och vällingpulver.

Jag som skulle köpa nya och fina handdukar att hänga i köket. Det hann jag aldrig, jag bara rev åt mig en gammal och hängde upp.

Så här vackert blev det.

20130329_102922

Men nu blir allt mycket bättre och enklare, när vi bara har ett hus att ägna oss åt.

Så vi säger ho-ho och tar nya tag efter nyår.

Nu lämnar vi Bäbisens allra första hem

Nu är det dags att ta farväl av det gamla huset. Det gör jag med en liten klump i halsen. Vi har trivts väldigt bra där, precis intill skogskanten och allt som har hörts i trädgården har varit fågelsång. Men det som egentligen är jobbigt är att det är Bäbisens allra första hem som vi lämnar.

Här gick jag med min stora mage och kände Bäbisens rörelser. Här kom vi hem från BB, tafatta och nervösa med våran nya familjemedlem.

magen

Världens finaste Bäbis i magen

Här gick vi varv efter varv runt i huset för att trösta och lugna lilla Bäbisen när han hade ont i magen eller när han inte kunde sova.

Här har vi sett hans första leende, lyssnat till hans allra första skratt.

Idag torkade jag bort hans handavtryck från spegeln i hallen. Där har vi stått så många gånger och busat med varandra och han har skrattat av förtjusning slagit med händerna mot glaset.

Det kommer vi aldrig mer att göra.

Idag skurade jag sovrummet där vi tillbringade de första nätterna med täta amningspass och där vi förvirrade vaknade av ilskna barnskrik. Och nätter på senare tid där vi vaknat av Bäbisens mjuka joller och av en len hand som försökt att stryka oss över kinden.

20121219_065124

Här har vi delat den första tiden med dig.

Det enda spår som fanns kvar av Bäbisen idag var en av hans små strumpor som blivit glömd under sängen.

20130325_110900

En strumpa som saknar sin Bäbis.

Den såg så liten ut där den låg. Så ensam utan sin Bäbis.

20130325_110917

En ensam och glömd liten strumpa i Bäbisens allra första hem.

Jag lät den ligga kvar, den fick Pappsen städa bort.

Mammsen och Pappsen samarbetar

Det är skönt att nya och gamla huset ligger så nära varandra. Det har varit så enkelt för Bäbisen och mig att gå och hälsa på Pappsen om dagarna när han renoverat och nu kan Bäbisen och jag promenera upp och städa i gamla huset några småvarv om dagen. Det är mycket snö kvar här så när solen lyser tar jag på mig mina solglasögon eftersom jag får tre nya rynkor så fort jag kisar (nä, säg inte att du läste kissar? Usch, så barnsligt!). Sen känner jag mig som en riktig vårvintrig pingla där jag går i mössa, vinterjacka och solglasögon. (Men en dag såg jag min spegelbild i glaset på uterummet och blev häpen när den bara föreställde något som mest liknade en elallergiker.)

Och innan vi flyttade kunde Pappsen komma och äta med oss ett par gånger om dagen. Det var mysigaste stunden, när Pappsen kom på förmiddagsfika från snickrandet och jag väntade med nybakat bröd och kaffe. Visst är det konsigt att man går tillbaka så i könsrollerna så fort man fått barn?

Ibland önskar jag att jag också var lite händig. Det har inte alltid varit så lätt att ta hand om Bäbisen och hushållet och packa och flytta grejer samtidigt. Det skulle varit roligare att lägga golv, tror jag ibland. Mest kanske för att i tio år kunna gå och säga ”Det här golvet har jag lagt alldeles själv. Det tog några timmar och visst var det trixigt men det blev fint!” Och alla skulle ösa beröm över mig.

Vad ska jag köra med nu istället? ”Under den här tiden har lagt Bäbisen 75 gånger! Det var inte så lätt alla gånger ska ni veta.” Och så får jag ta före- och efterbilder där jag har tröstat honom som jag kan visa upp. Nä, vi kvinnor tenderar ofta att göra saker som inte ”syns”.

Jag försökte hjälpa till en dag när Bäbisen sov i vagnen utanför nya huset.

”Kan jag inte hjälpa till att lägga golv? Vi kan väl hjälpas åt?” föreslog jag.

Pappsen såg bekymrad ut, skruvade på sig lite. Sen ljusnade han. ”Den här lilla plankan skulle visst kapas. Det är bäst jag sätter igång”, sa han och trodde att han skulle kollra bort mig.

”Ja, men kan jag inte hjälpa till med nåt då?” försökte jag igen.

Pappsens mungipor åkte ner igen. Så kliade han sig i huvudet, såg sig om flera gånger och sen ljusnade han.

”Jo, det finns ju skräp där som du kan plocka ihop och slänga!” utbrast han glad i hågen

Jag gick till uterummet, passerade skräphögen och fortsatte ut till trappen där jag satte mig i solen och tog en kopp kaffe istället.

Och fixade några rynkor till medan Pappsen fortsatte med golvet i lugn och ro.

Det var för all del ganska skönt.

20130305_130107

Mammsen, när ska vi gå hem?

Nu har vi äntligen satt in kylen och frysen i köket och hämtat all mat från gamla huset. Då känns det på en gång mycket bättre. Gårdagen var inte så munter.

Pappsen jobbade kväll så han var borta större delen av eftermiddagen och hela kvällen. Det blev väldigt ödsligt i huset.

När Bäbisen var vaken hade jag ju förstås honom som sällskap men han var ganska grinig på eftermiddagen. Det kändes som att han bara grät och klagade och undrade om vi inte skulle gå hem snart.

När han skulle sova tog jag barnvagnen och stretade mig genom isgata varvat med lera upp till gamla huset för att städa och kolla datorn lite. Men när jag kom fram märkte jag att jag inte kunde hitta mina nycklar så jag fick vända hem igen.

Kanske ska jag ta en sväng med bilen istället? tänkte jag. Men så kom jag på att jag inte hade nån bil.

Nä, då tar jag väl itu med tvätten istället då. Men så kom jag på att tvättmaskinen inte var inkopplad.

Kolla facebook och bloggen då? Nä, visst ja! Vi har ju ingen dator och uppkopplingen på mobilen är så seg att det knappt är värt besväret.

Äsch, jag tittar på tv en sväng. Elle det går ju inte, tv-antennen sitter ju kvar på gamla huset.

Jag blev lite mörkrädd och försökte tända lampor men hittade inte lysknapparna till så många.

Det enda jag kunde hitta på var att gå ut till nödpåsen i garaget och göra mig en macka. Var sugen på yoghurt och banan men bananerna var slut och yoghurten stod kvar i gamla huset.

Tyvärr smakade mackan lite sämre av att jag var tvungen att mota bort en stor spindel från påsen innan jag kunde ta fram smöret och osten.

Jag skulle kunnat ha ihjäl den så att den inte skulle göra fler försök under natten men jag är lite blödig och dödar inte gärna insekter. Jag brukar leja Pappsen och han var ju inte där.

Men idag är det som tur är bättre! Och jag har haft besök både igår och idag som har livat upp tillvaron.

Bland annat var syrran och hennes barn här med lite omtanke och förströelse till kvällen.

20130326_162403

Idag gick stora flyttlasset!

Idag har vi flyttat in i nya huset! Det är fortfarande lite kvar att göra med köket men det funkar att använda.

Och så är det förstås fullt av kartonger att packa upp. Bäbisen har varit lite orolig på kvällen, det har nog varit en konstig dag för honom. Men nu sover han. Och Pappsen och jag sitter utslagna i soffan efter tre hektiska veckor med renovering, städning, packning och flytt. Tur att vi har fått mycket hjälp!

Men vi har en riktigt behaglig känsla i kroppen. Det kommer att bli ett bra hem!

Berglin – Kvinnor har alltid ett svar

 Nu har vi verkligen fullt upp! Vi ska försöka flytta så snart som möjligt. Vardagsrummet börjar bli klart och det mesta av köket är på plats. Det är tapetsering och målning kvar i köket och rätt mycket småfix. Och så är det rörigt och stökigt både i nya och i gamla huset!

Jag måste ägna kvällen åt att packa och har egentligen inte tid att sitta framför datorn och ruva så idag har jag helt enkelt letat upp lite Berglin till bloggen. Brukar ju köra pappaskämt men vi kvinnor är minsann inte så tokiga vi heller. Vi har alltid svar på tal!

3763906567 berglins_om_serbokroatiskaberglin-c3a5tervinning1

berglin kvinnor och män

Lönesamtal!

dålig fond

Jag har ju flaggat lite i tidigare inlägg om årets lönesamtal. Om att jag är rädd för att få sänkt lön eftersom jag vimsat varje gång som jag har pratat med chefen under min mammaledighet.

Bäbisen, Pappsen och jag åkte till jobbet i veckan och hälsade på och jag hade lönesamtal med chefen! Och… ta da! Lönen blev inte sänkt!

Den blev heller inte så bra. Jag fick ganska mycket mindre mot vad jag brukar få. Eftersom man enligt föräldraledighetslagen ska ha samma löneutveckling som man brukar ha när man jobbar (om man inte har anledning att förvänta sig något annat) så tyckte jag att jag kunde säga något om saken.

”Jag vill ju inte halka efter nu när jag är mammaledig. Jag har ju faktiskt inte haft någon chans att utveckla min kompetens när jag har varit hemma.” sa jag.

Men så tyckte inte chefen att jag skulle se det.

”Halka efter?” sa hon. ”Jag tycker snarare att du ska se din lön som en fondkurva som just nu inte går så bra.”

Okej. Ja, så kan man ju också se det.

”Jaha. Tack så mycket då. Tack tack.” sa jag, vred mössan några gånger i handen, bockade jag och gick.

Det måste vara roligt att vara chef.

 

Dopförberedelser och annat pyssel

Nu är det riktigt fullt upp här hemma. Pappsen snickrar från morgon till kväll i nya huset och jag fixar inbjudningskort till dopet. Aldrig att jag trodde att det skulle vara så tidsödande!

Jag är ju inte direkt den pyssliga typen, inte när det gäller tingeltangel och sånt. Jag har för dåligt tålamod för allt som kräver lite finlir ( = jag är usel på att klippa och klistra och dekorera). Som tur är ska vi inte ha nåt stort dop, det blir huvudsakligen våra familjer och en och annan kär vän. Och de blir säkert nöjda även om det inte är så proffsiga kort (eller hur?). Men om man inte bryr sig om raka kanter så blir det ändå ganska fint!

Och fast jag egentligen är så dålig på det och fast det tar alldeles för mycket av min lediga tid så får jag genast för mig att det är min nya melodi. Bara för att jag för en gångs skull åstadkommer nåt slags handarbete tror jag genast att jag kommer att börja snickra egna möbler, måla tavlor och brodera dukar inom en snar framtid. Jag förstår inte varför jag får sånt storhetsvansinne!

När jag började titta ut låtar till dopet fick jag ett svagt ögonblick och tänkte att jag kanske själv kunde riva av en liten sång. Herregud! Jag är visserligen med i kyrkokören (åh, det låter så präktigt och fint!) men det är inte för att jag är bra på att sjunga! Det är en social grej och så trodde jag att jag kanske kunde lära mig ett och annat om toner om jag började i kör men jag vet inte… det fick mig mest att inse att jag var sämre än vad jag trodde innan.

Och igår visade de magövningar på nyhetsmorgon. Raskt kastade jag mig på Bäbisens filt och apade efter. ”Titta Pappsen! Visst är jag stark? Titta då! Haha, det där kunde jag direkt!” Det här kommer jag att göra några gånger om dagen och sen kommer magen att bukta inåt i sommar, tänkte jag belåtet. Meeen, så blir det förstås inte. Får jag några minuter över tar jag en kopp kaffe och några kakor istället.

Själen ska ju ha sitt, som man säger.

Under tiden jag känt mig så här pysslig har jag investerat i en bok om lantlig inredning som man själv kan göra. Blir perfekt till nya huset!

20130320_180710

En liten fjäderprydd lampa.

20130320_181434

Klocka i papper

Det här är alltså inget jag själv har slarvat ihop (än). Men när dopinbjudningarna är skickade och väl mottagna så kan det mycket väl dyka upp en bild på dem.

Så får du din önskan att slå in!

20130302_224816

Jag vill ju att Bäbisen ska sova hela nätter och har funderat på hur jag bäst ska hjälpa honom med detta. Fick för mig att om man skrev ner sin önskan så skulle chanserna öka för att det skulle inträffa, men när jag googlade så hittade jag ingenting som styrkte detta. Istället halkade jag in på ett trevligt inlägg på Flashback som innehöll en väldig massa bra tips och råd! Tänkte dela med mig av de bästa.

Bland annat berättades det just hur man får sin önskan att slå in.

”Karva in din önskan i en bit bambu och begrav den sedan på en säker plats, så ska det du önskar slå in!”

– Åh, så bra! Jag ska genast fundera ut en säker plats!

”Rista in din önskan i skalet på ett äpple. Håll äpplet i handen och meditera över din önskan. Doppa äpplet i kanelhonung och ät upp det fullständigt!”

Ja, det lät ju ännu trevligare. Absolut värt att testa!

”Om någon du vet har stulit något ifrån dig, ha järnört på dig och konfrontera den personen.”

Jag läste järnRÖR först och tyckte att det lät vettigt. JärnÖRT känns inte alls lika effektivt.

”Skydd mot våld. Rönn som skurits på valborgsmässonatten skyddar mot överfall. Häng rönngrenen tvärs över ytterdörren. Är du mycket nervös av naturen och bor tillsammans med våldsamma personer kan du sätta upp ett rönnstaket runt sängen.”

– Tur att Pappsen inte är våldsam av sig. Jag är så dålig på att bygga staket! Kan tänka mig att man får snickra till en liten grind också och det känns rätt bökigt.

”Har folk börjat prata om dig kan du få stopp på skvallret genom att bära en kryddnejlika på dig.”

– Så himla behändigt! Bra för oss som bor i små hålor där det alltid pratas om alla.

”Få ett par osams. Skriv namnen på ett kokt ägg och ge ena halvan till en vovve och andra till en kisse.”

– Det lät festligt! Vet bara inte vilka jag ska prova det på.

”Ska det hända mycket ute så strö lite kanel på dina skosulor och bär några mandlar i dina fickor innan du går ut.”

– Kanonbra tips. Det ska jag ge Pappsen nästa gång han ska ut på fest.

”Bli kvitt problem genom att gå till ett ställe där du får tag på jord. Ta upp lite i din hand. Se in i jorden och tala om ditt problem högt. Kasta jorden bakom dig och gå därifrån utan att vända dig om och titta.”

– Det måste jag prova nästa gång jag är på Plantagen! Inte vända mig och titta. Det är bara att traska på!

För samtliga tips:

https://www.flashback.org/t563345

Visst får man skratta åt pensionärer!

Har en kväll själv i soffan. Pappsen är iväg och Bäbisen sover.  Är mycket spänd på hur Bäbisen kommer att sova i natt! Han har vaknat vid fem på morgonen flera dagar så ikväll fick han gå och lägga sig drygt en timme senare än vanligt. Och så har han äntligen börjat dricka ur nappflaska så han ska få sörpla välling nästa gång han vill äta. Det sägs att barn sover gott på välling! (Jag skrev ju att han ofta inte vill amma alls på natten – det blev lite fel. Jag tänkte rätta till det men tyckte att det såg så fint ut att jag lät bli.)

Det är rätt lugnt och skönt att sitta framför tv:n med en kopp te. Råkade se lite av ”Pensionärsjävlar”. Inget jag tittat på förut men det var lite min humor. Det är alltid roligt med pensionärer som gör oväntade saker. Särskilt om de kör permobil.

Här är en sur tant!

Fast roligast tycker jag fortfarande att Jackass Old Man är.

Men nu är det dags att ta med sig nappflaskan och gå och sova. Håller tummarna för att få ta igen lite skönhetssömn! Natti natti!