Etikettarkiv: Mamma

Hemmagjorda ansiktsmasker

Publicerad den av

7

Nu när man är mamma och renoverar hus har man ingen lust att slänga ut så mycket pengar på sig själv. Samtidigt vill man ju inte sjangsera alltför mycket! Jag försöker att lägga en ansiktsmask med jämna mellanrum men numera blir det bara hemmagjorda sådana. Och de funkar faktiskt riktigt bra de med!

Det finns verkligen tusen varianter på hemmagjorda ansiktsmasker med alla möjliga ingredienser. Här är några av mina favoriter.

Chokladmask
1/2 dl naturell yoghurt
2 msk kakao
1 msk honung
1 msk olivolja

Bananmask
En mosad banan
1-2 msk honung.
Tillsätt några matskedar havregryn till lagom konsistens och eventuellt lite vatten.

Min favvo
2 msk naturell yoghurt
1 tsk honung
1 tsk olivolja
ev. några droppar citron

chokladmask

DSC_0184

Att vara mamma

Publicerad den av

3

Jag har lite svårt att sova nu. Visserligen behöver inte Bäbisen ammas så ofta på nätterna längre – ofta inte alls. Men han sover i våran säng och det kan bli trångt.

Jag sover i mitten med Pappsen på ena sidan och med Bäbisen på den andra. Och hur jag än försöker att ha ett par decimeter för mig själv så ligger de ändå och trycker som varsitt läskpapper emot mig.

Jag flyttar försiktigt undan Bäbisen en bit. Sen motar jag bort Pappsen. Det tar bara ett par sekunder för Bäbisen att rulla tillbaka. Pappsen sover djupt så för honom kan det ta en hel minut. Men sen ligger jag där igen. Med Bäbisens mjuka lilla kropp mot min axel och hans andedräkt mot kinden. Och Pappsens varma kropp på andra sidan och hans näsa tryckt mot min andra kind.

Det blir varmt! Klibbigt. Det blir obekvämt och jag kan inte sova.

Så då ligger jag där och känner mig…

… ÄLSKAD.

hjärtan

Dragen vid näsan

Publicerad den av

4

Det känns som att jag har blivit helt skallig på sista tiden. Graviditetshormonerna gör ju så att man nästan inte tappar nåt hår alls och när de klingat av tar man igen allt man borde ha tappat tidigare. På ganska kort tid!

Men ändå, inte var jag så här tunnhårig innan jag blev gravid?

Nä, visst ja vi har ju den här lilla boven i dramat. Det är ju han som sliter loss hårstrån så snart han kommer åt.

DSC_1313

Bäbisen är stark och rycker och drar i allt han kan.

DSC_1314 - Kopia

Och jag som trott att jag bara inbillat mig när jag tyckt att näsan sett ovanligt lång ut!

Det är väl som de säger. Kroppen blir inte blir densamma efter att man fått barn.

En sjangserad mamma

Publicerad den av

5

Det är lätt att man sjangserar när man har blivit mamma. Utseendet har inte så hög prioritet längre, får man en stund över när Bäbisen sover finns det annat som behöver göras. Kanske ligger det en kaka och ropar i frysen? Eller ligger det kanske två kakor och ropar i frysen?

När man träffar någon som får se ens förfall måste man ursäkta sig lite, säga att man inte hunnit fixa till sig. Fast ändå har man dagen till ära både satt i linserna och tagit deodorant!

Det är samma med det evigt röriga hemmet. Man städar som en tok för att få bort det värsta innan någon ska komma. Sen ursäktar man sig förstås om någon kommer ”Oj, jag har visst inte hunnit städa på ett tag!” Då verkar det åtminstone inte riktigt så illa.

Och samma trasor tar man på sig – dag efter dag. Bäbisen bryr sig ju inte om vad mammsen har på sig (det är delvis därför jag tycker så mycket om honom)Samma mysbyxor jämt. Och min Bästa Tröja jag alltid har nu, den skulle jag aldrig visat mig i förr! Nä, då var man alltid välstylad och hade snygga kläder.

Se bara, vilken välstylad pingla jag var.

20110424204

Bästa Tröjan är lagom stor

Nä, visst ja. Det var ju precis likadant innan jag fick barn.

BF2-A002

Skotthål i ryggen har den med, Bästa Tröjan

Stress i kassakön

Publicerad den av

4

11434612-origpic-feae9e

Igår var Bäbisen och jag och storhandlade. Jag tycker inte om att åka och handla med Bäbisen! Numera är han visserligen oftast nöjd och tillfreds men man är ändå lite nervös över att han ska börja vråla otröstligt mitt inne i affären. Fast jag lyckades faktiskt plöja mig igenom hela min långa lista medan Bäbisen bara tittade sig storögt omkring.

Men kassan är alltid ett orosmoment. Bäbisen kan börja lessna av att vi inte rör oss framåt så fort, ungefär där kan han bli lite för varm om jag inte knäppt av honom lagom mycket och där kan han känna av att jag är lite stressad.

Med mitt berg av varor och fick jag snabbt en lång kö efter mig. Och precis bakom mig stod en (sur) medelålders man och tryckte. Jag kände verkligen hur han stirrade mot oss när jag började fibbla i kassan ”jag ska ha en blöjrabatt här nånstans… tror jag… och jag ska ha en rabatt på tvättlappar nånstans också… och visst ja… den här checken, kan man lösa in den här? Och vänta, jag ska ha en vanlig rabattkupong också, jag måste bara leta lite… förreststen, trisslotter – löser ni in dem i kassan?” mumlade jag medan jag frenetiskt bläddrade bland alla kvitton i plånboken. När mannen dessutom började frusta vände jag mig om för att be om ursäkt. Men då visar det sig att han har fullt upp med att göra roliga miner åt Bäbisen!

”Oj, vad han kikar på mig!” ropar mannen glatt. ”Han har kikat på mig så pass hela tiden!” Och så frustar han lite igen för att få Bäbisen att le. ”Ja, vilken liten raring!” utbrister han med ett strålande leende.

Han var visst igen sur gubbe. Han var en glad gubbe!

Och jag borde inte vara förvånad. Varenda gång jag har varit och handlat med Bäbisen har jag känt mig stressad för personen bakom oss, men varje gång har det visat sig att de bara gullat och pratat med Bäbisen. Otroligt.

Jag blir så glad över människor som är så snälla och trevliga!

Jag älskar att åka och handla med Bäbisen!

Succé med bidé

Publicerad den av

6

bidé

Medan Pappsen sätter takpanel i nya köket har jag passat på att städa. De har nog städat skapligt efter sig men jag vill ändå städa så att jag känner att det är rent och fräscht. Jag började med toaletten. Det får ta en hel dag! tänkte jag, bara jag vet att det är rent överallt!

Det tog två dagar. Första två timmarna hann jag bara med två badrumsskåp. Jag är fruktansvärt pedantiskt när jag städar efter andra människor. Men man kan ju bara inte göra det lite halvdant! Jag får för mig att all smuts är antingen avföringspartiklar eller nåt gammalt som ramlat ut ur munnen när man borstat tänderna lite för kraftfullt. Och sånt måste man ju ha nolltolerans inför. (Jag ställer tandborsten här – med de tre bajspartiklarna till höger och den intorkade fläskkarrébiten till vänster.

Det står en bidé i badrummet. Den hade vi tänkt kasta ut ögonaböj. Vi vill ju inte bli retade för att vi har en bidé liksom.

”Bidé bidé,
en dum idé,
bidé bidé,
det är passé!”

sjöng jag medan jag fejade.

Men ju mer jag städade, desto mer började jag att gilla min bidé! När man gör rent toaletten och vill skölja ur trasan emellanåt, inte vill man göra det i handfatet då! Det blir äckligt. Och man vill ju verkligen inte ta samma skitiga trasa hela vägen. Då får man använda pappersdukar.

Om man inte har en bidé!

Då kan man skölja ur trasan i den! Mycket lämpligt.

Man kan även använda slangen till att spola rent runt toalettsitsen.

Från sin bidé!

Och när jag skulle skura golven. Var tog jag vatten från då?

Min bidé! 

Och när jag sen skulle hälla ut det smutsiga vattnet – vart gjorde jag det då?

I min bidé!

En sån bra liten grej! Hur har jag klarat toalettstädningen tidigare?

Bidé bidé
en bra idé
bidé bidé
en sån succé!

Ett oväntat besök

Publicerad den av

14

Igår var vi på IKEA och beställde nya köket. Lyxigt! Det var en del folk för att vara en vardag och det verkar som att alla köper nytt kök nu! Det tog tid innan vi fått hjälp och eftersom vi hade en tid att passa blev det stressigt.

När Pappsen var i kassan passade jag på att springa i förväg och byta blöja på Bäbisen. Det kändes jäktigt och Bäbisen var inte direkt samarbetsvillig. Då händer nåt som jag verkligen avskyr! Någon drar tag i dörren och rycker hårt och hektiskt flera gånger innan den ger upp och går till nästa toalett.

Hallå! Kan man inte göra det med lite finess? Om man inte ser om det är rött, kan man inte titta genom dörrspringan och kolla om det ändå ser låst ut innan man känner på låset? Och om man verkligen inte kan avgöra om det är låst eller inte, ta lite försiktigt i dörrhandtaget – men snabbt som ögat avbryta om man märker att det är låst. Inte gå fram som nån slags stridsmaskin.

Jag är en mycket lugn och fridsam människa men ibland är stubinen kort. Jag är precis klar med Bäbisens blöja och far ut med honom i famnen, ser Pappsen en bit bort och med en arg min låtsas jag tokrycka i ett dörrhandtag och pekar frågande på de andra dörrarna. Pappsen förstår att jag undrar vilken toalett stridsmaskinen gått in i och pekar på dörren bredvid.

”NU SKA HON FÅ IGEN!” mimar jag och rycker resolut tag i dörrhandtaget med full kraft.

Och den arma människan har inte låst dörren!

Men jag tror att budskapet gick hem..

CA390114_toa

Ganska tydlig skylt men saknar ändå instruktion om att inte rycka i dörrhandtaget.

Tankar om tankar

Publicerad den av

3

passat

Igår åkte Pappsen och jag och handlade. Vi fick ta varsin bil eftersom Pappsen skulle bli kvar i stan. I vanlig ordning var det slut på bränsle i båda bilarna.

Jag gillar inte riktigt att tanka. Jag måste alltid tanka på samma mack och komma in från samma håll. Inte så att jag är dålig på att tanka eller så utan det har med mitt lokalsinne att göra. Där centrum för lokalsinne borde sitta i min hjärna har jag bara en kal fläck. Eftersom jag inte kan tänka avstånd eller vända på saker inne i huvudet har jag lite svårt för att lista ut på vilken sida tanklocket sitter och hur jag då måste ställa bilen.

Idag stod det en bil i vägen så jag kom in från fel håll! Men tänker ändå att det här ska nog gå bra – och parkerar glatt med tanklocket utåt. Pappsen skrattar och gestikulerar och jag försöker svänga runt. Kommer inte runt. Backar. Kör fram. Backar. Kör fram. Backar. Kommer runt. Och står nu nöjd och glad på andra sidan. Men vad nu?? Tanklocket är fortfarande åt fel håll!

Det skulle kunna vara så att det finns någon på mackområdet som inte sett min tabbe. Om det inte vore för Pappsen förstås! Han står vid pumpen och skrattar så högt och så vilt att han slår sig för knäna samtidigt som han gestikulerar så stort han kan. Men jag förstår ändå inte hur jag ska göra!

När jag kört runt pumparna (och backat och kört fram och backat och… krånglat) fyra gånger och mackägaren ställt sig i dörröppningen och kliat sig bekymrat i huvudet är jag nära att ge upp. Jag är på väg att gå ur bilen och låta Pappsen parkera, men känner att jag inte vill visa mig till allmän beskådan. Som genom ett under lyckas jag faktiskt komma rätt sen. Och så sitter jag med hettande kinder och försöker sjunka ner genom sätet medan Pappsen, fortfarande gapskrattandes, tankar åt mig.

Men när Pappsen går in och betalar (jag har redan gjort en rivstart och gett mig iväg) tar han mig ändå i försvar.
”Det blir så förvirrande för henne, vi har ju två bilar och tanklocket är på olika sidor på dem.”

Ha! Som om jag nånsin skulle köra Pappsens bil! Jag gillar inte riktigt att köra andra bilar. Jag måste alltid köra samma bil och ha sätet inställt på precis samma sätt. Inte så att jag är dålig på att köra bil eller så utan det har med mitt sinne för dragläge att göra. Där centrum för dragläge borde sitta i min hjärna har jag bara en  kal fläck.

Men det är en annan historia.