Etikettarkiv: Mamma

Ut i skidspåret – svänger det här igen?

Publicerad den av

6

Igår fick jag till lite egentid igen. Jag tog en tur i skidspåret! Vi bor så bra att vi har en skog med motionsspår precis intill huset, så när solen sken var det bara att lämna Bäbisen, Pappsen och Bäbisens farfar som var på besök, och spänna på sig skidorna.

Det fanns inga spår gjorda så det var lite tungt att åka. Det gör egentligen inte mig så mycket men jag får lite prestationsångest när jag är först ut och kanske andra ska åka i mina spår sen.
Vi bor på en liten ort så alla skulle förstå att det var jag när de ser att spåren leder ut från vårat hus. Jag är inte så duktig på skidor heller. ”Åker hon så där tätt med skidorna igen?” ”Har hon plogat sig nerför den här lilla backen?!” ”Jaha, här ser man ett tydligt avtryck där hon har legat igen.”  Tyvärr kan jag inte svänga på skidor så jag ramlar ganska ofta och man blir förvånad när man ser avtrycken sen, så skarpa de är!

Nämen, här sitter jag visst och har lite egentid igen. Pappsen skulle lägga Bäbisen men de somnade förstås båda två. Bäst att väcka Pappsen så att vi kan dricka lite kaffe innan Bäbisen vaknar.

Nähä, för sent. Bäbisen har vaknat men Pappsen verkar sova vidare.

Nu är det jul igen

Publicerad den av

2

Idag har jag äntligen dammsugit. Det har behövts länge men jag har skjutit på det för jag har tyckt att det har legat så mycket verktyg i vägen.

Pappsen har börjat köpa verktyg inför renoveringen av nya huset. Jag ser det mest som ett ont måste men Pappsen blir bara gladare ju fler verktyg han kommer hem med. Det krävs visst en faslig massa verktyg när man ska renovera.

Och fast Pappsen själv har köpt allting och då borde veta precis vad som finns i kartongerna är han både ivrig och väldigt förväntansfull när han öppnar dem. ”Det är som julafton!” ropar Pappsen när han sliter i förpackningarna. Men då måste jag rätta honom. Riktigt så är det väl ändå inte? Han blev ju inte alls så där lycklig när han fick upp paketet med kalsonger i julas.

Kärlekshymn till B

Publicerad den av

9

Vi har det så fint nu! Att vakna av små fingrar som känner mig i ansiktet när du somnat hos mig. Och sen tjoar av glädje när jag tittar upp. Dina stora leenden när du lyckats rulla runt eller prova ett nytt ljud. Och sen tittar du på mig med strålande ögon.

Du skriker inte så mycket längre. Jag är så ledsen att du behövde skrika så mycket din första tid i livet. Och vara så ledsen. Men vi fanns där även om vi inte riktigt kunde trösta.

Vi – din mamma och din pappa.

Du lilla bebis. Så liten och mjuk. Jag älskar att andas mot din varma, lena hjässa.

Jag kommer alltid att finnas här.

Trädgårdspanik

Publicerad den av

8

Bäbisen sover sin förmiddagslur. Igår sov han nästan två(!) timmar detta pass. Normalt när han sover mitt på dagen kan han bara sova i en halvtimma. Så jag har stora förhoppningar nu.

Har tittat på mina trädgårdspapper. Det är en väldigt fin trädgård till huset vi har köpt och eftersom jag tillstått att jag är trädgårdsintresserad (vilket jag ju verkligen är) har de som säljer huset gjort väldigt ambitiösa ritningar över rabatter, buskar och träd så att jag ska få en bättre överblick. Men det är ju en sak att vara intresserad och en helt annan att sköta detta. Jag försökte verkligen att hålla ansiktet i schack när de visade mig papperen, men ändå ryckte det lite nervöst, fast ändå friskt och rytmiskt, i en muskel i mungipan.

Planen att mest ligga på en filt med Bäbisen i sommar och möjligen strö ut lite ringblommefrön känns nu avlägsen. Men det blir fint att strosa runt i sin egen trädgård och äta björnbär och hallon. Och det är ju faktiskt bara trettiotre (33) rabatter att rensa.

Knappt en halvtimme har gått och Bäbisen är vaken.

Män och långkalsonger

Publicerad den av

13

Jag har tänkt på ett par saker. Varför älskar män sina långkalsonger så mycket? Och när de nu gör det, varför har naturen ordnat det så att de klär så illa i dem?

Pappsen har börjar bära sina långkalsonger till både vardag som fest här hemma. När han stod och gjorde sina smörgåsar passade jag på att smyga in under bänken för att föreviga eländet. Men Pappsen anade oråd och gjorde en blixtsnabb undanmanöver.

He is so tricky, Pappsen. So tricky.

Men vad är detta? Ett gyllene tillfälle till revansch.

Daimkaka

Publicerad den av

1

Igår var syrran och hennes barn här så då passade jag på att svänga ihop en daimkaka. Den blev inte alls dum!

Daimkakor

Och inte svår att göra:

Sätt ugnen på 175-200 grader.

Smält 200 gram smör i en kastrull. Bryt ner 200 gram mörk choklad och rör tills den också smält.

Vispa 4 ägg och 2 ½ dl strösocker.

Blanda 2 dl vetemjöl med 1 tsk vaniljsocker och 1 tsk bakpulver.

Rör ner mjölblandningen i äggsmeten. Blanda sedan i chokladsmöret.

Lägg bakplåtspapper i en ugnsform, häll i smeten och strö över cirka 1 dl daimkulor (eller grovhackad daim).

Grädda mitt i ugnen i 10-15 minuter. Kakan får gärna vara lite kladdig. (Jag vet att min var torr Jenny, men jag hade den inne i en kvart.)

Skär i bitar när den svalnat. Blir många kakor! Servera med vispad grädde eller glass. (Eller som den är.)

”Gott!” sa Pappsen och tog fem (5) bitar före maten.

När vi fikat sprang syrrans barn ut och lekte. Så fint att kunna stå i köksfönstret och titta ut på barnen när de leker i skogen. Jag kommer att sakna det här huset.

Ett lyckat samtal

Publicerad den av

5

Jag fick tag på jobbet sen häromdan så nu är jag mammaledig en månad till, så skönt!!! Det där med att dela lika på föräldradagarna var mycket mer viktigt innan jag själv blev mamma. Nu vill jag bara suga ut så mycket jag kan ur den här karamellen.

Chefen frågade förstås om allt var bra. ”Ja NU är det bra. Nu när han inte skriker så mycket.” svarade jag som alltid. Jag verkar ha nån form av tourettes som gör att jag måste tala om för alla att han har skrikit mycket. Sen underlåter jag alltid att säga att det är för att han har haft så ont i magen, det tror jag att folk ska räkna ut själva. Fast istället de brukar titta på mig som ”Snälla nån, förstod hon inte att bebisar skriker?” Jag måste sluta med det.

Sen bad hon om B:s sista siffror. Som jag förstås kan! Men i det läget kom jag bara ihåg att det var något på 13. ”Men Gud, det kan jag ju egentligen… men det är nåt på 13 i alla fall… jag borde kunna det men det är i alla fall nåt med 13…” rabblade jag medan jag rotade runt efter B:s kort från BVC. För att lätta upp stämningen passade jag på att säga att jag inte alltid kan mitt eget personnummer när folk frågar. Hoppsan, kommer detta att användas mot mig i kommande lönesamtal?? (”Vasa!? Löneförhöjning? Du som inte ens vet vad du har för personnummer! Nej, här ska det till en rejäl sänkning!”) Till slut fick vi lägga på så lovade jag att skicka ett mejl när jag hittat kortet. När jag sen loggat in på försäkringskassan för att läsa personnummret skrev jag ett kortfattat mejl. Jag valde att inte kommentera avsaknaden av 13.

På det stora hela tyckte jag ändå att det var ett lyckat samtal. B skrek nämligen bara en enda (1) gång.

Till slut hittade jag B:s kort från BVC

B:s kort från BVC

Havregrynsgrötsmamman

Publicerad den av

4

20130107_212417Jaha, här är jag då. Med en mammaledighet som nalkar sig sitt slut (mindre än hälften kvar!) och varför då inte starta en blogg.

Så var det bara att välja ett lämpligt namn. Caffe-latte-mamman dök upp från ingenstans. Men har jag druckit en enda caffe latte under min mammaledighet? Knappast.Eller suttit en massa på café? Inte mycket.  Vad är karakteristiskt för mig då? Jag har förstås börjat äta mycket havregrynsgröt nu när jag inte hinner/orkar laga mat. Havregrynsgröts-mamman… Varför inte? Men så tänkte jag – tänk om någon läser min blogg? Och tänk om denne någon ser mig komma lafsandes. Kanske  trött, kanske lite slok-örad. Och så tänker den ”Där går havregrynsgröts-mamman.”

Nä, det är för träffande. Och förresten ska väl min blogg inte specifikt handla om min mammaroll. Så mitt i husköp (på landet) med massor av rabatter (och blommor) får det istället bli ”en blomma på landet”.

Antal gånger jag försökt få tag på chefen och skjuta upp jobbstarten medan jag skrivit detta = tre (3)