Fina september!

Idag är en sån här dag som jag dricker en massa vatten. Jag tror jag drack närmare tre liter på morgonen (och jag har i normala fall svårt att få i mig ett glas) och ändå var jag törstig hela tiden. Jag antar att det har med amningen att göra. Lillan har inte kommit igång så bra med maten, vi håller på med smakportioner än. Hon tycker om mat men har inte kommit på riktigt hur man äter från sked. Eftersom jag vill fortsätta amma ett tag till så har jag legat lite lågt med maten också, så vi har en del träning framför oss. Men vi var på BVC i veckan och hennes viktkurva pekar lika friskt uppåt som den gjort hela tiden så det är ändå skönt att veta att mjölken räcker till för henne.

Annars är det trädgårdssysslor idag. Pappsen och Barnet klipper gräset och jag går och påtar. Jag har äntligen slängt mina sommarblommor. De var fina när de blommade men nu har jag varit trött på dem sen i augusti!

IMG_7135

IMG_6833

Jag hade ”plättar i luften” i blomlådorna och dem sparade jag. Några kanske får komma med om jag gör något höstarrangemang och några gjorde jag om till krukväxter. De hade blivit riktigt stora nu!

IMG_7340

Men i trädgården är det fortfarande mycket som blommar! Jag tycker verkligen om hösten! Den är så kravlös, men behöver inte vattna var och varannan dag och ändå håller det sig fint. Kärleksörten blommar som bäst nu.

Kärleksört

Kärleksört

Höstsilveraxen tycker jag mer om för varje år. Den har ett så snyggt mörkt bladverk och så de vita blommorna som kontrast. Överlag tycker jag mer och mer om vita blommor. De lyser upp så vackert i våran ganska skuggiga trädgård.

Höstsilverax

Höstsilverax

Men i min ”glada” rabatt framför huset vill jag ha mera färg. På hösten är det mest gula och lila färger där, just nu regerar strålrudbeckian.

Strålrudbeckia

Strålrudbeckia

Och mina rosor då? undrar vän av ordning. Dom har jag väl inte glömt?

Nej då, jag är glad att ni frågar, då får jag tillfälle att visa upp hur det står till med mina rosor så här i september. En del har slutat blomma för året, men flera är fortfarande fina.

Framför bänken blommar Nina Weibull som en röd färgklick.

IMG_7331

Nina Weibull

Jag har inte berättat att jag köpt en liten the Fairy. Den gör sig inte så fin på kort men den är söt i verkligheten. Den passar bra mot stenarna i rabatten och så har jag satt ner lammöron som bakgrund till den.

IMG_7292

The Fairy

Bonican är också ny för året och den blommar och blommar i lavendelrabatten. Den doftar en del också!

IMG_7334

Bonica

Leonardo da Vinci som jag köpte i somras är verkligen vacker!

IMG_7329

Leonardo da Vinci

Jag tycker också jättemycket om min Winchester Cathedral. Den hade ett ganska långt uppehåll med blomningen under sensommaren, men nu har det kommit igång igen!

Winchester Cathedral

Winchester Cathedral

Den ros som förmodligen kommer att hålla igång längst med blomningen är Stanwell perpetual vid staketet.

IMG_7337

Stanwell perpetual

Jag har också provat med ros-sticklingar från min mosters trädgård. Sticklingarna av Henri Martin blev tyvärr sjuka och dog men ett par sticklingar av Prairie Dawn håller sig fortfarande vid liv.

Och så har jag fått fin kvällsläsning av min omtänksamma kusin.

IMG_7342Mycket passande!

Luktärt och solhattar

Vi har många insekter i våran trädgård. Jag tror att de tidigare ägarna var måna om de små liven i trädgården, de har till exempel Satt upp massor av fågelholkar, så jag tror att det finns en tanke att hjälpa även pollinerarna. 

I min soligaste rabatt växer till exempel vita solhattar, phlox och rosenstavar som alla lockar till sig fjärilar. Kungsmynta har frösått sig själv där nu och jag har kompletterat med några röda solhattar också. Så just nu är fjärilarna riktigt glada! Särskilt de röda solhattarna förälskade de sig i! Åtminstone nässelfjärilarna.

   
 

Pärlomorsfjärilen föredrar den vita.

 

Tidigare blommade mycket lavendel och nu blommar också kransveronikan som humlorna gillar. 

  
Senare blommor höstsilveraxen som också brukar dra till sig många insekter med sin söta doft.

  
Det har också kommit upp kanadensiskt gullris i min vilda hörna vid entrén och där flockas diverse blomflugor och andra insekter. 

Det känns bra att kunna mata insekterna!

Nu blommar också mina luktärtor som bäst! De är fantastiska blommor, doftar bättre än den skönaste ros, tror jag. Första gången jag odlade i kruka fick jag dåligt resultat men nu har jag lärt mig; stor och djup kruka, kogödsel i jorden, mycket vatten, mycket näring och plocka många blommor! Om blomman går i frö slutar den att blomma så man får se till att plocka bort vissna blommor om man inte hunnit plocka in dem som buketter redan.

   
   
De blev jättefina vid grinden och doften är härligt välkomnande!

Skördetiden!

Jag tycker verkligen att den här tiden är så underbar! Skördetiden! När man får lön för mödan man lagt ner i trädgården under året, mitt matintresse som förenas med mitt trädgårdsintresse – inte underligt att jag trivs så bra!

Visst är det härligt att inte behöva springa till affären så fort man behöver något?

DSC_1126

Nyskördat!

Det blommar i trädgården också!

Vi var i blomaffären igår och jag köpte röda solhattar som jag har längtat efter. Jag provade att köpa en Leonardo da Vinci, en rabattros, också. Jag hoppas att den överlever vintern.

IMG_6976

Solhattar och rosor. En påse vintersallat till det tomma utrymmet i potatislandet fick också följa med.

IMG_6990

Leonardo da Vinci.

IMG_6991

Inte det ståtligaste exemplaret så här på rean, men det är en väldigt vacker ros med hårt packade kronblad.

IMG_6989

Röda solhattar

DSC_1131

Vita hade jag sedan tidigare.

DSC_1127

Heidetrum fortsätter snällt att blomma.

DSC_1130

Nina Weibull har slagit ut.

DSC_1141

Det känns som att jag har skrivit flera gånger att Lillan varit gnällig. Har jag skrivit hur underbar hon är 99.9% av tiden? Det hör till ovanligheterna att man inte möts av ett stort leende när man tittar på den lilla tjejen.

Jo, jag har det bra nu.

Småbarns-idyll?

Idag har det varit en rätt jobbig dag. Pappsen har börjat att jobba igen efter semestern och det är inte alltid enkelt att vara hemma med två små barn. Och vädret underlättar inte heller.

Jag och barnen tänkte gå ut på morgonen och plocka hallon till frukostfilen, men Barnet vände i dörren när han kände hur kallt det var. Jag tog på mig långbyxor och långärmat men frös ändå, och fingrarna var stelfrusna när jag kom in. Mitt i sommaren! Nä, nu börjar det faktiskt att bli tråkigt. Barnet har till och med slutat tjata om att åka och bada och jag vet inte om det är skönt eller sorgligt? Idag har han mest suttit och tittat på Byggare Bob.

Tanken var att jag skulle städa och röja idag, och att jag skulle börja få fason på Lillans mat- och sovtider. Det skulle bli ordning på torpet nu när jag var ensam hemma! Så blev det inte alls. Lillan är så väldigt lättdistraherad nu, både när hon ska äta och när hon ska sova och Barnet lyckades störa henne vid varje tillfälle.

Fast, till skillnad mot före sommaren, så gjorde han det inte med flit. Då var han fortfarande så till sig över sitt lillasyskon att han inte kunde behärska sig i närheten av henne. När jag satt med henne i soffan for han runt som en vettvilling runt oss tills han råkade slå emot henne eller tills jag blev arg. Men hur mycket jag än sa åt honom så lyssnade han inte, han var så i gasen. ”Försiktig” var ett ord som han inte verkade förstå. Det var jättesvårt att veta hur jag skulle hantera syskonen utan att väcka avundsjuka och känna att jag räckte till för båda.

Nu är han mycket mer hänsynsfull och förstående, och det märks att de båda tycker om varandra. Han tar med henne i sina lekar, pysslar med henne, vinkar till henne, pratar med henne och leker att han matar henne. Och hon är själaglad över hans uppmärksamhet!

Idag när jag ammade henne visade han sin uppskattning bland annat genom att slå ett par klossar mot varandra och sjunga en egenkomponerad sång för henne. Lillan som knappt kan äta om kylskåpet surrar just nu! Nä, det gick åt skogen med rutiner idag, kan man säga. Till slut fick jag ta barnen och åka hemifrån för det blev bara stökigare ju längre vi var hemma. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som inte var bra idag, men det räcker så. Eller, jag kan tillägga att jag har nackspärr också.

Fast vi kom ut och plockade bär idag i trädgården. Det började lite gemytligt med Lillan nöjd i sittern och Barnet som hjälpte mig att plocka. Sen kom odören av liksvamp, det måste ha legat nån mitt inne i buskarna och ruttnat men jag hittade den inte. Barnet ledsnade förstås rätt snart och tog hinkarna till sandlådan istället. Jag plockade en stor skål med röda vinbär och övergick till de svarta. Barnet började, som alltid när det blir tråkigt eller nåt går emot honom, längta efter ”paaapppaaa!

Sen lekte han bra ett tag tills jag hörde ett:

”Oj då!”

Då hade han provat att hälla över mina röda vinbär i en sandig liten bytta. Den var såklart alldeles för liten så bären svämmade över och rann ut både i sandlådan och i gräsmattan. Vi blev nog ungefär lika besvikna både han och jag, tror jag!

Till slut hade vi passerat lunchdags med en hel timme och istället för att känna mig som en duktig mamma som plockat bär med barnen fick jag gå före med mina hinkar och skämmas medan han släntrade bakom och ropade efter ”paaappaaaa!

Grannarna måste tro att jag är världens sämsta mamma så mycket som den pojken ropar på sin pappa när vi är ute!

Men Lillan var ganska nöjd och när Barnet fått tio kalla köttbullar till lunch gav jag mig själv en liten klapp på axeln, jag menar, han kunde ju fått gå utan mat helt – det hade ju varit mycket värre.

Nu när vi alla är hemma och barnen sover känns det bra igen.

Och tittar man bara på dagens foton hade jag kunnat lura vem som helst till att tro att vi haft en toppendag i våran småbarnsidyll.

DSC_1102

Matilda


DSC_1112

Sockerärtor


DSC_1114

Broccoli-plantorna blir stora!


DSC_1117

Tomaterna i växthuset börjar att bli röda.


DSC_1111

Det börjar komma bönor.


DSC_1106

Barnet hjälper till att plocka.


DSC_1107

Det är inte svårt att plocka när det finns så mycket vinbär.


DSC_1109

Till slut gav jag mig med detta.

Vid mitt staket

DSC_1098 DSC_1095

Jag är så väldigt glad över att vi har ett staket. Det är lite typiskt eftersom jag inte gillade det från början. Jag insåg ju att vi behövde ha något som förhindrade att våra barn rymde ut på vägen, men trodde inte ett staket skulle se så snyggt ut.

Nu tycker jag att det är jättefint! Det ramar in, och istället för att stänga ute – som jag tänkte mig det först – tycker jag mer att det hälsar välkommen. Här bor vi, varsågod och kliv på. Det blir en tydligare entré.

DSC_1097

Mest förtjust är jag förstås eftersom jag fått ännu ett ställe att odla på. Växter mot staket är ju fantastiskt vacker!

Från början satte jag tulpaner, påskliljor och krokus. Sen fyllde jag på med förgätmigej, malva, prästkrage, pioner, stora blåklockor och jättevallmo.

IMG_6715

Sen såg jag den här bilden.

Då blev jag helt såld på att ha en ros på insidan av staketet, även om jag aldrig kommer att få det så magnifikt som på bilden.

Men nu har jag ändå en egen Stanwell perpertual som snart påbörjar sitt andra blomningsflor. Snart ska den få en roskompis. Rosor som kryper fram mellan spjälorna på ett staket är ju oslagbart! Särskilt när de doftar mycket så att doften välkomnar en hem. IMG_6716

DSC_1091

Ännu liten och ny, men den har växt mycket nu i blomningspausen.

Jag har också funderat på om jag på nåt sätt kan få till en rosenpergola över grinden, men för tillfället nöjer jag mig med en kruka med luktärtor bredvid den. Även de doftar ju fantastiskt och när de står precis vid grinden behöver man ju inte ens ta en omväg för att sniffa på dem. Jag längtar så mycket efter att de ska börja blomma!

Morgonturen i trädgården

Det är så trivsamt att pigga upp sig med en runda i trädgården på morgonen och se över vad som blommar och insupa lite energi.

Jag tyckte om min trädgård från första stund, men ändå tycker jag mer och mer om den. Även blommor som kändes lite trista i början har mer fått komma till sin rätt nu. Och när man har så många blommor så måste ju inte alla vara favoriter, de får rum ändå.

Lavendelrabatten var inte så rolig när vi hade den stora häckoxeln bakom den, men när den är borta är den mycket elegantare! Och mellan dem svävar alunroten, som jag funderat på att flytta många gånger. Jag tycker att bladverket är alldeles för mörkt. Men den är fin när den blommar.

 

Rosen New Dawn blommar vackert vid torpet.

Den doftar inte så starkt, men väldigt gott. Som en riktig ros.

 

Min nya okända ros har blivit en riktig skönhet och en ny favorit. Den blommar och blommar! Jag tyckte inte så mycket om den när den var gul, men nu har den gått över i aprikos och rosa och när knopparna är helt utblommade doftar de ganska starkt.

Den okända rosen är verkligen fin och verkar trivas bra. Jag undrar vad det kan vara för sort?

 

Vid pergolan blommar klematisen. En med riktigt stora, sammetslena blommor och en med lite flikigare blomblad.

Det är en fin plats på jorden vi har. Pappsen och jag.

 

Slapparmåndag

Idag har det varit en slappar-måndag. Vi har levt på knäckebröd i en vecka nu eftersom jag vare sig hunnit handla eller baka under veckan som varit, så jag började dagen med att baka bröd. Det blev mina nya favoriter linfröbullar. Dessa kan jag tipsa om ifall man gillar lite grövre bröd. Jättegoda!

Recept på linfröbullar

Vi fick trevligt fikabesök på förmiddan och sen har jag snöat in mig på rosor ett varv igen. (Idag har jag läst på om Mme Plantier, Duchesse de Montebello och Climbing Bonica. Kanske är de bättre staketkompisar till min Stanwell perpetual?) Foton från Google.

Mme-Plantier2

Mme Plantier.

Duchesse de Montebello

Duchesse de Montebello

Bonica climbing

Bonica climbing

Om man följer mig på Instagram och tycker att jag lägger ut mycket trädgårdsbilder ska man veta att jag håller igen så mycket jag bara kan! Jag skulle kunna vräka ut det mångdubbla, om jag inte trodde att folk skulle tröttna (ännu mer) på mig då. Det är så fantastiskt nu när allt slår ut och blommar!

Pappsen och Barnet har grejat i garaget idag och jag och Lillan har hängt inne på eftermiddan. Jag plockade ner Barnets gamla bebis-leksaker från vinden till Lillan och hon blev väldigt ihärdig och ville känna och bita och suga på dem och grät så fort hon tappade dem. Lite vilja och humör har hon allt!

Annars är hon en så väldigt enkel och glad tjej. Vi låg på stranden både i lördags och i söndags och hon låg på filten under parasollet, sparkade och var glad. Det är så underbart med en nöjd tjej! Jag riktigt njuter av denna sommar!

Och här kommer en del av alla trädgårdsbilder som jag försökt att inte pracka på de som följer mig.

IMG_6707IMG_6714Jag fortsätter att fascineras över min nya ros, Winchester Cathedral. Jag hoppas att den fortsätter att trivas i min trädgård, i så fall ska jag köpa ett par till så att jag får en grupp.

IMG_6729IMG_6730Flammentanzen är en vanlig ros och anses kanske lite tråkig. Nog är det trist att den saknar doft, men annars blir jag lycklig när den slår ut. Den är en sån vacker och trofast ros!

IMG_6736IMG_6722Och detta blev resultatet av min ”röda” ros av okänd sort. Tur att den bara kostade 40 kronor. Men blommorna är vackra och svagt doftande.

IMG_6715Vid vårat nya staket blommar det inte alls så mycket som jag hade hoppats. Mycket av det jag har planterat har vissnat, annat har blivit offer får Pappsens trimmer. Men det som blommar pryder sin plats.

IMG_6679Rosenprakttryn som fanns när vi flyttade in kom också mer till sin rätt när den fick ett staket bakom sig.

IMG_6724Pionerna doftar så gott nu. Det fanns fyra stycken när vi flyttade in, nu har jag utökat dem till elva. Kanske har jag en gång lika många som min moster har i sin trädgård? Där fick jag verkligen se hur vackert det är med enkla pioner.

IMG_6612Näckrosen blommar i tunnan.

IMG_6735Och bakom tunnan slog klematisen och johannesörten ut i dagarna.

IMG_6668Stjärnflockan sprider sig villigt.

IMG_6723Liksom de stora blåklockorna.

IMG_6734Sommarblommor är fantastiska. Jag satte några överblivna exemplar i zinkfatet och det såg verkligen spensligt och fattigt ut. Nu några veckor senare svämmar det nästan över.

IMG_6664

Och i grönsakslandet växer det också fint. Nu måste väl den tidiga potatisen gå att skörda snart?

Ros-biten!

Idag är det rosens dag! Jag har tidigare i mitt liv hävdat att jag inte är så förtjust i rosor. De är så anspråksfulla och liksom lite stolta av sig. Jag är ju mer en rödklöver-tjej.

Fast nu börjar även jag känna att jag fascineras av dem. Deras doft, skönhet, historia… Och de behöver ju inte vara så knepiga, om man väljer en härdig och frisk ros som står på en bra plats i trädgården. Jag, som så  många andra, verkar ha blivit rosbiten! Riktiga rosälskare kan ju ha flera hundra olika rosor i sina trädgårdar. Jag har sju. Fyra sorter fanns från början och jag har planterat tre nya. Men det finns många fler på min måste-ha-lista!

Vid torpet växer klätterrosorna Flammentanz och New Dawn.

20140711-205529-75329489.jpgDSC_078120140711-205850-75530801.jpgVid den omgrävda dammen växer rabattrosen Nina Weibull.20140730-130111-46871261.jpg

Det finns också en marktäckande ros som jag tror är en Heidetraum. Den växte i en rabatt som vi har grävt igen, jag har försökt att flytta den och den verkar överleva.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto från Google

I höstas köpte jag den vita engelska rosen Winchester Cathedral som precis börjat att slå ut.

DSC_1085DSC_1087Vid staketet satte jag i våras den ljusrosa doftande Stanwell perpertual som äntligen börjat att blomma.

DSC_1091

I höstas köpte jag också en röd klätterros av okänd sort. Den slår snart ut och jag är så spänd på hur den kommer att se ut!

DSC_1083

Sen har jag som sagt många rosor som jag verkligen gärna vill ha till min trädgård. Vissa har jag drömt om i många år, andra är nya favoriter. Gemensamt för alla är att de doftar. Jag vill ha en doftande trädgård! Samtliga av följande bilder kommer från Google.

Den aprikosa busk-/klätterrosen Ghislane de felingonde är en gammal favorit.

ghislane.phpDe röda sötnosen Single Cherry kan jag nog inte motstå.

singlecherry

Rabattrosen Astrid Lindgren är väl ett måste i en svensk trädgård?

Astrid_Lindgren_10_3

Eller den härdiga, vackra rabattrosen Peace?

Peace.jpg

Den vitrosa Louise Bugnet är en omtyckt ros som även jag längtar efter.

loiusebugnet

Den rosa buskrosen Mme Boll skulle göra sig fint bredvid min Stanwell vid staketet.

rose-mme-boll_rosa-mme-boll2

En sött doftande honungsros är också stort vill ha!

honungsros

Idag har jag alunrot mellan mina lavendelplantor. Jag skulle mycket hellre ha den marktäckande rosen the Fairy!

The-Fairy

Det finns många fler rosor som jag drömmer om, men detta är några av topp-favoriterna!

Imorgon får jag ännu en ros som jag längtat efter. En ros från min moster som växte i min mormors trädgård och som även finns i mitt barndomshem och hos min mamma.

Har du någon favorit-ros eller måste-ha-ros?

Lupiner!

Idag har vi plockat lupiner. De är verkligen vackra så här års där de målar landskap och dikesrenar i pastell. 

Lupinerna är rätt nya i Sverige, de blomsterlupiner som växer längs vägarna kommer ursprungligen från Nordamerika och kom till Sverige i slutet av 1800-talet.

De är verkligen invasiva och nu har man börjat höra röster om att de breder ut sig för mycket. De håller på att konkurrera ut våra svenska ängsblommor och är ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Visst är det ljuvligt med stora fält med lupiner, men det är också enastående vackert med dikesrenar fyllda av en massa olika små blommor. 

Min pappa slog alltid vägrenarna hemma när jag var liten, då mejade man ner högväxta blommor, som till exempel hundkex, som annars skulle ta över vägrenen. På våran lilla grusväg kunde jag därför plocka ett myller av blommor i mina buketter; gulmåra, vitmåra, rödklöver, vitklöver, harklöver, johannesört, blåklocka, rölleka, prästkragar, kärringtand, gulvial, kråkvicker… Listan kan göras ännu längre!

Nog är det synd om de ska försvinna, så lupiner tycker jag att man kan plocka mycket stora mängder av med gott samvete! Eftersom lupinerna är kvävefixerande gör de dessutom marken alldeles för näringsrik för ängsblommor, så när lupiner har tagit över en växtplats kan inte ängsblommorna komma tillbaka även om lupinerna skulle tas bort.

Pappa gjorde nog rätt som slog den där vägrenen framåt sommaren, även om jag blev arg på honom när jag var liten. Det blommade ju alltid som bäst just då.  

     

    

En dag när allt går snett

Jag vet ju att man inte bara ska ta av sig byxorna så där.
Det är som att böna och be om att någon ska kliva in genom dörren.

I torsdags var det en jobbig dag. Solen värmde men barnen var inte nöjda så det slutade med att vi mest satt inne. Vi var bara ute ett kort varv, kastade av oss jackorna, blåste såpbubblor och försökte påta lite. Annars var det en sån där dag när man bara slänger allt omkring sig, leksaker yr och mat kladdas runt, påsar med bajsblöjor åker ut genom dörren och man hinner inte städa upp någonting.

Mitt i kaoset tänkte jag:

”Jag kör lite zumba.”

Nog tvekar jag ett ögonblick, men sen hivar jag av mig brallorna och slänger dem all världens väg. Här ska svettas!

Barnet och jag dansar några minuter, sen skriker Lillan så jag sätter mig i soffan och matar henne.

Samtidigt går min granne upp mot vårat hus. På uppfarten är allt huller om buller. Trädgårdshandskar och våra jackor ligger på marken, såpbubblorna ligger kvar och komposthinken och ett par vaser med vissna blommor står på trappan. Mot ytterdörren lutar en blöjpåse med bajsiga tvättlappar som blygt sticker fram som en krans med med hemorrojder runt knuten.

Ringklockan fungerar inte. Han har visserligen aldrig varit inne i huset förut, men nu kliver han in i hallen och ropar:

”Hallå!”

Svettigt drar jag Lillan från bröstet så plötsligt att hon börjar skrika.

”Var det något som lät?” undrar jag förskräckt medan jag förtvivlat ser mig om efter mina byxor.

”Farfar!” ropar Barnet och skenar ut i hallen, men vänder bestört tillbaka.

Grannen fortsätter in.

”Hallå!” ropar han igen medan han passerar klädkartonger i hallen, en otorkad köksbänk, diskbänken full av disk och mina byxor som på golvet.

”Vänta lite!” ropar jag.

Men han fortsätter in i vardagsrummet. Barnet ligger hopkrupen av skräck vid tv-bänken, Lillan illtjuter och, som grande finale – sitter jag byxlös i soffan.

Jag är genomsvettig, men har lyckats dra åt mig en tröja som döljer lite av låren. Pressat framför jag ett:

”Hejhej!” medan jag valsar runt Lillan med överkroppen. Underkroppen rör jag inte.

Han vill lämna en sak till Pappsen, men eftersom jag sitter som gjuten i soffan och inte reser mig får han gå hem igen.

Han verkar skämmas.

Jag skäms så mycket att jag inte kan sitta still.

Men vad ska man säga, det var en dålig dag helt enkelt. En sån där dag när allt går snett.

Jag biter ihop. Nu kan det bara bli bättre. Mitt i kaoset ställer jag mig och gör blomkålssoppa – fast jag inte orkar och fast det är för fint väder för soppa.

När soppan är färdig kan jag inte få loss mixern. Till slut tar jag i ordentligt, men istället för att lossa mixern lyckas jag skruva isär den och den kokheta soppan sköljer över mig. Det bränner som eld där den heta röran klibbar fast mot kläderna. Till och med på fötterna får jag knallröda märken. Köket är en enda sörja, det är soppa på golv, väggar och skåp. Jag har brännblåsor på armen och middagen är förstörd.

Resten av kvällen sitter jag med en ärtpåse mot underarmen och känner mig ledsen. Endast ett mejl lyckades muntra upp mig något.

”Ditt ostogram är på väg!”

  

Ett av mina märken. Förstås är det mycket värre i verkligheten.