Etikettarkiv: Familj

Pappskallen

Publicerad den av

5

Det här tror jag (hoppas jag) att fler känner igen sig i. Ögonblick där man är mer eller mindre heltokig (lyset tänt men ingen hemma, inte alla hästar i hagen, inte den skarpaste kniven i lådan, hjulet rullar men hamstern är död, När Gud delade ut förståndet stod jag sist i kön, inte alla pommes på tallriken, hissen går inte ända upp osv… svårt att sluta).

Det är som att man har en mindre utvecklad del i hjärnan, en Pappskallehjärna, som försöker ta över ibland.

Jag har många exempel på när den har lyckats tränga sig fram.

Förr när jag åkte mycket buss kunde jag gå hemma i godan ro på kvällen för att plötsligt bli iskall, jaga upp mig och tänka ”Tänk om jag gick på fel buss? Tänk om jag inte kommit hem än!”

När jag kör bil kan jag plötsligt bli nervös och undra vart jag lagt bilnycklarna.

Pappskallehjärnan kan även ta över i kön på posten. När jag står och väntar på att få hämta ut paket kan jag inte för allt i världen komma på vad jag har för nummer på mitt postfack. Jag skäms och tänker att jag får vända hem igen. Men så kommer jag till min lättnad på det – jag har ju inget postfack!

Eller när jag ringer till någon, pratar, lägger på och sen undrar om jag har slagit fel nummer.

linafunderar

Det har höjts röster om fler bilder på mig själv på bloggen så här kommer en där jag kuckilurar. ”Ringde jag rätt egentligen???”

Jag kan också ha varit ute och gått i skogen på dagen och när jag lägger mig på kvällen ligger jag och undrar om jag har gått vilse.

DSC_0066

Jaha, är jag här nånstans eller har jag kommit hem?

Som tur är är det bara korta ögonblick av nervös förvirring innan Pappskallehjärnan drar sig tillbaka och jag inser hur dumt jag tänkt.

Men tänk om Pappskallehjärnan tar över helt en dag. Usch, vilken jobbig typ man skulle bli.

(Gå hemma med lamporna tända och tv:n på, men när Pappsen ska börja laga mat slår man honom i huvudet med kaveln och fräser ”Lägg av! Det är strömlöst!”)

kavel

Nu har du satt din sista potatis.

Bästa köpen i Ullared

Publicerad den av

5

Igår var jag i Ullared med syrran och ena svägerskan. Det var uppstigning klockan 3.30 och jag såg så pigg och fräsch ut i morgonspegeln att jag nästan ville ta en bild på mig själv. ”Jaså, detta är min melodi” hann jag tänka innan ögonen började hänga som sladdlampor.

Jag är inte i Ullared så himla ofta och när jag väl är där är jag en sån där tråkig typ som är klar efter ett par timmar. Men det beror förstås bara på att jag är så strukturerad i mitt handlande. Man får börja med damkläder och avsluta med att tränga sig runt med en liten korg på kroppsvård och rengöring. Korgen får man springa fram och tillbaks och tömma i vagnen som tryggt står parkerad vid hushåll.

Här är några av godbitarna från gårdagen.

Aprikosa jeans stod med på inköpslistan.

Aprikosa jeans

Det blev förstås en del till Bäbisen. Jag köpte en solhatt också men den grät han så fort han hade på sig. Sen testade vi kepan och då lyste han upp som en liten sol. En keps-kille alltså.

Leksaker

Och med detta tårtfat kommer jag att kunna göra hur fula tårtor jag vill. Det kommer ändå att se fantastiskt ut.

Tårtfat på fot med lock

Jag införskaffade en liten groda till dammen som godmodigt väntar på att snön ska smälta.

Prydnadsgroda

Rosor, rosor, rosor! I detta hemmafru-förkläde kan man inte misslyckas med bullbaket.

blommigt förkläde

Och så lite kvällsnöje. Äntligen blev det våran tur att se Breaking Dawn part 2.

breaking dawn

Ikväll tar vi Hypnotisören.

Om Mammsen själv får välja.

Inbjudningskort till dop

Publicerad den av

2

DSC_1422

DSC_1425 - Kopia

Så här blev inbjudningskorten till Bäbisens dop. En bild på huvudpersonen på framsidan och så lite klipp och klister, häftkuddar och tingelitangel från Panduro hobby.

Folk blev väldigt glada och inspirerade av dem. Bäbisens farfar tyckte till exempel mycket om kristallstickersen som jag hade inuti korten och på kuverten. Dem ska han prova att ha på fiskekroken nästa gång han metar.

Det kommer nog att bli finfint.

Nu lämnar vi Bäbisens allra första hem

Publicerad den av

4

Nu är det dags att ta farväl av det gamla huset. Det gör jag med en liten klump i halsen. Vi har trivts väldigt bra där, precis intill skogskanten och allt som har hörts i trädgården har varit fågelsång. Men det som egentligen är jobbigt är att det är Bäbisens allra första hem som vi lämnar.

Här gick jag med min stora mage och kände Bäbisens rörelser. Här kom vi hem från BB, tafatta och nervösa med våran nya familjemedlem.

magen

Världens finaste Bäbis i magen

Här gick vi varv efter varv runt i huset för att trösta och lugna lilla Bäbisen när han hade ont i magen eller när han inte kunde sova.

Här har vi sett hans första leende, lyssnat till hans allra första skratt.

Idag torkade jag bort hans handavtryck från spegeln i hallen. Där har vi stått så många gånger och busat med varandra och han har skrattat av förtjusning slagit med händerna mot glaset.

Det kommer vi aldrig mer att göra.

Idag skurade jag sovrummet där vi tillbringade de första nätterna med täta amningspass och där vi förvirrade vaknade av ilskna barnskrik. Och nätter på senare tid där vi vaknat av Bäbisens mjuka joller och av en len hand som försökt att stryka oss över kinden.

20121219_065124

Här har vi delat den första tiden med dig.

Det enda spår som fanns kvar av Bäbisen idag var en av hans små strumpor som blivit glömd under sängen.

20130325_110900

En strumpa som saknar sin Bäbis.

Den såg så liten ut där den låg. Så ensam utan sin Bäbis.

20130325_110917

En ensam och glömd liten strumpa i Bäbisens allra första hem.

Jag lät den ligga kvar, den fick Pappsen städa bort.

Dragen vid näsan

Publicerad den av

4

Det känns som att jag har blivit helt skallig på sista tiden. Graviditetshormonerna gör ju så att man nästan inte tappar nåt hår alls och när de klingat av tar man igen allt man borde ha tappat tidigare. På ganska kort tid!

Men ändå, inte var jag så här tunnhårig innan jag blev gravid?

Nä, visst ja vi har ju den här lilla boven i dramat. Det är ju han som sliter loss hårstrån så snart han kommer åt.

DSC_1313

Bäbisen är stark och rycker och drar i allt han kan.

DSC_1314 - Kopia

Och jag som trott att jag bara inbillat mig när jag tyckt att näsan sett ovanligt lång ut!

Det är väl som de säger. Kroppen blir inte blir densamma efter att man fått barn.

Fina fisken

Publicerad den av

7

Nu känner jag att jag har kommit igång ordentligt med flytten. Pappsen har ju hållt på länge och planerat kök, köpt verktyg och renoverat. Jag har inte gjort så väldigt mycket. Jag har visserligen varit inne i tänket ett tag, försökt organisera så att flytten ska gå så smidigt som möjligt. Ett exempel är att jag istället för att använda många olika schampoflaskor samtidigt har hållt mig till en enda. På så vis har jag gjort slut på dem en i taget så det inte ska bli så många att packa. Hittills har jag blivit av med två flaskor. Det är ändå väldigt bra.

Men igår började jag köra flyttlass. Oftast får jag göra det när Bäbisen sover och Pappsen har kommit hem på kvällen för det går inte att få så mycket gjort när jag har hand om honom (Pappsen alltså). Har hunnit några vändor nu.

Och så har jag knytit an med grannarna. Sånt är också viktigt. Igår fick jag till exempel en gädda av grannkarln.

Det känns som att jag får gäddor ganska ofta när folk ska vara trevligt mot mig. Är det vanligt? Hör det till god sed att ge bort en gädda då och då eller är det bara till mig? (”Här kommer jag med den obligatoriska gäddan!”)

Visst har det hänt att jag fått strömming och en och annan gös också men oftast blir det gäddor. Jag kanske ser ut som en liten gädda, kan det vara därför (eller liten och liten, i såna fall skulle det vara en ganska så stor gädda!)

Men om de går på utseende när de skänker sin fångst är det ändå tur att det är jag som får fisken. Skulle de ge den till Pappsen skulle vi bara få blobfish. Och den är väl utrotningshotad?

image_thumb[1]

Idag rev vi ut köket!

Publicerad den av

3

Idag har varit en rolig dag! Större delen av min familj har varit och hjälpt till att riva ur köket i nya huset. Skoj när alla står och bänder och sliter och åstadkommer så mycket! Mamma hade med kaffe och muffins som vi fikade på i uterummet. Bra med en hjälpsam familj!

Syskonbarnen trivdes också. Det är härligt med barn, de ser saker ur en annan synvinkel och hittar skatter överallt. Titta här bara! Draperiet som vi rivit ner – det var ju som en massa jättelånga halsband i vackra färger! Det ville de hemskt gärna ta med hem! Det tyckte deras hjälpsamma morbror också att de skulle göra.

draperi - Kopia

Bäbisen tycker också om sitt nya hus. Mycket spännande att titta på! Det verkar alltid hända nåt skoj där, tycker han. Betydligt mer livat än att bara sitta hemma och glo på Mammsen hela dagarna. Varför har vi inte gjort sånt här kul varje dag?

DSC_1251 - Kopia

Och så här såg köket ut på eftermiddan idag. Sen försvann fläkten också.

kök

Så nu blir det en slapparkväll med ett glas vin till andra chansen efter dagens slit. (Okej, jag har inte slitit mycket idag, mest burit på Bäbisen och tryckt i mig några muffins och en del tårta. Och nån kaka här och där. Men det kan vara nog så krävande för en avdankad mamma.)

Första dagen i nya huset!

Publicerad den av

10

Idag fick vi tillträde till nya huset! Tjoho, så kul! Jättekonstigt att vi äntligen har vårat alldeles egna hus! Och skönt!

Vi var hos mäklaren imorse och gjorde klart köpet. Och vi skötte oss väldigt bra, undertecknade allt på precis rätt ställen. Jag kände mig så nöjd att jag nästan började leta efter en skål med små gummidjur och bokmärken som jag skulle få välja bland. Jag hittade ingen men mäklaren önskade oss i alla fall trevlig helg. Lite tidigt tyckte jag eftersom det bara är måndag, men jag låtsades som att det regnade.

Sen kom svärfar med tårta för att gratulera oss till köpet.

DSC_1229 (2)

Katterna har också fått bekanta sig med huset. De följde med mig och barnvagnen. Rut kände sig rätt framåt men Matilda var nära att vända hem flera gånger.

20130228_121059

Väl på plats var Rut riktigt hemtam. Efter ett tag kunde jag inte hitta henne i trädgården men till slut hörde jag att det jamade uppe i pergolan.

20130228_124735

Sen slank hon in genom dörren och utforskade själva huset också. Rut har alltid älskat trappor som man kan kika fram genom. Det har hon saknat!

ruttrapp

Stackars Matilda låg gömd under häcken hela tiden och vågade inte komma fram. Vi fick inte med henne hem utan får ta en vända till huset nu ikväll och se om vi hittar henne.

Sen var det dags att börja med renoveringen av köket! Rörmokaren kom och kopplade ur vattnet (så fint att han kunde komma fast det är lördag, tänkte jag) och Pappsen började montera ner de gamla skåpen.

Det här är våran före-bild. Får se hur lång tid det tar innan vi kan åstadkomma en efter-bild…

DSC_1249

Ett oväntat besök

Publicerad den av

14

Igår var vi på IKEA och beställde nya köket. Lyxigt! Det var en del folk för att vara en vardag och det verkar som att alla köper nytt kök nu! Det tog tid innan vi fått hjälp och eftersom vi hade en tid att passa blev det stressigt.

När Pappsen var i kassan passade jag på att springa i förväg och byta blöja på Bäbisen. Det kändes jäktigt och Bäbisen var inte direkt samarbetsvillig. Då händer nåt som jag verkligen avskyr! Någon drar tag i dörren och rycker hårt och hektiskt flera gånger innan den ger upp och går till nästa toalett.

Hallå! Kan man inte göra det med lite finess? Om man inte ser om det är rött, kan man inte titta genom dörrspringan och kolla om det ändå ser låst ut innan man känner på låset? Och om man verkligen inte kan avgöra om det är låst eller inte, ta lite försiktigt i dörrhandtaget – men snabbt som ögat avbryta om man märker att det är låst. Inte gå fram som nån slags stridsmaskin.

Jag är en mycket lugn och fridsam människa men ibland är stubinen kort. Jag är precis klar med Bäbisens blöja och far ut med honom i famnen, ser Pappsen en bit bort och med en arg min låtsas jag tokrycka i ett dörrhandtag och pekar frågande på de andra dörrarna. Pappsen förstår att jag undrar vilken toalett stridsmaskinen gått in i och pekar på dörren bredvid.

”NU SKA HON FÅ IGEN!” mimar jag och rycker resolut tag i dörrhandtaget med full kraft.

Och den arma människan har inte låst dörren!

Men jag tror att budskapet gick hem..

CA390114_toa

Ganska tydlig skylt men saknar ändå instruktion om att inte rycka i dörrhandtaget.

Tankar om tankar

Publicerad den av

3

passat

Igår åkte Pappsen och jag och handlade. Vi fick ta varsin bil eftersom Pappsen skulle bli kvar i stan. I vanlig ordning var det slut på bränsle i båda bilarna.

Jag gillar inte riktigt att tanka. Jag måste alltid tanka på samma mack och komma in från samma håll. Inte så att jag är dålig på att tanka eller så utan det har med mitt lokalsinne att göra. Där centrum för lokalsinne borde sitta i min hjärna har jag bara en kal fläck. Eftersom jag inte kan tänka avstånd eller vända på saker inne i huvudet har jag lite svårt för att lista ut på vilken sida tanklocket sitter och hur jag då måste ställa bilen.

Idag stod det en bil i vägen så jag kom in från fel håll! Men tänker ändå att det här ska nog gå bra – och parkerar glatt med tanklocket utåt. Pappsen skrattar och gestikulerar och jag försöker svänga runt. Kommer inte runt. Backar. Kör fram. Backar. Kör fram. Backar. Kommer runt. Och står nu nöjd och glad på andra sidan. Men vad nu?? Tanklocket är fortfarande åt fel håll!

Det skulle kunna vara så att det finns någon på mackområdet som inte sett min tabbe. Om det inte vore för Pappsen förstås! Han står vid pumpen och skrattar så högt och så vilt att han slår sig för knäna samtidigt som han gestikulerar så stort han kan. Men jag förstår ändå inte hur jag ska göra!

När jag kört runt pumparna (och backat och kört fram och backat och… krånglat) fyra gånger och mackägaren ställt sig i dörröppningen och kliat sig bekymrat i huvudet är jag nära att ge upp. Jag är på väg att gå ur bilen och låta Pappsen parkera, men känner att jag inte vill visa mig till allmän beskådan. Som genom ett under lyckas jag faktiskt komma rätt sen. Och så sitter jag med hettande kinder och försöker sjunka ner genom sätet medan Pappsen, fortfarande gapskrattandes, tankar åt mig.

Men när Pappsen går in och betalar (jag har redan gjort en rivstart och gett mig iväg) tar han mig ändå i försvar.
”Det blir så förvirrande för henne, vi har ju två bilar och tanklocket är på olika sidor på dem.”

Ha! Som om jag nånsin skulle köra Pappsens bil! Jag gillar inte riktigt att köra andra bilar. Jag måste alltid köra samma bil och ha sätet inställt på precis samma sätt. Inte så att jag är dålig på att köra bil eller så utan det har med mitt sinne för dragläge att göra. Där centrum för dragläge borde sitta i min hjärna har jag bara en  kal fläck.

Men det är en annan historia.