Vad är det med karlar egentligen? När det ska handlas mat, vem är det då som tar på sig spenderbyxorna? Vem är det som springer lite före vagnen och med ett glatt bräkande slänger i alla möjliga delikatesser och som alltid kommer hem med ”överaskningar” (chips och blue-ray-film) när han får handla själv?

Men vem är det sen som klagar och undrar varför det går åt så mycket pengar till matkontot? ”Va! Går det åt så mycket pengar till MAT? Det kan väl inte stämma – det här kan inte vara normalt!” Och så får JAG dåligt samvete eftersom det är jag som har huvudansvaret för maten. Och så lagar man linsgrytor var och varannan dag för att komma billigare undan. Men blir han gladare för det?

Nä, när det är dags att planera matsedel – då är alla besparingar glömda!

”Jag tänkte att vi kunde laga nåt gott till din namnsdag. Vill du ha nåt särskilt?” frågar jag Pappsen.

”Ja.. oxfilé kanske?”

Oxfilé! Jag hade snarare tänkt mig nåt i stil med tacos eller baconlindad kycklingfilé.

Men ska vi bjuda folk på middag, ja då snålas det igen. Då går han med motspjärniga steg en bit bakom vagnen och försöker hålla priset nere. ”Nä, det där kan de vara utan! Nä, så mycket går de inte åt! Det räcker med ett paket!” säger Pappsen och plockar ur.

Fast sen när gästerna är på plats, då slås det minsann på stort igen.

Ett typiskt exempel är till nyår förra året (ja, det var länge sen vi bjöd hem folk på middag!). Vi var på systemet och skulle köpa nåt mousserande vin till välkomstdrinken. När jag lägger flaskorna i korgen tappar Pappsen hakan. ”Fyra flaskor? Så mycket går det inte åt! Det räcker med två!” protesterar han med vilt uppspärrade ögon. ”Nä, men det måste vara minst tre för att det ska bli varsitt glas.” säger jag. ”Jaha, ja tre flaskor då. Det ska inte bli nån påfyllning!” deklarerar Pappsen bestämt och ställer tillbaks en flaska.

På kvällen när den första gruppen gäster har anlänt serverar jag alla varsitt glas, (själv tar jag bara ett halvt för att vara säker på att det ska räcka). Medan jag börjar smutta lite sväljer Pappsen sitt vin i en enda klunk. ”Vilka vill ha mer?!” ropar Pappsen medan han fyller på sitt glas till bredden. Förstås vill de ha påfyllning och medan Pappsen generöst fyller på så måste JAG komma som en riktig snåljåp och gnälla ”Nä, det går inte! Då räcker det inte till de andra gästerna… man får bara ta ett glas var…”

(Usch! Så sur jag blir när han ställer mig i en sån sits. Jag vill verkligen inte framstå som den snåla typen.)

”Inte då!” säger Pappsen och fyller på de andras glas också.

Mot alla odds så räckte vinet ändå eftersom oväntat  många ville ha alkoholfritt.

Man kan hoppas att det var sista gången jag lyssnade på Pappsen i ett sånt läge. Men förmodligen inte – karlar har en nästan övernaturlig förmåga att låta övertygande, fast de ofta inte vet vad de pratar om!