Etikettarkiv: Mamma

Varför älskar alla Pippi idag?

Publicerad den av

6

Barnet är så förtjust i Pippi Långstrump! Han har precis fått en ny Pippi-film, ”Pippi på rymmen” (eller ”Pippi i rymden” som han envisas med att säga), och den skulle han nog kunna se från morgon till kväll om han själv fick bestämma!

Det känns som att alla ungar älskar Pippi idag. Hon är tuff, modig, stark och självsäker. En fantastisk liten flicka! Fast när jag var liten tyckte jag att hon var lite väl kavat. Jag föredrog den lite mer försynta Annika, och också Madicken.

Kanske känner barn idag igen sig mer i Pippi? Varje generation med barn blir ju mer ”kaxig” än den förra. Det är säkert till stor förskräckelse för många som menar att dagens föräldrar inte kan uppfostra sina ungar, men samtidigt tycker jag att det är fint att barn får en allt större roll i samhället. Barn FÅR ta plats idag. Det är en liten skillnad mot när min generation var liten och en stor skillnad mot när mina föräldrar var små.

Visst kan man komma med många pekpinnar till oss som är föräldrar idag, men det tycker jag att det är så många andra som gör. Jag känner mig jättedålig av att läsa alla artiklar om hur hemskt usla dagens föräldrar är, så det tänker jag inte ägna mig åt! Barndomen är ju så viktig och överlag tycker jag att dagens föräldrar är bra på att uppmärksamma och uppmuntra sina barn och att överösa dem med kärlek. Att låta dem vara små människor med starka viljor, en massa humör och nyfikenhet, högljudda, eller tystlåtna om de så vill – utan att försöka pressa in dem i en mall för hur man tycker att barn borde vara.

Så en stor eloge och klapp på axeln till alla mammor och pappor!

Vilken Astrid Lindgren-figur tyckte du bäst om när du var liten? Och om du har barn, har de någon favorit?

It´s a Heartache…

Publicerad den av

6

Det är verkligen inte mycket jag är ifrån barnen ännu. Tänk, när Barnet var nio månader började jag att jobba – nu är Lillan nästan åtta månader och eftersom hon fortfarande i princip helammas och bara kan sövas av mig så är jag rätt låst. Oftast tänker jag inte så mycket på det, men nu börjar det bli tråkigt att fortfarande tacka nej till allt som händer efter klockan 18 på kvällarna!

Men jag ska inte klaga, jag fick faktiskt till lite tid utan barnen häromkvällen och tog mig in till staden. Låt vara att det bara var till akuten eftersom jag hade så ont i bröstet, jag kände ändå frihetens vingar.

Jag vet inte riktigt vad bröstsmärtorna berodde på. Jag tänkte inte så mycket på det först, tänkte att det skulle dämpa sig om jag försökte varva ner och andas långsamt. Nu är det ju inte så lätt med två barn att bara gå och lägga sig på sofflocket i total tystnad och avslappning, men hur som helst höll smärtorna i sig till kvällen. Då fick jag ont i vänster underarm också, och om det var inbillning eller inte kan jag inte svara på, men till slut blev jag så orolig att jag ringde 1177 och där tyckte man att jag skulle bli skjutsad till akuten. Min snälla mamma kom och hämtade mig och så bar det iväg.

Sjukvården är toppen men jag gillar verkligen inte att åka till akuten. Det är inte ofta jag söker vård och jag kände mig mest generad, som att jag tar mig själv på jättestort allvar. Eller tänk om jag verkligen skulle få en hjärtattack, så fasligt förargligt!

Men man hittade inget på EKG och Troponin T och övriga prover man tog var också okej. Läkaren och jag trodde båda att det nog mest var kroppen som reagerade så på press och stress och så skyndade mamma och jag oss ut innan Lillan behövde ammas igen.

När jag väntade på min tur hade jag dessutom knackat på och berättat för sköterskorna att jag hade en bebis hemma som jag inte kunde vara ifrån för länge, och då lät en kille mig prata på hans tid. När jag så gick ut genom väntrummet och skulle trycka bort låset på ytterdörren ville jag vara lite artig tillbaka mot honom. Jag ropade ”Hej då!” samtidigt som jag tryckte jag på fel knapp och släckte lyset så att det blev becksvart i hela väntrummet. En snygg sorti.

Så här i efterhand tror jag mer att det bara var en muskel, ett muskelfäste eller nåt som värkte. Värken avtog men höll ändå i sig i flera dagar, och gjorde väldigt ont när jag skrattade.

Nu känns det inte något, men jag är ändå glad att jag sökte vård. Hur fånigt den än känns att ta plats så ÄR det ju så viktigt att kolla upp saker som man misstänker inte står rätt till.

PS. Jag ska aldrig mer göra narr över Pappsen och hans ångest när han är sjuk. Man blir rätt ynklig, faktiskt.

DS. Fast då räknar jag inte ”förkylning” som sjuk.

DS 2. Och inte ben som somnar heller.

De fem otäckaste rollfigurerna!

Publicerad den av

13

Jag har just läst ut en deckare av Viveca Sten. Jag har inte läst något av henne tidigare men tyckte att hon skrev väldigt bra. Men jag är så lättskrämd, sista kapitlen satt jag som fastfrusen och när jag läst ut boken vågade jag inte röra mig förrän Pappsen kom hem. Jag har alltid varit mörkrädd, när  jag går in i ett mörkt rum eller om jag går ut på kvällen när det är mörkt, är jag rädd för spöken och riktigt psykiskt sjuka personer (på det viset som de framställs i otäcka filmer), särskilt kvinnor. Det blir ju extra läskigt när något tryggt eller oskyldigt framställs som ont, som kvinnor/mammor, barn eller dockor.

När jag tänker på vilka fem filmfigurer som jag varit allra mest rädd för i mitt liv, inser jag att samtliga är kvinnor.

Jag tänkte se om det gick att lägga in foton på dessa rollfigurer här, men jag insåg att jag skrämmer upp mig själv för mycket, det är trots allt just dessa som har jagat mig när jag gått hem från bussen om kvällarna eller hastigt krupit i säng, rädd för att den som ligger under sängen ska hinna rycka tag i min fot… Jag tror att de flesta är bekanta med dessa roller ändå. Annars får man Googla på eget ansvar…

Tvillingflickorna i The Shining. Det finns väl inte något med den filmen som inte är skrämmande? Kvinnan i badkaret, Jack Nicholson…. men otäckast av dem alla är de prydligt klädda flickorna, hand i hand i korridoren. Hu!

En annan film som har förföljt mig alldeles för mycket är Djurkyrkogården. Så läskig! Döda människor som kommer tillbaka som onda. En katt, ett barn och så kvinnan som gått bakom mig med en kniv i handen alldeles för ofta – mamma Rachel i sin smutsiga och trasiga kjol.

Men ännu mer vidrig än Rachel är hennes syster. Mager och krum, elakt skrattandes och svårt psykiskt sjuk, där hon sitter instängd i sitt rum när Rachel är en liten flicka. Jag törs nästan inte tänka på henne.

En otäcking som är både mamma och psykisk sjuk samtidigt blir ju riktigt skrämmande, jag tänker på ”mamman” i Psycho. Vilken fruktansvärt obehaglig rollfigur!

Och sist men alls inte minst, den lilla flickan med det långa svarta håret som hänger över ansiktet, som rör sig otäckt och till slut kryper ur tv:n. Jag kommer aldrig mer att titta på The Ring, särskilt inte den japanska versionen!

Finns det några filmer eller rollfigurer som har skrämt upp dig?

Att göra medvetna val

Publicerad den av

4

Det är inte lätt att vara en medveten konsument idag. Jag vill så klart göra medvetna och kloka val, men det finns så mycket att ta hänsyn till, och som enskild konsument har man svårt att ha överblick över allt.

När man handlar mat ska det vara närodlat, på rätt säsong och kanske också ekologiskt. Köper man växthustomater från Sverige på fel säsong kan miljöeffekten bli större än om man köper importerade, och köper man vegetariska produkter istället för kött kan det ändå vara dåligt om man har skövlat regnskog för att kunna odla växterna. Dessutom ska man tänka på arbetsförhållandena i de länder som producerar varorna!

Jag måste erkänna att det går runt i huvudet på mig, och då är det bara maten som jag är mest medveten om. Det finns ju hur många produkter och tjänster som helst som man borde fundera kring!

Ett annat viktigt ämne är vardagsmiljön för våra barn. Jag är ju biolog så nog har jag läst en del toxikologi och miljökunskap, och även Pappsen har koll på till exempel ftalater och bromerade flamskyddsmedel, ändå är det så lätt att man förtränger och inte orkar bry sig om allt.

Just nu är jag ändå inne i en fas när jag tänker mycket på gifterna i hemmet för barnen. Jag dammar och dammsuger och jag är så glad för att vi har mycket begagnade och vältvättade kläder till barnen. Däremot begagnade plastleksaker försöker vi att rensa ut.

Just nu när Lillan vill stoppa allt i munnen är det lätt att till slut ge henne nåt, vad som helst, som hon blir nöjd över att sitta och bita på, men jag ska försöka att bli bättre! Leksaker som är tänkta för att stoppa i munnen är mer kontrollerade än vanliga plastförpackningar, till exempel. Men även leksakerna är mer eller mindre bra så det kan vara vettigt att köpa miljövänliga artiklar för våra minsta familjemedlemmar.

giraff

Miljösmart bitleksak från http://www.bigbaby.se

Vill man läsa mer om hur man kan minska kemikalierna i hemmet så har Underbara Clara skrivit ett bra inlägg. Det behöver inte vara så svårt, man kommer långt på att vara lite medveten.

Underbara Clara – Kemikaliebanta ditt hem

Man vill ju skydda sina barn så gott man kan och ge dem en bra start i livet.

De är ju så små och oskyldiga, men ändå så utsatta för hur vi väljer att leva.

Kommer ikapp!

Publicerad den av

0

Det är så många saker jag har tänkt att göra så länge men som bara skjutits upp. Barn, hem, trädgård och garage tar mycket tid för Pappsen och mig och jag kan inte låta bli att undra vad alla människor som bor i lägenhet utan vare sig trädgård, barn, djur eller bil gör av all sin tid? Nåja, de har nog fullt upp de också, på sitt vis, det är ju så.

Men nu på bara en vecka är det som att jag har börjat beta av många av mina att-göra-punkter! Flera som jag har tänkt på sen vi flyttade hit! Vi har inte bott in oss helt i huset än. Alla rum har ju inte varit färdigrenoverade så länge och mycket har inte hunnit få sin rätta plats. Flera saker har jag inte vetat vart de har varit och andra saker har jag förvarat på många olika ställen samtidigt. Ljus har vi visst haft på fem ställen! Men nu har jag gått igenom de flesta skåp och lådor och synat över vinden, det känns otroligt skönt!

Jag skrev ju att vi vill ha upp fler tavlor och sånt på väggarna och nu har jag framkallat foton och förstoringar på barnen och beställt ett par väggljushållare. Till och med hand- och fotavtryck har blivit gjorda!

Nu slipper jag ha dåligt samvete för det här på ett tag.

Finaste familjen ska upp på väggen också.

Andra saker som jag har tänkt på länge och även blivit påmind om här i kommentarsfältet (tack för det 🙂 ) är en anteckningsbok där jag skrivit ner roliga saker som barnen säger och en där jag för en slags trädgårdsdagbok. Nu är de införskaffade och påbörjade. Jättekul!

Jag har också köpt en adressbok så att vi slipper sitta framför nätet och leta efter samma adresser varje gång det är dags att skriva julkort.

IMG_7469

Det finns en almanacka också där man kan skriva upp viktiga datum. Nu kanske jag kan bli den där personen som kommer ihåg allas födelsedagar och namnsdagar, som jag så gärna vill vara!

Idag unnade jag mig en lite längre promenad också och njöt av höstfägringen i skogen.

IMG_7437

Benved. Så tjusig.

IMG_7436

Fantastiska färger på lönn.

IMG_7445

Oxelbär.

IMG_7434

Blåbär får snygga höstfärger.

Nu kliar det i fingrarna efter att få fylla i min adressbok och efter att få in lite foton!

Vilse i pannkakan 4

Publicerad den av

5

IMG_7273-0

Jag har ju som bekant problem med det där med lokalsinnet. Men jag tycker absolut att jag har övat upp mig, jag är inte alls så dålig på att hitta nu som jag var när jag var yngre. Men det säger väl inte så mycket…

För några år sen, när jag var höggravid med Barnet, flyttade vi till det område där vi bor nu. Mina arbetskamrater brukade göra sig lustiga över att jag hade tagit tre skogspromenader – och gått vilse alla tre gångerna! Jo, så var det ju. Fast jag försökte att bara gå rakt framåt och sen vända tillbaka, så lyckades jag alltid komma fel ändå. Ännu värre blev det när jag skulle försöka mig på en runda.

Pappsen hade fått hem ett gruslass för att fixa till gårdsplanen. Om man känner Pappsen förstår man att han blev vild av iver och genast gick loss med spaden. Själv gick jag och strosade i trädgården och kom ut i skogen. När jag gått ett tag började jag följa en motionsslinga. Jag gick och gick. Och gick. Jag tänkte att jag skulle komma ut ungefär vid huset igen, men jag kom aldrig fram.

Jag insåg att det kanske inte varit en sån bra idé att ge sig av ut i skogen utan att säga till – höggravid och utan mobiltelefon. Stackars Pappsen måste vara utom sig av oro! Han hade säkert försökt ringa flera gånger och började kanske oroa sig för att jag börjat föda barn ensam ute i skogen. Och även jag började bli stressad!

Till slut kom jag till en hage och en taggtråd. Det fanns en passage genom den för motionärer, jag kände att jag nog var på rätt bana, så jag gick försiktigt igenom. Men på andra sidan fanns ingen passage! Jag såg bara taggtråd överallt! Som ett jagat djur gick jag fram och tillbaks längs taggtråden och till slut fick jag helt enkelt försöka att ta mig igenom den. Det hade inte varit så besvärligt om det inte hade varit vattenfyllda diken och sly överallt, och om jag inte hade varit så otymplig med den stora magen.

Blöt och lerig upp till naveln, med kvistar i håret och med (visade det sig senare) flera fästingar krypandes längs benen skymtade jag äntligen hemmet! Jag hade varit borta i nästan en timme, var trött men lättad när jag vinkade till Pappsen, som stod ut på gårdsplanen, att allt var okej med mig.

”Nämen, har du varit borta?” säger Pappsen utan att göra uppehåll med spadtagen.

Jo, men så att eh…

PS. Det fanns en tydlig passage i taggtråden även på andra sidan.

Dregglisar och tandsprickning

Publicerad den av

8

IMG_7407IMG_7399
Jag vet inte hur länge man kan skylla på det där med tänderna?

Lillan är för all del ofta glad och go, men en väldigt stor del av tiden har hon börjat bli gnällig, skrikig och missnöjd också. För ett par månader sen började jag säga att det nog var tänderna som var på gång, det gör jag fortfarande, men än har vi inte sett röken av nån tand! Men det är mycket annat också som man kan skylla på nu – frustration över att hon inte kan förflytta sig, ont i magen när vi provar med vanlig mat, att hon är så lättväckt att hon nästan aldrig får sova klart… Nä, det är inte så enkelt att vara en 6-månaders bebis och inte alltid så lätt att vara tvåbarns-mamma heller. Sövning och rutiner är inte alls lika lätt att få till som det var när man bara hade ett barn att lägga uppmärksamheten på. Inte för att det var lätt då heller…

Jag skrev ju nyligen om det här med att starta sitt drömföretag. Även om det låter lockande så är jag inte helt inne på det just nu, men jag beundrar verkligen alla som gör det! Att göra något som man gillar och kunna driva företag på det. Jättekul att det finns de som lyckas!

Ett exempel är Dregglis Collection som säljer dregellappar på nätet. De började ganska smått, men med en hemsida och snygga produkter har de kunnat expandera. Jag har själv fått hem några dregglisar och de är jättefina. Mjuka och sköna och med många snygga och tuffa mönster att välja på!

IMG_7403

Dregglisar från http://www.dregglis.se

Lillan är så fin i dem! Så när de där tänderna nu behagar dyka upp och den stora degelströmmen kommer – ja, då är vi redo!

IMG_7388

IMG_7395

Och sen blir hon go och glad igen och allt blir frid och fröjd.

Eller?

Veckans Barncitat

Publicerad den av

7

Det är ju roligt när barnen börjar att prata och uttrycka sig! Barnet är tre år, så han pratar och bubblar mycket, och ibland har man ganska roligt åt hans kommentarer och funderingar.

Här är exempel från veckan som gått!

Barnet sitter på pottan och kuckilurar och plötsligt slår det honom som en blixt från klar himmel:

”PAPPA! Snoppen kan inte prata! Den kan bara kissa.”

Storkusinerna hälsar på och Barnet måste gå på toa. I vanliga fall gör han en stor process av att spola, spolknappen får ingen annan röra! Men nu springer han ivrigt ut från toaletten och fram till ena kusinen. Han lägger huvudet på sned två centimeter från storkusinens huvud och erbjuder stolt:

”Du får spola.” 

Som om han ger honom den finaste present någon kan få.

Jag tränar Barnet på att ta i hand och varje gång jag sträcker fram handen och säger ”Goddag goddag!” så rystar han den och hojtar:

”GUDDADELIDA, DIN LILLE SNUTTA!”

och sen lägger han huvudet bakåt och skrattar ljudligt över sig själv.

Men ibland är kommentarerna inte alls så roliga.

Igår tog vi varsin kaka på eftermiddan. Jag pekar på lite olika ställen på min mage och sen säger jag:

”Här! Här nere i magen ligger mammas kaka nu.”

Barnet tittar på mig en stund, skiner upp och ropar:

”MAMMA! Du har MYCKET mat i din mage! Din mage är JÄTTESTOR!”

och så ser han ut som om han just har gett mig världens finaste komplimang.

Eh… ja, men tack då.

Jo, de är för härliga. Här fyller han på motorolja i traktorn. Mammsens tips, snabbkaffe och vatten i en tom flaska med t.ex. realemon droppar lagom mycket!

Mammsens Föllsedag

Publicerad den av

2

Ja, jag har ju gått och fyllt år nu igen. 33 stycken har jag fyllt. Det är många Föllsedagar det.

Är det nåt hälsotips jag verkligen vill komma med, förutom d-droppar och omega-3, så är det att njuta och försöka vara så lycklig man kan. Att ta vara på de små stunderna och göra det bästa möjliga av det mesta. Jag tror att det är viktigt att inte känna sig låst av tillvaron, som att bara omgivning styr hur man ska leva, utan inse att man faktiskt lever det liv man gör till stor del på grund av val som man själv har gjort. Man kan inte få det bästa av alla världar, men ofta kan man välja några viktiga delar som ska finnas i ens liv, och så får man kanske försaka en del annat.(Självklart är jag medveten om att det finns mycket överdj*vligheter som kan drabba en i livet som man inte alls kan råda över.)

Fast med det sagt behöver jag inte skämmas för att säga att jag gärna firar mina födelsedagar, fast jag är så gammal. Det är ju ett utmärkt tillfälle att sätta guldkant på. Man ska vara snäll mot sig själv och skämma bort sig lite ibland. Ja, inte som att jag firade med buller och bång, men en trevlig dag blev det.

Barnet fick vara hemma från dagis. Han blev lite fundersam över att jag inte fick några paket på morgonen. Jag sa att han kanske kunde rita ett paket till mig, så det gjorde han och kände sig jättestolt!

Sen tog vi med mormor och åkte till mitt andra hem, blomaffären. Jag hade en perenn att hämta ut som pant för plastkrukor, så jag tog en temynta och gav till mig själv i present. Sen köpte jag ljung också och satte tillsammans med mina plättar i luften i blomlådorna.

IMG_7363

Det slank ner en cyklamen som present till mig själv också.

IMG_7375

Blommorna är nu prydligt avnypta och inlastade i lyktan. Tack Barnet.

Sen åkte vi vidare och barnens Mormor bjöd oss på lunch. Jag åt en riktigt god fisksoppa med vitlöksbröd!

IMG_7361

När Pappsen kom hem uppvaktade han mig med blommor och present, jag fick kort på posten och grattishälsningar och syrran kom med blommor, så jo… egentligen firades jag med buller och bång! Jättetrevligt!

IMG_7364

Jag lagade mat som jag tycker om och till kvällen hade jag köpt rån och brieost. Efter det åt vi cheese balls fast vi var mätta så det var en riktigt lyckad Föllsedag.

IMG_7372

 

Amningsreumatism och pillertrillning

Publicerad den av

9

Jag har varit stel och haft ont i lederna sen en tid tillbaka. På morgnarna har jag nästan haft svårt att gå nerför trappan till undervåningen för att jag har varit så stel, och nu gör lederna allt mer ont. Jag har funderat lite på om reumatismen är i antågande, vi har det ju ändå i släkten.

Samtidigt ligger jag ju inklämd i konstiga ställningar mellan Lillan och Barnet på nätterna, ammar i obekväma ställningar, lyfter, kånkar och bär på barnen och har försummat bra kost och motion en del, så det vore ju nästan konstigt om jag inte skulle ha ont.

Men nu har jag läst att man kan få ”amningsreumatism.” Tydligen är det relativt vanligt att få ledbesvär när man ammar, det beror på amningshormonerna, bland annat östrogen-nivån.

Ja, jag säger då det! Det är mycket som händer med kroppen under graviditet och amning! Det är absolut värt att vara lite extra rädd om kroppen när man är gravid och när man ammar, inte bara för bebisens skull, utan även för den egna kroppen som ska orka länge till. Man vill ju orka leka med och kånka på eventuella barnbarn också om man får uppleva det!

Nu sista veckan har jag försökt att äta mera nyttigt och att köra lite zumbapass framför youtube. Den här stela kroppen knakar och knäcker i takt till musiken under hela passet (jag kör i en hel kvart) men det känns skönt.

Jag är normalt ingen pillertrillare utan försöker att äta varierat istället. Nu när jag inte alltid äter så bra och näringen ska räcka till Lillan också så har jag ändå börjat att äta omega-3-kapslar. Jag tror att det är ganska vettigt om man nu ska pilla i sig nåt, vi äter ju så mycket mer omega-6 än omega-3 idag.  (http://www.kostdoktorn.se/omega-3) Jag funderade på att äta extra kalcium också nu när jag producerar mjölk, men det blev aldrig av. Jag dricker ju ingen mjölk, men jag får väl äta några extra ost-skivor istället. Sen brukar jag ta av barnens D-droppar också. I en del länder rekommenderar man D-droppar till alla gravida, ammande och barn upp till 18 år, så när jag ändå har det hemma tar jag fem droppar till mig själv också. Det kanske inte gör från eller till men det skadar nog inte i alla fall.

Jag är ingen hejare på spegel-selfies men tog denna när jag provade en ny top jag skickat efter. Jag skulle visa den för Pappsen så att jag slapp byta om igen ifall han ville se den, tänkte jag. Jag visade den nog aldrig, så den får funka som bild på en gisten och stel gammal kropp istället. Hepp!