I våras gick jag på gravidyoga. Jag hade inga fördomar om yogautövare innan dess, men väl där visade det sig att det var en skara extrema antroposofer.

De ville föda hemma eftersom de inte hade någon tilltro till sjukvården. Eller egentligen ville de föda i havet men det låg för långt bort. Någon hade hört att delfiner brukade dyka upp och assistera vid förlossningar och det tyckte de lät käckt.

Denna kurs skulle jobbet stå för och jag har försökt fixa med det sen dess! Mitt i all röra med flytt och Bäbis kunde jag inte hitta fakturan. Jag som annars har stenkoll på mina papper, ordentligt sorterade i en Viktig Pärm. Jag ringde och bad om ett kvitto. Men den sura tanten i andra änden blev extra avig när jag sa att jag tappat bort räkningen. Det kändes väldigt krångligt att skicka ett kvitto, tyckte hon. ”Ja, vi får väl se!” avslutade tanten i andra änden och lät plötsligt glad så jag förstod att hon inte skulle försöka.

När över en månad gått ringde jag igen. Hem kom nåt konstigt papper som inte verkade särskilt användbart. Vid det laget hade jag ändå hittat räkningen (i Pärmen förstås!) och kunde skicka in den och utdrag på betalningen till jobbet. Det räckte inte, sa chefen, så jag kompletterade med  det konstiga pappret.

Efter ett par månader mejlade chefen. ”Nej, det här kan tolkas som att du har hyrt lokal för att bedriva spa!” (???) ”Om du inte vet vad som gäller för friskvård så får du läsa på.” Jag har faktiskt koll men chefen verkar tro att jag blivit helt inkompetent sen jag blev mamma. (Helt taget ur luften, förstås!)

För flera veckor sen ringde jag självaste yogafröken som skulle skicka ett mer specifikt kvitto. Det kom inte fram förrän nu! Att det tog så lång tid var nog för att mitt namn inte stämde. Det hjälpte nog inte heller att även adressen var fel. Jag var tvungen att få iväg det idag och fick riva i hela huset efter en bläckpenna. Till slut hittade jag faktiskt en i mitt pennskrin från gymnasiet (över tio år gammal). Efter mycket kämpande kunde jag rista in adressen med den. Det såg lite ut som om ett barn varit framme och bläcket tog slut på sista bokstaven. Undrar om kvittot är användbart nu när jag själv har klottrat i uppgifterna? Om inte annat kommer nog chefen att tycka att jag är duktig som gjort så fina ändringar helt själv!

Då tittar jag på kuvertet. Jag har vänt det åt fel håll så adressen står upp-och-ner!! Nu kommer chefen inte att tycka att jag är inkompentent längre… Nu tror hon väl att jag tappat vettet fullkomligt!

I såna lägen önskar jag att Bäbisen var större. Då hade jag skyllt på honom.