2014! Mitt år i bilder…

Publicerad den 31 december, 2014 av Lina

…och text.

Åh, ännu ett år har alltså gått. Jag tänker att jag vill summera året lite.

Vi har nu bott i huset i snart två år. Vi har renoverat ganska intensivt under denna period och det är först nu när övervåningen börjar att bli färdig som jag hoppas på ett lite lugnare tempo.

Lite har vi fixat i trädgården också, men mest har jag njutit av att se allt som växer och blommar. Jag kom inte ens ihåg vilka blommor som växte i trädgården så detta blomsterår var precis lika spännande som det första.

I mars började Barnet på dagis, något jag bävat ordentligt för innan, men som jag ändå tyckt funkat bra. Jag önskar bara att dagarna ifrån honom inte var så långa, men nu går jag ju snart på mammaledighet så då slipper jag ifrån ekorrhjulet för en tid igen.

Barnet har förstås utvecklats enormt mycket under det gångna året. Nu är han en liten kille som pratar och springer och det är mycket som rör sig i hans lilla huvud. Han är väldigt social och tycker om liv och rörelse. Han har en stor vilja, är enormt envis och kan bli lika arg som han är glad. Han gillar traktorer och annat som rullar, att sjunga och dansa och precis som de flesta barn i hans ålder vill han hjälpa till mycket.

Till sommaren blev jag till våran stora lycka gravid igen. Dagen innan jag plussade gick Pappsen och jag på middag vid Göta Kanal, våran första middag ute på tu man hand sen Barnet kom. (Jag ville inte förstöra middagen med ett negativt resultat så vi väntade till dagen efter dejten med att testa.)

Sommaren innehöll allt som den borde. Lek och bad och utflykter, grillning, jordgubbar och värme. Mest minns jag ändå mitt förtvivlade illamående och tröttheten som gjorde att jag helst ville tillbringa dagarna inomhus i soffan… Tur att sånt släpper och att man i sinom tid glömmer. Nu känner jag bara bebisen som sparkar i magen!

Till hösten mådde jag bättre igen. Barnet har verkligen tyckt om att vara i skogen eller bara i trädgården och äta äpplen och björnbär, gunga eller vara i sandlådan. Först efter sommaren kände jag också att jag hade hämtat ifatt på jobbet efter mammaledigheten. Vi har haft ett enormt utvecklingsarbete på jobbet vilket har varit svårt att hänga med i när jag till att börja med bara jobbade ett par dagar i veckan och sen 75 % efter dagisstarten. Dessutom har jag sen i våras varit med i en liten grupp som anpassat vårat nya datasystem till vårat arbete så jag har delat mina 75 % mellan labbet och data-sidan. Det gjorde att jag kände mig vilsen på båda sidorna.

Det var tråkigt, jag som innan mammaledigheten trivts så bra på jobbet, haft så roligt med jobbarkompisarna och vetat att jag varit kompetent i mitt arbete. Nu kände jag knappt igen mig på jobbet. Utbyte av personal, ombyggnad, nya maskiner och arbetssätt hade gjort det till närapå ett helt nytt jobb. Nu funkar det som sagt bättre igen men riktigt som förr är det inte.

Så i oktober förlorade vi våran älskade katt Rut i vingelsjuka.

Hon var så fin och vi saknar henne än. Som tur är har Matilda blivit mycket mer sällskaplig nu när hon är ensam katt i huset.

I år har vi inte gjort några stora resor men en del utflykter har vi hunnit med.

Syrran och jag var i Stockholm i maj och tittade på Priscilla. I juni var min familj till Astrid Lindgrens värld och i juli åkte vi till Ängelholm tillsammans.

Nu senast var jag, syrran och ena svägerskan till Stockholm på Mammaboosten the Show (där jag träffade BlondinBella).

Nu har vi en skön julledighet, magen växer och jag har bara 12 dagar kvar att jobba innan jag går på mammaledighet.

Så sammanfattningsvis har det varit ett väldigt bra år! Lite stressigt med jobb- och dagispussel och renoveringar, men på det stora hela har det ändå varit lugnt – så som det bör vara för livet som småbarnsfamilj. Höjdpunkterna är naturligtvis att se Barnets utveckling och att få bli gravid igen!

Ja, jag är lyckligt lottad.

Åren går fort, eller vad säger ni?

Provade du att göra rent ugnen?

Publicerad den 30 december, 2014 av Lina

Jag brukade hata det. Men nu slipper jag oroa mig för att göra rent ugnen. Det här är genialt!

Det här var ett vanligt förekommande tips i sociala medier före jul – hur man skulle rengöra ugnen med bakpulver och ättika!

Jag såg aldrig någon som egentligen hade provat det, men jag har alltid varit svag för hemmagjorda produkter så när jag skulle rengöra ugnen så testade jag!

Det funkade ganska bra, fast det gick åt mycket bakpulver. På vissa ställen fick jag inte bort allt som var fastbränd men jag kanske inte fick på tillräckligt mycket smet där.

Jag tor ändå att mitt vanliga sätt, med såpa, kräver ungefär lika stor arbetsinsats.

Var det någon annan som provade? Hur gick det?

Eller har du något annat husmorstips som du brukar använda dig av?

Yngre medelåldern – här har du mig!

Publicerad den 29 december, 2014 av Lina

Vi hade ju dejt-kväll i lördags, Pappsen och jag. Det var trevligt! Vi åt kinamat och sen såg vi Hobbit del 3 Femhärarslaget. Maten var god och filmen riktigt bra! Vi tittade i 3D med glasögon och allt och det var riktigt tufft! Tyvärr var det lite ansträngande för ögonen bara så som den tant jag börjar bli fick jag huvudvärk.

Annars var det en sån här kväll som jag var glad över att jag är just det – lite äldre – och har lämnat de vilsna och hetsiga ungdomsåren bakom mig. (Jag skulle vilja kalla mig för ungdom än men innerst inne tvivlar jag på att det är en korrekt benämning på en 32-årig blivande tvåbarnsmamma. Yngre medelåldern – här har du mig.)

Att jag kände så just i lördags hade flera orsaker.

– De skräniga tjejerna i 20-årsåldern som satt vid bordet intill oss och som skvallrade högljutt, flabbade och sprang omkring inne i restaurangen utan att tänka på att det förtog en del av den romantiska stämning som bland annat jag och Pappsen velat få till. Det var ju liksom ingen pizzeria vi var på! Jag har väl också varit i den åldern och trott att man var lite tuff och avslappnat nonchalant mot omgivningen när man betedde sig så (fast SÅ illa har jag minsann aldrig varit), men det är rätt skönt att ha insett att det mest är störande. Nu vet man lite mer vad som är tufft på riktigt och slipper klanta till det så ofta.

– Som ung tjej, lite oavsett hur bra man ser ut, så drar man blickarna till sig. Självklart blir man mer medveten om sitt utseende då och på hur andra uppfattar en.

Jag är bortom det nu. Jag slipper obemärkt förbi. Jag kan gå i omodern täckjacka och stor-mössan nerdragen över öronen utan att någon bryr sig, inte ens jag själv. Visst drog jag lite uppmärksamhet till mig när jag ramlade med magen före in i mannen som satt på platsen bredvid min på bion men det ÄR så svårt att balansera sig förbi allas fötter när man själv har taxben och, just nu, stor mage. Men efter att vi skrattat förläget och utbytt diverse artighetsfraser kunde jag sätta mig tillrätta, trycka upp de hornbågade 3D-glasögonen i ansiktet och peta loss popcornskal ur tänderna i lugn och ro. Verkligen skönt!

– När Pappsen och jag tog oss till bilen igen passerade vi party-kvarteren där människor i alltför tunna kläder stod och rökte och skriade i 20 minusgrader. Herregud, vad jag är glad över att slippa stå och frysa i för tunna kläder! Nej, jag har aldrig feströkt, men väl stått utomhus för att man inte har haft så mycket annat att göra än att hänga på byn eller stan och sen fryst så mycket att det har känts ända in i benmärgen och sen har det tagit timmar innan man har tinat upp igen.

Dessutom räckte det med att passera alla rökande ungdomar för att det skulle stinka om håret efteråt. Nä, tummen ner för det och tummen upp för tacos på fredagar, parmiddagar och småbarnsliv!

Yngre medelåldern – jag är så glad över att vi har funnit varandra!

Här är tanten med taxben och mage, men utan 3D-glasögon. Måhända lite sur över att Pappsen ville sitta kvar och kela med katten istället för att komma och fota mig. Vad är det med män och katter egentligen??

Fick ni en bra jul?

Publicerad den 25 december, 2014 av Lina

Det blev en jättefin julafton för oss!

Ja, egentligen har aldrig tanken med bloggen varit att skriva dagboksinlägg, utan att bryta ut små händelser som jag ser på med glimten i ögat… men nu fungerar inte min gravidhjärna riktigt på samma sätt som min vanliga hjärna. Nu är det fullt fokus på Barnet, bebisen i magen och på hemmet och jag ser inte riktigt saker ur samma perspektiv som annars. Jag skulle kunna strunta i att skriva helt men jag vill gärna hålla bloggen vid liv så då får det bli lite triviala inlägg. Kanske kommer min humor tillbaka mer efter förlossningen, eller också blir det ännu sämre under en period… Ni som orkar fortsätta läsa får se.

På morgonen igår kunde jag känna att julafton kanske inte är så speciell för oss vuxna, att det kanske mest är stress och bök och att förberedelserna innan och friden efteråt egentligen är det man är ute efter. När vi väl var på plats igår var det förstås ändå lika jättemysigt och trevligt som det brukar vara. Det är så roligt att fira jul tillsammans med barn och det är speciellt att vi firar i huset där jag växte upp och där vi alltid firade jul som små!

Även tomten kom på besök! Lycka för barnen och Barnet var inte rädd utan väldigt belåten över han kom.

Det enda som blev lite tråkigt var paketöppningen. Innan jag fick barn tänkte jag att mina barn minsann skulle öppna ett paket i taget och visa tacksamhet, inte bara slänga paketet åt sidan och kasta sig över nästa. Igår blev det lite hysteriskt med alla paket för Barnet. Han rev upp paket efter paket utan att knappt titta på dem och när de var slut letade han bara efter fler. Som mamma tyckte jag att det kändes genant när han hade fått så mycket fint men samtidigt förstår jag nu när jag själv har barn att det blir lite för mycket för de små under själva öppnandet. Idag har han varit jätteglad och nöjd med alla sina julklappar och lekt med dem allihop.

Det har hur som helst varit jätteskönt idag att ta en paus från julfirande och bara få vara hemma med familjen, leka med de nya sakerna, titta i böckerna och sjunga och spela ur nya sångboken. Imorgon drar vi igång firandet igen men det ska bli jättekul, inte minst Barnet längtar redan efter att träffa alla igen!

Och på lördag ska Pappsen och jag ta en riktig dejtkväll innan bebisen kommer, med middag och bio. Det ser jag verkligen fram emot! Vi har sån tur att vi har så fina barnvakter i både Pappsens och min familj som alltid ställer upp när vi ber om hjälp!

Jag hoppas att ni alla också haft en fin jul!

GOD JUL!

Publicerad den 23 december, 2014 av Lina

Nu är det bara några timmar kvar till julafton! Det har varit ganska hektiska lediga dagar men jag tror att vi har gjort det mesta som vi har tänkt oss. Vi har till exempel flyttat upp på övervåningen! Det känns så skönt att kunna använda hela huset! Allt är inte färdigt, men det fungerar att sova där. Jag skulle gärna lägga ut foton men först vill jag att de närmaste ska få se det live!

Att flytta upp har blivit en stor omställning för Barnet som nu får sova i sitt eget rum. Innan har han fått dela sovrum med oss. Som väntat har det varit lite kämpigt men nu har han ändå somnat i sin egen säng för tredje natten i rad, så vi är nöjda. Särskilt som han har haft en lång period som han inte alls velat sova i sin egen säng ens när den har stått i vårat sovrum!

Vi har också hunnit träffa våra familjer en del och städa och pyssla med det mesta. Det är härligt att få vara hemma hela familjen tillsammans, som det ska vara, istället för att vi stressar iväg till jobb och dagis och sen inte ses förrän framåt sen eftermiddag/kväll.

Själv är jag nu i vecka 30 och ibland känns magen stor och tung. Jag kommer på mig själv med att vanka här hemma, kanske inte så mycket för magens storlek (för så stor mage har jag ju inte, som jag fortfarande får höra 😉 ) utan också för ganska mycket sammandragningar och magsyra som bokstavligen står mig upp i halsen. Just nu är jag tydligen inne i en period med mycket hormonpåslag så periodvis är jag lite extra skör, men jag tror att det stabiliserar sig snart igen. Det är ändå fantastiskt att få gå med mage över julen och veta att vi snart blir fyra…

Nu väntar en del förberedelser till morgondagen och sen hoppas jag att Barnet sover så pass gott att Pappsen och jag kan mysa i soffan med en julfilm och julgodis.

För egentligen ville jag bara önska GOD JUL!!

Hemmagjord senaps- och skärgårdssill. Så himla gott! Jag kan lägga ut recept sen även om de flesta som tänkt göra egen sill i år säkert redan har gjort det.

Bloggutmaning

Publicerad den 4 december, 2014 av Lina

Det får helt enkelt vara lite glest på bloggen just nu, jag har fokus på så mycket annat. Graviditet, familj, renovering, jobb, julbestyr… Det är så roligt med bloggen men ibland har jag inte riktigt tid till den.

Renoveringen på övervåningen går framåt. Idag valde vi tapeter. Det kan bli riktigt bra… eller inte helt bra… vi chansar lite där.

Jag har fått en bloggutmaning från I skuggan av Arvid och Lydia. Tack för utmaningen! Här är mina svar!

Livsmedel som jag inte kan klara mig utan

Svårt val mellan potatis och bröd (GI är inget för mig…) Allt med potatis är ju gott! Kokt potatis, stekt potatis, klyftpotatis, pommes, chips, potatisgratäng… Mmm…

Men ett liv utan bröd skulle inte heller bli detsamma! Det är ju så gott med bröd till frukost, till fika, till mitt kvällste! Och eftersom jag dessutom älskar att baka bröd så faller valet på det. Vad vore livet utan ett nygräddat bröd där smöret smälter? Eller min jullimpa med skinka och senap? Nä, det skulle bli fattigt!

Bästa efterrätten

Det finns hur mycket som helst att välja på! Jag gillar att bjuda på chokladmousse eller ginos, men egentligen tycker jag att vanlig glass med grädde och frukt är en klockren kombination som är svårslagen! Gärna jordgubbar en sommardag eller hallon och blåbär som man själv plockat med sig på sin skogspromenad.

Vad jag skulle träna om jag hade en hel dag på mig

Åh, en hypotetisk fråga! En hel dag ledig? Träna?

Jag har inte övergett tanken att jag är en person som gillar att träna, bara att jag inte riktigt kommit till skott. Jag har visserligen gått på gymnastik, aerobics, afrodans, zumba, boxning, styrketräning och löpning och allt har varit kul, men det har inte hållit i längden. Det jag verkligen gillar och som jag inte överger är mina promenader. Hade jag en helt ledig dag skulle jag gärna vandra i vacker natur. Drömmen är att få vandra i alperna (och stanna i små stugor och fika.)

Bild från Google.

Bästa träningsredskap

Min egen kropp. Jg gillar inte när det blir för omständigt. Jag vill inte behöva åka hemifrån eller plocka fram saker för att träna.

Tacksam över

Det må låta klyschigt men att vara född i ett rikt land med fred och demokrati är inte alls självklart och något jag ofta känner tacksamhet över. Jag har dessutom massor i mitt egna liv som jag är enormt tacksam över. Min familj och det väntade barnet framför allt annat. ❤️

Kommentera gärna med dina svar på en eller flera frågor!

Kan du skilja på de och dem?

Publicerad den 30 november, 2014 av Lina

Jag tycker så mycket om det svenska språket! Svenska har alltid varit ett favoritämne i grundskolan och även på universitet läste jag en termin svenska innan jag läste till biolog. Efter min examen i biologi studerade jag dessutom informations- och biblioteksvetenskap ett år innan jag började jobba.

Att det svenska språket är ett intressant ämne även för andra ser man på diverse insändare i tidningar, inlägg på Facebook och på bloggar. Väldigt ofta stöter jag på folk som retar sig på särskrivning, som tipsar om hur man använder ”de” och ”dem” eller som allmänt rasar över svenskans förfall.

Jag tycker att det är väldigt fascinerande att följa debatten. Jag lägger ingen vikt vid vad man tycker är rätt eller fel, men jag blir lite glad över att språkfrågor engagerar så mycket.

Kanske borde jag som gillar svenska och som har pluggat en hel del svensk grammatik förfasa mig över att folk inte kan skilja på de och dem eller bli arg vid blotta tanken på en särskrivning?

Fast det blir jag inte. Jag tycker att en en sak som är så rolig med språket är att det är vi vanliga människor som styr och utvecklar det! Så länge ett språk utvecklas och anpassas är det ett stort friskhetstecken, alltså är jag inte så värst orolig över svenskans ”förfall”. Vi får hela tiden in en massa nya ord (just nu mycket från engelskan, tidigare från latin, tyska och franska) och även grammatiken utvecklas.

Vem vill egentligen att språkutvecklingen ska stå stilla? För vem säger ”Idag var jag i simhallen och sam?” som man gjorde när mormor var liten? Vi är nog också ganska överens om att det egentligen heter bröd med d på slutet istället för brö’, men eftersom vanligt folk inte visste att det enligt franskan, som vi tagit ordet från, borde vara ett stumt d på slutet så uttalade vi det som det stavas. Jättekul att ingen språkprofessor egentligen kan bestämma hur ord används, utan att det är folket som gör det, tycker jag!

Just nu börjar vi, särskilt ungdomarna, att tappa känslan för när ett ord ska sitta ihop eller inte, och likaså känslan för när man ska använda de eller dem börjar att försvinna. Jag tror inte att det handlar om att skolan inte lär ut ordentligt eller att svenskan är på väg att konkurreras ut av engelskan. Visst tycker jag att det är jätteviktigt med bra språkundervisning i skolan och att i hemmet väcka intresse för språk och läsning. Språk och ordförråd är jätteviktiga redskap i livet! Men jag tror att detta helt enkelt är en vändning som det svenska språket är på väg att ta och som kanske inte är så farlig egentligen. Visst kan det se slarvigt ut med en särskrivning men hur ofta missförstår vi en särskrivning egentligen, det är väl mest att det ibland ser lite roligt ut? Och att klamra sig fast vid de och dem ser jag egentligen ingen anledning till. Jag tycker att det vore helt okej att ersätta ”de” och ”dem” med ”dom”. Visst finns det argument som menar att det skulle göra för stort avsteg från pronomenreglerna och att vi skulle få svårare att ta till oss gamla texter, men… jag tycker att det är viktigare att vi anpassar språket efter hur vi faktiskt använder det. Vi säger ju inte de och dem och när så många har så svårt att använda dem (dom) rätt är det väl ett tecken på att de (dom) är förlegade?

Vad tycker du? Ska vi ha kvar de och dem eller ska vi istället införa dom även i striktare texter?

Kanske tycker du att detta med de och dem är busenkelt, men vågar du testa om du är så bra på att skilja på de och dem som du kanske tror? Det är faktiskt inte så lätt alla gånger!

http://quiz.svd.se/default.aspx?sTid=871

PS! Jag fick INTE alla rätt!

Stockholm, Mammaboosten & BlondinBella

Publicerad den 27 november, 2014 av Lina

Nu har jag så mycket att berätta om gårdagen!

Det blev en jättelyckad dag! Tyvärr hade en mamma fått förhinder men vi var ändå tre glada mödrar som efter lunch styrde kosan mot huvudstaden. Resan upp gick väldigt bra, det var inga köer och på första försöket hittade vi till parkeringshuset – Gallerian mitt inne i smeten! Jojo, kvinnor kan, heter det ju!

Vi hade lite tid på oss innan showen skulle börja så först strosade vi runt. Vi tog oss till NK för att titta på deras berömda julskyltning.

Det var verkligen stämningsfullt med tomtar i skyltfönstren, julbelysning på gatorna och vackra julgranar inne på NK… fast jag har sällan varit så medveten om min Prada-kopia till väska som jag prutade till mig i Turkiet eller mina stövlar med lerstänk på som jag blev när vi gick genom den eleganta väsk- och skoavdelningen där…

När det blev dags för mat var vi riktigt hungriga. Jag hade ägnat ganska mycket tid hemma åt att hitta en bra restaurang på lagom avstånd från parkering och show. De vi föll mest för visade sig vara fullbokade så till slut tog vi Jensens böfhus. Jag var rädd att det skulle kännas som ett lite finare McDonalds, men jag blev jättenöjd! Urvalet var inte så stort, men det visste vi ju om redan innan, och det var gott och vällagat. Köttet var otroligt mört (men tyvärr inte svenskt). Det är ju dessutom så lyxigt att få sätta sig i lugn och ro och prata, äta och bli uppassad!

Men vi var verkligen utsvultna när maten kom in. Med munnarna fulla och med bearnaise i mungiporna konstaterade vi raskt att pommesen inte skulle räcka så genast ropade vi extra pommes frites.

Se, så snålt med pommes…

Efter att vi tre gånger förvarnat om att vi ville ha efterrätt också (så att allt skulle flyta på bra, tänkte vi) fick vi beställa in våra chokladkakor med mjukglass, hackade hasselnötter, chokladsås och jordgubbssylt…

Det vattnas i munnen bara jag tänker på den varma, rinniga chokladkakan…

När det så blev dags för show var vi så mätta att man nästan kunde känna att den där extra pommesen inte varit nödvändig. Med GPS:en i mobilen vilseledde jag oss fram och tillbaka tills batteriet i telefonen dog utan att vi hittat till kongress-centret. Istället fick vi fråga oss fram ett par gånger.

Sen var jag ju ganska orolig för att mina sponsrade biljetter inte skulle finnas där… När personalen letat igenom hela högen med vackra vita kuvert utan att ha hittat mitt namn hoppade hjärtat över ett par slag. ”Sa du Nina?” frågade kvinna då. Till min lättnad hade hon hört fel och eftersom kvinnan jag haft kontakt med dessutom envist kallat mig för Linn så blev det ett par missförstånd för mycket. Men nu fick vi äntligen biljetterna i handen. Puh!

Vi hann mingla innan showen började.

Visst är det typiskt att man inte blir nöjd när man glatt ställer upp på ett foto? Jag kan inte låta bli att tänka på en mätt groda när jag ser mig på denna bild!

När vi fortsatte vårat mingel på vi helt oförhappandes syn på… en kändis! Isabella Löwengrip sålde sin nya bok ”Baby boost”. Jag som har så lätt för att bli starstrucked, hur skulle detta gå? Vi smög fram och jag fingrade på en bok och försökte stolpigt att småprata lite.

Jag köpte boken och fick den signerad. Syrran dristade sig till att fråga om hon fick ta en bild på oss tillsammans och Isabella ställde snällt upp på en bild med sitt fånleende fans som barnsligt höll upp boken.

Jag beundrar verkligen BlondinBella som vid så ung ålder har byggt upp ett så starkt varumärke. Hon är verkligen driven och en riktig förebild för kvinnligt företagande.

Sen vaggade jag därifrån och tyckte att jag på det stora hela hade hållit huvudet kallt och skött mig ganska bra.

”Eh, men jag knappar in 200 kronor här då!” hörde jag BlondinBella stressat säga en bit bakom mig när hon insåg att preggot höll på att smita med hennes bok. Skamset lommade jag tillbaka, stack in kontokortet, knappade fel kod ett par gånger innan jag lyckades betala och gick sen därifrån.

Men showen var jättebra! Petra Mede roade och engagerade, Andreas Lundstedt sjöng och lärde oss diskodansa och Tomas Järvheden lockade fram stora skrattsalvor och mycket igenkänning när han berättade om föräldraskap.

Sen var det skönt att sätta sig i bilen för att åka hem. Jag är ju van att somna i soffan på kvällen så det blev en lång dag och händelserik dag. Det var oväntat köer ut ur Stockholm, annars gick även hemresan toppen. Hade jag inte haft såna enerverande krypningar i benen nu när jag sitter stilla, som man ju ofta får när man är gravid, hade jag säkert sovit hela vägen hem. Vi var hemma runt halv två och då längtade jag riktigt efter att få stupa i säng.

Tyvärr hade jag glömt att ta med nyckel, mobilen var död och ringklockan funkade inte. Dessutom har jag en sambo som knappt skulle vakna av en slägga i huvudet. Jag ringde länge på dörrklockan utan att veta om den funkade eller inte, bankade på dörren, gick runt huset i kolmörkret och slog på rutan till sovrumsfönstret utan att kunna väcka min sambo. Jag ringde på dörren igen, gick runt huset igen, slog på rutan igen… Gravid och trött i becksvarta novembernatten visste jag inte vart jag skulle vända mig. Till slut fick dörrklockan liv, Barnet vaknade och till slut släntrade Pappsen upp och öppnade dörren. Eftersom jag är slarvig med nycklar och lätt låser mig ute har vi en reservnyckel gömd, fast för tillfället har jag tappat bort även denna.

Sen var det i alla fall ljuvligt att få sova några timmar… Tills Barnet vaknade klockan 5.10 och ville gå upp. Som väl var somnade Barnet i alla fall om till klockan sex när Pappsen åkte till jobbet och uppstigning blev ett faktum.

Håhåjaja, livet som småbarnsmamma är inte lätt att kombinera med sena nätter och shower.

Idag har jag varit riktigt trött och mest ägnat mig åt att mysa med Barnet – och med min goodie-bag.

En goodie-bag. Gratis grejer!

Tiden har varit knapp

Publicerad den 26 november, 2014 av Lina

Bloggen har tyvärr fått stå tillbaka lite de senaste dagarna. Vi mår alla bra igen, men Barnet har inte kunnat somna på kvällarna om inte jag har legat bredvid honom i sängen. Han har varit ganska svårsövd och ofta somnar jag också. När jag väl har vaknat har jag behövt fixa med schema till dagis och fylla i frågor inför hans utvecklingssamtal (som är nu på morgonen) och annat. Bloggen är ju tyvärr bara något jag kan ägna mig åt när jag har en stund över, och ibland finns inte det.

Det har varit mycket på jobbet också. Jag tänker varje vecka att nästa ska bli bättre och den förhoppningen har jag fortfarande. Jag har mycket att göra med datasystemet och annat jag har ansvar för, men nästan varje dag måste jag rycka in på labbet eftersom det fattas folk där. Ändå förväntas det gärna att jag ska hinna mina andra uppgifter också, så det känns lite stressigt, särskilt som jag är en gravid deltidare.

Därför ser jag extra mycket fram emot den här dagen! Jag, min syster och en av mina svägerskor åker till Stockholm i eftermiddag för att gå på Mammaboosten the Show! Det ska bli riktigt skönt att få komma iväg, äta på restaurang och bli roade på showen! Vi kommer hem framåt natten men jag ledig imorgon också så det känns riktigt lyxigt!

Lite nervöst är det förstås för bilkörning och parkering, ovana vid storstaden som vi är. Jag är också orolig över att maten inte ska vara bra eftersom det varit fullbokat på alla restauranger som vi helst ville till, och maten är ju en av höjdpunkterna när man är iväg!

Som om det inte vore nog är jag orolig över biljetterna också. Eftersom jag har en mammablogg har jag blivit erbjuden biljetter gratis från Familjeliv som driver showen, vilket förstås är toppen. De ska ligga i kassan och vänta på oss, men såklart är jag rädd för att detta ska strula…

Så, det ska bli en jätteskojig dag men jag kommer inte att kunna andas ut riktigt förrän vi (förhoppningsvis) sitter på showen och väntar på att Petra Mede, Andreas Lundstedt och Tomas Järvheden ska göra entré.

Håll gärna tummarna för oss! Jag berättar allt sen om hur det har gått!

Barnmorskebesök och vinterkräksjuka

Publicerad den 20 november, 2014 av Lina

Jag trodde i det längsta att jag skulle klara mig från vinterkräksjukan som Barnet och Pappsen har haft, men igår på kvällen slog den till.

Jag är ändå glad att jag hann ta mig till barnmorskan innan det bröt ut. Där såg allt fint ut. Jag har rejäla järndepåer så hb-värdet håller sig fortfarande bra. Det började på 134 och igår hade jag 121. Blodtrycket är normalt och magen ligger precis enligt kurvan i storlek. Igår fick jag lyssna på bebisens hjärta första gången. Hjärtljuden låg på 144, ungefär samma som för Barnet… Allt känns ju bra med både mig och bebisen men det är ändå skönt att få det bekräftat så långt det går!

Nu håller jag tummarna för att jag inte smittade barnmorskan med vinterkräksjuka och inte heller någon på jobbet eftersom jag jobbade igår. Jag får lite dåligt samvete över att jag var på jobbet när vi hade magsjuka hemma men samtidigt var Barnet smittfri och Pappsen främst orkeslös. Jag mådde bra och trodde att jag skulle hålla mig frisk. Nu smittar det ju inte så mycket innan det brutit ut, så förhoppningsvis klarar alla sig.

Jag är lite nyfiken på hur ni resonerar kring det här med att vara hemma vid magsjuka.

På 1177 står det att barn på förskola ska vara symtomfria i två dygn innan de går tillbaka och vuxna i minst ett dygn innan man börjar jobba igen. Bland vanligt folk hör jag kommentarer som att ”Idag får ni vara snälla mot mig för jag har varit magsjuk och kräkts hela natten.” men det finns också de som menar att hela familjen ska stanna hemma tills sista person varit symtomfri i två dagar.

Här hemma går vi efter att den som är sjuk ska hålla sig borta från folk 48 timmar efter sista symtom. De andra får vistas bland folk, dock inte bland små barn, äldre och andra som är mer utsatta eller känsliga.

Hur resonerar ni?

Dagens vän, en avslagen Coca-Cola. (Jag vet att man numera säger att sockret är sämre för magen än vad fosforsyran är för att lugna pH-balansen, men det bryr jag mig inte om. Det känns bra.) 😊

	Camila Perkins om Vad tycker du om hen?
	Eliza om Marängtårta med rice kris…
	Mait om Rabarbersaft
	Lina om Marängtårta med rice kris…
	Anonym om Marängtårta med rice kris…

	Camila Perkins om Vad tycker du om hen?
	Eliza om Marängtårta med rice kris…
	Mait om Rabarbersaft
	Lina om Marängtårta med rice kris…
	Anonym om Marängtårta med rice kris…
	Lina om Spindel-cupcakes

LillaLina

Det här är Lilla Lina. Här skriver jag, med humor och glimten i ögat, om min vardag med mammaledighet, matlagning och trädgård. Jag delar livet med käre (tokige) Pappsen, Barnet och lilla Lillan.

Kategoriarkiv: Mammatankar