Hyacint-frossa

Idag har jag varit i stan med mamma. De flesta julklappar är klara men jag börjar ändå bli stressad, det är så mycket kvar att göra. Jag står mest och gör julgodis, för det går så snabbt och lätt. Idag blev det daim-fudge. Väldigt god! Den står och stelnar nu så kan jag skära upp den och fota den sen.

Imorgon är ändå sista dagen på förskolan för Barnet, sen blir det jullov. Det blir skönt att slippa hämtning och lämning, även om det inte brukar bli så mycket gjort i hemmet när båda barnen är hemma. Ni som också har 15-timmarsbarn vet nog vad jag menar. Men visst ska det bli mysigt.

Eftersom jag fick så positiv respons på mina förra hyacinter så lägger jag ut foton på min senaste plantering och förväntar mig naturligtvis stående ovationer även här. Jag hittade ett kärl som vi hade hemma när jag var liten och så fick jag användning för en av mina torkade apelsinskivor igen.

DSC_0190

Ganska precis en vecka kvar till julafton…

 

Wienernougat

DSC_0184

Jag är visst inte så traditionell med julgodis utan gillar att prova olika recept varje år. Det är som med mat ungefär, det går nog inte en vecka utan att jag provar ett nytt recept.

Mitt favoritgodis hittills i år är nog wienernougaten. Jag älskar ju verkligen choklad och nötter tillsammans! Dessutom var det busenkelt att göra och det är ju alltid en bonus. Så här kommer receptet.

Wienernougat

100 gram mandelflarn
125 gram mörk choklad
250 gram nougat

Klä en liten form, ca 20×20 cm med bakplåtspapper.

Rosta den flagade mandeln i en torr stekpanna.

Smält den mörka chokladen i vattenbad. När den nästan smält färdigt blandar du ner nougaten i mindre bitar så att den också får smälta helt.

Rör försiktigt ner den flagade mandeln. (Eller häll över chokladblandningen i stekpannan med mandeln om du tog för liten skål.)

Häll smeten i formen och ställ kallt.

Skär wienernougaten i bitar när den stelnat. Förvara bitarna kallt.

Spikmattor och krypande bebisar

Det är flera vänliga människor i min närhet som undrar hur det är med min så kallade amningsreumatism. Många är också nyfikna på hur det går för Lillan och hennes mat.

Det där går lite hand i hand. Jag trivs ganska bra med att amma och har inte så bråttom med att sluta helt, men ett tag hade jag så ont i lederna att jag ändå var beredd att ge upp. Inte tokont, men ändå ganska ont hela tiden. Dessutom bits hon som sjutton nu och vill fortfarande helst inte amma om vi inte är i ett mörkt och tyst rum hemma. Men även om jag har funderat på att sluta amma så har Lillan inte alls varit särskilt intresserad av att äta mat. Det är först nu, när hon är nio månader, som man nästan skulle kunna säga att hon äter en hel portion. Då har vi kämpat med maten sen hon var fem månader! Men det är jätteskönt för då kan vi vara hemifrån lite längre stunder och mina leder känns också mycket bättre nu när jag har kunnat minska på amningen!

Mina kropp mår nog också bättre av att ha en paus från trädgårdsarbete och att Lillan har lärt sig att krypa så att jag slipper bära henne så mycket. Dessutom har jag varit på massage och börjat sova på mina spikmatta igen.

 

Krypande bebisar och spikmattor är bra för mamma-ryggen.

Jag har en shaktimatta som jag lägger mig på ibland när jag ska sova. Sen vaknar jag efter ett par timmar och är jätteöm, men det är skönt och jag tror att det hjälper stela muskler en del.

En sista önskning vore väl att Lillan kunde börja tycka om välling så kanske det vore lättare för någon annan att söva henne, särskilt som hon inte vill ha napp.

Men kort och gott kan man säga att det går framåt!

Hyacint i glasburk 

  
Idag fick jag beröm för mitt senaste pyssel. Jag har börjat att tycka att det är så fint med glasburkar så jag ville prova att ha mina hyacinter i det. Jag har helt enkelt diskat ur ett par gamla rödbetsburkar och till min lycka hittade jag ett spetsband i en låda som jag limmat/knutit runt burken.

Sen har jag tagit bort plastkrukan på ett par hyacinter, lindat grön mossa runt jordklumpen och stoppat ner dem i glasburkarna. Jag fyllde på lite vatten i botten för säkerhets skull.

   
  

Jag är verkligen ovan vid att pyssla så när jag gör något tycker jag själv att det ser ut som att en femåring har varit framme, men jag tycker att det är kul ändå. 
Men nu när jag fick beröm blev jag förstås stolt som en tupp.

Vad är rätt idag?

Jag är ju en sån människa som är väldigt intresserad av människorättsfrågor och av allas lika värde i samhället. Egentligen skulle man kunna säga att det är en ganska intressant tid vi lever i nu, där det händer väldigt mycket. Personligen tycker jag visserligen att det är oroväckande att så många drar åt ett annat håll än hur jag tänker, men samtidigt tycker jag att det är bra att folk är medvetna och har en åsikt, vilken den än är.

Jag vet inte om mitt sätt att tänka är det ”rätta” heller, jag har aldrig känt mig så rådvill som nu. Hur hjälper man så många som möjligt på bästa sätt? På plats i hemlandet? Jag brukar ju ofta stötta hjälporganisationer på plats vid katastrofer och har också ett fadderbarn som ju blir hjälpt i sitt hemland. Och nog har jag svårt att gå förbi en hemlös (svensk) som tigger utan att skänka en slant (till sprit då, nåt kul ska de väl få ha), även om jag ibland ger pengar eller köper nån macka till EU-migranter som sitter utanför våra affärer också (även om jag har förstått att det är jättedåligt enligt väldigt många.) Ibland undrar jag om de som ropar högst om att vi ska hjälpa på plats i hemlandet eller hjälpa pensionärer och hemlösa gör så mycket för dessa grupper, eller om de bara tycker att någon annan ska göra det? Så klart är det politiken som ska göra upp de stora villkoren för de svaga grupperna, men samtidigt kan ju vi privatpersoner också åstadkomma en del, vi är ju ändå väldigt många.

Nu sitter jag inte och säger att vi kan ta emot alla som vill ha hjälp, att det inte för problem med sig och att det inte finns en annan syn på kvinnor hos en del av dem som kommer. Jag tycker bara att tonen är väl hård ibland, där flyktingar överlag utmålas som parasiter som kommer för att utnyttja systemen och där fördomar börjar förvandlas till sanningar. Politikerna har i mångas ögon blivit pajasar, media ”ljuger” och muslimerna har blivit vår tids judar.

Ja, det är en intressant tid och kanske är jag naiv och dum. Jag har inga rätta svar.

heart

Bästa julkalendern genom tiderna?

Nu har julkalendern varit igång i ett par dagar. Vad tycker ni?

Jag har bara sett första avsnittet och tycker väl i sig att programmet är bra och intressant, men kanske inte som julkalender, i alla fall inte för de minsta barnen. Här är jag ändå traditionell och tycker att julkalendern ska ha anknytning till vinter och jul och att det ska vara en berättelse som man vill följa dag för dag för att se hur det går. Jag tänker ändå titta vidare och hoppas att Barnet vill titta tillsammans med mig.

Det har ju varit ett antal julkalendrar genom åren, många bra och många dåliga.

Jag börjar lite smått att vara medveten om julkalendrarna från att jag är tre år; ”Trolltider”, ”Julpussar och stjärnsmällar”, ”Marias barn” och Liv i luckan med julkalendern”, har jag vaga känslor från, men det är först när jag är sju år som jag riktigt kommer ihåg handlingen och hur vi syskon tittade tillsammans. Det är också några av dessa som jag har tyckt allra mest om; Ture Sventon, Kurt Ohlson och Sunes jul. Favoriter från lite senare år är Mysteriet på Greveholm, Kaspar i Nudådalen och Barna Hedenhös.

sune-988x555

Mångas favorit! foto från http://www.svt.blogg.se

Minns ni någon särskild? Vilken är din favorit?

Som hjälp för minnet har jag en lista från SVT på alla program sen starten 1960.

 

1960: Titteliture 
Premiär för julkalendern i tv.

1961: Julbåten Juliana 
Handlade om julbåtens besök i olika länder.

1962: Tomtefamiljen i Storskogen
Tomtarna reste runt i en helikopter och samlade in barnens önskelistor.

1963: Den tänkande brevbäraren
Sören Alm spelade brevbäraren Kalle som var god vän med alla.

1964: Lill-Stina på reportage i Storskogen
Reporten Lill-Stina och programledaren Julle i barnens egen aktuelltstudio där de tog emot rapporter om vad som hände i Tomteskogen.

1965: Farbror Pekkas handelsbod (Diversehandeln)
Pekka Langer var en särdeles märklig handelsman i en särdeles märklig affär, som låg vid foten av fjället i Vinterbo.

1966: En småstad vid seklets början
Handlade om en mellansvensk hamnstad strax före första världskriget.

1967: Teskedsgumman
Birgitta Andersson var gumman som blev liten som en tesked.

1968: Klart spår till Tomteboda
Bisarra händelser på en tågstation.

1969: Hercules Jonssons storverk
En vanlig familj tills mamman uttalar en magisk ramsa och förvandlar pappan till barnet Bara Jonsson och sonen till den fiffige Herkules.

1970: Regnbågslandet
Med Nanna i regnbågslandet.

1971: Broster Broster!
Familjen Wikmansson väntar barn och kämpar mot köphysteri och miljöförstöring.

1972: Barnen i höjden
Handlade om nyinflyttade människor i ett höghus.

1973: I Mumindalen
Julfirande med Mumintrollen.

1974: Rulle på Rullseröd
Handlade om Rulle som bodde på en gård i Bohuslän med sin farmor och farfar.

1975: Långtradarchaufförens berättelse
Beppe Wolgers är ute och åker lastbil med dockorna Posi och Maggan.

1976: Teskedsgumman
Repris från 1967.

1977: Fem myror är fler än fyra elefanter
Bokstäver istället för siffror på luckorna.

1978: Julius Julskötare (Kalenderhuset)
Björn Skifs var julskötaren som lotsade tittarna genom Svenska Jullagerfabriken och andra företag av olika slag.

1979: Trolltider
Handlade om troll och vättar och andra underliga varelser.

1980: Det blir jul på Möllegården
Om skånsk jul för mer än hundra år sedan.

1981: Stjärnhuset
Prat om stjärnbilder och inslag från den grekiska gudavärlden.

1982: Albert och Herberts jul
Handlar om far och son som är skrothandlare.

1983: Lille Luj och Änglaljus i Strumpornas hus
Jul i byrålådan hos Staffan Westerberg.

1984: Julstrul med Staffan och Bengt
Staffan Ling och Bengt Andersson förestod en lanthandel i en liten by långt från Umeå.

1985: Trolltider 
Repris från 1979.

1986: Julpussar och stjärnsmällar
Bygger på Busnäsböcker av Hans-Eric Hellberg.

1987: Marias barn
Detta var en animerad berättelse om Marias barn, Jesus.

1988: Liv i luckan med julkalendern
Staffan Ling presenterar korta julberättelser som bygger på inskickade manus från barn.

1989: Ture Sventon privatdetektiv
Ture Sventon på äventyr i Lingonboda, Arabien, London och Stockholm.

1990: Kurt Olssons julkalender
Kurtan och Arne vimsar och pysslar i en ladugård.

1991: Sunes jul
Lilla Sune och hans familjs upplevelser inför julen.

1992: Klasses julkalender
Klasse Möllberg har en julstuga uppe i ett träd där han har tävlingar musik och julkul.

1993: Tomtemaskinen
Gubben Pettson har lovat katten Findus att tomten ska komma. Han beslutar sig därför för att bygga en tomtemaskin.

1994: Håll huvet kallt
Astmasjuke Eddie, sju år, åkte buss från Göteborg till Lysekil för att hälsa på faster och farbror.

1995: Jul i Kapernaum
En saga om en stad, om människorna som bor där och om en stjärna som lagt sig ned för att vila.

1996: Mysteriet på Greveholm
En spännande men också rolig historia om en knasig familj som firar jul på ett gammalt slott där det finns både tjuvar och spöken!

1997: Pelle Svanslös
På Åsgränd i Uppsala bor ett gäng sällsynt älskade katter. Här hittar vi snälle Pelle Svanslös, elake Måns, söta Maja Gräddnos mfl.

1998: När karusellerna sover
En dag efter skolan möter Jack en hund som visar honom en hemlig ingång till ett vinterstängt nöjesfält. Hunden springer in och Jack följer efter…

1999: Julens hjältar
I förra årtusendets sista julkalender hade en låda med granna julgransprydnader av misstag hamnat på helt fel ställe inför de hektiska julförberedelserna.

2000: Ronny & Julia
En modern Romeo och Julia-historia för små barn och deras familjer – men med ett lyckligt slut. För manus svarade Måns Gahrton och Johan Unenge, duon som tidigare bl a skrivit den populära TV-serien Eva & Adam.

2001: Kaspar i Nudådalen
Det är vinter och snart jul i Nudådalen, en by som är så liten, att den inte ens går att hitta på kartan. Här bor Kaspar och hans morfar, lanthandlaren Atom-Ragnar, den stöddige Åhman, som tror att han äger hela byn, och många fler. Och så bor Lisa i Nudådalen.

2002: Dieselråttor och sjömansmöss
Två barn och en samling Dieselråttor var huvudpersoner i 2002 års upplaga av Sveriges Televisions traditionsenliga julkalender, Dieselråttor & Sjömansmöss. Rollerna som barnen Ofelia och Philémon spelas av Anna Åström och Andreas Haglund, och i de övriga rollerna syns bland andra Sven Wollter, Eric Ericson, Elisabet Carlsson, Lasse Brandeby och Per Oscarsson.

2003: Håkan Bråkan
2003 års julkalender handlade om Håkan och hans både ovanliga och vanliga familj. Familjens klippa, mamma Karin, är inte hemma så ansvaret ligger på pappa Rudolf. Fast det är visst inte så lätt att ta hand om tre barn själv, för han måste vara världens klantigaste pappa och Håkan är alldeles säkert världsmästare i busighet!

2004: Allrams höjdarpaket
Allram Eest, vår frälsare i etern, sände jul-tv tillsammans med Tjet från en stuga i norrländska fjällen. Bland annat fick vi uppleva äventyr och vardag tillsammans med Höjdarna – ett gäng vänner på ett hustak någonstans med ett eget universum.

2005: En decemberdröm
2005 års julkalender var en fantastisk saga där vi fick följa Bobo på hans spännande äventyr bland tomtar och underjordiska tröstare.

2006: Lassemajas detektivbyrå
I julkalendern 2006 hjälpte detektivparet Lasse och Maja polismästaren att lösa kluriga deckargåtor.

2007: En riktig jul 
Julkalendern 2007 utspelade sig både i tomteverkstaden på Nordpolen och hos människorna. Den var fylld av humor, äventyr, isbjörnar och magi.

2008: Skägget i brevlådan 
Vännerna Klas, Lage och Renée möter vi i 2008-års julkalender. De är alla på jakt efter Tomten för att få tag i den felaktiga önskelista som Lage råkat skicka iväg.

2009: Superhjältejul
Superhjältar, superskurkar, äventyr, humor och massor av musik – det är ingredienserna i 2009-års julkalender Superhjältejul.

2010: Hotell Gyllene Knorren
Julkalendern Hotell Gyllene Knorren handlade om familjen Rantanen som lämnar staden för landet och köper ett hotell. Fulla av drömmar om ett idylliskt liv intar de hotellet. Det är bara en hake. Hotellet har inga gäster, ingen mat, och det spökar.

2011: Tjuvarnas jul
En klassisk julsaga i Charles Dickens anda. Historien utspelar sig i Stockholm, i det förra seklet, där julen står för dörren. En tjuvliga härjar ledd av den ökända Madame Bofvén. En av tjuvarna, Kurre, får plötsligt besök av sin okända dotter Charlie. Hon blir ligans maskot.

2012: Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst
Jean, Staffan, Lillan, Ivar, Melitta, pappas Leif och Mamma Astrid är tillbaka i rutan. Se vad som hände då familjen Ohlsson flyttade in på slottet Greveholm 1996 och vilka äventyr som låg till grund för julkalendern 2012.

2013: Barna Hedenhös uppfinner julen
Vi får följa stenåldersfamiljen Hedenhös kulturkrock när de kommer till Stockholm i nutid.

2014: Piratskattens hemlighet
Piratskattens hemlighet ger sig syskonen Sam och Minna sig ut på en hisnande skattjakt tillsammans med sin kusin Bianca.

Bonde söker fru

Bara en snabbis, vad tycker ni om ”Bonde söker fru” hittills? 

Det är Pappsens och mitt bästa program som vi måste se, och vi firar gärna med god mat på onsdagen och lite tilltugg till själva programmet. Jag får alltid gåshud några gånger under programmet, så,rörande tycker jag att det är!

I år tycker jag att det är väldigt fina tjejer som är med! De flesta av dem verkar så bra och hyggliga och schyssta mot varandra. Stackars Pia som åkte hem igår, men det är roligt att det verkar bli mycket riktig kärlek i programmet. Härligt!

Så, vad tycker ni då? Har ni någon bondefavorit eller några andra känslor för programmet?

Jag bjuder på ett par foton med mina fina apelsinskivor! 😉   
 

Full fart med adventspyssel!

I min familj har vi en fin tradition där vi samlas runt advent och bakar lussekatter tillsammans. Det har inte varit så sen urminnes tider, men det börjar ändå ha några år på nacken. Det var min syster, min mamma och jag som började för cirka tio år sedan och turades om att vara hemma hos varandra och baka. Sen har även övriga familjemedlemmar anslutit sig och de senaste åren har vi varit hemma hos mig. Nu på söndag är det dags igen.

På det sättet blir det att jag börjar med advents- och julpyssel kanske lite tidigare än vad jag annars hade gjort. Det är mitt bästa tillfälle under julen att visa upp hemmet för hela min familj och jag vill att det ska vara lite julmysigt vid de här tillfällena. För all del har jag ju bakat en omgång lussebullar redan så man kan ju förstå att det inte är alltför svårt för mig att sparka igång…

Igår gick jag upp tidigt med Lillan och bakade två sorters bröd till fikat på söndag. Jag hade bara tänkt att baka sirapslimpor, men insåg att jag kunde spara på disk om jag körde på med nästa brödbak också, så det blev mina jullimpor med russin och pomeransskal också!

IMG_8720

Idag började jag morgonen med att torka apelsinskivor i ugnen. Jag tycker att det är så fint att ha att dekorera med runt jul. Det är jätteenkelt! Man skivar apelsinen ganska tunt och kör skivorna på gallret i ugnen i 50-70 grader i 2-4 timmar. Skalet ska mörkna och fruktköttet ska bli mer eller mindre torrt, lite fuktigt gör inget om det är, det torkar av sig självt så småningom (om du inte stänger in dem i en burk direkt kanske). Jag hade mina i varmluftsugn på 60 grader och de minsta skivorna var klara efter två timmar och de större efter fyra timmar.

DSC_0143IMG_7626

Vänj er vid bilder på torkade apelsinskivor, kan jag säga, de kommer nog att förgylla var och varannan instagram-bild jag lägger upp nu!

Medan barnen höll sig någorlunda lugna band jag en krans från kvistar jag hämtade in från trädgården igår. Det är inte så dumt med en tujahäck! Morgonenergin räckte till att vispa ihop en omgång med senap också, så idag har det blivit en dag i julens tecken!

DSC_0145När barnen somnat dekorerade jag kransen. Jag köper aldrig sånt utan sparar det som sitter på julblommor och sånt som man köper. I år var jag ändå lite trött på det mesta jag hade så årets dörrkrans blev smyckad med ett par av de torkade apelsinskivorna, kanelstänger från skafferiet och en kotte och lite vissen rölleka från trädgården. Från gömman tog jag bara ett äpple från ett gammalt arrangemang och petade loss ett par små röda äpplen från en ljusmanschett.

IMG_7624

För första året någonsin band jag åtminstone en ny rosett, för de jag sparat hade redan hängt med nåt år för länge.

Vill man baka något av bröden eller göra senapen finns länkar till recepten här:

Sirapslimpor

Jullimpor med pomeransskal och russin

Hemmagjord senap

 

Stearin vs paraffin

Nu har den första snön fallit här hemma och när jag slipper åka till jobbet så är min känsla för snö nästan enbart positiv! Barnet leker i snön (även om det är rätt ynklig mängd, ni vet ju hur barn är), jag får motion av att dra honom i snowracern och julkänslorna är överväldigande!

Idag satte vi upp husen till fågelmaten. Jag längtar efter att småfåglarna hittar dit så att vi kan se dem från frukostbordet!

Vi tänder mycket ljus här hemma nu. Pappsen är den ljusansvariga. Han brukar tända upp 10-20 värmeljus i vardagsrummet på kvällen och sen försvinner han ofta ut i garaget och lämnar mig i mysljuset. Sen tar han ett varv in och ser om något ljus har slocknat så att han kan tända ett till.

Gulligt, kan tyckas, men jag är väl oromantisk för nu har jag rutit ifrån.

”Lägg av!” ropade jag en dag när han kom in på sin inspektionsrunda.

”Ska du ta kol på mig?!” fräste jag så att spottet darrade i mungipan.

Jag är ju inne i en fas när jag tänker mycket på ämnena runt omkring oss, hur det påverkar våran hälsa. Jag är väldigt känslig för olika lukter –  avgaser, svetsrök och sånt ger mig huvudvärk. Parfym tycker jag luktar gott på andra, men när jag själv har det på mig blir jag mest på dåligt humör. Nu inbillade jag mig att luften blev oren av alla dessa värmeljus och efter att jag härjat på Pappsen läste jag på lite.

Jag var inte helt ute och cyklade. Våra värmeljus var av 100% paraffin och det kan vara cancerframkallande om man eldar väldigt många ljus väldigt ofta, dessutom är det dåligt för miljön. Att däremot elda stearinljus är bättre för miljön och kan vara nyttigt för hjärtat, visade det sig.

Värmeljus av enbart stearin har jag ännu inte hittat, men nu har vi köpt värmeljus med både paraffin och stearin, och kronljus av enbart stearin.

Jag tycker att stearinljusen luktar mycket trevligare att elda än vad paraffinljusen gör! Stearin är oftast animaliskt fett och anses också vara mindre brandfarliga än ljus enbart gjorda av paraffin, som är en restprodukt från oljeindustrin.

Så detta är dagens visdomsord från mig.

Jag sa ju att jag gillar fakta.

IMG_4920

Visst längtar man?? Våra adventsljusstakar kommer nog upp på fredag!

 

 

Att få klä ut sig!

Jag brukar ju alltid skriva något om halloween men i år har jag visst inte gjort det. Ändå firade vi med utklädnad och kalas det här året. Jag brukar ju ställa mig positiv till halloween, jag tycker att det är roligt att det har kommit en helt ”ny” tradition under min uppväxt! Hur ofta händer nåt sånt? Det är jättefint med traditioner som förs vidare, hur man vill återskapa firanden ungefär som det var när man själv var barn, men det är roligt att få utforma ett nytt firande själv också.

Jag firade halloween första gången när jag gick på gymnasiet. Jag vill minnas att jag hade en häxhatt och så såg jag nog ut ganska många år framåt. Svarta lösnaglar, kanske lösögonfransar, med eller utan häxhatt och mörka kläder. I bästa fall kompletterad med någon låtsas-tatuering.

hallo

Jag i 20-årsåldern på halloween-fest.

I år klädde hela familjen ut sig till pirater. Vi ville ta någon utklädnad som inte såg farlig ut och som barnen kunde känna igen lite av. Det var egentligen först nu när jag började leta efter maskeradkläder på nätet som jag kom ihåg att jag ju verkligen gillar att klä ut mig! Som barn älskade jag att ta på mig olika gamla kläder, mammas jobbkläder eller få ta på mig luciakläder och uppträda hemma.

IMG_7612

Inte missade jag chansen att klä mig som lucia och sjunga för mamma och pappa.

IMG_7611

Eller att ta på sig pappas använda kläder…

Egentligen är det synd och skam att jag inte har klätt ut mig bättre på de halloween-fester jag varit på tidigare, men det har nog mest varit att jag varit lite blyg för att sticka ut, sånt är ju pinsamt i ungdomsåren. Nu som mamma är det ju bara barnen som får skämmas så jag tror att jag ska börja klä ut mig mera igen.

Inte för att min utklädnad i år var så värst vågad, men härifrån kan det bara bli mera och bättre!


Till nästa år ska jag ha peruk också.