Nu förstår jag bättre

Det är svårt att veta hur nån annan känner.

Själv vill jag mena att jag sällan klagar då jag har ont och är jag sjuk så biter jag ihop!

Pappsen ömkar sig ofta. Men vem är jag att döma? Kanske han också biter ihop bara att han ofta har riktigt ont och kanske är just pågående förkylning värsta i mannaminne?

Igår när Pappsen skulle resa sig ur soffan föll han ner i fosterställning och ylade. Han såg ut att lida otrolig smärta!

Jag blev orolig. Brast ett blodkärl i huvet? Hade han en svår hjärtattack?

”Vad händer?” frågade jag Pappsen.

Pappsen fortsatte att jämra sig men så när den värsta smärtan verkat avta svarade han ynkligt:

”Mitt ben hade somnat.”

Jag tror att jag har lite lättare att bedöma Pappsens smärttröskel nu…

20140622-070417-25457788.jpg
Gaaah! Is there a doctor in the building? Det kändes lite i halsen när jag svalde!

Duschar ni tillsammans?

Pappsen och jag duschar inte tillsammans.

Det har inte riktigt blivit så. Det blir trångt och jag vill att vattnet ska vara mycket varmare än vad Pappsen vill. Pappsen snor bara duschvattnet också eftersom han är mycket längre. Ja, och så finns det många fler anledningar men det hade jag glömt ikväll.

”Vi kan duscha ihop idag,” sa jag.

Och eftersom jag vet att Pappsen finner det mycket mer naturligt att själv bli bortklemad med och uppassad på, än att själv passa upp så la jag till:

”Och så kan jag schamponera ditt hår.”

(”Och då kanske du schamponerar mitt också”, tänkte jag för mig själv.)

Men när det blev dags för dusch så syntes Pappsen inte till. Han var ute och grävde vid parkeringen. Jag duschade själv och först när jag var renskrubbad och nästan klar dök hans smutsiga anlete upp i dörröppningen. Han hade noga avpassat tiden så att jag precis skulle hinna tvätta håret på honom innan jag klev ur. Nu såg han fram emot att få bli masserad i hårbotten samtidigt som den värsta smutsen stänkte av honom och de svarta drivorna av strumpludd kunde få skölja mellan tårna på hans schamponerare.

Jag klev ur.

Pappsen och jag duschar inte tillsammans.

Stolpskott till felanmälare, fyrkantigt system och vimsig tekniker

Jo, precis som Pappsen skrev så har vi fått tillbaka bredbandet! Vi har nämligen varit utan internet och hemtelefon i en vecka nu!

Först gick båda datorerna sönder samtidigt så jag har bara kunnat knappra blogginlägg på mobilen – och sen försvann alltså uppkopplingen!

(Vad har jag gjort blogg-Gudarna för ont? Har jag gjort för många syftningsfel, använt för mycket talspråk eller bara lagt upp för fula bilder?)

Pappsen tvingade mig att felanmäla. Jag som hatar att ringa såna samtal! Det kommer bara frågor som jag inte kan svara på!

”Inte då!” sa Pappsen oförståndigt.

Jag hade nästan ingen täckning på mobilen hemma så jag ringde när jag åkte i bilen. Jag fick prata med en röst-igenkänningsmaskin och till en början gick frågorna över förväntan. Jag sa både ”felanmälan” och ”bredband” på rätt ställen men sen när den mycket ledande frågan ”Gäller det mobilt bredband” kom, då gick jag i fällan och svarade klart och tydligt ”JA”.

Så när jag äntligen blev framkopplad och berättade att åskan slagit ner i vårat modem skjutsade killen raskt ut mig i kö igen.

Nästa gång kopplades jag fram precis när jag var som djupast inne i skogen och mobilen var närmast lealös. Jag hörde knappt ett ord av vad killen sa men lyckades ändå förstå att han pratade engelska. Hjälpsamt stolpade jag mig fram på svengelska ett tag innan jag insåg mitt misstag.

Men jag var inte helt borttappad.
”Hemtelefonen har också gått sönder!” meddelade jag förnumstigt.

”Jo, det blir så när man har bredbandstelefoni.” sa killen artigt.

Då kom nästa kluriga fråga: ”Lyser modemet?”

Efter mycket velande och tvekande förstod han att jag inte kunde svara så istället för att bara skicka ett nytt modem blev han tvungen att sända ut en tekniker.

”Grannen råkade ut för samma sak och honom ska ni till på onsdag. Vi bor ju rätt avsides så det kanske går att ta oss samtidigt?” föreslog jag.

Men se det gick inte! Inte för att det inte fanns tid, utan för att det helt enkelt inte funkar så. Nä, om inte både grannen och jag tog bort våra felanmälningar och sen la in en ny tillsammans förstås…

De skulle skicka ut en tekniker punktligt klockan 15.30 på fredagen men han skulle ringa till mig innan och kolla av tiden. Jag stressade hela dagen på jobbet för att hinna hem till våran avtalade tid!

Medan jag for där som en skållad råtta visade det sig att teknikern ringt Pappsen klockan åtta(!) på morgonen. Då stod han redan utanför huset, ryckte i dörren och undrade varför ingen var hemma. Eftersom det var låst hade Pappsen fått guida honom i letande av extranyckel och sen fick teknikern gå in själv i huset.

Så vad ska man säga? Det löste sig ju till slut (trots ett stolpskott till felanmälare, ett fyrkantigt system och en vimsig tekniker.)

20140613-204739-74859437.jpg

”Shaa,” sa stolpskottet. ”Och shå är hemtelefonen trashig ockshå…”

Sorry Pappsen!

Pappsen är en fin människa. En snäll man.

Trots det finns det saker som jag retar mig på.

Nåt som jag ofta klagar på är att han är så dålig på att svara på sms! För visst är det trist när man bemödar sig med att skriva ett mess och sen får man inget svar?!

Dålig stil, Pappsen!

Fast… när jag tittar på våran meddelande-historik så börjar jag i undra om det inte är jag som är dålig på att svara…

20140613-163159-59519200.jpg
Sorry, Pappsen!

Jag lovar att hitta nåt annat som jag kan beklaga mig över.

Pappsens romantiska väckning

Man blir trött av att vara utomhus hela dagarna! Igår på kvällen när Pappsen kom in från garaget och satte sig i soffan la jag mitt huvud i hans knä och vilade. Det var skönt.

”Varför ligger jag inte så här oftare?” tänkte jag samtidigt som jag somnade.

Två minuter senare vaknade jag av att Pappsen la av en hejdundrande brakskit som fick det att ringa i öronen på mig.

Så där kom svaret.

Mysigt.

Idag har Barnet och jag en sista påsklovsdag tillsammans. Vi ska försöka klara oss utan Pappsen och hans tarmgaser men lite tomt är det allt.

20140422-073913.jpg

Konsten att ta en selfie 2

Som sagt, det är svårt att ta en bra selfie! Fast även jag har lyckats riktigt bra ibland.

Kolla bara den här som jag tog för ett par månader sen, hela familjen i bild och glada tillsammans!

20140407-201740.jpg

Vilken bra selfie!

Hur lyckas man med detta?

Svaret är mycket tålamod och en himla massa försök…

20140407-201530.jpg

Vad gör du, Mammsen?

20140407-201539.jpg

Heeej! Tar du kort?
(Pappsen är insjunken i mobilen)

Jag kommer över!

Jag kommer över!

Mysigt!

Mysigt!

20140407-201605.jpg

Puss puss!

20140407-201612.jpg

Trodde du ja! Det är kameran jag vill åt.

Blir det bra så här?

Blir det bra så här?
(Pappsen är fortfarande djupt inne i mobilen)

Men vänta! Det här var ju kul!

Men vänta! Det här var ju kul!

Nä, grabbar nu får ni skärpa er! Vi ska få till en familje-selfie här! Titta hit, Pappsen!

Nä, grabbar nu får ni skärpa er! Vi ska få till en familje-selfie här! Pappsen ska också titta hit!

Okej, blir det bra så här?

Okej, blir det bra så här?

Eller så här?

Eller så här?

Eller kanske... så här!

Eller kanske… så här!

Konsten att ta en selfie!

Jag beundrar verkligen alla de som klarar av att ta bra selfies! Det är en riktig konst!

Först och främst ska man ju se bra ut, något som är nästan omöjligt i den vinkel och det avstånd som det blir när man tar kort på sig själv. Åtminstone för mig.

Sen ska man ju hamna i bild också. Jag skulle kunnat lägga upp massor av misslyckade selfies här där jag inte ens är med i bild, men jag raderar dem oftast direkt.

Fast här är en på hela familjen när vi var i uterummet tillsammans. De tio andra försöken tog jag bort eftersom ingen av oss var i bild då, här kom vi ju faktiskt med alla tre, även om jag bara bidrar med en hårtova.

20140406-193510.jpg

Sen ska man ju ha koll på att man inte har nåt i bakgrunden som stjäl uppmärksamhet också!

Här tar jag en selfie när jag tittar på en tomat (varför inte, liksom), omedveten om att övriga familjen kikar fram och följer det hela med spänning!

20130721_153841

Men visst, det är ändå rart!

Värre är det här. En ganska dålig bild på mig och dessutom är det nåt i bakgrunden som går och kliar sig i näsan!

20140406-193548.jpg

Och allra värst är nog detta! Ett foto där jag ser helt okej ut, är med i bild och i fullt fokus, men så har det där störande dykt upp i bakgrunden igen!

20140406-194111.jpgTack för den, Pappsen!

Sjuka begär

Både jag och Barnet är fortfarande förkylda. Det har varit segt, men nu är vi nog i sluttampen.

Men huvudsaken är ändå att Pappsen har hållit sig frisk. Han blir så ömklig när han är sjuk. Ingenting orkar han, allt behöver han hjälp med. Och så klagas det. Pågående förkylning verkar alltid vara den värsta i mannaminne.

Senast han var förkyld blev han liggandes på soffan i flera dagar, jag fick sköta hushållet och Barnet själv samtidigt som jag fick badda panna och lyssna tålmodigt på den lilla klagomuren.

Sen var jag iväg på fika med tjejerna och när jag kom hem överraskade jag Pappsen i köket.

Vad var det då som fick honom på fötter till slut?

Var det Barnet som var hungrigt?

Försökte han med darrande, febriga händer att göra sig en kopp te?

Eller letande han bara i skåpen efter panodil?

Nej.

20140322-190401.jpg

”Jag blev så väldigt sugen på chips.” sa han. ”Och vi hade inga hemma.”

Inte för att vara sån, men ibland så undrar man…

Pappsen suckar

”Kom här och titta!”  säger Pappsen. ”Så här kan vi inte ha det, katterna kommer ju knappt åt att äta!”

Jag följer efter Pappsen till tvättstugan. Jo, nog är det fullt med grejer på bänken där katternas skålar står.

”Så här kan vi inte ha det.” upprepar Pappsen.

Och Pappsen som har ett skarpt öga har genast lokaliserat problemet.

DSC_0786

Är det månne toarullarna som orsakar mest problem?

Men, nej nej nej!

DSC_0787

Är det då Pappsens arbetskläder som är mest i vägen?

Nej då, inte alls, menar Pappsen.

DSC_0788

Pappsens målargrejor då?

Nä, här finns gott om plats för en katt. Det ser ju vem som helst.

DSC_0789

Här har Pappsen helt uppfinningsrikt ställt en hushållsrulle.

Men det är inte heller den som är i vägen.

Det är nämligen den här!

DSC_0791

Mammsens vas!

”Den här får du nog flytta på”, menar Pappsen. ”Den tar upp alldeles för mycket plats!”

”Och så kan vi ju inte ha det.” suckar Pappsen.

 

Pappsen kryper till korset

Åh, vad jag retar mig på att Pappsen aldrig går och lägger sig förrän jag gör det. Det spelar ingen roll hur länge jag sitter uppe, på pin kiv ska han sitta uppe lite till. Det innebär att det alltid är jag som måste masa mig upp ur soffan först och sen åker jag på att bädda sängen också eftersom ingen av oss gjort det under dagen.

Men så igår satt jag uppe jättelänge! Så länge att Pappsen till slut kröp till korset och gick in på badrummet före mig!

Haha! Segerns sötma var ljuvlig!

Trodde jag. Ja, jag visste ju inte bättre.

Först fick jag gå runt och släcka alla lampor och sen tog Pappsen sån faslig tid på sig på badrummet så jag bäddade sängen när jag ändå väntade.

Men det kändes ändå ganska bra, tyckte jag.

Till slut öppnades dörren till badrummet. Äntligen var han klar!

Nä, då kom han med tandtråden i högsta högg!

”Oj, du har då inte kommit särksilt långt!” utbrast jag som trott att han skulle vara helt färdig.

Pappsen leende sträckte sig misstänkt från öra till öra, och mycket riktigt:

”Jag sket också.” berättade han.

Förstås blev jag mäkta irriterad eftersom jag fick vänta ytterligare innan jag vågade gå in på badrummet. När jag väl gick in stod Pappsen och borstade tänderna. Med min tandborste!

Ilskan steg inom mig.

Jag har köpt en grön och en blå tandborste eftersom jag tycker att det är larvigt att köpa rosa till mig bara för att jag är tjej. Men då visade det sig att Pappsen också använde den gröna!

Jag är väldigt noga med min tandborste och hyser lätt bacillskräck även för Pappsen i tandborst-sammanhang.

Så mitt under min borstning retade jag upp mig och försökte mig på att ge Pappsen en utskällning, men det enda som hände var att det frustade om mig och sprutade lödder över golvet. Pappsen, den rackaren, blev inte alls särskilt ångerfull utan skrattade tills han låg på backen och sprattlade med benen rakt upp som en stor och väldigt oförskämd skalbagge.

Usch usch.

Så nu blir det sängen ögonaböj. Jag gör vad som helst för att slippa dela badrum med Pappsen om kvällarna.

(Hur det gick på förskolan? Det gick toppen! Det var väldigt lugnt nu under sportlovet och Barnet var inte särskilt blyg utan lekte och var glad. Det enda negativa var kanske att vi stannade mycket längre än vi tänkt oss eftersom både Barnet och jag tyckte att det var så trevligt.)