Sjuka begär

Både jag och Barnet är fortfarande förkylda. Det har varit segt, men nu är vi nog i sluttampen.

Men huvudsaken är ändå att Pappsen har hållit sig frisk. Han blir så ömklig när han är sjuk. Ingenting orkar han, allt behöver han hjälp med. Och så klagas det. Pågående förkylning verkar alltid vara den värsta i mannaminne.

Senast han var förkyld blev han liggandes på soffan i flera dagar, jag fick sköta hushållet och Barnet själv samtidigt som jag fick badda panna och lyssna tålmodigt på den lilla klagomuren.

Sen var jag iväg på fika med tjejerna och när jag kom hem överraskade jag Pappsen i köket.

Vad var det då som fick honom på fötter till slut?

Var det Barnet som var hungrigt?

Försökte han med darrande, febriga händer att göra sig en kopp te?

Eller letande han bara i skåpen efter panodil?

Nej.

20140322-190401.jpg

”Jag blev så väldigt sugen på chips.” sa han. ”Och vi hade inga hemma.”

Inte för att vara sån, men ibland så undrar man…

Pappsen suckar

”Kom här och titta!”  säger Pappsen. ”Så här kan vi inte ha det, katterna kommer ju knappt åt att äta!”

Jag följer efter Pappsen till tvättstugan. Jo, nog är det fullt med grejer på bänken där katternas skålar står.

”Så här kan vi inte ha det.” upprepar Pappsen.

Och Pappsen som har ett skarpt öga har genast lokaliserat problemet.

DSC_0786

Är det månne toarullarna som orsakar mest problem?

Men, nej nej nej!

DSC_0787

Är det då Pappsens arbetskläder som är mest i vägen?

Nej då, inte alls, menar Pappsen.

DSC_0788

Pappsens målargrejor då?

Nä, här finns gott om plats för en katt. Det ser ju vem som helst.

DSC_0789

Här har Pappsen helt uppfinningsrikt ställt en hushållsrulle.

Men det är inte heller den som är i vägen.

Det är nämligen den här!

DSC_0791

Mammsens vas!

”Den här får du nog flytta på”, menar Pappsen. ”Den tar upp alldeles för mycket plats!”

”Och så kan vi ju inte ha det.” suckar Pappsen.

 

Välkommen hem, Pappsen!

Så fort Pappsen är hemma själv en kväll så ska det skåp-ätas. Inte ett kex går säkert.

Ni vet när man jobbar kväll och orkar slita vidare enbart till visionen av chipspåsen man ska ligga i soffan och äta när man kommer hem.

Men när man kommer hem ser man direkt på Pappsen att han gjort något. Svansen slokar och öronen hänger.

”Jag var så sugen… Det gick inte att stå emot.” erkänner Pappsen när man hittar den tomma chipspåsen i soporna.

Det är så frustrerande!

Men idag är det Pappsen som jobbar kväll…

Så nu sitter jag i soffan med putmage och rapar ost.

Jag har vansinnesätit en påse cheezballz!

Egentligen hade jag väl tänkt att dra ner lite på okynnesätandet, men vad gör man inte för att få hämnas?

Mohahaha.

20140206-211932.jpg

Med nöd och näppe lyckades jag göra ett avbrott i ätandet och fota mitt trevliga sällskap i soffan.

Pappsens snedsteg

20140113-194647.jpg

Vad trött man blir!

Jag har ju delat upp korgarna så ordentligt för att förhindra just denna typ av tramp i klaveret.

Vad gör då Pappsens handskar i min korg?!

De två korgarna till vänster är Barnets och de båda till höger är mina.

20140113-194655.jpg

Det ska väl inte vara så svårt att förstå?

Jaså?

Pappsen har blivit utan korg?

Det kan möjligen förklara hans misstag – även om det inte på något vis förlåter det.

Pappsen gästbloggar

Pappsen tycker att jag gör narr av honom här på bloggen. Det är bilar som inte tankas, blommor som inte vattnas och garage som prioriteras framför kök.

Så idag när han kom hem från jobbet tog han kort på sophinken…
Han tyckte att jag kunde visa hur den ser ut de dagar som jag är hemma.

20131212-200948.jpg

foto: Pappsen
Nä, jag går ALDRIG ut med soporna. Det har liksom bara blivit så.

Och ja… det ser verkligen illa ut just nu. Vi har inte riktigt källsorterat som vi brukar eftersom det är fullt även i de behållarna.

Att jag bygger soporna på höjden tycker jag inte är något problem. Jag vet ju att Pappsen tar dem förr eller senare.

Jag är ganska pysslig och ordentlig i övrigt. Det är bara detta jag inte gör.

Har ni också outtalade fördelningar hemma?

En STOOOR lastbil

Så fort Pappsen och jag är ute och åker bil sitter han med ett ivrigt pekfinger och viftar mot var och varannan lastbil som vi möter.

”Den har jag skruvat med!” ”Jaa, den där har jag skruvat med!” ”Den har jag skruvat med!” hojtar han glatt i takten till en valsmelodi.

I början av vårat förhållande nickade jag artigt och svarade. ”Jaså? Har du?” ”Där ser man!” ”Månn de?”

Numera slår jag händerna för öronen, blundar och rystar halvvilt på huvudet. Jag orkar inte engagera mig! Inte när denna replik gör att det inte går att föra ett normalt samtal under våra bilresor, eftersom vi varje minut möter en lastbil som Pappsen vill att jag ska berömma honom för.

När vi i veckan var inne i Linköping fick vi stanna vid ett rödljus. Bäbisen, eller okej… han börjar bli stor nu, låt oss säga Barnet(!), blev stum och tittade storögt ut genom vindrutan.

”Ja, titta!” jollrade jag. ”En lastbil! En STOOOR lastbil!”

”Den har jag skruvat med!” mässades Pappsen rytmiskt.

Och då slog detta förunderliga mig – denna trista, tråkiga och ja, alldeles uttjatade, replik kommer med största säkerhet att imponera nåt kollosalt på Barnet framöver!

Jag lutade mig tillbaka, ensam och lätt chockad, i mitt kalla baksäte.

Hur i jösse namn ska jag kunna kontra detta?

20131109-104112.jpg

Och här gaddar de ihop sig över fordonsboken!

Till dig, min käre Pappsen

Den här veckan har varit hektisk för Pappsen, Bäbisen och mig. Vi hade råkat göra fel i våra planeringar så både Pappsen och jag skulle jobba och Bäbisen går ju inte på dagis än, men Pappsen jobbar kväll så det var bara några timmar på eftermiddag som glappade. Som tur var kunde både Bäbisens mormor och moster rycka in som barnvakter så det har löst sig riktigt bra. Stort tack för hjälpen!

Men Pappsen och jag har knappt sett röken av varandra på hela veckan eftersom jag sover när han kommer hem.

Så här sitter jag i min ensamhet i soffan, mol allena och väntar på Bonde söker fru. Jag måste medge att det är lite tomt, det känns verkligen att det är något som fattas…

Jag vet att du läser min blogg Pappsen, låt vara att det är i hopp om att hitta stavfel, så jag passar på att skicka dig ett meddelande från djupet av mitt lilla hjärta;

VAR I HERRANS NAMN HAR DU GJORT AV CHIPSEN????

20131106-195434.jpg

Jag försöker att se vän ut men det är inte lätt när det suger i chipstarmen.

Puss puss!

Snarkar du?

Vad är det med folk som snarkar? Vem är det de försöker att lura egentligen?

Det är ju samma visa varje gång! Ögonen faller ihop. Huvudet faller bak, munnen öppnas på så vid gavel att man då och då skymtar rectum där bakom den lilla spenen i gommen.

Och sen!

Det snarkas så att rutorna skallrar! Ibland är det tyst ett litet tag, så att man sitter på helspänn och lyssnar, bara för att golvas av nästa snarkning som är desto mer högljudd och intensiv, ja riktigt vildsint!

Och om man då blir lite full i skratt  och råka väcka personen, som irriterat ser sig omkring – ja hur låter det då?

”Jag har inte snarkat!” fräser den surt!

Jaha. Minsann!

Och hur kan den veta det?

Jo, hör och häpna. Här kommer det lite oväntade.

Den har inte ens sovit!

”Jag har varit vaken hela tiden!”

Jo, det är klart. Det var ju lite det jag misstänkte när dregelsträngen rann och det ryckte i ena foten.

Att personen var pigg som en mört.

DSC_1375

Personen på bilden har inget samband med texten.

Pappsens + Mammsen

Nu är jag fast i en sån här rolig app igen! Vad fördrev mammor tiden med förr i egentligen? Städa? Diska? Tvätta för hand i vasken? Nä, tur att man har sin mobiltelefon!

Nu är det MixBooth som gäller! Den körs på rasterna på mitt jobb, jag tror att de flesta blivit sammansmälta vid det här laget.

Igår testade jag att sätta ihop mig och Pappsen. Så här torde alltså Bäbisen sen ut när han är 25-30.

image

Ruskigt söt, alltså!

Om vi nån gång får en dotter kan hon tänkas se ut lite på detta viset.

image

Eh ja, inte så pjåkigt.

Och jag skulle se ut som här om jag blev Bäbis på nytt!

image

Sicken lite raring!

Nu är det disk och städ som gäller. Tvättat för hand i vasken har jag redan gjort ikväll.