Jag och Bäbisen åt frukost i godan ro när vi möttes av denna text-rad på nyhetsmorgon.
Vafalls!
Gafflar om?
Nyhetspotatisar?
Vad är det för språk?
Kan vilket stolpskott som helst få jobb på tv4 nuförtiden? Man undrar ju.
*tapp tapp tipp tapp tipp tapp tapp*
Tyst.
Stör mig inte.
Jag skriver CV.
Det är verkligen spännande detta med olikheter mellan könen! Hur mycket av skillnaderna sitter i generna och hur mycket påverkas vi av samhället? Efter mitt förra inlägg blev jag lite nyfiken på vad som egentligen finns i Y-kromosomen – det är ju faktiskt bara den som skiljer oss åt!
Så vad har Y-kromosomen att bidra med? Är det gener som styr intresse för bilar och dataspel eller är det bara gener för hår i öronen och dålig humor?
Ja, det har jag svar på nu och resultatet är föga förvånande.
Så här skriver Läkartidningen:
”Den mänskliga Y-kromosomen är nu kartlagd. Den visade sig vara ett genetiskt ökenlandskap, rik på skräp, med ett fåtal användbara resurser och med en kraftigt utvecklad förmåga att degenerera. Vissa anser till och med att den är utrotningshotad och kommer att försvinna om några miljoner år.”
Jaha, ett utrotningshotat ökenlandskap alltså. Där ser man!
Att detta scenario skulle inträffa var alltså inte så konstigt.
Det är verkligen inte lätt detta med barnuppfostran! En av alla saker som jag funderar på är hur man uppfostrat flickor respektive pojkar.
Jag har alltid tänkt att om jag får söner så ska de minsann ha rosa kläder och om jag får flickor så ska de få ha blått! För visst behandlar vi omedvetet barn olika beroende på om vi tror att det är en flicka eller en pojke och beroende på hur de är klädda.
Och det måste ju vara vi vuxna som börjar förändringen, barnen tar ju efter oss! Om alla föräldrar klär sina söner i rosa så kommer ju inte barnen att tycka att det är något konstigt med det.
Men nu är det ju inte så. Rosa är fortfarande mest för flickor och pojkkläder är oftast gröna eller blå.
Och det vill man ju förstsås ändra på! Vill Bäbisen ha klänning och tiara när han blir större så vill jag låta honom ha det och inte lära honom att det inte är lämpligt.
Kanske skulle Bäbisen bli fin i denna?
http://www.lindex.com
Jag vill inte att vi per automatik ska pjoska med flickorna i rosa om att de är så söta och snälla och tro att de är ledsna när de gråter medan vi hojtar till pojkarna i blått att de är coola och tuffa och tror att pojkbebisar gråter för att de är arga.
Men ska jag verkligen låta min son gå i bräschen för mina värderingar? Ska jag utsätta min älskade Bäbis för risken att bli retad?
Det är en svår fråga.
Och jag har inget bra svar.
Vad tycker ni?
Igår firade min familj Pappsen som gick och fyllde år häromveckan.
Det blev en härlig dag fylld av solsken och barnskratt.
Vi lekte vattenkrig! Det tycker både stora och små barn om.
Och vi åt tårta! På Pappsens födelsedagstårta måste det finnas jordgubbar.
Det var härligt att umgås i trädgården. Vi traskar på bra, Bäbisen och jag.
Paket fick han också, Pappsen. Och minsann – en skämtare hade varit i farten och slagit in Pappsen paket i rosa papper! Hihi! Vilken humor de har, gobbarna!
Och Pappsen själv? Ja, han satt sönder solstolen.
Vilken fest!
Vi satte upp gardiner i vardagsrummet häromkvällen. Det var inte lätt att få något att passa! Vi hade bestämt oss för att inte köpa några nya gardiner utan först kolla om vi hade nåt hemma som kunde bli fint. Men våra fönster är så speciella.
”Det är svårt när fönstren är så korta och breda!” klagade jag.
”Inte då!” sa Pappsen. ”De är långa och smala.”
Och inte visste vi var man brukar sätta gardinstången heller. Vi tänkte ha panelgardiner men om vi satte fästena där vi tänkte först hade gardinerna täckt hela fönstret. Så vi satte dem långt från fönstret och inte så högt.
Men när Pappsen tar fram borrmaskinen blir jag lealös. Då går luften ur mig och jag känner att detta är inte mitt gebit. Så jag satt mest på en stol och åt jordgubbar och choklad medan Pappsen suckade och stånkade och fick gardinerna på plats.
Tyvärr har jag ingen bild på eländet eftersom det såg så tokroligt ut att Pappsen slet ner dem direkt när jag skrattat klart.
Men chokladen (Pappsens födelsedags-choklad) fotade jag!
.
Gott!
Nåja, vi provade med en kappa istället.
Det blev ju jättebra! Ser ut som en frisyr jag skulle kunna tänka mig att ha.
Haha! Nä, den åkte ner nästan lika fort den!
Pappsen fick helt enkelt byta plats på fästena och sätta upp panelgardinerna igen. Blev rätt okej.
Gårdagens och kvällens projekt har varit att slipa och olja bänkarna i köket igen.
Igår var jag till min förvåning riktigt bra på att pensla och gjorde nästan alla bänkskivorna själv! Jag som normalt är en skam för feminismen blev mäkta stolt över mig själv!
Vad man kan!
Ikväll är Pappsen iväg och jag skulle lägga omgång två men eftersom jag glömt rengöra penseln igår var den alldeles torr och hård nu. Jag ringde Pappsen som föreslog att jag skulle lägga den i olja ett tag och se om det löste upp sig.
Det var ett korkat förslag. Fungerade inte alls! Det var ju barnsäkert lock på oljan så den gick inte ens att öppna.
Suck!
Så då var man inte nya Ernst Kirchsteiger då.
Regnig onsdag. Det är skönt med några regniga dagar ibland, tycker jag. Det blir skön luft och naturen grönskar.
Skön kväll för en promenad.
Men nu ska Pappsen och jag äntligen försöka få upp lite gardiner! Vi har mest ägnat oss åt trädgården sen våren och sommaren kom och att inreda hemmet har blivit lite bortglömt.
Tänk! Man sitter glad och nöjd i soffan och så plötsligt…
…så känner man hur hungrig man är!
Ja! Detta är en av mina favorit-miner. Min hungers-min!
Förstås med tillhörande dregel-ljud.
Jag brukar köra den för Pappsen för att riktigt illustrera hur sugen jag är på något.
”Ska vi köpa pizza?” frågar Pappsen.
”Aaaarrrhhhh!” svarar jag medan jag vickar huvudet fram och tillbaka och på mycket kort tid lyckas jag frambringa en dregelsträng.
Jag kör jämt och ständigt med denna min men Pappsen har inte kommenterat den en enda gång! Väldigt konstigt!
Har han inte sett hur fasligt lik jag är Homer Simpson?
Okej, jag kanske sluter ögonen lite för mycket. Jag ska jobba på det… Och sen tror jag nog att Pappsen blir impad!
Vi är så nöjda över dopklänningen som Bäbisen hade på sitt dop. Han var nio månader när han döptes och vi var väldigt osäkra på om vi skulle välja klänning eller kostym. Vi var rädda att det skulle se lite fånigt ut med klänning på en pojke som var så pass stor, men samtidigt tyckte vi att det hörde till ritualen att ha dopklänning.
Till slut bestämde vi oss för dopklänning och beställde en från Pyttisen.
Den blev perfekt!
Klänningen var väldigt vacker men ändå enkel och är därför fin till både pojkar och flickor.
Här är några av fotona vi tog när vi skulle göra tackkort.
Visst är han för söt?
Jag skickade ett av fotona som tack till tjejen som jag beställde dopklänningen av och hon tyckte också den var fin så just nu finns bilden på www.pyttisen.se
eller närmare bestämt
Pappsen är en riktig pussgurka. Han tycker ofta att det är läge för en liten puss.
Imorse gjorde jag en choklad-ansiktsmask. Med morgonrocken på sniskan och med smält choklad i ansiktet är jag inte i min mest åtråvärda form.
Men kunde Pappsen hålla sig borta för det?
Men Pappsen då, ska det vara så svårt att hålla sig i schack?
Midsommarafton blev precis så trevlig som vi hade hoppats på! Sill och nubbe, dans kring midsommarstång, blomsterkransar, jordgubbstårta, kubbspel och grillat! Och framförallt ett glatt och trevligt umgänge!
Jag hade min nya klänning med körsbär på. Som utlovat kommer det fler bilder på klänningen nu!
Jag hade tänkt göra mig vacker med blommor i håret men med en Pappsen som ockuperar badrummet innan vi väntar besök hann jag bara dra en borste genom håret och sätta i linserna. Precis som alltid… Men klänningen är fin ändå.
LillaLina 