Bamsemiss och mögliga ostar

Publicerad den 24 maj, 2015 av Lina

Vi har haft en så skön helg! Försommaren har verkligen visat sig från sin bästa sida! Igår var vi på Kolmården med min familj. Det var trevligt. Visst funderar man på hur djuren har det, men jag har ändå fått för mig att Kolmården är en ganska vettig anläggning. Dessutom arbetar de ju med att upplysa och belysa problem för vilda djur och med att skydda utrotningshotade arter, så jag tänker att på det stora hela kanske det jämnar ut sig…

Barnet var nöjd med det mesta men väldigt ledsen över att han inte fick träffa Bamse. Vi hade nog trott att Bamse skulle spatsera omkring där på Bamses värld och inte bara träffas efter nån föreställning nån viss tid som vi inte hade koll på. Barnet planerade på morgonen att han skulle krama Bamse och att han skulle ge honom sin napp, när vi sen drog en trött kille tillbaka till parkeringen med oförrättat ärende grät han i högan sky ”Ville träffa Baaamse!” Stackars liten.

Dagen till ära laddat upp med Bamse-kepsen och Bamse-strumporna.

Idag har vi nästan bara grejat i trädgården. Nu njuter jag verkligen av att få fixa där, inte bara av att slappa i den. Potatisen har kommit upp och idag satte jag ärtor, morötter, dill och rödbetor på landet. I växthuset finns sallad och dill, bönorna som jag förodlat har precis börjat titta upp och tomaterna växer.

I ett par veckor har jag slagit vad om mig själv om när mina Allium ska slå ut, och nu har de äntligen gjort det!

Enda smolket i bägaren är min ostleverans. Vi fick ett ostogram från jobbet i julklapp. Som gravid trånade och trånade jag efter mögelostarna som jag skulle beställa hem när jag fött bebisen. Jag längtade så och beställde leverans för ostarna till den 22/5, alltså i fredags, men inga ostar kom… Enligt ostaffären är de skickade i torsdags och enligt posten ska de komma fram på måndag. Jag gissar att de inte varit kylförvarade och att de helt enkelt är förstörda nu.

Hur ska man göra? Ska jag sitta under min sten och tänka att jag får skylla mig själv som bor på landet? Eller ska jag tänka att om jag beställt leverans ett visst datum och har ”betalat” för det så ska jag minsann ha mina ostar i ätbart skick? Jag gillar inte sånt här…

Skomakarpäron

Publicerad den 16 maj, 2015 av Lina

Vårat hus är inte så gammalt men på tomten ligger också ett litet torp. Där bodde en skomakare en gång i tiden. Torpet är gammalt, golvet är nött och nertrampat och den gamla vedspisen är väl använd.

Det är ganska häftigt, tycker jag, att ha ett stycke historia hemma hos sig. Jag ser framför mig hur frun stod krum över spisen och försökte få upp eld medan småbarnen kröp omkring på golvet och skomakaren satt och arbetade på sina skor. Men vad vet jag, kanske hade han vare sig fru eller barn? Jag skulle gärna vilja veta mer om torpet och de som en gång bott där.

I trädgården har vi två gamla päronträd. De är stora och mossiga och fanns där innan de tidigare ägarna köpte tomten och byggde boningshuset. Därför kallade de träden för skomakarpäron.

”Frukten är rutten innan den faller till marken, men de ger skön skugga på sommaren och är enastående vackra när de blommar.” sa de.

Nu har de då inte blommat nämnvärt under de två första vårar som vi bott här. Dessutom tar de plats för bergskörsbärsträden som är planterade mellan dem, och som väl är tänkta att ta över när man fäller päronträden. De skuggar min nya ros också, så nog har jag tänkt att det snart kan vara läge att ta bort dem, om de ändå är så gamla att de knappt orkar blomma och innan körsbärsträden är så stora att de växer in i varandra.

Men så i år! Skomakarpäronen står i full blom! De är översållade av vita blommor och verkligen vackra där de står!

Just när jag började ge upp hoppet om dem visar de sig från sin bästa sida, som ett jublande livstecken. Nu har jag alls inte mage att fälla de magnifika gamla träden.

Jag skänker en tanke till den som en gång har planterat dem och låter dem stå några år till. Mina skomakarpäron.

Vattenblänk i trädgården

Publicerad den 6 maj, 2015 av Lina

Det är verkligen en hektisk period i trädgården nu. Och jag tycker om det! Både Pappsen och jag sa till varandra i söndags att de bästa dagarna är de som vi är ute i trädgården hela dagen. Pappsen har tagit bort det sista av en stor ful buske på framsidan och jag har rensat ogräs och flyttat på rosor.

Jag har köpt en nya ros också, en Stanwell Perpetual.

Foto från http://gardener.blogg.se/2012/june/ros-stanwell-perpetual.html

Jag såg en bild av den på internet i söndags, åkte och köpte den i måndags och planterade den igår. Det är det som är så roligt med trädgård. Att man har en sådan iver och att det bara kliar i fingrarna att få hugga i och jobba, förnya och förbättra. Jag kan inte gå från bilen och in i huset utan att jag landar nånstans på vägen och får jord under naglarna. Idag när jag skulle gå ut för att lasta barnvagnen i bilen började det med att jag fyllde upp vattentunnan nere i gräsmattan och sen när jag kom in igen hade barnvagnen aldrig blivit lastad.

Just nu blommar kabbelekan där nere. Det är så fint.

Jag gillar vatten i trädgården. Det ger både liv och ro på samma gång. Visst skulle jag vilja ha en riktig damm nån dag, men så länge vi har småbarn nöjer vi oss med enklare former av vatten i trädgården på ställen som vi har uppsikt över.

Här är några foton från tidigare somrar som jag gottar mig åt innan trädgården har hunnit slå ut i full blom.

Så här såg det ut förra året när azalean blommade och vi precis hade grävt igen den gamla tråkiga ”dammen” till en mer barnvänlig vattensamling.

Ett litet fågelbad är enkelt men kan var nog så trevligt att vila ögonen på.

Jag tyckte så mycket om min lilla fontängroda som vi brukade ha i ett kärl med stenar i på trappan. Men efter många års skvalande sa den upp sig förra året.

På ren chansning kastade jag en näckros från en gammal damm i ekfatet förra sommaren. Den överlevde och var förföriskt vacker när den blommade.

Till min stora glädje lever den fortfarande! Den har redan flera blad som är uppe vid ytan, så jag ser med glädje fram emot årets blomning! Och jag håller tummarna för att den nya rosen tar sig och blir lika fin som på bilden!

Dagens trädgård

Publicerad den 25 april, 2015 av Lina

Det är mycket på gång i trädgården nu. Pappsen gräver, klipper häckar, tar bort buskar och stenar och kanske nån rabatt här och där.

Jag planterar och rensar.

Vi är väldigt olika med det mesta, Pappsen och jag. Jag vill ha det lummigt och med mycket växter, gärna huller om buller, det behöver inte vara så noga med allting. Jag vill skynda långsamt och går gärna och funderar och planerar innan vi gör nåt drastiskt, som att hugga ner träd eller så.

Pappsen vill ha det strikt och ordentligt. Öppet och fritt, och viktigast är förstås att det bara går att braka på med gräsklipparen. När han går igång med motorsågen får han tunnelseende och vill hugga ner allt han ser på en gång.

Idag har Pappsen trimmat och klippt gräs och jag har provat min maskros-uppdragare(?). Där har vi en olikhet till. Pappsen älskar prylar. Det gör inte jag. Jag vill göra allt med så enkla medel som möjligt. Jag gillar inte dammsugare utan föredrar att sopa (men Pappsen har gömt sopskyffeln), jag vispar gärna grädde för hand och har bara hummat i två år när Pappsen har försökt få mig att använda maskros-uppdragaren.

”Det går så bra för hand.” säger jag och river upp ännu några maskrosblad utan att få med nån rot. (Det är ju inte så noga.)

Idag har vi också satt potatis, barnens Farfar och jag.

Det är Farfar som har ansvar för potatislandet. Han har utnämnt sig själv.

Fast det är jättebra med hjälp.

Här har ni dagens outfit.

Tröja – från Pappsens garderob
Arbetsbyxor – nya snygga från Jula
Pannband – som Farfar har vunnit på lotto

Och så har Pappsen grävt bort den dåliga jorden från växthuset så kanske jag äntligen kan plantera där snart! Det gick sönder glas i vintras så vi har fått sätta in nya rutor och så har Farfar och jag försökt plocka bort skärvorna. Vi fick inte bort allt splitter så nu byter vi ut jorden istället.

Nu blommar också bergskörsbärsträden. De är så söta.

Jag ska plantera mycket fler hyacinter. Jag har varit skeptisk till hyacinter som vårblomma eftersom den är så starkt förknippad med jul, men de är verkligen fina i vårrabatten och doftar ljuvligt!

Den här lila blomman är så söt, men jag vet inte vad den heter?

Det händer så mycket i naturen nu. Forsythian har slagit ut.

Och häggen är på god väg. Jag ser skillnad för varje dag. Igår tog jag detta fotot och idag när jag kom ut hade Pappsen mejat ner den.

Jättestor skillnad…

Fast maskros-uppdragaren var bra.

En ljuvlig tid

Publicerad den 18 april, 2015 av Lina

Det är en ljuvlig tid nu, både i livet och för årstiden.

Det är fantastiskt att vara någorlunda ung, pigg och stark och ha många planer och drömmar för framtiden tillsammans med Pappsen. Att ha småbarn som växer och utvecklas och som gör oss till en familj.

Och det är ljuvligt att vara mitt uppe i våren och ha hela sommaren framför sig.

Det är en bra kombination! Idag är det egentligen min jobbhelg, men istället för att sitta instängd på ett labb har jag varit ute med familjen i solen. Barnet springer runt i trädgården bland vitsipporna och ropar mamma med kaksmulor runt munnen. Lillan har varit som en ängel och sovit många timmar ute i vagnen. Däremellan har hon gett mig stora leenden när jag har tittat på henne.

Ja, inte så att jag vill låtsas som att tillvaron med ett spädbarn och ett barn i trotsåldern är enkelt och glassigt. Inte alls. Ibland är det helt förtvivlat jobbigt, men det kan vi ta en annan gång. Idag har det varit en bra dag.

Vi börjar få ordning som vi vill i trädgården och när vi jobbar på går det riktigt bra.

I veckan var min mamma, barnen och jag på den nya blomsterhandeln. Vilken lycka! Det var så fint och utbudet av perenner var enastående!

Jag kom hem med jättevallmo, luktpioner och löjtnantshjärta till rabatterna, penséer till blomlådorna och ett litet citronträd till uterummet.

Idag har jag hunnit plantera och det kommer att bli så fint! Jag har också flyttat förgätmigej och prästkragar så snart har jag min drömrabatt!

Pappsen har länge bekymrat sig för hur han ska kunna klippa de höga tujahäckarna. Jag har inte varit så orolig för jag vet att han alltid löser det på nåt sätt.

Barnens Farfar har lekt med Barnet och hjälpt till att bära ris.

Det går bra när vi hjälps åt.

Syrran var här ett varv och vi tog en promenad med barnen. Vi ville ta kort på dem när de satt på den fina bänken men de ville inte riktigt. Då fick de ta kort på oss istället. Det kan vara fint med två fullvuxna flickor också.

Såna här dagar skapar fina minnen.

Och trädgården doftar av blommor.

Chokladkaka med glasyr

Publicerad den 16 april, 2015 av Lina

Det här är en riktigt god kaka som brukar gillas av både vuxna och barn. När jag bakade den till helgen lovordade Pappsen varje tugga och menar nu att det är hans favoritkaka. Den är god att bara äta som den är, men känns extra lyxig ihop med vispad grädde och bär.

Chokladkaka
150 g smält smör
2,5 dl socker
2 ägg
2,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
5 msk kakao

Glasyr/Kolakräm
1 dl socker
1 dl vispgrädde
2 msk ljus sirap
150 gram choklad (ljus eller mörk)
50 g hårt smör

Sätt ugnen på 150 grader.

Smörj och bröa en form med avtagbara kanter.
Smält smöret och låt svalna något.
Vispa ägg och socker.
Blanda ner de torra ingredienserna i äggsmeten.
Rör ner det smälta smöret.

Grädda i mitten av ugnen i 30 minuter.

Medan kakan gräddas kan du koka kolakrämen till glaysyr.

Sjud grädde, socker, grovt hackad choklad och sirap till lagom tjock konsistens.
Ta från plattan och rör i smöret.
Häll såsen över den färdiggräddade kakan. Låt svalna.

”Skär” loss kakan från kanterna med en spatel eller plastkniv så att du kan öppna formen utan att glasyren förstörs.

Vi tog med oss kaka och kaffekoppar ut i trädgården. Det är så efterlängtat att kunna sitta i trädgården och fika och njuta av fåglarna som kvittrar och av alla blommor som slår ut nu!

Idag skiner solen och i eftermiddag ska jag till blomaffären och köpa fler växter att plantera.
Trevlig torsdag!

Brådmogen trädgård

Publicerad den 30 juli, 2014 av Lina

Säden brådmognar i år, berättade min pappa. Kärnorna hinner inte utvecklas som de ska innan det blir dags att tröska.

Det är lite så i trädgården också. Blommorna slår ut men de ser torra och lite vissna ut redan redan innan jag hunnit njuta av dem.

Så idag på morgonen gick Barnet och jag på en fotorunda bland rabatterna för att föreviga en del av de blomster vi har just nu.

Växthuset är nästan tomt. Där finns bara ett par tomatplantor och överväxt dill och sallad. Men en solros har hittat dit och står i full blom!

Klematis vid pergolan

Stockrosorna står vackra framför den murade stenväggen

EN röd solhatt fick jag i år. Bäst att fånga den på bild.

Nere vid den omgjorda dammen blommar den röda rabattrosen. Snart får den sällskap av höstsilverax.

Den enda flox som inte ser vissen ut är den som självsått sig vid staketet.

Rudbeckian klarar värmen bra och lockar till sig allehanda fjärilar

Från bra till dålig mamma

Publicerad den 15 juli, 2014 av Lina

Det går så snabbt det där. Hur snabbt man växlar mellan att känna sig som en bra eller dålig mamma.

Igår satt Barnet och jag och tittade ut på regnet. Resolut tog jag på honom stövlar och regnbrallor och tänkte att ”Lite regn stoppar inte oss”. Sen gav vi oss ut på trädgårdsäventyr. Jag känner mig alltid som en bra mamma när jag är ute och leker i regnet. Som en frilufts-mamma som gör allt för sitt barns bästa. Det är nästan så att jag hoppas att nån granne ska höra oss.

Vi började i hallon-landet. Barnet strosade glatt runt snåren och tryckte munnen full.

Jag känner mig alltid som en bra mamma när vi äter bär i trädgården. Som en natur-mamma som valt ett liv på landet framför stressen i stan och jag riktigt känner hur antioxidanterna pyser runt.

Vi fortsatte till vinbärs- och krusbärsbuskarna.

Stämningen var idyllisk och regnet störde inte det minsta.

Jag fortsatte mamma-lyckan med att knöla ner regnbrallekillen i gungan och ta fart och sen tog vi sandlådan.

Ungefär där började lyckan att naggas i kanten. Regnet ökade i styrka och jag kände mig tvungen att söka skydd under ett träd.

Nu började jag så smått att fråga Barnet om vi inte skulle gå in och leka istället. Jag känner mig alltid som en dålig mamma när jag frågar Barnet såna saker. Som att jag är en mes-mamma som inte själv kan ta några beslut.

Men nu fullkomligt vräkte det ner! Det var så att mina linser sköljdes ur ögonen. Nu gjorde Mes-mamman Matilda sällskap under hustaket men Barnet… han lekte som aldrig förr. Han ruskade bara på huvudet när jag frågade om vi skulle gå in. Sanden var ju perfekt att lasta nu när den blivit blöt!

Ser ni hur det vräker ner?

Sen kom åskan. Den dånade över våra huvuden och nu fick det väl ändå vara nog?! Dessutom måste jag skynda mig att dra ur modemet så att jag inte blir utan internet igen.

Men Barnet vägrade. Jag trilskades och försökte få med honom frivilligt men det gick inte! Jag fick helt enkelt ta ett grabbatag om min ilskna tvååring och dra honom ur sandlådan. Regnet piskade, åskan mullrade, Barnet var dyngsur, hal, sandig och arg. Han skrek och fäktade medan jag släpade och drog honom genom hela trädgården.

Jag känner mig alltid som en dålig mamma när jag mordhåller ett gallskrikande barn. Som en diktatormamma som bara tänker på sig själv och inte kan hantera en konflikt. Medan jag kastade in honom i hallen och snabbt stängde dörren bakom oss hoppades jag innerligt att ingen granne hade hört våran trädgårdslek…

Me and my roses

Publicerad den 11 juli, 2014 av Lina

Jag har ju skrutit en del om mina näckrosor.

Näst ut är mina klätterrosor! Dem är jag också mäkta stolt över.

Redan för några veckor sen stod den röda i blom. Jag misstänker att det är en Flammentanz. Den var otroligt vacker där den kantade det vita fönstret på torpet.

Till min förtjusning blommade även den rosa klätterrosen i år. Förra året fick jag klippa ner den nästan helt och den blommade aldrig.

Enligt kvinnan vi köpte huset av skulle den vara vit, men jag tycker att blommorna är rosa och gissar att det är en New Dawn.

Visst är de underbara? Jag tycker så mycket om mina rosor!

Det luktar lik i trädgården!

Publicerad den 5 juli, 2014 av Lina

Det är jätteäckligt! I ett hörn av trädgården luktar det ruttet och det gjorde även förra sommaren.

Då trodde vi att det kanske låg nåt dött i komposten…

När det började lukta även i år började jag oroligt att snegla mot grannen. Så trevliga och artiga, men vad vet man? Hade de något hemskt att dölja?!

Men så en kväll när vi tagit på oss våra noppriga koftor för att ta ett kvällsvarv i trädgården, ropade Pappsen:

”Vad är det här för konstiga svampar? Är det DOM som luktar???”

Som den ivriga biolog jag är sprang jag genast fram och rev i backen.

Jojomen!

I tujahäcken mellan grannen och oss växte en massa långa, fula och slemmiga svampar!

Stinksvampar, även kallade liksvampar!

Där växte de med slemmet frodandes och lockade till sig spyflugor och andra asätare.

Kan det bli värre??

Ja, det kan det. När man läser att de heter Phallus impudicus på latin för att folk med mer fantasi än jag tycker att de ser ut som pillesnoppar som vajar i backen blir det ännu mer motbjudande!

Nästa omgång ska jag inte riva bort med naglarna. Hu, vad den lukten bet sig fast…

	Camila Perkins om Vad tycker du om hen?
	Eliza om Marängtårta med rice kris…
	Mait om Rabarbersaft
	Lina om Marängtårta med rice kris…
	Anonym om Marängtårta med rice kris…

	Camila Perkins om Vad tycker du om hen?
	Eliza om Marängtårta med rice kris…
	Mait om Rabarbersaft
	Lina om Marängtårta med rice kris…
	Anonym om Marängtårta med rice kris…
	Lina om Spindel-cupcakes

LillaLina

Det här är Lilla Lina. Här skriver jag, med humor och glimten i ögat, om min vardag med mammaledighet, matlagning och trädgård. Jag delar livet med käre (tokige) Pappsen, Barnet och lilla Lillan.

Etikettarkiv: Trädgård