Författararkiv: Lina

Stolpskott till felanmälare, fyrkantigt system och vimsig tekniker

Publicerad den av

5

Jo, precis som Pappsen skrev så har vi fått tillbaka bredbandet! Vi har nämligen varit utan internet och hemtelefon i en vecka nu!

Först gick båda datorerna sönder samtidigt så jag har bara kunnat knappra blogginlägg på mobilen – och sen försvann alltså uppkopplingen!

(Vad har jag gjort blogg-Gudarna för ont? Har jag gjort för många syftningsfel, använt för mycket talspråk eller bara lagt upp för fula bilder?)

Pappsen tvingade mig att felanmäla. Jag som hatar att ringa såna samtal! Det kommer bara frågor som jag inte kan svara på!

”Inte då!” sa Pappsen oförståndigt.

Jag hade nästan ingen täckning på mobilen hemma så jag ringde när jag åkte i bilen. Jag fick prata med en röst-igenkänningsmaskin och till en början gick frågorna över förväntan. Jag sa både ”felanmälan” och ”bredband” på rätt ställen men sen när den mycket ledande frågan ”Gäller det mobilt bredband” kom, då gick jag i fällan och svarade klart och tydligt ”JA”.

Så när jag äntligen blev framkopplad och berättade att åskan slagit ner i vårat modem skjutsade killen raskt ut mig i kö igen.

Nästa gång kopplades jag fram precis när jag var som djupast inne i skogen och mobilen var närmast lealös. Jag hörde knappt ett ord av vad killen sa men lyckades ändå förstå att han pratade engelska. Hjälpsamt stolpade jag mig fram på svengelska ett tag innan jag insåg mitt misstag.

Men jag var inte helt borttappad.
”Hemtelefonen har också gått sönder!” meddelade jag förnumstigt.

”Jo, det blir så när man har bredbandstelefoni.” sa killen artigt.

Då kom nästa kluriga fråga: ”Lyser modemet?”

Efter mycket velande och tvekande förstod han att jag inte kunde svara så istället för att bara skicka ett nytt modem blev han tvungen att sända ut en tekniker.

”Grannen råkade ut för samma sak och honom ska ni till på onsdag. Vi bor ju rätt avsides så det kanske går att ta oss samtidigt?” föreslog jag.

Men se det gick inte! Inte för att det inte fanns tid, utan för att det helt enkelt inte funkar så. Nä, om inte både grannen och jag tog bort våra felanmälningar och sen la in en ny tillsammans förstås…

De skulle skicka ut en tekniker punktligt klockan 15.30 på fredagen men han skulle ringa till mig innan och kolla av tiden. Jag stressade hela dagen på jobbet för att hinna hem till våran avtalade tid!

Medan jag for där som en skållad råtta visade det sig att teknikern ringt Pappsen klockan åtta(!) på morgonen. Då stod han redan utanför huset, ryckte i dörren och undrade varför ingen var hemma. Eftersom det var låst hade Pappsen fått guida honom i letande av extranyckel och sen fick teknikern gå in själv i huset.

Så vad ska man säga? Det löste sig ju till slut (trots ett stolpskott till felanmälare, ett fyrkantigt system och en vimsig tekniker.)

20140613-204739-74859437.jpg

”Shaa,” sa stolpskottet. ”Och shå är hemtelefonen trashig ockshå…”

Sorry Pappsen!

Publicerad den av

2

Pappsen är en fin människa. En snäll man.

Trots det finns det saker som jag retar mig på.

Nåt som jag ofta klagar på är att han är så dålig på att svara på sms! För visst är det trist när man bemödar sig med att skriva ett mess och sen får man inget svar?!

Dålig stil, Pappsen!

Fast… när jag tittar på våran meddelande-historik så börjar jag i undra om det inte är jag som är dålig på att svara…

20140613-163159-59519200.jpg
Sorry, Pappsen!

Jag lovar att hitta nåt annat som jag kan beklaga mig över.

Jo, det där gamla körkortet

Publicerad den av

8

wonderbaumJo, jag fick ju mitt körkort trots allt, då för tolv år sedan, trots att jag hade en sån stygg körskollärare.

Inte för att han tyckte att jag hade kämpat bra och var redo. Nej, han ville fortsatte att mjölka ur mig lektioner under ständig förolämpning, men en dag fick jag köra med en annan lärare och han bokade uppkörningstid direkt.

Min egen lärare blev mäkta förargad men kunde inget göra.

Jag hade min sista lektion precis innan uppkörningen. Den gick ganska bra, ja förutom då att jag varje gång han sa höger svängde vänster och varje gång han sa vänster så svängde jag höger.

Läraren skakade uppgivet på huvudet. När jag gick mot uppkörningsbilen tog han ändå tillfället i akt att ropa ut en sista hälsning till mig.

”Det är ett under om du klarar det!” gastade han bakom min rygg.

Stärkt av hans varma ord satte jag mig i bilen bredvid en mustaschprydd liten farbror.

Mitt första dilemma var när jag skulle vända med hjälp av en T-korsning. Osäker och med självförtroendet i botten fick jag hjärnsläpp, försökte gira runt fast jag förstod att det inte skulle funka, blev tvungen att backa tillbaka, råkade köra upp på trottoaren och touchade ett villastaket.

Där nånstans trodde jag att det var kört.

Den mustaschprydde mannen stirrade mållöst genom vindrutan. Han rörde inte en min. Jag greppade ratten och viskade ”Förlåt, förlåt, förlåt…” om och om igen medan jag väntade på att han skulle kasta mig ur bilen och själv köra tillbaka.

När han inget gjorde släppte pressen, jag gjorde min vändning och brummade vidare ut på motorvägen. Efter att länge ha legat bakom en traktor passade jag på att köra om när det började komma heldragna vita linjer. Sen la jag mig på en maklig takt av 80 km/h.

”Är det en väl avpassad hastighet med tanke på dagsljus, väglag och trafik tycker du?” frågade mustaschmannen.

Jag log nervöst och brakade på lite. Det var ju kört ändå, tänkte jag.

Men det var en vänlig farbror så när jag skulle parkera tog han mig till en ödslig kyrkogårdsparkering där jag fick ställa mig på valfri plats. Möjligen fick jag lite hybris av alla lediga platser så jag kom snett, men sen blev det bara några småturer tillbaks till stan och så var det klart!

Jag väntade bistert på beskedet, och jag tror att mustaschmannen överraskade både sig själv och mig när han bockade i rutan för ”GODKÄND” på pappret.

Men mest överrumplad av oss alla blev min körskollärare.

Han trampade fram och tillbaks utanför bilen medan jag pratade klart med mustaschmannen. När han spänt frågade hur det hade gått vågade jag fortfarande inte lita på beskedet.

”Jag vet inte, fast han bockade i godkänt…?” svarade jag.

Den annars så surskalliga läraren gjorde ett vilt skutt av glädje, gav mig 20 kronors rabatt på uppkörningen och vinkade frenetiskt hej då.

Jag tror sällan att han har varit så glad över att slippa en elev…

Och jag har sällan varit så glad över att slippa ifrån en lärare!

Vad kan man begära av en mamma egentligen?

Publicerad den av

8

Nu är väl pollensäsongen äntligen över så att man kan ta tag i de där oputsade fönstren? Förra året var jag ute i god tid, jag bankade ner stegen i snövallarna och kämpade mig frenetiskt runt huset. Sen kom all pollen och mitt slit var förgäves!

I år har jag hållit mig kall. Jag har inte putsat en ruta! Inte ens Barnets smör-kladd på insidan har fått den här mamman att lyfta på hatten. Jag har lugnt tuggat vidare. ”Nej. Fönsterputsningens tid är ännu inte här.” har jag tänkt och huggit in på ännu en ostskiva.

Men nu kommer jag inte undan längre.

Eller..?

Jag skrev ju för ett tag sen om att jag var sugen på städhjälp .

Ska jag verkligen klämma in fönsterputsning på min ynka åtta-veckors sommarsemester?

Det finns väl ändå gränser?

Det var ju lite mer nåt sånt här jag hade tänkt mig av sommaren.
DSC_0449 DSC_0337 DSC_0293 DSC_0106 wpid-20130705_191442.jpg IMG_6768 DSC_0917 DSC_0912 DSC_0799 DSC_1117 DSC_0208 DSC_1053

Långa näsor

Publicerad den av

3

Pappsen och jag har varit utan varmvatten i ett år! Sen vi flyttade in, tror vi. Har man spolat kranen länge har det inte ens blivit ljummet!

Jag som vill att duschvattnet ska vara så varmt att det bränner har fasat för att kliva in i duschen. Och när jag väl tagit mig i kragen har jag knappt kunnat tvätta mig, bara frusit fast i ett hörn och klivit ur ungefär lika oren som jag klev in.

I ett år!!

Det är väl bara att ringa rörmokaren? tänker ni.

Men Pappsen och jag har bitit ihop. Vi har anat en jätteutgift och försökt att blunda. Tänk om vi skulle behöva byta ut bergvärmepumpen!? Så snart efter att vi flyttat in! Nä… den näsan ville vi inte stå med.

Kalla duschar är bra för hyn, tänkte jag.

Men så stod vi inte ut längre!

Fast nu funkar det ju inte riktigt som i Stockholm där man bara ringer en rörjour . Här på vischan känner man rörmokaren väl och väntar några veckor tills man ändå ses med att säga ”Förrsten, vi har nåt problem med varmvattnet, du kan väl svänga förbi när du har en sekund över?

Det innebär att det kan ta ytterligare några veckor innan rörmokaren väl dyker upp.

Sen kom han då, rörmokarn. Pappsen och jag laddade för en lång session med dåliga besked och saftig nota.

Rörmokarn kände lite och tittade lite. Sen skrattade han och tog bort en blandningsventil som suttit kvar sen det var vedeldning i kåken. Den har öst på med kallvatten i varmvattnet vilket inte behövs nu när vi bara kör på bergvärme.

Eh, ja det var ju en lättnad! Äntligen kan vi duscha varmt igen! Men så snopet ändå att vi väntat så länge. Så många kalla duschar och sånt slöseri med el och vatten…

Det blev lång näsa ändå, i slutändan, kan man säga.

20140606-134841-49721315.jpg

Tacogratäng

Publicerad den av

4

DSC_0418 Sist Barnets Farmor och Bonus-Farfar var här och passade Barnet så lagade jag tacogratäng till dem. När de bad om receptet tyckte jag att jag lika gärna kunde lägga ut det här! Som vanligt tar jag det jag har hemma. Ibland blir det ingen paprika och ibland knappt ingen philadelphia, det brukar bli gott ändå. Det har säkert hänt att jag slängt ner en och annan vitlöksklyfta också.

Det finns många varianter på tacogratäng men jag har fastnat för denna! Det är kul att variera fredags-tacosen med lite gratäng ibland också!

Tacogratäng

400 g köttfärs
1 hackad gul lök
I hackad paprika
1 påse tacokrydda
1 pkt krossade tomater

200 g philadelphiaost
minst 2 dl créme fraiche, gärna mer

Ev. skivade tomater, hackad purjolök eller paprikapulver att ha ovanpå.

Riven ost.

Tillbehör: sallad och nachochips.

Stek löken i en gryta. Lägg i köttfärs och bryn tills den är färdig.

Tillsätt paprikan och stek lite till.

Rör i tacokrydda och krossade tomater och låt allt koka i några minuter.

Blanda philadelphiaost och créme fraiche i en skål.

Bred ut köttfärsröran i botten på en ugnsfast form. Bred ut créme fraiche-röran ovanpå.

Om man vill kan man garnera med skivade tomater eller hackad purjolök innan man lägger på riven ost. Själv tycker jag att det är fint att strö över lite paprikapulver på osten.

Sätt in i ugnen på 200 grader i cirka 20 minuter.

Servera med sallad och nachochips! (Tänk på att det alltid går åt mer nachochips än man tror.)

DSC_0415 DSC_0409DSC_0412

Att ta körkort

Publicerad den av

11

De flesta vet ju att jag har lite svårt för det där med bilkörning. Hur jag än väjer för hålen i vägen så prickar jag dem precis. Med en hårsmån missar jag bilen på parkeringen framför när jag lägger i ettan istället för backen och fast jag rättar till mig gång efter gång för att stå rakt så står bilen likt förbenat snett när jag kliver ur.

Ändå har jag haft körkort i tolv år nu. Teorin gick bra men det gick åt otaliga körlektioner… Och nästan varje gång grät jag när jag kom hem. Min lärare använde nån slags förnedringmetod mot oss elever och ägnade mer tid åt att förfära sig över hur dumma vi var än åt att berätta hur vi skulle bete oss. 

En gång började jag en körlektion med att missuppfatta att det var tvåfiligt så jag började i vänsterfilen, trodde att jag låg fel och styrde varsamt över i högerfilen. Ett tokigt misstag men det var inte en bil så långt ögat kunde nå.

Resten av körlektionen vägrade min lärare att säga hur jag skulle köra. Han härjade bara om vilken hänsynslös bilförare jag var. Att jag bara kunde kasta mig ut i vägbanan utan en tanke på övriga trafikanter! Han avbröt sig bara för att då och då låtsas att han slog huvudet i framrutan när jag bromsade till.

Nä, det var ingen rolig period. Jag är verkligen glad att jag har körkortet avklarat.

Om du ska ta körkort idag så är mitt bästa tips att öva så mycket du kan på egen hand! Både vad gäller körning och teori! Kör ihop med någon som du känner dig trygg med och får du en skräckgubbe som körskolelärare – byt innan han raserar ditt självförtroende helt!

Nu finns också bra sidor på internet där man kan öva teori, till exempel på korkortskolan.se

Idag tror jag att jag skulle klara en uppkörning skapligt bra men teorin skulle förmodligen vara värre, så även jag skulle behöva klicka in där och öva.

(Själva uppkörningen är förresten en historia i sig så den berättar jag gärna mer om en annan gång.)

Små dammprojekt

Publicerad den av

8

Vi hade ett par små dammar i trädgården när vi flyttade in.

Vad fint! säger ni.

Men de var inte så fina. Den ena var en plastdamm med trasig botten som var inkilad bland en massa sneda plattor. Visserligen fanns där en näckros men annars var den mera ful än fin.

Den andra var en rund svart brunn som nästan inte syntes men som hade en fin rabatt runt sig.

Eftersom vi är rädda för att Barnet ska trilla i har vi tagit bort dammarna. Men den runda svarta har vi ersatt med en liten tunna! Nu kom vattenspegeln mycket mer till sin rätt, tycker vi, och det är inte lika lätt för Barnet att snubbla ner i den.

Jag har ingen rättvis före-bild men i bakgrunden ser man hur dammen såg ut förra våren. En plåtkant med nåt svart i.

20140531-213213-77533894.jpg

Pappsen grävde igen dammen, sen la vi på ljust grus och överdelen av min vintunna.

20140531-213416-77656796.jpg

När det var klart kände vi att det saknades en kant så Pappsen grävde ner stenar runt om.

20140531-213530-77730792.jpg

Och nu är det nästan klart! Vi vill bara grusa upp under stenarna och fylla på med mera vitt grus!

20140531-213638-77798484.jpg

Och näckrosen sparade jag förstås. Jag slängde ner den i vintunnan och titta, nu har det första bladet äntligen tittat fram!

20140531-213925-77965403.jpg

Pjoskande med SD-röstare

Publicerad den av

7

20140530-213103-77463709.jpg
Precis som det borde vara är det många som förfasar sig och oroar sig över Europas framtid efter EU-valet.

Men samtidigt är det ett daltande om att vi måste respektera alla som röstat på SD. Vi får ju inte kritisera dem. Vi måste förstå dem. Vi får absolut inte kalla dem för rasister.

Vi måste ju inse att de bara vill att vi tar hand om våra egna först! Alla i Sverige måste ha det bra ställt, ha jobb och bostad, säger de samtidigt som de smuttar på sin nybyggda expresso från egen maskin. Vi kan ju inte köra våran ekonomi i botten för att det finns barn utanför Sveriges gränser som svälter, som sett sina föräldrar fängslas eller torteras och som riskerar ett liv i fattigdom och i människohandel, tänker Börje 53 och lägger upp fötterna på bordet medan han lojt byter kanal på sin platt-tv.

Nä, vi har inte råd att hjälpa medmänniskor i nöd, inte när de bor utanför vårt lands gränser. Vi måste få ordning på våran egen ekonomi först.

Men när i herrans namn har vi råd då? Hur många bilar per hushåll eller platt-tv per rum krävs det för att vi ska känna att vi har råd att hjälpa resten av världen?

Jag säger inte att det inte finns saker som kunde förbättras med vård och skola i Sverige, och förstås kunde integrationen funka bättre. (Men säger du att integrationen inte fungerar alls ska du nog lyfta blicken från Efterlyst och se på alla invandrare i samhället som jobbar och kämpar och fungerar så bra i vårat land att de nästan inte märks.)

Klart att jag respekterar alla som röstat på SD. Men jag hoppas bara att de är såpass insatta att de vet vad de röstat på. Har det nån gång i historien varit ett lyckokast att stänga sina gränser? Att dela in folk i vi och dom?
Borde vi inte veta bättre i Sverige idag?

Säg inte att din röst bara är ett uttryck för din egen bitterhet, att du tycker att det är bekvämt att ha någon att skylla på.

Du förstår väl att följderna kan bli katastrofala?