Varje år åker min syster och jag och plockar lupiner. Det har vi gjort i många år nu.
Från början var det bara vi två, men efterhand som vi fått barn har den lilla skaran som varje försommar ger sig ut för att plocka sina vackra buketter växt till sig.
Det är en fin tradition som vi har skapat och det blir så trevligt vid trappan hemma.
Jag har tidigare inte varit så förtjust i trädgårdskonst. Växter har jag alltid älskat men prylar har jag inte velat ha i min trädgård.
Men jag börjar ändra mig!
Jag tycker att en trädgård ska ha många bottnar. Att det ska finnas saker att upptäcka och fästa blicken på, fina växter och krukor men även andra föremål.
Redan för några år sen smygstartade jag med saker som även har en praktisk funktion, som mitt hängande fågelbad,
mitt fina ekfat,
och min söta lilla fontängroda.
I år har jag satt ut två skyltar med poesi i trädgården. De kommer att göra sig bättre när det blir mer grönt runt dem och det är också meningen att de ska bli rostiga.
Följ inte redan upptrampade stigar gå istället där det inte finns någon stig och lämna ett spår
Undret är inte att flyga i luften eller att gå på vattnet utan att vandra på jorden
Jag är nog fortfarande sån att jag inte vill ha en klassiskt trädgårdstomte, men när jag såg att det fanns söta trädgårdsälvor blev jag väldigt sugen på att sätta ut några såna i trädgården! Jag får se om jag slår till på ett par framöver.
Pappsen och jag har många stora projekt i trädgården, men ju mer vi jobbar i den desto mer trivs vi! Men även dessa små projekt, som att sätta ut skyltar och figurer, gör en del för trädgården.
Allt i trädgården var ju inte som vi ville ha det från början. Till exempel har vi mycket bergenior i rabatterna, en växt som ingen av oss är så förtjust i, men jag har börjat att vänja mig och tycker att det kan vara fint i små mängder. Som här i min kantrabatt där bladen blir en ganska fin kontrast.
Bakom pergolan har vi en riktig skuggrabatt med nästan bara bergenia. Den är inte så fin och Pappsen vill gräva bort dem. Men jag tror att det är svårt att få så värst mycket att trivas där och eftersom det ändå är en undanskymd del av trädgården lägger jag hellre ner tid på andra rabatter.
Men nu har kommit på att jag kan göra denna skuggiga, tråkiga rabatt till en rolig rabatt för barn genom att sätta ut just trädgårdsfigurer! Vad sägs om ett par svampar och kanske ett troll eller nåt som är spännande och roligt för små barn att titta på?
Det kanske kan bli en lite rolig rabatt av det där fula, tråkiga hörnet i trädgården också.
Pangschionärskort framfö busken! Ja ställer upp ba fö ja allti bli bja.
Idag är det Ruts födelsedag! (Tack Agria för påminnelsen!) Jag tror att hon blir fem år.
Jag kommer ihåg förra året när Rut fyllde år. Då såg det ut så här.
Det var sju minus och snö och Rut hade blivit utelåst.
Och idag ser det ut så här!
Solen skiner, fåglarna kvittrar
och blommorna de blommar.
Vilken skillnad! Rut har sprungit runt som ett yrväder i trädgården och i huset.
”Bäschta föllsedan!” hälsar hon.
Nu väntar hon bara på paket också.
”Den schom väntaj på nå gott…” säger Rut.
Men innerst inne är hon rysligt otålig.
I veckan hamnade jag framför ”The Doctors” som rullar vidare efter nyhetsmorgon. De visade denna vackra kvinna:
Anette Larkins.
Hon är 70 år gammal! Bland annat odlade hon och åt nonifrukt som skulle vara nån slags superfrukt.
”Jaha.” tänkte jag medan jag malde runt macka nummer fyra i gommen och svalde ner med en slatt kaffe, ”Var får jag tag på frö? Här ska startas en odling i växthuset.”
Fast när jag rivit mig i skallen och googlat insåg jag att den fula frukten från Hawaii aldrig skulle ge skörd här hemma.
”Och!” tänkte jag sen. ”Den må vara en exotisk superfrukt men vi har minsann fina saker hemma i skogarna och trädgårdarna i Sverige med. Varför springa över ån efter vatten, liksom?”
Ett riktigt superbär som vi har här i Sverige är nypon.
Enklare att bara äta men ack så nyttiga är också blåbär, lingon, svarta vinbär och björnbär. Mycket antioxidanter och vitaminer! Och de finns i trädgården eller i skogen intill. Vilken lyx!
Så nu har Bäbisen och jag bott under svarta-vinbärs-busken i ett par dagar och stoppat i oss bär för fulla muggar.
Härligt!
Det finns mycket annat fint att skörda i trädgården nu.
Tyvärr verkar det inte vara nåt vidare fruktår, åtminstone inte i våran trädgård, men päron får vi mycket av.
Våra minikiwiplantor bär frukt och jag tror att de ska vara ätliga och fulla av c-vitaminer, men jag har bara vågat smaka litegrann.
Jag väntar på en dignande tomatskörd från växthuset och det kommer några mogna varje dag.
I växthuset står också en ståtlig chiliplanta som jag fått och som jag snart kan börja skörda från.
Tomatplantan som står utomhus har haft tomater i ett par månader nu som aldrig blir röda. Nu har jag toppat skotten för att se om jag hinner få in några solmogna tomater innan hösten kommer.
Bredvid tomaten står mina älsklingar, luktärtorna. Jag ville knappt plantera dem vid väggen i våras, av rädsla att det skulle se fånigt ut om de inte ens orkade växa upp till spaljen. Jag hade inte behövt oroa mig. Nu snuddar de vid hustaket! Och de sprider en sagolik doft omkring sig!
Jag sa ju att jag bara skulle strö ut några ringblommefrön denna sommar. Lite mer har jag åstadkommit men jag har en liten frörabatt med ringblommor, malva, kranskrage och astrar. Det är också en liten älsklingsrabatt som har blommat vackert i sommar och som har skänkt mig många ljuvliga buketter.
Även om det inte blir nån nonifrukt är jag ivrig att plantera andra roliga fröer och kärnor till växthuset eller till uterummet.
Än så länge har jag ett par avokadoplantor som aldrig kommer att bära frukt här i Sverige men som ändå är ett par vackra plantor. ( Jag har fotat dem men det verkar ha blivit nåt missöde i kameran för jag kan inte hitta bilderna.).
Jag har petat ner några citronkärnor och ska försöka att sätta passionsfrukt. Kanske inte rätta tiden (?) men så länge jag känner mig inspirerad tycker jag att det är bäst att passa på!
Även ute på de kringliggande åkrarna är det skördetider!
Det är en ljuvlig tid!
Det är mest jag som har haft hand om trädgårdslandet. Jag har planterat, vattnat, gallrat, rensat och skördat.
Men då och då har Pappsen strosat omkring i landet.
Och det har tydligen räckt för att sätta spår på morötterna!
Jaha, det här såg ju aptitligt ut… Tack för det, Pappsen!
Usch och fy! Det här har du inte gjort bra, Pappsen.
Att ha trädgård kräver en del jobb. Jag har förstås haft det förspänt som har flyttat in i en så väl omhänderdagen trädgård där det redan växer det mesta man kan önska sig! Men en del jobb har vi ändå lagt ner, Pappsen och jag.
Fast det är det som är så fantastiskt med trädgårdar. De bjuder alltid tillbaka för det jobb du lagt ner.
Det finns mycket att uppleva i trädgården och varje dag lär man sig något nytt!
Dagens läxa:
Om du bara hittar ett plommon som blivit lila på trädet, medan övriga plommon fortfarande är mycket omogna, så ska du inte kasta dig över det. Du ska inte släppa allt du har för händer och slänga dig fram genom buskarna för att lystet grabba tag i det mogna plommonet och bita i det.
Nämen, jag har lyckats plocka det enda mogna plommonet!
NÄJ!
Du ska fatta misstankar!
Det kan se ut så här inuti.
Här har någon lämnat en ansenlig mängd exkrement.
Och mycket riktigt! Inuti plommonet fanns förstås en blank, fet och vulgärt plommonlila larv som vred sig fram och tillbaka och gjorde sig till allmänt åtlöje. Så äckligt! Som tur var hade den vett att gå och gömma sig när jag tog fram kameran. Den uslingen! Den förstod nog att jag skulle håna den!
Det var en riktigt obehaglig upplevelse! Jag stod framåtlutad och spottade kornigt larvbajs och frustade i tio minuter medan Pappsen låg på backen och skrattade och vred på sig (nästan som en larv, hu!) Och sen hade han mage att klaga på att han fick ont i njurarna!
Men titta, här är ännu ett par plommon som blivit lila!
Åh… så frestande!
Men vis av min nyvunna kunskap sväljer jag plommonsuget och låter dem hänga kvar.
Förresten lovade jag ju en fortsättning på mina klätterrosor.
Just nu ser det ut så här!
En sån sorglig dag i mina hemtrakter.
Jag fyller bloggen med regntunga blommor från trädgården.
Det jag har varit mest spänd och förväntansfull inför i min nya trädgård är nog klätterrosorna! Jag har planterat många rosor i mina dar men de flesta har jag flyttat ifrån innan det blivit nåt av, resten har vissnat medan jag ännu bott kvar. Därför kändes det inte mer än rätt att jag nu skulle få njuta av flera uppväxta och granna exemplar!
Som jag har väntat på att björken ska få musöron så att jag ska få beskära mina gunstlingar! Men när musöronen väl kom var mina rosor ännu kala.
”Kanske är klätterrosor lite senare än vanliga rosor.” tänkte jag förnumstigt och väntade tålmodigt ett par veckor till. Men klätterrosorna envvisades med att se bruna och ledsna ut.
”Kanske är mina klätterrosor senare än vanliga.” tänkte jag medan jag fjantade runt med benmjöl och 30 liter vatten i veckan.
Men med sorg i hjärtat har jag nu gett upp hoppet.
Tre av mina klätterrosor. Så här gick det med dessa rosendrömmar.
MEN…
…kors i taket! Den fjärde klätterrosen har plötsligt visat livstecken och frodas!
Åh, Mammsens älskling! Dig ska jag ta väl hand om!
Jag ser verkligen fram emot att försöka hålla liv i denna! Det vore så roligt att få se den blomma!
fortsättning följer
LillaLina 