Nu är jag i vecka 22 och tycker själv att jag har en jättefin mage.


Det är många som kommenterar magen och det tycker jag oftast är kul. Magen är ju nåt som alla ser och förstår så det är ju naturligt att det kommer en kommentar om magen när jag berättar att jag är gravid.

Många säger att den är fin, att det ser mysigt ut eller att det börjat synas ordentligt nu. Sånt blir jag glad över att höra.

Men lika många envisas med att säga att magen är så liten eller att det knappt syns. Och jag är ju trots allt bara i vecka 22, jag ska gå i 40 veckor! Hur stor tänker de sig att jag borde vara nu? Och dessa kommentarer började redan i vecka 15! Att min mage var så liten, när de själva var i vecka 15 hade minsann en jättemage!

Det är lite trista kommentarer tycker jag. Det känns som att man inte är gravid på riktigt. Som om man borde svara ”Jaså, men då kanske jag inte är gravid ändå! Det kanske bara är gaser.”

Förra graviditeten var det ännu värre. Genom hela graviditeten följde mig dessa kommentarer, folk som jag kände väl eller knappt kände alls som utropade att jag hade så liten mage. Och nästan alltid kände de någon som skulle föda senare än jag, men som såklart redan var mycket större.

Ett av otaliga exempel, och enda gången jag visat att jag blev sur, är när Pappsen och jag snart skulle flytta från huset vi hyrde. Situationen var kaotisk. De nya hyresgästerna sprang titt som tätt och fyllde upp bodarna med sina saker och hyresvärdarna fick eld i baken och tömde saker de inte brytt sig om att ta med sig under tiden vi bott där.

Det var fredagkväll och Pappsen och jag hade tänt grillen i trädgården när det plötsligt blev full rulle runt oss. Vi blev sura och gick in. Visserligen hade hyresvärdarna förvarnat om att de skulle komma en snabbis och titta i logen, vilket inte hade stört oss, men nu sprang både de och den nya familjen utanför fönstren och de började sparka fotboll i trädgården. När vi insåg att detta skulle pågå i timmar istället för den utlovade kvarten stekte vi våra biffar inomhus istället…

Sent omsider ringer det på dörren, jag öppnar och den kvinnliga hyresvärden står utanför.

Utan att säga hej skriker hon ”Men vilken liten mage du har!”

Jag är sur, svarar inte utan blänger bara.

”Skulle du inte ha i augusti?” ropar hon.

Jag väser jakande.

”Min kompis ska föda i oktober och hon är mycket större än dig!” fortsätter hon.

Vid det laget var jag så trött på dessa kommentarer att jag bara ville skrika rakt ut!

Hyresvärdinnan märkte nog av min irritation och pep snart ut igen.

Själv tyckte jag ju även den gången att det var så härligt med mage, men tyckte att dessa ständiga jämförelser förringade min graviditet.

Sen vet jag att det finns kvinnor som känner sig klumpiga när de får höra att deras gravidmagar är så stora. Att tilltala en gravid kvinna kanske är lite som att beträda ett minfält, vi har ju alla känslor utanpå kroppen och tar lätt illa upp! Men just därför tycker jag att man kan tänka lite extra på hur man uttrycker sig. Säg bara att våra magar är fina så är vi nog alla nöjda sen!

Här är den lilla gasmagen i vecka 36 förra graviditeten.